söndag, augusti 23, 2009

Otack är världens lön


I en halvtimme tjatade dottern att vi skulle spela spel. När vi just packat upp alla små delar och satt ihop spelplanen ringer det på dörren. Nu är det bara jag och spelet kvar.

5 kommentarer:

  1. Anonym5:47 em

    Haha ja så är det!
    man är inte värd ett dyft när det finns en kompis i närheten!

    -Åsa

    SvaraRadera
  2. Haha... sånt är livet!

    SvaraRadera
  3. *S*

    Hade det varit jag hade jag varit glad att jag slapp spela ;-) Du kanske kan fråga om ni kan spela imorgon istället?

    SvaraRadera
  4. HA! HA! Känner igen det där!

    SvaraRadera
  5. Alltså, att jag inte fick spela gjorde ingenting. Det var mer det att jag blev kvar med alla 1000 delarna till spelet och var tvungen att ta bort det innan klåfinger-killarna kom hem. ;)

    SvaraRadera