Var ganska okej i morse med, så vi bestämde oss för att åka iväg en sväng efter lunch. Då alla skulle vara så mätta och pigga som möjligt. Tanken var god, men det slutade ändå med en skrikande ungar, och en migrän-mamma. Så klart.
Ibland undrar jag varför jag ens försöker?
Fast jag vet ju varför. Jag kan inte ge efter för migränen och sluta leva livet. Kan inte stänga in mig ännu mer. Det finns inte på världskartan.
Synd... Klart du vill försöka. Skit bara att migränhelvetet kom. Kunde du inte få en hel dag med familjenöjen, fint väder och INGEN migrän?
SvaraRaderaGe inte upp. Kram!