Avslag, men ändå inte

Jag måste bara berätta om mina nya erfarenheter av FK. Jag var ju tvungen att bryta min sjukskrivning i somras, trots att jag inte var frisk, eftersom jag inte fick fatt på neurologen. Enligt den handläggaren jag hade då, skulle inte det spela någon roll för min del. Vilket så klart visade sig vara helt fel.

När jag återigen sökte sjukpenning efter semestern (mitten av augusti) hade jag nämligen efter ett par veckor passerat ett av FK's magiska nummer, närmare bestämt 180 dagar som sjukskriven. Då är det så att FK måste bedöma min arbetsförmåga mot HELA arbetsmarknaden, även om den motivering jag skickade in bara gällde mina arbetsuppgifter - jag fick alltså inte någon chans att uttala mig om min arbetsförmåga generellt. Jag har dessutom aldrig träffat den här handläggaren, bara pratat med henne kort i telefonen. Fick även ett brev hem där det stod att hon skulle kontakta min läkare (neurologen) för att det behövdes kompletteringar till sjukintyget.

Sista dagen för FK att fatta beslut var 21 december, men jag trodde inte att jag skulle höra av dom, utan att jag skulle behöva ringa och ta reda på hur det gått. Jag har varit ganska stressad över det här, eftersom det gäller min inkomst från mitten av augusti fram till nu. (Vi har alltså levt på en lön och lite sparpengar hela hösten.) Hur som så ringde mobilen och det var handläggaren. Hon förklarade att hon avslog min ansökan eftersom hon bedömt att jag skulle kunna jobba på ett annat jobb (igen - utan att ha träffat mig...). Innan jag hinner invända tillägger hon "men du kommer ändå få ersättning utbetalad under den här tiden, eftersom handläggningen dragit ut på tiden"!

Jag fick alltså avslag, men ändå pengar. Byråkrati at its best!

Oj, vilken bloggtorka det råder här då!

Det beror dels på att min handled (och några fingrar) inte är så bra, och sitta vid datorn gör det inte bättre. Det andra skälen är någon sorts bloggkramp - jag tycker inte jag har något intressant att skriva om just nu. Inte för att det hindrat mig förut, haha, men nu spelar det tydligen roll...

I morgon är det i alla fall jul, och jag väntar med spänning för att se vem av oss som blir sjuk i år. Ända sen Prinsens första jul är det alltid någon som ramlar dit - något av en tradition, skulle man kunna säga. Annars blir det lugnt, firar hos mamma med mina syskon som vanligt. Den 27:e får vi finbesök hela vägen från Amerikat, så vi sparar lite på krutet tills dess.