fredag, november 21, 2008

En annorlunda utmaning

Det här är ett inlägg jag borde skrivit för länge sen, men av olika anledningar har det inte blivit av.

Det har väl inte undgått någon att jag förlorade en hel massa blod vid lille Herr'ns förlossning, 12-13 liter närmare bestämt. För att rädda mitt liv behövdes ca 30 påsar blod och dessutom ett stort antal påsar plasma (vet inte exakt hur många, men jag ska ta reda på det). Även om jag inte tömde blodbanken helt, så gjorde jag ett enormt uttag och har så att säga en enorm blodskuld att betala igen. (Det här är alltså som jag ser det, inte något krav från sjukhuset eller så.) Tyvärr får jag inte lämna blod själv p g a min tarmsjukdom, men även om jag hade kunnat det hade jag inte kunnat betala igen den blodskulden själv. Därför vill jag uppmana alla er som läser här att lämna blod om ni vill och kan. Hjälp till att rädda en annan människas liv, för man vet aldrig när det är någon i ens närhet, eller en själv, som behöver blod. Om du vill får du jätte gärna ta med dig uppmaningen till din egen blogg, för blodgivare kan vi aldrig få för många av!

Här kan du hitta mer information och din närmaste blodcentral.

Om någon antar utmaningen får ni gärna höra av er till mig. Vem vet, det kanske kommer ett litet tack på posten! :)

9 kommentarer:

Anonym sa...

Vet du vem som knallde iväg för sex veckor sen och gjorde tester, och nu har blivit godkänd att lämna på måndag som första dag...

JAg!!

Jag har försökt många gånger men shit vad många moment och när jag ville lämna blod så var det för tidigt inpå förlossningen men nu är jag alltså godkänd!
Känns jättbra att kunna hjälpa till :-) Sen har vi högt kolesterol o släkten och för män så ska det hjälpa att lämna blod, ofta går det nog inte eftersom jag vet att pappa måste äta blodförtunnande.
Jag tror nog du kan få många att tassa iväg eftersom du är beviset på att det kan hända vem som helst när som helst (ungefär)

-Åsa

Ponder sa...

Duktiga du, det är verkligen en oerhört viktig och osjälvisk handling att ge blod!
puss på dig!

Cissi sa...

Jag försökte bli blodgivare för många år sen efter att hat vuxit upp med en pappa som vart, och är, blodgivare så länge jag kan minnas. Jag åkte med pappa en gång och frågade hur jag skulle göra. Sköterskan bad att få sina mina armar och så sa hon direkt att jag inte skulle kunna ge blod för mina ådror är för tunna. De har alltid haft problem att ta blodprov sätta dropp etc eftersom mina ådror knappt är synliga. Kanske något ändrats och jag kanske borde prova igen. Fast jag bidrar ju då med blod till Holland förstås.

Linda #handgjordlyx sa...

Jag försökte ju köpa blod från sjukhuset du var på, någon dag efter förlossningen och fick beskedet att de hade haft inte mindre än TVÅ mammor som blött rejält och därför inte kunde hjälpa oss med blod... Det kändes lite läskigt att faktiskt veta VEM som var orsaken till deras blodbrist =/

Cissi, om du har för tunna kärl har det säkert inte ändrats. De brukar hålla sig likadana livet igenom. Nålen man sticker givarna med är avsevärt tjockare än en vanlig kanyl och har man för tunna kärl går käralen bara sönder. Sen kan jag säga att det inte känns mer med givarnålen eftersom den är slipad på ett speciellt sätt.

Bra initiativ, Ponder. Snart är det jul och då brukar det sina i blodbanken, samtidigt som det ofta är ett större behov (tyvärr). I jultrafiken händer det ofta olyckor som ger upphov till transplantationer, som u sin tur är mycket blodkrävande!

Anonym sa...

Jag har själv sisodär 4 liter att börja betala av nu när jag har slutat amma, men sen lovar jag att beta av på din också!

Världen enligt J. sa...

Det är superviktigt - och jag är väldigt tacksam för dem som lämnar bod. Jag är dock helt värdelös på denna punkt, med mina konstant usla blodvärden, yrselattacker och tunna vener som går sönder vid minsta stick. Jag är inte direkt favoritpatienten på hematologen...

Elin sa...

Jag är rädd för allt vad stick och sprutor heter. Tur i oturen har jag högt blodtryck och då får man inte lämna blod. Men jag håller med om att det är viktigt.

Du är utmanad/tagged i min blogg.

Anonym sa...

Nu har jag läst lite och jag har alltid vägt för lite + att jag tar tillväxthormoner.

Annars hade jag gjort det direkt eftersom sprut rädd är jag inte.
Många nya usk har fått träna på mig, barn som vuxen har jag ställt upp.

Det var en på neotalen då jag fick Linus som trodde jag jobbade inom sjukvården. Nix, men har varit mycket i mitt liv på sjukhus bara :)

Nina sa...

Vilket bra intiativ.
Jag har varit och försökt lämna blod, men mitt blodtryck är så lågt så dom ville inte att jag ska göra det...plus att jag har svårt att hålla HB värden tom som icke gravid.
Men jag ska kanske försöka igen och se vad dom säger om jag får samma svar.