Over doing it

Skola 13-17 och nu föräldramöte. På det migrän sen i morse. Var det någon som sa att man skulle vila då?

Berörd och illamående

Läser en artikelserie på DNs Insidan om en kille med Asbergers syndrom. Efter gårdagens artikel var jag arg, efter dagens grät jag och mådde illa. (Jag vill inte referera artiklarna utan kan bara rekommendera er att läsa själva! )

Hur var det nu? Den som orkar och kan driva på får den vård och omsorg h*n har rätt till. (Men till vilket pris?) Och för dom som inte orkar går det som i artiklarna...

Vad kostar smör?

Fick reklam från Ica Maxi. Där sålde de två gånger 500 g smör för 45 kr. Det kändes väldigt dyrt, men sen kom jag på att jag inte har en aning om vad smör kostar. Tror det var fem år sen jag köpte riktigt smör, minst.

Så, ni som vet, är 45 kr kilot billigt för smör?

Vad enkelt det skulle vara

Tänk om jag hade haft 40 veckor studiemedel kvar. Då hade jag inte behövt oroa mig för min sgi, vi hade kunnat ha bestämma själva hur mycket barnen skulle vara på dagis och ekonomin skulle också gå ihop.

Tyvärr hjälper det inte att önska, man måste orka kämpa för det. Och den energin vet jag inte om jag orkar slösa på det nu - den vill jag lägga på utbildningen istället. Funderar på att ta att min SGI sänks med 25 %, för det känns enklast just nu...

Jag snurrar på i min egna lilla värld

Ja, så känns det efter att ha varit borta från bloggen (och era bloggar med) i flera dagar. Känner mig ruskigt ouppdaterad och isolerad, men det får jag ta tag i en annan dag.

Idag har jag haft 30 Tradera auktioner som gått ut, så nu har jag lite att göra de närmaste dagarna... Hoppas folk betalar fort, för jag har inte fått några pengar alls den här månaden.

Jag vet fortfarande inte hur jag ska lösa det här med SGI och studier och ett jobb som inte kan betala lön. Nu börjar det verkligen dra ihop sig, september är ju snart slut. I morgon är nog dagen som jag måste lösa allt det känns det som.

Dagens middag...

... Eller hur man får barnen att vägra äta köpeköttbullar.

Helgen

På väg till intervju

Och det känns både spännande och pirrigt. Undrar om de jag ska intervjua känner likadant?

Kan man lita på det?

Jag har just bokat en flygresa med SAS. Efter att bokningen var klar fick jag upp alternativet att koldioxidkompensera. Vilket så klart är jätte bra och något jag gärna vill göra. Problemet är att man inte får veta hur SAS klimatkompenserar. De kör ju knappast planet på miljöbränsle, så var hamnar pengarna? Någon som vet?

Okej, nu har jag läst lite noggrannare. Det här är vad man får veta:
"Beloppet du betalar kompenserar för din del av CO2-utsläppen under resan genom ett bidrag till CO2-reducerande energiprojekt, som ersätter fossila källor med förnyelsebara."

Jag vet inte om jag blev så mycket klokare.

Lite gulligt, del 2

Jag har sålt ett smycke till en ung tjej. Hennes pappa ville inte hjälpa henne med en banköverföring så hon frågade om hon fick skicka kontanter. Det fick hon så klart. Det här vad som kom:

Det är 40 kronor i sedlar och 60 kronor i mynt. Små mynt. Som att hon hade tömt sin spargris för att kunna köpa smycket. Det är så gulligt att jag nästan börjar gråta. (Speciellt som smycket hon köpte har hennes döda mammas namn på...)

Lite gulligt

Det här är en del av den poster som sitter på alla toaletter på skolan. Jag gillar framför allt meningen om att ringa och kolla de som är sjuka.

Dags att sova

Jag går ju hela tre timmar i skolan i morgon. Bäst att se till att vara utvilad så att man orkar.*

* Tre timmar på den här utbildningen är så lite att t o m en sjukling som jag klarar av det. Ifall ni trodde att jag var allvarligt alltså.

Mysdag

Idag har det bara varit lille H. och jag, för att han inte ska behöva gå långvecka på dagis. Jag hade glömt hur mysigt det är att vara ensam med honom! Vi har tagit det superlugnt och bara varit. Ätit när vi var hungriga, sovit när vi var trötta. Harmoniskt.

Personporträtt igen

Den här veckan ska det skrivas ett till personporträtt, men den här gången ska vi "välja någon intressant person". Jaha. Jag kan inte komma på en enda intressant person jag vill intervjua, eller jo, det gör jag, men det är bara människor jag känner och det var strängeligen förbjudet. (Främst för våran egen skull eftersom det är svårt att skriva ärliga och bra porträtt av någon man känner.)

Någon som har någon intressanting på lager?

Så nöjd!

I helgen har vi handlat hylla till köket/hallen (vi har öppen planlösning så de går liksom ihop) plus fyra lådor som passar i hyllan. För det betalade vi mindre än halva nypriset. Hurra för Blocket!

Ett extra hurra är att vi faktiskt fått hyllan på plats, trots att det behövdes sågande för att det skulle gå. Nu kanske vi kan slippa tre miljoner mössor, vantar och annat småskräp i hallen?

Dagens middag

När jag ändå är i gång kan jag visa vår söndagmiddag. Det är fetaostfylld kalkonfile med rödvinssås och klyftpotatis. Plus chokladpudding till barnen efteråt. Inte så dumt om jag får säga det själv. Synd bara att maten inte fick åtnjutas i lugn och ro. Men så är det när man har tre dödshungriga och trötta barn vid bordet.

Jag satsar på migrän i morgon

Men om man ska ha migrän kan man lika bra njuta lite först. Dessutom är jag ledig i morgon. Skål!

Det börjar bli höst

Jag har ett täcke i mitt påslakan. Ett tydligt hösttecken. Påslakanet har jag förövrigt fått överta efter Dottern. Hon fick nämligen mardrömmar av det säger hon. Prinsessälvsmardrömmar.

Förresten...

Ni kan väl hålla tummarna för en kräkfri natt?

Dagens projekt, del 2

Göra klädpaket av alla urvuxna bebiskläder och lägga ut dom på Tradera. Långt ifrån klart... Gjorde i ordning (satte ihop lämpliga paket, fotade, kollade skick, vek ihop) och packade 14 paket. Det är minst lika mycket kvar.

Dagens projekt, del 1

Såga i nya hyllan så att den går in under köksbänken. Klart!

Vad som helst men inte det

Höstens första barnspya är levererad. Av stackars spinkPrinsen så klart. Undrar vem som står på tur... Ser ut att bli lite sömn i natt.

En skrivövning

En av sakerna jag fått lära mig på kursen är att man ska undvika att skriva "inte" och andra negationer så långt det går. Och det, är INTE lätt ska jag säga!

Prova själva att skriva ett längre blogginlägg utan att använda inte får ni se!

Hårdvaluta, del 2

För Dottern och hennes kompisar är det Pokemonkort som gäller nu. (Älvböckerna har fått stå tillbaka lite...) Jag har ropat in en bunt på några hundra styckna på Tradera för en hundring, och dom används nu som motivation i det Ponderska hemmet.

Idag har t ex Dottern och Prinsen storstädat sitt rum för fyra respektive två Pokemonkort var. (Naturligtvis vill Prinsen också ha, även om han inte förstår vad det är.) Jag får verkligen valuta för de där pengarna.

En fördel med att vara Madonna...

Det lär inte vara några problem att hitta en 22-årig pojkvän trots att man själv är över 50. Om man nu skulle vilja ha det.

Ensambarn för en dag

I morgon blir det bara jag och Prinsen. Han är hostig och lite febrig. Jag är ledig. Alltså passar det alldeles utmärkt med en mamma-Prinsen dag. Jag hoppas han inte är för hängig så att vi kan ha det lite mysigt också.

Lite synd är det om lille H. som får gå till dagis på sin lediga dag. Men vad gör man när mamman bara kan ta hand om ett barn i taget? (Pappan har för ovanlighetens skull ett möte han måste gå på i morgon.)

Det blev inget av med vårat ensambarn-dags-mys eftersom Dottern också (på något tveksamma grunder) var hemma. Istället blev det en hel del tjafs och en ganska desperat mamma som försökte korrekturläsa sin artikel innan den skulle in kl 12...

Knäpphunden

Hon älskar äpple och gör vad som helst för en bit äppelskal.

Känner mig duktig

Men jag undrar varför jag envisas med att forma perfekta bullar när de ändå ramlar ihop och blir kantiga i pannan?

Trött på mitt eget bludder

Jag har lessnat på att läsa igenom mina egna texter. För det blir mycket sånt nu - de ska ju vara perfekta när de lämnas in. Så då läser man, och läser om och läser lite till.

Jag måste lära mig skriva perfekt på en gång, så enkelt är det.

Influensan är här

Idag berättade en tjej i klassen, så där lite i förbigående, att hennes pojkvän har fått influensan. Hon själv är rejält snorig, hostig och mådde lite kymigt (enligt henne själv).

Är det bara jag som tycker det är otänksamt, ja nästan oansvarigt att gå till skolan då?

Visst, jag förstår att folk inte kan isolera sig så fort man känner sig lite snorig, men om någon i ens absoluta närhet har influensan samtidigt som man själv känner sig dålig... Visst, det är ingen som vet exakt hur farlig eller hur smittsam influensan är, men varför chansa? Varför inte ta det säkra före det osäkra? Varför inte tänka steget längre?

Jag menar, om nu influensan kommer bryta ut i våran klass och någon av oss blir allvarligt sjuk, eller till och med dör - hur kommer hon att känna sig då? Och då är det så jävla försent att göra något åt det.

Jag är inte rädd för influensan för mig som person, men jag vet att det finns många där ute som riskerar att bli väldigt sjuka om de blir smittade. Jag kan känna mig lite osäker på vad som kommer hända om många blir sjuka, hur samhället kommer fungera då. Därför är det lika självklart för mig att vaccinera mig som det är att jag stannar hem om jag eller någon annan i min familj blir influensasjuka.

Oj, det här skulle jag nästan kunna skriva en krönika om känner jag. Synd bara att alla i klassen ska läsa den. Tror tjejen med influensa-sambon skulle känna sig lite utpekad och påhoppad...

Drar ner

Jag har bestämt mig för att trappa ner Sarotenet. Det verkar inte ge någon bättre effekt i den högre dosen, men bra mycket mer biverkningar.

Kanske att jag slipper känna mig som en sjösjuk zoombie om några dagar. Det vore fina fisken, för att fortsätta på det maritima temat. (Jag har fått lära mig på min kurs att man inte får använda sånna där klyschor när man skriver artiklar. Alltså måste jag få utlopp för dom här, så att de inte smyger sig in i mina journalistiska texter.)

Låååååång dag

Först skola hela långa dagen. Inte så jobbigt egentligen, men för mig blir det väldigt mycket. Hem, pusta ut så gott det går med en halvkrasslig Prins och en helskrikig H. (han har kommit på att man kan protestera, mot allt, genom att skrika vansinnigt högt i falsett...). Direkt efter middagen var det dags för föräldramöte på dagis. Jag fick välja om jag ville gå dit eller sköta nattningen av tre barn. Jag valde mötet. Mer prat och mer människor omkring mig. Åker hem och hoppas att maken kan tänka sig åka på medlemsstämma i föreningen. Det ville han inte. Alltså åker jag på det också. Gott fika, ännu lite mer prat och indelning i grupper (det var anledningen till att jag åkte dit - är man inte där åker man på de jobbiga grejerna). Fixar en lätt grupp till oss och cyklar hem igen. Hinner sätta mig ner i sju minuter innan Prinsen vaknar av att han hostar och är jätte ledsen. Pappa duger INTE, bara mamma. Sitter med hostande och gråtande Prins i nästan en timme innan han somnar om. Sätter mig i soffan. Kommer på att jag borde skriva en krönika. Startar datorn. Hamnar här. Bloggar om ointressant dag.

Fortsättning följer.

Man vet att man är trött...

... när man kliver på fel buss på morgonen.

Man vet att man är tröttare om man tar fel buss på morgonen efter att ha tittat på bussnumret, noterat att det fler siffror än vanligt (den bussen man ska ta har bara en siffra) och ändå går på utan att reflektera över det.

Man vet att man är tröttast när man gör det här två gånger på en vecka.

Blocket-hyfs

Jag blir så irriterad på folk som först säger att man (läs: jag) ska få köpa något (läs: den där hyllan till hallen jag letat efter som utgått från IKEA). Man bestämmer tid och plats för avhämtning av saken. När man (läs: min mamma som jag skickat iväg för att hämta hyllan eftersom den befann sig närmare henne än mig) kommer och ska hämta hyllan möts man av en säljare som säger:
- Öh, asså, jag sålde den till en annan för en kvart sen. Lessen.

Jaha, men tack så mycket.

Om man nu vill sälja den till någon annan än den man först lovat, då får man ringa och meddela det. Inte vänta till den första köparen knackar på dörren. Hör inte det till allmänt vett?

Ska det vara så här?

Jag tycker det är väldigt onödigt att allt ska vara så jobbigt varje gång jag ska ägglossa. Trött, less och ledsen, i flera dagar. Allt känns motigt, tungt och tråkigt. Och inte blir det bättre av att migränen är som värst då. (Nej, Sarotenet klarar inte av den hormonella migränen.)

Nu vill jag lägga det där ägget så att jag kan bli lite normal igen.


Det är förresten lite konstigt att ägglossningen har blivit så jobbig. Förut, typ innan jag fick barn, märkte jag aldrig av den. Däremot var det väldigt jobbigt vid mensen, med PMS och mensvärk from hell. Nu är det precis tvärtom. Undrar om man är känslig för olika hormoner vid olika åldrar?

Ett samtal med FK

Idag ringde min handläggare på FK. Jag fick veta att:
- jag inte får studera samtidigt som jag är sjukskriven, oavsett hur mycket eller lite sjukskriven jag är*
- jag inte kan räkna studierna som rehabilitering**

Sedan tidigare vet jag att:
- jag inte får studera med föräldrapenning, oavsett vad jag studerar***
- om jag inte tar studiemedel på heltid förlorar jag min SGI****

Man skulle kunna säga att det hänger på CSN's goda vilja om jag ska kunna behålla min SGI under studietiden. Hur jag ska försörja mig är också en intressant fråga.

* Är man sjuk kan man inte studera. Punkt.

** Jag måste först rehabiliteras mot mitt nuvarande arbete, (ni vet det där som inte har några pengar att betala min lön), med nuvarande arbetsuppgifter, sen mot andra uppgifter på min nuvarande arbetsplats, (fortfarande det utan pengar till lön) och slutligen mot hela arbetsmarknaden. Studier finns överhuvudtaget inte med i FK's rehabiliteringskedja.

*** Spelar ingen roll om det är kvartstid på distans eller heltidsstudier på ett civilingenjörsprogram. Man kan inte studera och ta hand om barn samtidigt. Punkt.

**** Jag har 12 veckor studiemedel kvar att ta ut. För att få fler måste jag få dispens hos CSN. Det är ungefär lika lätt som att bestiga Mount Everest säger vissa.

Veckans uppgift

Nu ska vi prova på att skriva krönika. Känns väldigt bekant på något vis, som att jag gjort det förut.

Undrar om det är fusk att återanvända något gammalt blogginlägg?

Nej men, nej!

Hade sett fram emot en kväll i sällskap med Gibbs och co i NCIS. Nu ser jag att de ska visa något dokusåps-tävlingsprogram istället*. Inte alls vad jag och min migrän ville ha.

* Superstars heter det visst.

På väg med migrän

Hoppas Zomigen hinner verka innan jag kommer till skolan...

Uppdatering:

Den hann verka och jag blev av med migränen. Men det visade sig att Zomig+Saroten=sjöben. Alltså har jag vinglat omkring som ett fyllo idag. Säkert jätte roligt för alla som såg mig försöka navigera mig fram i korridorerna på skolan. Tur att jag inte cyklade dit, för det hade kunnat sluta illa. Eller i alla fall i diket.

Hur man blidkar en fru med PÄLS

Väntar på maken med snållvattnet rinnande. Han är och handlar glass åt mig. God glass, med choklaaaaad i. Har man en fru med PÄLS* är det bästa man kan göra att ge henne godsaker så att hon håller sig lugn. Det har han räknat ut, min make, och erbjöd sig alldeles självmant att åka och handla. Han är bra fin, min älskling.

* PÄLS = PreÄggLossningsSyndrom. Motsvarigheten till PMS, fast vid ägglossningen alltså.

Hårdvaluta i det Ponderska hemmet

Det här, och inget annat, är vad som gäller just nu. I alla fall om man frågar gossarna i den här familjen. Nu har vi lessnat på allt bråk och inhandlat en till. Vad det är? Jo, en duplo-siren, med ljus och ljud. Hurra, säger mammans migrän, men den (eller de nu då) låter i alla fall mindre än två bråkande ungar.

Så fasansfullt trött

Vet inte hur lyckad den här Saroten-höjningen var. Helt utslagen med migrän är faktiskt inte något framsteg. Ger det några dagar till. Vänder det inte tänker jag trappa ner.

Världens bästa tv-program

CSI Miami ska tydligen vara världens bästa tv-program enlig en undersökning i Usa. Det framgick inte om det var amerikaner som var tillfrågade om hela världens program eller om hela världen tillfrågades. Min gissning är första alternativet för alla vet ju att CSI Miami inte ens är bäst av CSI:erna. Snarare tvärtom.

Avlockad

Saxen åkte fram idag igen. Nu är alla lockarna ett minne blott och lille H ser ut som en stor pojke.

Filmtajm!

Inte mindre än två Johnny Depp-filmer, på samma gång så klart. Men jag väljer Pirates of the Caribbean - vid världens ände före Benny and Joon, det känns lite lagom idag.

Så många borden...

Har en hel hög med saker som jag verkligen borde ta tag i idag - CSN, Försäkringskassan och den dumma datorn för att nämna ett par - men jag ids inte. Det krävs att jag mår på ett väldigt speciellt sätt för att jag ska orka ta tag i det, och där är jag inte idag. Höjningen av Sarotenet gör mig rätt likgiltig för allt, och jag har liksom inte den där driven att göra något.

Nu ska jag hänga tvätt - för en tvättmaskin orkade jag i alla fall sätta på.

Bloggtorka och brorbesök

Det verkar som att den här veckans skrivövning sög musten, eller i alla fall orden ur mig. Har inte kommit mig för att blogga en enda gång och det mina vänner, hör inte till vanligheterna. Sen att brollan är på besök spelar förstås in, men ändå - en hel dag utan bloggande är ovanligt.

Förövrigt skriver jag igen...

Ifall ni tycker det är dåligt med inlägg och svar på kommentarer eller så.

Ny favorit

Jag har kommit på att september är min nya favoritmånad. Jag vet egentligen inte riktigt varför, men jag tror det beror på att det (nästan) alltid är mycket finare väder än vad jag förväntar mig. Och om det är dåligt väder gör det inte så mycket för man är ändå inte ledig. Lite som maj, fast utan sommarhetsen, om ni förstår vad jag menar?

Hur som helst så njuter vi av de varma eftermiddagarna när jag hämtat hem killarna från dagis. Om inte annat är det bra mycket enklare att orka med för mig när vi är ute (ljudnivån blir inte lika hög och eftersom vi har staket runt tomten behöver jag inte vara i hälarna på dom hela tiden). Om bara lille H kunde sluta äta sand skulle allt vara perfekt!

Så var den dagen slut

Har lite svårt att minnas var den tog vägen, men höjdpunkten var definitivt att jag slipper göra den tråkiga leverundersökningen! Jag pratade med min magtarm-läkare i morse och vi kom båda överrens om att det inte var nödvändigt just nu eftersom mina levervärden ser fina ut.

Annars har det mest varit trötta barn och ilsken migrän-mamma. Trötta barn som inte vill sova, varav två gör det genom att skrika.

Nu vill jag bara sova, men jag har ett personporträtt att skriva först. Hur nu det ska gå till?

Antingen har jag blivit dummare

... eller så har sudokuna blivit svårare. Jag kommer inte längre än så här, hur jag än försöker. Irriterande.

Helt slut

Ett studiebesök, barnhämtning, lekparkslek och matlagning är alldeles för mycket med dundermigrän. Nu sitter jag i Zomigdimma och håller på att somna. Inte mycket till liv kan man tycka.

Hu vad jag är trött

Skulle behöva vara hemma i min ensamhet i morgon känner jag. Men jag har skola som jag inte vill missa så det blir till att masa sig upp och dra iväg. Först framåt onsdag får jag vila som det ser ut nu.

Alla hemma igen

Härligt att ha dom hemma. Jobbigt att migränen slår till så fort det blir fullt i huset.

Alla verkar i alla fall nöjda med sin helg och det är ju huvudsaken.

Vidrigt

Ser en dokumentären på tvåan om tvångssterilisering. I Sverige. För inte alls länge sen.

Ungdomar som satt på anstalt blev systematiskt steriliserade efter de konfirmerats. Personalen sa att det var blindtarmen som skulle tas bort och att det var en operation som alla gjorde. Ungdomarna, som satt på anstalten för att de hade något handikapp, för att de var föräldralösa eller för att föräldrarna var för fattiga för att kunna ta hand om dom, var helt utlämnade till dessa vuxna. De fick ingen information, ingen chans att välja utan blev helt förda bakom ljuset.

Det är vidrigt och sorgligt att det här fick pågå under en så lång tid. Utan att det någonsin getts något skäl till varför, utan att någon har ställts till svars.

Dagens instats

Jag har i alla fall skalat, kärnat ur och kokat mos på fem kilo äpplen idag. Sen gav jag bort nästan allt mos till grannarna, för våran moskvot är fylld för flera år framåt.

Nästa år ska vi göra must av äpplena istället. Då behöver man åtminstone inte skala och kärna ur. Om det är gott att dricka är en annan femma.

Det kostar på...

Även fast det bara är lille H hemma är jag sjukligt slut (och migränig) efter en dag ensam med honom. Jag är på allvar beredd att gå och lägga mig nu, om det gick. Måste hålla mig vaken till 22 då Vovvan ska ha sin medicin, men sen är det klubb kudden som gäller för mig.

Jag vet att jag skrivit det förut, men det tål att upprepas: En stor eloge till alla ensamstående föräldrar där ute! Hur ni klarar det vet jag inte, men ni är värda en hel massa beundran.

Decimerad skara

Maken och Dottern har dragit norr ut över helgen. Prinsen har åkt med mormorn hem och stannar där till söndag. Kvar är lille H., Vovvan och jag, vilket är mer än nog för mig... (Jag fick naturligtvis betala för gårdagens ölträff med migrän idag. Man kan säga så här: Även om den är självförvållad är den inte roligare för det.) Nu är det i allafall lugnt och jag ska strax äta lite kräftor tänkte jag.

Vad gör ni?

Sisyfosarbete

Minns ni tvätten? Nu har jag centrifugerat och hängt den tre gånger. Det är inte ett jobb som blir roligare för varje gång man gör det. Och inte är den torr än heller, fast nu har jag sejfat och hängt den inne. Så kanske, kanske att jag har torr tvätt i morgon.

Så här kan man också sova

Men jag väljer nog att ligga ovanpå madrassen trots allt. God natt.

Hemma

Med nya brillor verkar det som.

Vilken tur

... att det var just idag vi tvättade tre maskiner tvätt och hängde ute. När det spöregnar och allt.

På väg hem i regnet

Har varit på stan och träffat delar av klassen över en öl. Mycket trevligt. Och bäst av allt: mitt huvud klarade det!

Jag skriver

Nyhetsartikel. Den ska vara inne i morgon kl 10 och jag är nästan klar. Och jag som inte trodde det gick att skriva (bra) utan stress och tidspress.

But why?

Precis när jag ska gå och hämta barn. Som vanligt.

Dagens bästa

Bussar med öppningsbara fönster. Speciellt när busschauffören inte kan stänga av värmen och det är sommarvärme ute...

Hur gick det här till?

Jag skulle ju lägga mig tidigt idag. Typ tio, halv elva. Det sket sig kapitalt skulle man kunna säga.

Dålig effekt

Sarotenet, som verkade så lovande, har verkligen inte gjort ett dugg nytta de senaste dagarna. Snarare tvärt om faktiskt, eftersom jag får dras både med biverkningarna och migränen. Till helgen höjer jag dosen och hoppas att det hjälper.

Skoldagen

Mycket bättre idag, som sagt. Vi körde igång på riktigt och vi diskuterade nyhetsartiklar för att lära oss hur de är uppbyggda. Allt det har jag redan läst på kursen i våras, vilket gjorde att jag kunde glänsa lite. Alltid bra för självförtroendet, plus att jag tror att de andra inte bara ser mig som "trebarnsmorsan" (som en av killarna i klassen uttryckte sig idag), utan som någon som kan en del. Av någon anledning känns det viktigt...

Hur som helst är känslan mycket bättre idag, och allt skulle vara perfekt om det inte vore för migränen. Den sorgliga sanningen är att jag inte fixar att ha människor runt mig i tre timmar i sträck. Förhoppningsvis ska jag klara av kursen, men det känns inte helt självklart just nu... (Det blir mer intensivt längre fram nämligen.)

Väntar på att lille H ska somna

Så att jag kan blogga om dagen. Kan i alla fall berätta att det var en betydligt bättre dag idag, även om jag kom hem med migrän idag med.

På väg