Något senare...

Vad var det som gick fel?
Både barnen låg ju i sina sängar redan kl 20 och jag kopplade av framför TV:n med lite snask. Nu, drygt en timme senare, sitter båda två i soffan och är på dåligt humör. Den stora för att jag åt snask när inte hon fick ("Det är OOOORÄTTVIST mamma"), och den lilla för, ja säg det den som vet! Hå hå ja ja, det är väl bara att ta tag i projekt Nattning en gång till, vilket bör börja med att få in den stora i sin säng igen ("Men mamma, jag kan inte ligga där, för den (sängen) är alldeles för varm. Och förresten är det OORÄTTVIST att du får äta godis idag" *suckar* Snacka om hang up!) Den lilla är superpigg, men vill helst bli buren, eller underhållen på annat vis (läs: ligga och snacka / kramas med tuttarna). Dax att skrida till verket!

Fan vad jag är snygg - NOT!

Så kände jag idag när jag såg mig själv i spegeln på väg ut från toaletten. Burrigt, slitet hår slafsigt uppsatt i en svans/knut, blek som ett lakarn, förutom under ögonen då, där jag har klädsamt svarta ringar. Själva ögonen är rödsprängda och grisaktiga, så där små och pliriga liksom. Inte blir det bättre av att jag KÄNNER mig som ett vandrande lik också, och att maken gett sig iväg på egna äventyr ikväll. Är så trött att det går runt i huvudet igen, hela min kropp skirker SOVA, men det går ju inte med två ongar att ta hand om (varav en sitter och ropar "fäääärdig" just nu...). Föreslog idag att maken skulle ta båda barnen och hunden på en prommenad (något som jag gör 3 dagar i veckan) så att jag kunde få vara ensam hemma en stund och bara va, men han bara tittade oförstående och surt på mig. Det slutade med att jag gick ut med hunden, vilket jag inte har något emot, men det hade varit skönt att vara hemma själv en stund + att det hade varit kul att se hur han klarade av att gå ut med hela skaran.
Nej, nu ska jag torka bajsrumpa...

SÅDAN ÄR PONDER:

Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.

Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut – även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.

Du är detaljorienterad och sannolikt en praktisk person, som är intresserad av att ta reda på HUR saker fungerar. Du är resultatinriktad och vill helst göra saker på det sätt du är van att göra dem på.

Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar.

Test hämtat från http://www.zapera.com/survey/demo/personality/
-------------------------------------------------------------------------------
Finns det något mer att tillägga?! ;o)

Nu är det över...

... och det gick fort på slutet, från att varit pratbar i går morse så gick han bort vid halv sju igår kväll. Tur var väl det, eftersom han tydligen hade väldigt ont på dagen och ohygglig klåda. De gav honom en massa morfin, så vid 16-tiden blev han medvetslös och vaknade aldrig igen. Det som var synd var att J inte hann upp eftersom de inte berättade i tid hur illa det var... (Vet inte om det inte ville förstå, eller om de inte ville säga något, eller om läkarna var otydliga) Han fick budet på Arlanda stackarn, och fick alltså vända hem igen...

Det jag funderar lite på nu är det här att vi har en tendens att glorifiera människor bara för att de dött... Vet att jag tänkte så om pappa precis efter att han gått bort, liksom glömde bort alla de dåliga sidorna som han faktiskt hade. Lite samma gör J nu - helt plötsligt var hans pappa en sån himla reko kille, vilket ju inte alls är sant. Man är ju samma människa i döden som i livet. Det liv man har levt ändrar sig ju inte bara för att man inte finns mer, alla ens handlingar kvarstår i minnet hos oss som är kvar. När man själv är borta är det ju allt som är kvar...