Förmaningar

Jag undrar lite vad hon* tror att förmaningar är bra för i det här läget? Ja, det var dumt gjort, ja, jag borde slutat äta kortison för länge sen, ja, jag ska till magtarm, ja ja ja!

* Mamma, som vanligt...

Nej nu får det här skitåret ta slut!

Ligger i soffan uppe, ensam, och har ont trots värktabletter. Väntar på att det ska bli mörkt och smällandet börja eftersom jag måste gå ner och stänga in mig med den vettskrämda hunden i badrummet. Nyårsmenyn jag planerat lär det inte bli så mycket av, men jag har i allafall gjort en chokladpanacotta till efterrätt så att dottern inte blir mer besviken på mig.

Hade tänkt skriva en sammanfattning av året, men vet inte om det är lönt? Blir nog bara en massa gnäll har jag en känsla av.

Nej, nytt år och nya tag, det är vad jag behöver, för sämre kan det väl knappast bli? (Samtidigt som jag tänker så mumlar jag mantrat "jag lever i allfall, jag lever i allafall..." och tänker på makens vän.)

Nu ropar maken, han vill visst veta hur man kokar musslor - det kanske blir någon mat idag trots allt?!

Uppdatering:
Jodå, mat blev det med hjälp av gemensamma krafter - kolla in matbloggen!

Stängt pga brutna ben

Revbenen är av, på mig. Ont som fan gör det. Nej, nu får det bli ett nytt, bättre år snart.

Gott Nytt År till er, om jag inte återkommer innan dess.

Ringande migrän

En ny, inte direkt angenäm upplevelse.

Migrän, tårar och skrik

Hurra vilken bra dag.

Mitt liv är för mycket för mig, jag behöver semester.

Pest eller kolera - migrän eller tennisarmbåge?

Makens tennisarmbåge är inte bättre trots sjukgymnastik och voltarengel-behandling. Det innebär att jag måste sköta mycket mer av markservicen här hemma, speciellt när det gäller blöjbyte och barnbärande. Vad det leder till kan ni säkert lista ut... Eftersom det inte direkt finns några alternativ får vi helt enkelt ta att min migrän blir sämre ett tag medan hans armbåge (förhoppningsvis) blir bättre. Och lagom till det är det väl dags för maken att operera sin stela tå. Det tar liksom aldrig slut, eller så är det jag som är utopisk som tror att det ska det?

Mattips

Behöver ni tips på vad man kan göra med överbliven julmat rekommenderar jag att ni tar en titt i matbloggen>>>>!

Varför det är så jobbigt att tvätta

Har jag berättat att de inte använder haklappar på dagis? Det innebär att vi får hem 5-10 tröjor per vecka som ser ut så här, eller värre. Mycket fläckborttagning, och en massa extra tid går det åt för att försöka få rent dom, och det är långt ifrån alltid det fungerar. Har slutat sätta på Prinsen de tröjor jag och han tycker mest om på dagis, tråkigt men sant, för jag har ingen lust att få dom förstörda på en gång.

Så mycket tid och energi som ödslas på något så onödigt...

Hur tänkte dom här?

Ska man behöva ta ner torktumlaren (som alltså står ovanpå tvättmaskinen) för att kunna få ut tvättmedelsfacket genom att vrida på tvättmaskinen? Alla vet ju hur äckliga dom där facken blir efter ett tag...

Att det ska vara så svårt att välja

Kameramobil eller mobil kamera - vad ska jag välja*? Just nu lutar det åt en kameramobil, en SE C902 (har egentligen allt jag vill ha, men lite för dyr) eller kanske en G900i (roligt att man kan bestämma var fokus ska vara genom att trycka på skärmen, har hittat en på rea). Fast nu dök det upp en K850i också, den verkar ju också bra och hyfsat billig nu. Snacka om i-landsproblem...

*Ja, vi har enats om att jag nog ska få en julklapp ändå, trots fadäsen med den tilltänkta kameran.

Vi överlevde

Nu är vi hemma igen, efter tre dagar och två nätter hos mamma. Egentligen var det meningen att vi skulle åka hem redan igår, men tack vare miss i kommunikationen (som vanligt... mamma vet aldrig vem hon sagt vad till) blev det en natt till. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om julen; av någon anledning infann sig aldrig den där julefridskänslan som jag hade föraning av på kvällen före julafton. Kanske för att så mycket kretsar runt min migrän hela tiden, eller så har jag vuxit ifrån den känslan?

Dagarna för flöt ganska lugnt hur som helst, inga större bråk, förutom min mellanbror som blev sur när jag och hans flickvän spöade honom i kortspel, ha ha. (Sämre förlorare och spelare får man leta efter!). Mamma höll sig förhållandevis lugn med sina kommentarer och pikar, fast hon var på maken lite oförtjänt när han inte ville ha mer julmat (pikade att han säkert skulle åka och köpa hamburgare på McD istället, som att det är något han gör ofta...) och hade köpt en riktigt gräslig leksaksgitarr till Prinsen, trots att jag uttryckligen bett alla att inte köpa sånt som låter i år... Vi kom även in lite på hur det var när jag låg på sjukhuset, jag sa hur det kändes för oss och hon verkade genuint ledsen över det (även om hon inte sa något om att hon skulle göra det annorlunda nästa gång, men man kan inte få allt).

Oj, vad långt och trasligt det blev, är nog lite trött av allt firande tror jag. Nu ska vi försöka hitta julefriden här hemma - undrar vart i röran den finns?!

Fäääärdig!

Och inte på toaletten, utan med julstöket! I skafferiet står burkar med kola, tryfflar och polkabräck, i kylen skinkan, köttbullarna, den inkokta laxen och sillen. Paketen ligger under den klädda granen (en riktig Disneyvariant faktiskt, odlad på sommarstugan). Det enda jag inte hunnit med är mitt traditionella bastubad dan före dopparedan, men det är nog bara bra för min migrän tror jag. På det hela taget känner jag mig lugn och harmonisk (kan kanske bero på att jag har magen full med tryffelsmet?), och ser fram emot morgondagen, migrän eller ej.

Nu återstår bara att önska alla mina bloggläsare en riktigt GOD JUL! Hoppas ni får det riktigt bra allihopa, vänner som ovänner (ifall jag har några sånna som råkar läsa här, t ex surfi-an på Lindex, men den historien tar vi en annan dag ;).

Sista massagen ever

Det var med sorg i hjärtat (för att vara lite lagom dramatisk) jag tog mig till sjukgymnastiken idag. Lilla massagefröken var lika pigg och ärtig som vanligt och deklarerade glatt att hon bara tyckte det var gulligt när hennes make kallade hennes bröst för taxöron! Efter att sista omgången av FRF (Fösa Runt Fläsket, eller bindvävsmassage som det nog egentligen heter), SAD (Stora Axel Darret) och RSM (RyggSlutsMyrorna)* var det dags att säga tack och adjö. Jag överlämnade ett litet paket, innehållande ett halsband jag knåpat ihop och en strut Åre Choklad (hade tänkt ge bort mina hemmagjorda tryfflar, men sen kom jag på att hon har lite kräksjukefobi så då tänkte jag att köpes nog kände bättre). Tänk, hon blev så rörd att hon nästan grät, på sannt, vilket så klart gjorde mig alldeles rörd, och så stod vi där och torkade bort våra små tårar i ögonvrån i smyg. Sen kramades vi och jag åkte hem. Slut.

* Som ni märker har jag haft fullt upp under massagerna att komma på passande (hm, nåja) namn till de olika delarna. Massagefröken har trott att jag bara legat och slappnat av, men inte då, min hjärna har gått på högvarv!

MSN

Ni som tycker jag är oerhört otrevlig och inte svarar när ni pratar med mig när jag är online kan pusta ut! Jag är inte arg eller sur eller så ;), det är bara mamma som har kapat mitt msn-alias på sin dator. Eller okej, jag erkänner, det var jag som glömde kryssa ur den där "spara mitt lösenord och logga in mig automatiskt"-rutan när jag var där sist och lånade hennes dator. Så nu loggas jag in automatiskt där varje gång hon sätter på datorn, och har inte jag igång msn samtidigt märker jag ju inte det. Har försökt telefonguida mamma till att kryssa ur den där bocken flera gånger, men hittills har det inte lyckats och nu har jag gett upp. Det får vara så här fram till julafton då vi åker dit.

Jag har fått en julklapp på posten!

Tack snälla gulliga Busmamman för att du kom ihåg och tänkte på mig, jag blev så glad så glad. Puss på dig!

Stackars maken, dumma mig

Jaha, så kom min otacksamhet tillbaka och bet mig i rumpan! Efter att jag refuserat makens iPod-julklapp letade han rätt på något annat (en mini digitalkamera tror jag), som han beställde från det företag som var billigast på Pricerunner. Det företaget hade flera bra recentioner från nöjda kunder och allt verkade seriöst och bra. Idag började han undra varför klappen inte dykt upp med posten, och efter lite runtsurfande visar det sig att företaget helt plötsligt slutat skicka sina varor! Det har gjorts ett stort antal polisanmälningar för bedrägeri och företaget har försvunnit från Pricerunner och liknande sajter. Hurra, där försvann 1500 spänn rakt ner i deras konkurs (eller vad det nu är som har hänt). Tyvärr betalade han inte med kort, utan direkt över internetbanken, så visaförsäkringen, som faktiskt är ganska bra, gäller inte. Får se vad som händer, men chansen att han får tillbaka pengarna/att varan levereras är nog mycket lite. Merry Fucking Christmas!

Uppdatering:
Nu har maken, tillsammans med 5-600 andra, polisanmält företaget (återkommer med namnet senare), men utsikterna att få igen några pengar är inte goda. Fortfarande verkar ingen riktigt veta vad som har hänt, men att ägaren inte går att få tag på bådar ju inte gott precis. När det gäller banken så kan de inget göra när man gör direktbetalning; hade han betalat med visa-kortet hade ev. deras försäkring täckt det här (beroende på anledningen till att företaget inte skickar ut sina saker). Känns ju lite surt att man blir straffad för att man väljer det säkraste betalningsalternativet, men bankerna är ju som de är.

Jag tävlar hos Busmamman

Hon firar 100 000 besökare (egentligen lite fler) - wow liksom, grattis vännen! :) Undrar hur många av dom som är jag? Skulle vara lite kul att veta, eftersom jag i över ett år inte haft så mycket mer att göra än att läsa bloggar dagarna i ända...

Anywho, vill ni också vara med och tävla om en julklapp med lite tanke bakom går ni in här>>>>.

Fortfarande slut

Förkylningen har satt sig i bihålorna, vilket inte är att rekommendera i kombination med migrän. Dessutom sover lille Herr'n skitdåligt just nu, förmodligen p g a stökande tänder, vilket inte är bra för nått. Hoppas på en vändning snart, på alla fronter, för så här vill man ju inte må till jul...

Helt slut

Har varit på KK och pratat med läkaren som var med och räddade livet på mig. Det, tillsammans med bussresan hem, tog slut på alla krafter jag hade idag. Nu är jag helt slut och känner mig konstigt tom...

Återkommer senare med rapport.

En sak som ändrades var antalet blodpåsar i min blodskuld *pekar åt höger*, jag fick "bara" 22 påsar blod, 14 påsar plasma och 6 påsar trombocyter.

Sexåringar

Jag tycker det är underligt att jag, som tycker att jag kommer ihåg förhållandevis mycket från min barndom, inte har några minnen alls av att det var jobbigt att vara sex år. Ser man på hur dottern är just nu, borde jag verkligen komma ihåg det! (Om det nu var så för mig?) Ett litet exempel är hur hon idag vid middags bordet helt plötsligt börjar prata om en f.d. arbetskamrat till maken, som hon träffat som hastigast vid tre tillfällen. Först var allt bara glatt och hon berättade hur rolig och snäll han var (han gav henne en clementin vid ett tillfälle och en annan gång gömde han sig bakom dörren och sa "hallå i stugan"), men efter en stund började hon snyfta och säga att hon sa-a-a-a-a-aknade Göran så mycket. Det slutade med att hon storgrät och maken fick lova att nästa gång Göran är och hälsar på ska hon få följa med.

Jag förstår verkligen varför det kallas för lilla tonåren, för det är samma känslor som jag minns från min pubertetstid, fast mindre, men tydligare om ni förstår hur jag menar? Jag känner igen den där känslan av att man kan sakna någon man liksom gjort sig en drömbild av så mycket att det gör ont, men som tonåring visade jag det absolut inte så spontant och tydligt som dottern gör nu. Kära söta lilla barn, vad fantastiskt härligt och jobbigt det måste vara med alla stora små känslor som virvlar runt inuti dig just nu!

These precious moments

Barn ett och två leker snällt med varandra på övervåningen, barn tre ligger nöjt på golvet och gurglar med en bläckfisk i plysch. Mamman njuter över att det faktiskt kan vara fridfullt med tre barn. ;)

Tre minuter senare slogs de så klart där uppe och lillfisen skrek. Men det var lugnt ett ögonblick, det var det!

Världens bästa morgon

Idag började dagen med att världens finaste lucia klev in genom sovrumsdörren, och med bricka i hand väckte mig med sin skönsång. Inget att klaga på den väckningen precis. Hon hade dessutom kommit på det helt själv och gjort i ordning, bara fått hjälp av maken att hälla teet i termosmuggen och ta ner brickan. Vad har jag gjort för att förtjäna en så underbar och omtänksam dotter? Som trots att jag är världens tråkigaste mamma just nu, tar hand om mig så bra.

Nåväl, idag har vi i allafall bakat pepperkakor tillsammans, bara hon och jag. Lite mor-dotter tid som var long over due.

Gud vad pinsam hon är!

Ja, inte trodde jag att jag behövde skämmas för min mamma längre, men idag på luciafirandet fick jag den där känslan man hade som tonåring ni vet? När man önskar att hon skulle bli uppslukade av jorden och om inte det går, att jag skulle bli det. Det var på fikat efter luciatåget, och vi satt vid ett bord med bl a våra grannar. De har en kille som går i femman och han hade hjälpt till att baka fikat. Mamma frågar vad han gillar att baka, och han svarar "sån't som är gott", varpå hon kläcker ur sig "Jaha, negerbollar eller?"... i en lokal där hälften av besökarna har annan bakgrund än svensk. Heja mamma. Behöver jag säga att det blev en ganska beklämd tystnad runt bordet. Mamma skrattar lite generat och säger "Chokladbollar menar jag förstås...", men då var det liksom för sent. Undrar om hon fått sig en släng av Tourette's på äldre dar?

Var jag dum nu?

Idag avslöjade maken för mig vad han beställt till mig i julklapp, nämligen en iPod med ingraverat namn (tror jag, han kanske hade skrivit något annat, jätte romantiskt?). Problemet är bara att jag inte vill ha någon iPod, eller jo, visst skulle jag kunna tänka mig en iPod, men det finns andra saker jag hellre vill ha. Det sa jag till maken, så snällt jag bara kunde och han gick iväg och avbeställde den.

Men nu känner jag mig dum och otacksam, jag menar han hade ju klurat ut något han tyckte jag skulle ha och fixat gravyr och allt. Vad tycker ni, ska man säga till när det är något man inte vill ha i julklapp/födelsedags-/bröllopspresent? Eller ska man snällt tacka och ta emot, med risk för att saken blir liggandes i något skåp och samla damm?

Äntligen

Alla sover, endast migrän-Ponder är vaken. Har haft en mycket-migrän dag idag, och längtat efter den här stunden sen tidiga förmiddagen ungefär. Tyst. Lugnt. Ensam.

Tyvärr har jag för mycket migrän för att kunna njuta av det, därför är det lika bra att jag går och lägger mig... snart.

Ibland är jag så jävla dum

Jag har i flera dagar känt att det varit något på gång i min tarm, men valt att ignorera det och tänkt att "om jag inte låtsas om det försvinner det nog". Jag borde verkligen veta bättre, jag borde ha satt in åtgärder på en gång, lagt om kosten och medicineringen. Men nej, det gjorde jag inte, utan jag åt mer mozarella, trots att jag vet att det inte är bra. Jag vet vad som händer, jag tycker inte om när det händer, men ändå struntar jag in varningstecknena. Och då får man betala priset för sin dumhet genom att sitta på toa med magkramper och diaréer. Dum var ordet sa Bull.

Jag önskar att jag inte var så dum, eller att jag slapp vara smart jämt...

Uppdatering 11/12:
Magen är bättre, men inte helt bra. Kurerar mig med skonkost och hoppas på det bästa. Tänker INTE höja kortisondosen i första taget...

Så underligt vuxen

Idag har jag varit med dottern hos skolsköterskan för hälsokontroll, inget konstigt med det. Innan jag gick råkade jag slänga en blick på mig själv i hallspegeln och fick någon konstigt insikt/tillbaka blick... Helt plötsligt kändes det helt overkligt att jag skulle ha ett barn som var så stort att det skulle till skolhälsovården, och därför måste det vara min mamma som stod där och inte jag. För den där sexåriga flickan finns ju kvar här inuti mig, inte kan väl hon vara mamma själv? Lite svårt att sätta ord på, men det var helt klart en skum känsla.

Och det gick bra hos skolsköterskan, när jag väl lyckats slita mig från hallspegeln! ;)

10 år sen idag

Jag vet inte om det beror på att min kropp har fullt upp med sina egna problem, och mitt huvud därför mildrar sorgen, men idag har det nog varit den enklaste årsdagen hittills. Visst blir jag sorgsen när jag tänker på hur det var idag för tio år sen, men inte ledsen på samma sätt som förut. Tiden går och jag har vant mig vid ett liv utan honom, har numera svårt att tänka mig hur det skulle vara om han fortfarande levde...

Jag är på många sätt mycket mer realistisk nu än för några år sen, jag skönmålar honom inte lika mycket. Jag blundar inte för att han hade stora problem med spriten (även om han aldrig erkände det själv) och är därför väldigt vaksam på mina egna och syskonens alkoholvanor. Det känns lite hemskt att skriva det, men på vissa sätt förenklades livet av att han dog - vi behövde aldrig ta tag i missbruksproblemen med allt vad det inneburit och lett till.

Men jag saknar min pappa, det gör jag, varje dag och mitt liv kommer aldrig bli sig likt utan honom. Jag önskar med hela mitt hjärta att han hade fått träffa mina underbara ungar; att de hade fått lära känna sin barnsliga, lekfulla morfar. Om jag bara för en stund fick lämna dom i hans trygga famn så att de fick känna hans styrka och värme, så som jag och mina syskon fick göra. Jag önskar att jag hade kunnat få säga tack, tack för allt han lärt mig och allt han gjort för mig.

Utan för huset brinner idag tio marschaller, en för varje år vi saknat och varit utan dig. Vila i frid. nu och för alltid.

Mozarella

Tur i oturen att jag inte tål mozarella i några större mängder, för annars skulle jag nog hundäta* det varje dag. Finns det något godare än halvsmält mozarella till typ allt?

* Hundäta: Att äta enorma mängder i en vansinnig fart utan att tänka på följderna, något som vår hund ofta hänger sig åt. En gång åt hon t ex en hel ost och en annan gång sex avokado med skal och kärnor...

Tack för maten Busmamman!

Det blev wok, fast med surimisticks (räknas det som veckans fisk förresten? Knappast va... ;) istället för kyckling. Tänk vad skönt det är när någon annan bestämmer maten åt en, det är nästan det jobbigaste tycker jag, själva lagandet är helt okej för det mesta.

Nära döden-upplevelse

Jag såg ett program härom dagen där de pratade med människor som nästan dött och de berättade så fint om allt de sett och upplevt i samband med det. Vissa av dom hade sin upplevelse under narkos, precis som jag, och de berättade om vitt ljus och långa tunnlar med mera.

Jag vet inte om jag ska vara besviken eller tro att de ljuger, för jag såg absolut ingenting under min narkos. (Det är väl lite meningen med narkos?) Det sista jag minns är narkosläkarens blågrå tänder (tänk om jag hade dött, då hade det varit det sista jag såg, muntert värre!) och sen minns jag när de drog ur tuben i halsen när jag var på väg att vakna upp. Där emellan är det helt tomt, svart. Kan inte säga att jag är särskilt besviken för att jag inte upplevde något, det känns skönt att det är svart och tomt under den tiden, som sig bör.

Göte-la-börg!

Enligt antagnings beskedet kan jag om jag vill läsa till läkare i Göteborg! (Får jag bo hos er då -sl-?! Eller kanske hos er Åsa? ;) Eller det kan jag inte, men jag har i allafall en plats där, som jag snart ska ge upp till någon lycklig reserv. Det underliga är att jag hamnade som reserv 26 i Stockholm, som är den utbildning som har högst söktryck, och nummer 688 i Uppsala! Tror att det blivit något fel någonstans, men det spelar ingen roll eftersom jag inte ska läsa någon läkarutbildning alls. Vet inte om det var bra eller dåligt att jag kom in egentligen? Bra för att det ger en egoboost, dåligt för att jag nu tänker ännu mer på om jag valde fel när jag valde civing istället...

Jag kom i allafall in på en journalisitkkurs på distans (nätbaserad), hoppas att den är något att ha och att jag klarar av att fullfölja trots trashuvud.

2 knäckemackor, 3 kex och 2 chokladbollar

Det har jag tryckt i mig och nu ska jag ta min migrän, min förkylning och gå och sova. God natt!

(Jag hade egentligen något jag ville skriva om, men det har jag glömt var det var, så det fick bli det här menlösa inlägget istället.)

Ohjälpligt efter

Andra advent idag och inte en endaste stake eller stjärna har vi lyckats få upp här. Det enda pyntet vi har är paketkalendern; den kom upp tre dagar försent och efter idogt tjatande av dottern. Jag skulle vilja, men det känns inte värt det när det är så in i helvete stökigt här. Först städa, sen pynta, för att ställa stakarna ovanpå all bråte verkar lite vanskligt.

Kan bara hoppas att bästa grannarna tacka ja till nyårssupéinbjudan, då måste vi röja ordentligt i röran och får dessutom en dead line.

Hemma igen

Tyvärr följde migränen med, och även förkylningen, så nu ligger jag lågt i soffan resten av kvällen.

Nattugglar

Om ni undrar varför jag är uppe så här sent så är det för att lille Herr'n inte har somnat för än nu, och jag sitter här och är själv för en stund, för att citera Norrlands Guld-reklamen. Har man ett bebisplåster hela dagarna* blir åtminstone jag lite närhetstrött och vill njuta av mig själv ett tag (hur lät det där?!) innan jag somnar. Nej, nu ska jag surfa på lite adventskalendrar och se om jag kan göra av med lite (mer) pengar, vilket inte brukar vara så svårt. Undrar förresten om jag ska lista vad jag köpt här i bloggen och för hur mycket? Om man ser hur mycket man gjort av med kanske det blir lättare att låta bli menar jag?

* Och då snackar vi helplåster - jag har inte ens kunnat gå på toaletten utan honom...

Osynlig?

Jo, jag har ju som bekant nya glasögon och igår hade jag på mig de gamla, idag de nya. Tror ni att mamma sagt något om det? Antingen är jag osynlig eller så tycker hon att de är så fula att hon inte vet vad hon ska säga. Å andra sidan tog det flera månader innan hon såg lillasysters tatuering på insidan av handleden, och då bodde dom ändå tillsammans.

I landsflykt

Jag och gossarna är hos min mamma, maken och dottern i Norrland hos svärmor. Lille Herr'n är riktigt risig, med feber och hosta, och vill inte vika en tum från min sida. Prinsen är frisk och i full i bus. Mamma suckar för att hon blev väckt av Prinsen en gång inatt. Jag har migrän, fast enligt henne är det visst bara spänningshuvudvärk nu...

Det var nog allt just nu.

Nya brillor

Äntligen har jag fått tummen ur och beställt ett par nya glasögon, innan de gamla ramlade isär helt till och med! Det blev dom här>>> och jag är riktigt nöjd både med bågarna och servicen hos Lensway. (Snabba svar på mejl och det tog mindre än en vecka sen jag beställde att få hem glasögonen.) Dessutom hittade jag en rabattkod så de blev 150 kr billigare, allt som allt 542 kr för bågar, glas och antireflexbehandling.

Vad var det jag sa?

Man ska aldrig prata om saker som man inte vill ska hända, apropå vidskepligheten jag skrev om förut. Igår sa jag till mamma i telefon att det var så bra att lille Herr'n klarat sig från storasyskonens förkylning. Gissa vem som vaknade med feber och hosta vid 01 i natt? Hade jag inte sagt något i telefon hade han varit frisk nu. Bergis.

Jobbigt igen

Två av tre barn sjuka och hemma från dagis och skola, men inte tillräckligt sjuka för att vara det minsta slagna. Får återigen konstatera att mitt huvud inte klarar av att ha dom hemma och det känns precis lika jävla tråkigt nu med...