fredag, oktober 31, 2008

Ingen träff för mig

Var tvungen att inse att jag faktiskt inte fixar resan, träffen och Lille Herr'n, hur gärna jag än vill. Tack ni som erbjöd er att hjälpa till med H, jätte gulligt av er, men tyvärr hjälper det inte när man knappt ens orkar med sig själv...

Hoppas ni som faktiskt tar er dit får det jätte bra, men det tror jag inte blir några problem! Och jag räknar så klart med en omtagning när jag blivit frisk, då jädrar ska jag supa/spela/skoja brallorna av er!

torsdag, oktober 30, 2008

Nya migräntoppar

Idag har jag knappt kunnat ta hand om Lille Herr'n, hade helst bara velat ligga i ett mörkt rum och sova. Ska det fortsätta så här hänger Smålandsresan väldigt löst... fan fan fan fan, vad jag är less på att vara socialt handikappad. Jag vill ju så gärna, men tyvärr verkar inte mitt huvud hänga med på det.

Nu är det vila som gäller, och i morgon får jag ta ett beslut.

onsdag, oktober 29, 2008

Ett socialt dilemma

Hemma på våran gata i stan (för att använda ett populärt 70-talsuttryck ;) bor det en hel drös med ongar. Dottern leker framför allt med tre av dom; ett syskonpar (tjejer) som bor tvärsöver gatan från oss och en tjej som bor lite längre upp på gatan. Syskonparets föräldrar känner vi väl, man kan säga att de är våra bästa grannar. Vi har likadan syn på det mesta, däribland barnuppfostran, vilket gör det väldigt enkelt att ha deras barn här. Den andra tjejens föräldrar känner vi inte speciellt bra; vi hejar och pratar om väder och vind men mer än så är det inte. Problemet är att de har en uppfostringsmetod som går ut på att inte ha några gränser alls i princip, utan barnen får göra lite som de vill. Det här orsakar problem, eller åtminstonne spänningar som jag inte orkar med just nu. T ex är det alltid ett jädra tjat om att dottern ska äta middag där*, varenda dag de leker i princip, och alltid har de frågat hennes föräldrar först och de säger ju inte nej. Alltså är det alltid vi som får säga nej, och därmed får en tjurig dotter resten av kvällen.

Nu när jag har varit dålig har vi inte släppt in några barn här, utan vill de leka har det fått ske utomhus, vilket varit helt okej. (Vi har en dotter som älskar att vara ute som tur är.) Nu börjar dock vädret bli trist och det är inte roligt att vara ute flera timmar i sträck, som det blir på helgerna och lediga dagar. Och här kommer dilemmat: Jag känner att det inte är några problem att ha syskonparet här hemma, jag känner dom och vet att de lyssnar på vad jag säger. Den andra tjejen däremot orkar jag inte med just nu, men det går ju inte att förklara för någon av de inblandade på ett bra sätt. Alltså får vi fortsätta med barnförbudet här inne till jag känner mig ännu bättre, vilket inte känns bra dels eftersom dottern så gärna vill vara här och leka och dels för att hon är inne hos de andra istället. (Allra oftast är de så klart inne hos den andra tjejen, eftersom hennes föräldrar aldrig säger nej...) Är jag fånig som känner mig lite stressad av att dottern alltid får vara inne hos dom, medan vi alltid säger nej här? Förhoppningsvis förstår dom (tjejens föräldrar alltså, bästagrannarna är helt med på hur vi har det här), men eftersom jag inte känner dom så bra har jag ingen aning. Blä, jag hatar när mina barn blir lidande av att jag mår dåligt...

* Jag har inget emot att det händer någon gång ibland, men helst då på helgerna, eftersom dottern behöver börja varva ner för kvällen redan vid middagen, annars somnar hon aldrig. Dessutom vill jag att mina barn ska lära sig att middagen samlar hela familjen efter en dag på varsit håll. Än viktigare nu när hon och Prinsen inte är på samma ställe om dagarna längre - ska de hinna träffass åtminstonne en liten stund innan han går och lägger sig måste hon äta hemma.

Bättre idag...

... men inte helt återställd. Tycker inte om att få migräntoppar så här nära Smålandsresan, det gör mig lite osäker på om jag verkligen klarar av att åka. Det är ju inte så roligt att åka bort och sen inte kunna ta hand om sitt eget barn menar jag...

Nåväl, idag ska jag bara vila och kurera mig. Prinsen är på dagis fram till 15 så till dess har jag goda möjligheter till vila så fort maken kommit hem från sitt läkarbesök.

tisdag, oktober 28, 2008

Mega Migrän

Föga överraskande eftersom vi har "fredag hela veckan" här och dessutom två sjuka barn (de äldsta), men ändå jävligt tråkigt. Sitter och funderar på vilket piller jag ska ta; det lutar åt en citodon och en tupplur. Hoppas den inte tänker hålla i sig i flera dagar utan tycker det räcker med en ordentligt jävlig dag istället.

måndag, oktober 27, 2008

En inte så fin pik

Ja, så har mamma varit igång igen... Det hela började med ett par jeans som jag köpte när jag var gravid, men nu insett att jag aldrig kommer kunna ha. Jag försökte ge dom till mamma, men hon skickade tillbaka dom hit. När jag frågade varför pratade hon först liksom bort det, och sen sa hon att hon tyckte att jag skulle gå ner i vikt istället, så att jag kunde ha dom själv. Tack för den...* Okej, jag vet att jag har ungefär sex kilo kvar till min normalvikt, men som det är just nu är det liksom inte läge att sätta igång och bränna fett. Fast det förstår hon ju inte, eftersom hon inte förstår att jag är sjuk.

* Undrar om det var hennes sätt att ge igen för att jag sa att hon är väldigt fixerad vid sin vikt, när hon frågade mig om jag tyckte att hon har en ätstörning?

Tidsomställning

Jag undrar, igen, vad som egentligen är meningen med att ställa om klockan nu för tiden? Ända sen de EU-anpassade* omställningen tycker jag att den blivit helt värdelös - man vinner ju inget ljus på den på våren eftersom den är så sen - och det är bara besvärligt med alla mat- och sovtider som måste skolas om. Nej, kör på samma tid året om istället, då slipper man åtminstone barn som vaknar okristligt tidigt och knappt orkar hålla sig vakna till middagen.

* Man kunde ju önska att de hade tagit mest hänsyn till oss här uppe i norr, som har det mörkast, och lägga omställningen så att gjorde mest nytta här. Fast chansen att det skulle inträffa, att länder som Frankrike, Spanien, Italien och Tyskland skulle tänka på "de små obetydliga länderna i norr" är väl i det närmsta obefintlig.

söndag, oktober 26, 2008

Hej Cissi!

Vad roligt att du är intresserad av min(a) blogg(ar) och lagt till den till din lista trots att jag inte hade aktiverat funktionen än. För det får du ett alldeles eget inlägg här - vilken vinst va?! ;)

Och hej ni andra också som lagt till min blogg, kul kul! :) Själv är jag en segstartad reaktionär, men så småningom kanske jag också börjar med en lista, vem vet?!

lördag, oktober 25, 2008

Jag har ju glömt att jag är Buzzador nu!

Fick hem mitt första Buzzadorpaket häromdagen, innehållande Nestlés ätklara havre-äpplegröt. Tyvärr innehåller den mjölk, så min bebis kan inte äta den, men jag får hitta andra, icke-mjölkallergiska bebisar att testa på. :)

Vill du också bli Buzzador? Följ den här länken så det framgår att det är jag som har bjudit in dig. Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken.

fredag, oktober 24, 2008

Och som vanligt på fredagar...

... har jag en migräntopp. Börjar bli lite trist att aldrig kunna göra något på helgerna faktiskt.

Visuell underredesinspektion

Idag tog jag mod till mig och gränslade spegeln för att ta mig en titt på hur det ser ut där ner nu. Ni kan vara lugna, jag ska spara er alla detaljer, men det ser i allafall inte infekterat ut, något som jag var lite orolig för eftersom det fortfarande gör rätt ont. (Det visade sig att jag fått ett ganska stort hematom ut mot ljumsken och det är det som gör ont. Svidet kommer garanterat från såren och kliet från stygnen - hoppas det läker ihop snart och att trådarna ramlar loss.) Bara att uthärda med andra ord. ;)

Försäkringskassan

Idag ringde min handläggare upp, efter tre veckor och fyra meddelanden från mig... Säger som -sl-, hade det varit jag som inte hört av mig för än tre veckor för sent hade min sjukpenning rykt. Nå väl, han bad i allafall om ursäkt, vilken jag så klart godtog eftersom det knappast är hans fel att de är så överbelastade med arbete och nya riktlinjer.

Jag fick veta att min sjukpenning kommer att bli försenad till på tisdag (skulle kommit idag) eftersom utbetalningen blivit stoppad. Anledningen till det? Jo, de har två olika datasystem för sjukpenning och föräldrapenning, och det för föräldrapenning slår ut det för sjukpenning. Så om man som jag är sjukskriven på 50% och föräldraledig 50% då spelar det ingen roll om en utbetalning för sjukpenning är inlagd, för när utbetalningen för föräldrapenning kommer in försvinner sjukpenningen. Sjukpenningen måste sen läggas in manuellt, efter föräldrapenningen kommit in i utbetalningssystemet - praktiskt va? Undrar hur många miljoner de lagt ner på sina datasystem, när de funkar så bra menar jag...

Samtalet i sig var i allafall givande; nu vet jag hur vi ska göra när jag ska på behandling när maken egentligen jobbar. Alltid något.

torsdag, oktober 23, 2008

Svider, kliar och gör ont

Fan, hade jag vetat att det skulle kännas så här hade jag nog levt med den där flärpen trots allt...

onsdag, oktober 22, 2008

En tråkigt insikt

De här dagarna efter plastiken har jag tagit det väldigt lugnt, inte gjort många knop och heller inte hjälpt till speciellt mycket här hemma. Mest bara vilat och ammat Lille Herr'n i princip. Maken har jobbat lite mindre, vilket innebär att jag bara är ensam (och vaken) med bebis någon timme per dag.

Och huvudvärken är mycket bättre.

Nu vet jag varför jag blivit sämre, och vad jag ska göra åt det, i teorin. Synd bara att det inte fungerar i praktiken.

Börjar känna mig redo

Japp, så här sex månader senare känner jag att jag kan/vill/orkar skriva ner min förlossningsberättelse. Nu gäller det bara att hitta tid när andan och orken faller på - inte det lättaste i det här av galenskap till bredden fyllda huset. ;)

Återkommer när det är klart!

tisdag, oktober 21, 2008

Aldrig mer

... hoppas jag, eller åtminstone vill jag slippa se ut så här på väldigt väldigt länge.

Jag är nog lite udda, för det är inte själva sticket och ditsättandet som jag tycker är jobbigt, utan att ha den där, att sitta fast och inte kunna röra mig som jag vill. Höll på att stressa upp mig ganska rejält över den när jag skulle amma Lille Herr'n (se nedan), som tur var kom de och hämtade mig till operationen då så jag fick annat att tänka på. Den lättnad jag kände när det var klart och de tog bort kanylen var nästan löjligt stor, när man tänker på vilken liten grej det egentligen är.
Det är inte utan att man får lite panik när han försöker rycka tag i droppslangen. Notera armviftandet och mitt krampaktiga tag om dropslangen...

Bra reklam?

Idag insåg jag, efter att ha sett den kanske trettio gånger, att reklamen med buffelskinnsflytvästarna är en Toyotareklam. Jag tycker den är ganska rolig, för att vara reklam, men om det roliga missar att få ut budskapet, då är det kanske inte så lyckat. (Eller så är det bara jag som är virrig och har dålig koncentrationsförmåga som inte minns vad det är reklam för?)

Fortsätter gårdagens lista:

5. Att om jag ogillade sjukhus förut så är det inget mot vad jag gör nu.
6. Att ingreppet var en kakbit i jämförelse med hur det känns när bedövningen släppt.
7. Att det inte bara är jag, utan även mina blodkärl, som är less på nålar.
8. Att det är ganska bisarrt att få samlagsinstruktioner av någon som samtidigt karvar en i mellangården.

måndag, oktober 20, 2008

Snittad, sydd och färdig

På det hela taget flöt det väldigt smidigt, förutom några mindre motgångar som att enkelrummet vi blivit lovade (eftersom maken och Lille Herr'n var med) inte fanns tillgängligt (inte så bussigt att sitta med bebis i samma väntrum som de som väntar på att göra abort) och att jag var tvungen att sätta nål trots att jag bara fick lokalbedövning. *muttrar över reglerna*

Själva ingreppet gick fort, men opererande läkare var lite bekymrad över hur de inre bristningarna (som jag inte ens visste att jag hade haft...) läkt ihop, men valde att inte göra något åt dom nu utan jag får återkomma om det blir problem. Det svider rätt rejält i stygnen och blöder när jag rör mig, så jag försöker hålla mig stilla så att det går ihop fort. En vecka kan det blöda och sen tar det tre veckor innan det är läkt, d v s ingen bassängträning för mig på länge.

Nu har jag migrän, men det beror främst på att jag var tvungen att gå upp så tidigt i morse och sen inte fick äta eller dricka för än kl 10:30. *muttrar lite till över reglerna*

Så här direkt efter känner jag:
1. Att de var synd att de inte sydde ihop bristningarna ordentligt efter förlossningen (ja, ja, jag vet att det hade fullt upp med att proppa mig full med ballonger och tamponger för att stoppa blödningen, men ändå...)
2. Att det nog hade varit bra vänta till efter jul med tanke på sjukgymnastiken.
3. Att det är skönt att det är över.
4. Att jag vill sooooooova för jag är trött som ett svin.

söndag, oktober 19, 2008

Nedräkningen har börjat

Om ni vill får ni gärna tänka på mig mellan 07 och 14 i morgon, för någonstans där emellan ska jag sprätta bort den däringa skinnfliken.

Återkommer, förhoppningsvis vid gott mod, i morgon eftermiddag.

lördag, oktober 18, 2008

Tur att man inte är DM fan

Då hade man nog mått ganska dåligt när Anna Sahlin slaktade "Personal Jesus" i Kanal 5's Musikmaskinen. Ryser än, och då har jag ändå TV:n på väldigt låg volym.

Något lite bättre idag

Kanske håller den äntligen på att klinga av, migräntoppen? (Migräntoppen är verkligen botten, ha ha... Ja, jag har tagit citodon igen, för att klara av att ha alla hemma.)

Planerna för dagen är att göra ingenting och att försöka överleva att hela huset är fullt av ljud. Tur att man har hörselkåpor.

Uppdatering kl 14:15: Maken har tagit hunden och Prinsen och åkt ut till sommarstugan. Storasyster är ute och leker, Lille Herrn ligger nöjt på golvet och fnular. Jag har ätit en god lunch och avslutar nu med en bit mörk choklad. Just nu är det ganska bra trots allt.

fredag, oktober 17, 2008

Varför ger den inte med sig?

Har gått med samma gamla migräntopp sen i tisdags, och inget verkar bita på den. Pillerna ger bara tillfällig lindring, massagen hjälpte inte, yogan hjälper inte, vattenträning hjälpte inte. Börjar få slut på alternativ nu. Maken föreslog en flaska rödvin; det kan ju knappast bli sämre än vad det är. Om inte annat blir jag ju lite roligt och snygg för en stund*.

Sup och svälj, trevlig helg.

* OM jag nu skulle dricka en flaska rödtjut, vilket inte är troligt, skulle maken naturligtvis vara nykter och ta hand om barnen.**

** Varför kände jag att jag var tvungen att lägga till det??

torsdag, oktober 16, 2008

Dagens

Hittade den här i Jennys blogg:

Humör: Ganska bra idag, förutom utbrottet på Storasyster och Prinsen idag när de målade med tusch där tusch inte ska vara...
Gjort: Så lite att jag knappt kommer ihåg det, men jag har i allafall cyklat till affären, handlat mat och sen tillagat den. (Crabfish-wok blev det för den som är nyfiken.)
Planer: Inte så mycket mer idag. Försöka komma i säng innan 23 eftersom jag ska på vattenträning i morgonbitti.
Ser på: Slänger ett halvt öga på "Du är vad du äter" som visst är på TV nu.
Lyssnar på: Just nu: Svensk Fastighetsförmedlings reklam, "Coming home" ni vet, och gnisslandet från vagnen när maken försöker söva Lille Herrn. När jag ska sova lyssnar jag på ljudböcker, just nu är det "Pyramides" av Terry Pratchett.
Läser: Rubrikerna i DN är ungefär vad jag klarar av just nu, och bloggar.
Dricker: Ingenting just nu, annars alldeles för mycket Pepsi Max, men även te och vatten.
Äter: Åt precis en ruta Lindt Excellance.
Bästa: Att Lille Herrn och jag sov länge i morse.
Sämsta: Att migräntoppen jag haft sen i måndags (och migränen i sig) inte vill ge med sig.
Barn: Ett sover i spjälsängen, ett ligger i loftsängen och lyssnar på Mamma Mu och försöker somna, ett ligger i vagnen och sover... eller nej, nu piper han igen. ;)
Väder: Först spöregn och kallt, sen mulet och lite varmare. Nu är det mest mörkt. ;)

onsdag, oktober 15, 2008

Vad har jag gjort?

"Råkade" söka lite olika utbildningar idag, mest för att se hur långt mina gymnasiebetyg räcker, om jag kommer in, men också för att det kanske kanske skulle vara roligt att testa något annat. Om jag slapp plugga förstås, men det kan nog bli svårt kan jag tro. Annars får jag göra som Busmamman föreslog, och säga att jag är lika smart som en läkare t ex, det borde väl räcka?

Fast nu när jag tänker efter lite till så söker jag bara för att min bror gör det. Jag vill se om jag kan komma in om han gör det. Det skulle på något sjukt sätt vara bra för mitt självförtroende om jag också kunde komma in. Gud vad larvig jag är, för jag har absolut inga planer på att börja om på en ny utbildning. Ska nog gå in och ta bort de där ansökningarna innan det är för sent.

Har ni gjort något larvigt idag?

tisdag, oktober 14, 2008

Det stämde

"Deppig idag - migrän i morgon", det kan bli min nya slogan.

Har klarat mig hyfsat idag trots allt, tack vare pillerknaprande i tid. Så helt dumt är det inte med en liten förvarning ändå, även om den gärna kunde vara av något trevligare slag, typ ett skrattanfall eller så. (Jag hade tänkt skriva orgasm, men det är ju alldeles för fräckt.)

Pratat med Gyn-op

Det gick lättare än vad jag trodde att komma fram till dom (i normala fall får man ju alltid sitta i kö, alternativt lämna sitt nummer och bli uppringd alltifrån en timme till flera dagar senare) och få svar på mina frågor. Det är mycket riktigt ett standard formulär jag fått, och jag kunde bortse från vissa saker (bl a lavemanget, hurra). De kommer även ordna så att vi får eget rum, d v s maken och Lillfisen kan vara med mig hela dagen, så jag slipper pumpa och greja i förväg. Jag sa också till att hon skulle skriva upp att jag INTE vill ha någon PVK och inget lugnande eller annat jox. Lokalbedövning och lustgas räcker, tack så mycket.

Nu vill jag bara att det ska vara över och bortgjort...

måndag, oktober 13, 2008

Kunde inte låta bli...


Eftersom jag älskar Lollopards kläder och design är jag med och tävlar hos En Mölnbobos Liv, vinsten är ett set barnkläder från Lollopard (se bilderna). Tävlingen är öppen för alla även ni utan blogg. Tävlingen avslutas 31 oktober

Vad hände?

Det som var en så bra dag, (bra sömn, bra massage, god lunch, glada barn), och så helt plötsligt känns allt bara skit utan anledning.

Om mönstret upprepar sig kommer jag alltså få migrän i morgon. Undrar om jag ska ta en tablett redan i kväll för att mota Olle i grind?

Det här är något för mig

http://www.coolstuff.se/Giant_Microbes

Som hand i handske, skulle man kunna säga. Så nu vet ni vad ni ska köpa i födelsedagspresent till mig! (Det är mindre än en månad kvar nu, det är ni med på va?!)

söndag, oktober 12, 2008

Så här dags...

... för sex månader sedan var läget mycket kritiskt och utgången oviss.

Idag lever jag och svävar inte i livsfara, så visst är det bättre nu än då.

6 månader

Har den äran att gratulera, förbannade migränhelvete.

lördag, oktober 11, 2008

Tråkig insikt

Helg, alla barnen hemma hela tiden, jag får migräntopp. samma visa varje helg. Känns jävligt trist att jag inte klarar av att ha min egna barn omkring mig ännu, efter sex månader av migränitet. Får man hoppas på bättre tider snart?

torsdag, oktober 09, 2008

Äntligen är han tillbaka

Torsdagskvällarna är räddade - Perra är tillbaka!
Love that man, med eller utan gurkmonokel.

Kvällens citat:
"Nu är den här alldeles behaglig och trivsam. Fucking jävla potatismos och inget annat"

onsdag, oktober 08, 2008

Operationstid

Japp, nu har tiden för underredesplastiken kommit, redan om två veckor är det dags och helt plötsligt känns det inte lika roligt längre... Ännu mer tveksam blev jag när läste igenom följebrevet där det stod att man kunde blöda i upp till två veckor. (Det kan väl inte stämma? De ska ju bara skära bort en liten liten flik och sy ett par styng.) Det skulle betyda ett långt avbrott i min vattenträning och -avslappning, och med allra största säkerhet ett bakslag i migränen.

Nu är alltså frågan: Ska jag avboka operationstiden eller inte?

Saknad

Jag kom på en sak som jag verkligen verkligen saknar - något som migränhelvetet sätter stopp för - nämligen att lyssna på musik och att sjunga. Jag har insett att det är något jag gör ofta i vanliga fall, bara för att jag tycker om det och det gör mig glad. Nu är det helt uteslutet att lyssna på musik, och det enda jag sjunger är en eller annan vaggvisa förr Minibroren när han ska sova.

Tänk att kunna sätta på en favoritskiva på hög volym, sjunga med i alla låtarna och känna sig så där glad och sprallig som man gör av riktigt bra musik.

Längtar mig frisk.

Om väder och kläder

Fredag - sol
Lördag - sol
Söndag - Spöregn hela dagen
Måndag - sol
Tisdag - sol

Gissa vilken dag det var städdag (utomhus) här i området?

Sen kan jag inte låta bli att fnissa lite åt maken - han har verkligen jätte problem att skilja pojkarnas kläder åt. Härom kvällen kom Prinsen ut från badrummet och gick lite konstigt, liksom ihoptryckt. Då hade pappan klämt i honom i Minibrorens pyjams i strl 68, inte undra på att det var lite trångt för en som i normala fall har strl 86! :D

Mycket bättre idag

Jag tror att det varit lite för mycket för mig den senaste tiden* plus att jag glömde ta kortisonet igår som gjorde att jag mådde så pestigt. Idag är det inget inbokat; jag och Lillfisen har tagit det lugnt helt utan krav. Allt känns mycket lättare, t o m migränen.

* Vi har verkligen tokigt mycket saker hela tiden - är det inte sjukhuset är det BVC, föräldrarfikor, städtjänst o s v - och då har vi ändå sållat bort allt som vi inte måste göra... Har ni andra också fulltecknade almanackor?

tisdag, oktober 07, 2008

På gränsen till sammanbrott

Efter fadäsen med läkarbesöket så hämtade sig aldrig dagen, utan den har varit rakt igenom crap. Är för trött för att orka tänka positivt, så idag får det vara crap helt enkelt. Är så innihelvetes trött på att ha ont, att inte orka, att inte vara med. Är så trött, så trött, trots att jag sover många timmar på nätterna (fast kvalitén på sömnen är inte den bästa, eftersom jag har nattmigrän nu för tiden...). Det tär det här.

Nåväl, i morgon är en annan dag, och hur det än är så lever jag, det är det viktiga. (Ett försök att peppa mig själv, funkar så där, känner fortfarande att jag helst bara vill gråta. Eller sova.)

Ja, jag vet, det är lite Drama Queen över rubriken, men det var så det kändes just då. Nu har jag fått lite choklad och ett bad, vilket gör att det känns lite bättre. Sen kom jag på att jag glömt ta kortison idag, och det förklarar både det ena och det andra och det tredje.

Antiklimax

Idag skulle jag få träffa den läkaren som var med under hela tiden jag blödde, hon som liksom har hela storyn och kanske kan hjälpa mig att fylla i mina luckor. Jag hade förberett med en bunt frågor och laddat upp för att fixa den mentala biten.

Klockan 11 hade jag tid, maken kom hem från jobbet vid halv för att hämta upp mig och Lillfisen. Fem i elva satt jag i väntrummet och var anmäld och klar. Sen väntade jag...

Klockan halv tolv tog läkaren in patienten som hade tiden innan mig; då gav jag upp och gick därifrån. (Fast först sa jag naturligtvis till - helt utan vett är jag inte ens när jag är arg. ;) Ny tid kommer på posten, får se när det blir. Känner mig mest tom nu; det är jobbigt att ladda så mycket för något som inte blir av.

lördag, oktober 04, 2008

Utan internet hela dagen

... och det är bara att inse: Vi är beroende!
Efter några timmar började maken vanka runt i huset och prata om att köpa mobilt bredband ögonabums, för så här kunde vi ju inte ha det. Några timmar senare sitter vi båda helt samvetslöst och tjyvsurfar på grannens nät, "bara för att kolla det viktigaste". Man skulle kunna tro att det var jobmejl eller så, men nej då, det var våra respektive Tradera auktioner som gick ut idag. Beroende, som sagt.

Arg på maken


Alltså, min make har alltid sagt att han inte ska ha några fler tatueringar, att det räcker bra med dom två han har. Tror ni att jag blev något sur då när det visade sig att han tatuerat in en stor jävla nunchaku (se bild) på ryggen och under den mitt namn - ÖVERKRYSSAT!!

Tur som fan för honom att det bara var en dröm.

Makens kommentar, när han skrattat färdigt var: "Hm, en nunchaku kanske inte vore så dumt ändå, och så ditt namn... utan kryss så klart".

Uppvaknande

Hade precis lagt till Lillfisen till bröstet för andra morgon tankningen. Låg och halvslumrade när jag kände att det rann i näsan och tänkte "fan, vad snorig jag är". Bara det att det slutade liksom inte rinna, och innan jag hunnit fatta att det var näsblod* hade jag hunnit bloda ner både kudden, bebisen och mina egna händer. Var dessutom tvungen att bloda ner min mobiltelefon så jag kunde ringa till maken och be om assistans (att ropa funkar inte när både Prinsen och Fundererskan redan är vakna och alla är där nere).

God morgon, typ.

* Känslan var lite den samma som när vattnet går när man är gravid; kiss utan kontroll alltså, fast det var snor den här gången...

fredag, oktober 03, 2008

En liten uppdatering

Först: Tack för all omtanke och fina ord, det värmer enormt.

Sen: Det har inte hänt något särdeles nytt dåligt, utan det är same old migränskit*. Uppenbart är att jag måste ha hjälp med att hantera bakslagen, för det tar för mycket på psyket nu varje gång jag blir sämre.

* Anledningen till att jag blev sämre var att maken var borta på jobbintervju i Småland från tidiga morgonen till sena kvällen. Trots att jag hade ovärderlig hjälp att min Allra Käraste Syster (hon gick bl a upp med de två äldsta på morgonen och tog dom till dagis/skola så att jag fick sova) gjorde jag mer än vad jag kan och borde och fick således världens migräntopp som satt (sitter) i flera dagar. Har dessutom slutat sova på nätterna, vilket ni säkert kan gissa hur lyckat det är?

onsdag, oktober 01, 2008

Så innihelvete dåligt

Orkar inte skriva mer än så just nu...