Hade precis lagt till Lillfisen till bröstet för andra morgon tankningen. Låg och halvslumrade när jag kände att det rann i näsan och tänkte "fan, vad snorig jag är". Bara det att det slutade liksom inte rinna, och innan jag hunnit fatta att det var näsblod* hade jag hunnit bloda ner både kudden, bebisen och mina egna händer. Var dessutom tvungen att bloda ner min mobiltelefon så jag kunde ringa till maken och be om assistans (att ropa funkar inte när både Prinsen och Fundererskan redan är vakna och alla är där nere).
God morgon, typ.
* Känslan var lite den samma som när vattnet går när man är gravid; kiss utan kontroll alltså, fast det var snor den här gången...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar