Ibland är man bra dum

Igår kväll frågade maken om jag ville ha lite godis (överblivet sen Påskafton), och eftersom jag inte alls var sugen svarade jag nej tack. När han sen började smaska tänkte jag "Äh, klart jag ska ha lite godis", hämtade en liten skål och åt si så där en 15 bitar. Efteråt kom jag på hur dumt det var att äta det där godiset - jag var inte sugen och det var inte speciellt gott, ändå åt jag. Varför gör man så? (Kan tillägga att det här inte är normalt beteende för mig, när jag inte är gravid eller ammar så har jag inga problem med att låta bli godis och sötsaker. På någotvis får hormonerna mig att tappa det där förnuftet jag i vanliga fall har...)

Å andra sidan sa maken till sonen idag "gå och lägg den i toaletten" (som i rummet toaletten). Ni kan ju gissa var sonen la schampoflaskan... :D

Snodda frågor till mig själv

1. Vad är typiskt dig - enlig vänner?
> Oj, vad svårt, men jag tror att de flesta tycker att jag är bra på att lyssna och stötta när det behövs? (Ni vänner som läser får väl tala om ifall det är rätt eller fel! :)

2. Har du träffat ditt livs stora kärlek?
> Japp

3. Vad tröstäter du?
> Kräftor eller en god skaldjursmacka

4. Vad är det mest romantiska någon gjort för dig?
> Oj, vad svårt (eftersom jag har en totalt oromantisk make tyvärr), men att han gick med på att gifta sig med mig på engelska (framför en bunt engelskspråkiga människor) trots att han inte är så bra på engelska tycker jag nog är ganska romantiskt ändå.

5. Vilken förändring vill du ha i ditt liv?
> Jag vill sluta vara gravid och så gärna disputera snart

6. Vad är hemligheten bakom din framgång?
> Ha, vilken framgång? Okej, jag får väl svara min envishet då.

7. Vilket är det fulaste plagget du äger?
> Ha ha, jag hittade faktiskt häromdagen en overallpyjamas i mintgrön flanell med pingviner på - den var ful! (Nu äger jag den inte längre, för jag skickade den till klädinsamlingen)

8. Har du upplevt något övernaturligt?
> Nej

9. Hur är ditt självförtroende?
> Inte så bra som det borde vara kanske?

10. Vilket fult sätt har du gjort slut på?
> Det vill jag helst inte berätta här, skäms fortfarande för mycket över det

11. Vem pratar du oftast med i telefon?
> Maken

12. Hur ofta är det okej att bråka i ett förhållande?
> Så ofta som det behövs

13. Vilken är den värsta smärtan du upplevt?
> Att vrida knät ur led, helt klart

14. Vilket är det sexigaste yrket som finns?
> Allt i uniform skulle jag vilja säga

Och här kommer en omgång till:
1.Skalar du äpplen innan du äter dom?
> Nej, men jag borde för min sjuka tarms skull

2.vilka frukter gillar du inte?
> Mjöliga äpplen, mjuka päron och mango.

3.hoppar du över att köpa frukt som inte är bra att köpa?
> Försöker tänka på det, men det blir ju inte så mycket kvar om man bara ska köpa svenskt tyvärr...

4.skänker du pengar till välgörenhet?
> Allt för sällan, men det händer

5. varför/varför inte?
> Jag prioriterar annat just nu, ofantligt egoistiskt jag vet

6.gillar du broccoli?
> Oh ja

7.vilket ord är ditt "värsta" för bröst?
> Pattar

8. vad dog boyd coddington av?
> Öh, vem var det?

9.vad är godast glass eller chips?
> Glass! Helst mjukglass, med polka-, lakrtisströssel eller chokladdoppad

Det blev strålning

Av tumören i ryggen alltså, och sen ska den ev. opereras beroende på hur strålningen tar. Prognosen är mycket osäker enligt läkarna. Sambon tyckte i allafall att de äntligen börjat få bra hjälp från sjukvården, att de blev tagna på allvar. Själv tycker jag det är sorgligt att det ska behöva gå så långt och bli så allvarligt innan någon lyssnar, men det sa jag inte.

Erik och Mackan - Hela och Rena

Måste säga att gossarna har tagit sig, ju längre serien går. Första avsnittet tyckte jag inte var bra alls, men idag satt jag och skrattade högt flera gånger, vilket inte händer så där jätte ofta framför TV:n.

Och så fick jag lära mig ett nytt uttryck för att ha sex: "Fiska i lårviken", är inte det roligt så säg? :D

Förr och Nu

Förr:
Fredagen var bästa dagen, då var barnen lediga med mig och maken slutade tidigt - helgen började redan vid fredaglunch och sen hade vi nästan fyra hela dagar tillsammans. Hade han en ledig fredag var det ännu bättre; då kunde vi åka iväg någonstans över helgen t ex och inte komma tillbaka förän måndag kväll (maken var f-ledig på måndagar).

Nu:
Lediga fredagar är det värsta jag vet, för då vet jag att det blir tre hela dagar man familjen hemma. Helgerna är mest bara jobbiga - jag får inte sova ordentligt, kan inte vila på samma sätt som när jag är ensam och gör mycket mer än vad jag egentligen orkar. När söndagkvällen kommer är jag ett vrak som bara längtar till måndag så att jag blir av med min familj här hemma.

Jag vill ha tillbaka mitt förr, gärna nu.

Nya tumörer

Makens vän hade fått åka in akut i helgen för att han hade så ont och då hittades flera nya metastaser, vilket inte är bra nyheter under pågående cellgiftsbehandling... Den sämsta tumören sitter i/vid ryggraden och trycker på nerverna, därav smärtan. Nu skulle beslut tas om den skulle opereras eller strålas, beroende på hur den sitter.

Maken slår ifrån sig, vill inte riktigt inse hur allvarligt det här är. Jag försöker få honom att inse att han ska ta vara på tiden med sin vän, åka dit och hälsa på o s v, innan det är för sent. Jag vet inte om det går fram, men jag hoppas för hans skull.

Jävlahelvetsskitcancer.

Minns inte om jag skrev det förut (tror det), men vännens cancer började som Malign Melanom. Tänk på att skydda er mot solen, nu när det börjar värma igen, inga brända vänner tack!

Nätmytomani

Jag kan inte låta bli att fundera över hur mycket av det som folk skriver på nätet (på hemsidor, i forum och bloggar) som faktiskt är hittepå. Jag har sett ett par tydliga fall där det liksom inte finns några som helst tvivel på att personen bättrar på verkligheten, eller hittar på saker för att få uppmärksamhet. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker det är irriterande eller fascinerande faktiskt, eller kanske t o m skrämmande?

Ett annat fenomen som intresserar mig är när det ställt frågor på olika forum, t ex angående sin egen eller sitt barns hälsa. Hur vågar folk lita på det som skrivs, hur vågar de tro på att det är sant när det inte finns några källor att backa upp påståendena med? Hur vågar man ta någon annans åsikter som sanningar när det gäller så viktiga saker som t ex hälsa?

Hur tänker ni när ni läser saker på internet - litar ni på allt som skrivs eller har ni era kritiska glasögon på er? (Jag erkänner, det är lite av en yrkesskada, för inom forskningsvärlden måste man alltid vara källkritisk.)

Tack för era kommentarer, det var intressant att läsa hur ni tycker.