Förr och Nu

Förr:
Fredagen var bästa dagen, då var barnen lediga med mig och maken slutade tidigt - helgen började redan vid fredaglunch och sen hade vi nästan fyra hela dagar tillsammans. Hade han en ledig fredag var det ännu bättre; då kunde vi åka iväg någonstans över helgen t ex och inte komma tillbaka förän måndag kväll (maken var f-ledig på måndagar).

Nu:
Lediga fredagar är det värsta jag vet, för då vet jag att det blir tre hela dagar man familjen hemma. Helgerna är mest bara jobbiga - jag får inte sova ordentligt, kan inte vila på samma sätt som när jag är ensam och gör mycket mer än vad jag egentligen orkar. När söndagkvällen kommer är jag ett vrak som bara längtar till måndag så att jag blir av med min familj här hemma.

Jag vill ha tillbaka mitt förr, gärna nu.