Nu drar jag

Drar snart på studiebesök till Radiohuset. Ska bli riktigt kul att se hur de jobbar med direktsändning. Synd bara att de sänder (direkt) mellan 21:40 och midnatt...

Dagen före-deppig

Tror det är stor-migrän på gång. Är så där konstigt nedstämd, trött och rastlös på samma gång. Ska nog ladda upp med en Zomig i sängen och hoppas att jag vaknar i tid.

Provrumspanik

I helgen var jag på Lindex och fick för mig att prova en klänning. En sån där modern en, med tight liv, vid kjol och lite tyll inunder. Drog den över huvudet och kände att det gick lite trögt över ryggen/bysten, men tänkte att jag nog inte drog ner dragkedjan hela vägen. Tråklar på mig klänningen och inser att nej, den här modellen är inget för mig. Drar ner dragkedjan och börjar dra klänningen nedåt. Det går inte, inte en susning att den smala midjan går över mina höfter. Kollar dragkedjan. Jo då, den är helt nerdragen. Försöker uppåt istället. Det tar tvärstopp över brösten. Börjar bli lite lätt svettig, men tänker att om jag tar av mig min vadderade BH kanske det går lättare. Jo då, visst gick det lättare. En liten bit. Nu fastnar klänningen på ett sånt sätt att jag står med armarna rakt upp, (utan BH). Nu börjar jag bli rejält svettig och undrar om jag 1) ska spräcka klänningens sömmar, 2) tillkalla personal. (I den ställningen fick jag inte ens tag i mobilen. Hade annars planer att ringa maken och be honom komma med en sax...) Nummer två gick bort på en gång - förstå vilken skam att ta dit en okänd människa när man sitter fast i en klänning utan BH. Kvar finns alltså att spräcka sömmarna. Suger i mig så mycket luft jag kan och pressar förtvivlat utåt. Ingenting händer. Inte ens ett litet trådknak. Nu rinner svetten längst ryggen och pulsen är uppe i 120. Lyckas på något sätt haka fast klänningen på en av krokarna i provrummet och sen lirka mig ur millimeter för millimeter. Förstår ni vilken lättnad det var när den äntligen var av? Jag klädde på mig på 10 sekunder och lämnade butiken snabbt som attan.

Och vet ni vad det absolut dummaste är? Det här är inte första gången det händer...

Språkligt

En sak jag helt förträngt är att vi nästan uteslutande pratar engelska på jobbet. Kan säga att jag är något ringrostig och måste pausa och leta efter ord hela tiden. Det kommer ju tillbaka, det vet jag, men just nu känns det mest lite jobbigt att det inte flyter på som jag är van.

Uppdatering Jysk

Ringde dit idag för att rapportera vår felaktiga skänk. Tyvärr hade de inga delar inne, men jag lyckades deala till mig en dyrare och finare skänk istället. Så nu känner jag mig ganska nöjd, förutsatt att alla delar finns till den nya.

Och så ryggskott på det

Den här veckan började verkligen bra.

Fortsättning följer. I morgon tisdag: lämning och hämtning av grabbarna, skola 10-12 och sen jobbet efter det. Tur i oturen att jag inte har något att göra på jobbet än, eftersom min professor "inte haft tid" att fundera ut exakt vad jag ska göra...

Något positivt!

Lyckades hugga vår prefekt (det är han som har personalansvaret på institutionen) i förbi farten idag och hade ett mycket bra samtal om rehabilitering. Ska få gå på stresshanteringskurs, få anpassad arbetsplats vad gäller ljud, ljus och så långt det är möjligt, lukt. (Kan ju vara lite känsligt det där, speciellt med lukter som inte är parfym...) Sen hur mycket som genomförs i praktiken är en annan femma, men så här på pappret ser det bra ut.

På jobbet

Och kanske att jag väntade mig för mycket, men lite mer än ingenting kunde väl varit fixat?

Nu sitter jag på min plats, som någon annan anekterat. Alla mina saker är kvar, men liksom skuffade åt sidan. Droppen var nog ändå att denna någon tagit MIN tekopp och använt den som pennställ!

Nej, nu går jag snart hem, för sånt här orkar jag inte med!

Det är något fel med mig

Jag sitter nämligen och gapskrattar åt Osbournes Reloaded (går på TV6 just nu). Jag kan inte hjälpa det, men på något sjukt sätt är dom väldigt roliga (idag).

Får skylla på att jag är trött, eller nått.

Grrrrr för JYSK

Vi köpte en skänk där idag, för att kunna sätta upp den och röja undan i vardagsrummet där nere. Lastar in två stora lådor, öppnar och letar efter en bruksanvisning. Den ligger underst i den största lådan (och nej, man kunde inte öppna den åt något annat håll utan att repa trät). Lite halvsura sitter vi nu med tjugo trädelar i olika storlekar över hela vardagsrummet. Prinsen och Dottern är ute och leker, lille H sover. Perfekt, tänkte vi, nu kanske vi kan få ihop det här innan ongarna är här igen. Börjar skruva och slå i träplugg. Ända till vi inser att vi fått två vänster sidor. Ridå.

Undrar när vi ska hinna byta skänken? Och när de kan tänkas få in nya eftersom vi köpte den sista de hade. Blir så våldsamt trött av sånt här. När vi äntligen har ork att fixa något så ska det ta mig f-n alltid strula. Blä!

Uppdatering: Vaccinerad

Jag tänkte att det kanske kunde vara intressant för någon att höra hur jag mår efter vaccinationen?

Igår var jag lite seg och mosig, så där som man kan vara innan man blir sjuk ni vet. Ont i armen hade jag också, som en rejäl träningsvärk i muskeln där vaccinet sattes. Hade svårt att sova på natten för att jag inte kunde ligga på sidan.

Idag har jag fortfarande ont i armen och är lite trött. Kanske aningens febermosig nu på kvällen.

Helt okej med andra ord, och garanterat 100 gånger bättre än att ha influensan, oavsett hur milt man får den.

Sen måste jag tillägga att jag tycker att det är lite felaktigt att kalla influensasymptom för "biverkningar". Det är ju precis tvärtemot vad de är! Vaccin verkningar vore faktiskt ett mycket bättre ord. Att man får lite symtom tyder ju på att vaccinet fungerat, att immunförsvaret gått igång och tillverkar skydd mot influensan. (Därmed inte sagt att det inte finns några biverkningar, det gör det, eftersom olika människor är olika känsliga mot beståndsdelarna i vaccinet. En allergisk reaktion är t ex en solklar biverkning. Det man ska komma ihåg när man läser om biverkningar är att ställa antalet fall av en biverkning i proportion till hur många som fått vaccinet totalt. Att kvällspressen skriver om att EN person fått hjärtbesvär efter vaccinationen säger faktiskt ingenting alls om hur just du kommer reagera.)

Ganska uttråkad

Maken gick och la sig redan kl 21 - helt slut efter att ha varit med Dottern på innebandyträning (8:30-10, med Prinsen som följeslagare) och skridskoskola (12-13) - och det unnar jag honom. Bara det att jag inte har någonting att göra, vilket betyder att jag sitter på Tradera och köper kläder till barnen. Vilket inte är så smart med tanke på att jag har nästan 70 auktioner ute just nu för att bli av med kläder eftersom vi har för mycket.

Säger maken något skyller jag på att han gick och la sig så tidigt, okej?!

Ni missar väl inte...

Tävlingen?!

Bara tio besökare kvar i detta nu.

Tävlingen avgjord! Grattis Pysen som lyckades bli den 10 000 besökaren sen i januari. Pris kommer på posten.

Vaccinerad

Nu har jag varit iväg och tagit första sprutan mot nya influensan. Återstår att se om och hur mycket mitt immunförsvar triggas (d v s hur mycket influensasymptom jag kommer få i morgon).

Måste säga att det känns väldigt skönt att ha det gjort. En sak mindre att tänka på liksom.

Snart 10 000 besökare sen i januari!

Det måste så klart firas, eller hur?

Den som lyckas bli den 10 000:de besökaren vinner ett mycket exklusivt smycke designat av ingen annan än Ponder herself. Jag lovar att ingen annan kommer ha ett likadant! (Sen om det är en bra eller dålig sak får ni avgöra själva.)

Just nu står räknaren på 9978 - bara 22 besökare kvar alltså. Det är bara unika besök som räknas, så det hjälper alltså inte att uppdatera sidan 22 gånger. ;)

Du som ser att räknaren står på 10 000 när du är här kan väl tjoa till så ska jag kolla i loggarna sen om det stämmer. (Ibland kan två komma ungefär samtidigt och då räknar den liksom inte upp...) Lycka till allihop!

Det är inte mig det är fel på

Jag kan fortfarande lösa de gamla supersvåra sudokon. Det är alltså sudokuna som blivit svårare, inte jag som blivit dummare. Vad skönt.

Radio upptar all min tid

Ja, det är verkligen fullt upp, nästan hela tiden, med radiojournalistiken. Är det inte intervjuer som ska göras, är det redigering eller planering av de samma. Det surrar i hela huvudet, hela tiden, av radio: tänk radio, lev radio, andas radio.

Det är jätte roligt för det mesta, men lite intensivt för en vekling som mig. Det är inte utan att man längtar tillbaka till det lugna och framför allt tysta skrivandet.

Stort tack!

Ni ska veta att jag läst era kommentarer under mitt inlägg om jobbet flera gånger och blivit alldeles varm i hjärtat för att ni finns där ute och bryr er.

Och ja, det blir nog lite tufft med migrän, plugg och jobb, men jag har som sagt inte råd att vänta (för då kan professorns pengar mycket väl vara slut igen). Det som gäller för mig nu är att hålla ihop i tre månader. Det är nämligen tiden det tar för att nollställa sig hos Försäkringskassan. (Gör jag inget kommer jag bli utförsäkrad i mitten av mars nästa år.) Jag kommer att jobba halvtid och ta ut semesterdagar på andra halvan (har 45 dagar totalt eftersom jag inte tagit semester på flera år, plus att jag får 30 nya dagar efter nyår). För så får man nämligen göra, tipsade min handläggare på FK om. Så även om det inte funkar i längden, så får det funka de här tre månaderna. Sen kan jag gå ner på lägre takt om jag behöver det.

Äntligen lite lugn

Helgen var precis som förra - full med både migrän och stökiga ongar. Jag önskade mest att den skulle ta slut så att jag åtminstone skulle få äta frukost i fred... (Igen, det är inte kul att känna att ens egna barn bara är jobbiga. Inte kul någonstans.) Idag har jag haft heldag i skolan med tillhörande hemstressning på lunchen för att vädra Vovvan. Sen åkte jag till Maxi när maken kom hem - kanske inte helt genomtänkt när migränen lurade runt hörnet, men ibland måste jag, trots att det inte är smart.

I alla fall - nu har jag en lugn kväll och, det bästa av allt, en lugn dag i morgon. Jag ska göra en intervju, med grannen, klockan halv två och innan dess har jag i n g e n t i n g att göra. (Intervjun har jag redan förberett och jag har researchat ämnet tillräckligt väl.) Behöver jag skriva att det känns gudomligt skönt?

Det gick bra!

Behövde inte ens spänna migränblicken i professorn, för han hade fått pengar och var så glad och snäll så. Jag kommer börja jobba halvtid den 26 oktober (inte optimalt att jobba samtidigt som jag pluggar, men jag har inte råd att vänta...). Ett nytt roligt projekt, som knyter an till mitt gamla har jag också fått. Det känns på det hela taget både bra och roligt att få börja jobba igen.

Sen hur jag fixar det med migränen är en helt annan femma, men det funderar jag inte på nu eftersom jag ändå inte kan påverka det. Nu ska jag bara var glad åt att mötet är avklarad och att det gick bra. Så det så!

Nu måste jag stänga av datorn, för jag har ljudredigerat sen klockan 14 och bokstäverna hoppar lite hur som helst på skärmen...

Kärlek

Att ha en make som kommer hem med det här när man känner sig under ytan, det är kärlek.

Vilket gnäll!

Guuu vilka gnälliga och tråkiga inlägg jag skrivit idag. Ni får ha överseende och så ber jag att få återkomma en annan, bättre dag.

Ni som inte har läst än kan ju sluta efter det här inlägget så slipper ni dravlet.

Möte med professorn

I morgon klockan tio har jag efter lite hot fått till ett möte med min professor. Jag hoppas jag är på mitt allra rivigaste humör så att han fattar att jag inte orkar tjafsa och att han bara tar sitt ansvar och ordnar med rehabilitering m.m. Drömma går ju...

Vad trodde jag?

Vet inte om jag är naiv eller bara för optimistisk, men jag trodde faktiskt att jag skulle klarar av de här jobbiga veckorna. Jag tänkte att eftersom det är något jag tycker är roligt så skulle det gå. Det gjorde det inte. Det gör det inte. Chansen att jag får ihop ett nyhetsinslag till klockan 17 i morgon är i det närmaste obefintlig. (Visst, jag kan säker få uppskov, men då kommer hela helgen gå åt till det, helgen jag behöver för att vila upp mig så att jag klarar nästa vecka som är ännu tuffare än den här...)

Sanningen är att jag inte klarar av heltid, inte ens i skolan. Hur det ska gå sen, när det är tänkt att jag ska jobba på ett eller annat vis är en gåta. Just nu känns det nästan outhärdligt att vara så här skör och ohållbar. Jag vill, men kan inte.

Inte hjälper det vare sig att gråta eller beklaga sig. Migränen är ändå kvar och inget jag gör får den att försvinna.

I sängen

Här har jag legat sedan maken kom hem vid 16. I strejk, som sagt, även om jag inte valt det själv.

Det blev ingen intervju

Huvudet gick ut i total strejk, som sedan spred sig till kroppen. Får försöka fixa det i morgon och helt enkelt hoppas på en bättre dag då.

Nu borde jag göra en intervju

Eller måste snarare. Men jag är så vansinnigt trött och migränig efter en förmiddag på radiostationen att jag inte vet om det går. Ni som någon gång har haft migrän vet ju att huvudet liksom inte fungerar ordentligt när det är fullt med migrän. Jag har t ex problem med att beställa lunch, för att jag glömmer vad saker och ting heter. Jätte lätt att göra en radiointervju då, när man inte ska (bör) ha nedskrivna frågor.

Stormigrän

Idag har jag haft den stora blyhjälmen på, hela dagen. Och på natten också, för det började någon gång vid ett snåret i morse. Jag har tagit en citodon (det som fanns till hands i natt), som gjorde att jag sov okej i några timmar, och en zomig som inte gjorde någon skillnad alls.

Undrar varför det inte går att rå på migränen alls vissa dagar, medan medicinerna faktiskt hjälper fullt ut andra?

En sak är säker - det är inte lätt att vara kreativ och skriva nyhetstelegram för radio när man har stormigrän. Vilket är vad vi gjort hela dagen i skolan idag. Och det roligaste av allt; i morgon ska vi läsa in telegrammen i en riktig radiostudio, inför riktiga radiomänniskor. Mina telegram duger knappt som dasspapper...

Middag i ensamhet

Det är en sån där dag när jag inte orkar med mina egna barn. Jag gömmer mig på övervåningen och lämnar maken att ensam utfodra vilddjuren. Här har jag bara det dåliga samvetet som sällskap. Och så migränen, som vanligt.

Ibland är jag så korkad

Jag sitter här med massor av migrän sedan flera timmar tillbaka. Ändå går jag inte och lägger mig, utan surfar runt på bloggar, skriver kommentarer och inlägg. Varför går jag bara inte och lägger mig? (Speciellt som jag går 9-16 i morgon...)

Ja, det är sannerligen en bra fråga.

Jo, det här med ljudredigering...

... det är inte den bästa sysslan när man har migrän. Och om man inte har migrän kan man få det, av att ljudredigera.

Det blir nog inte radio för mig, med andra ord.

Snö, nu?!

Jubilarer

Idag firar min lilling och migränen ett och ett halvt år tillsammans med mig. Det är lite svårt att förstå, både att lille Herr'n har blivit så stor och att jag haft ont i huvudet mer eller mindre konstant i 18 månader. En sak som är skönt är att jag inte har ett minsta uns av längtan efter en till bebis. Visst, jag saknar tiden när de barn jag har var pyttisar, men inte det minsta lilla sug efter en till. Jag är färdig, på fler än ett sätt, när det gäller fler barn och jag är tillfreds med det.

Redan hemma

Första dagen blev inte alls så tung som det såg ut, och schemat har överlag lättat upp en hel del under de här två veckorna. Visst, det kommer säkert bli jobbigt nog ändå, men inte övermäktigt.

Dessutom känns det väldigt spännande och kul att hålla på med radio.

Stressen står mig upp i halsen

Det var ju nu i helgen jag skulle ta det lugnt och vila upp mig inför den kommande veckan med heldagar i skolan. Vet inte hur jag tänkte när jag trodde att det skulle gå -kanske hade jag glömt att jag har tre, mer eller mindre högljudda och påfrestande barn. De verkar ha utarbetat något diaboliskt skiftschema, där den ena tar vid och börjar gasta när den andra slutat, och så vidare till den tredje.

Jag är helt slut, helt migränig och helt nervös inför den kommande veckan. Det är så mycket runt omkring också, som föräldrartjänst på dagis, professorn som inte ens svarar på mejl, CSN som inte tagi något beslut, FK som väntar på besked osv osv osv.

Ja ja, det är väl bara att bita ihop och sikta framåt... och hoppas att jag är vid liv om två veckor.

Och nu kom jag på att jag dessutom måste åka hem på lunchen varje dag för att gå ut med hunden. (Maken jobbar ju inte så att han kan åka hem längre...) Inte ett dugg stessigt det heller.
Tyvärr kan jag inte välja att bara gå på vissa delar av den här kursen, för allt är obligatoriskt de här två veckorna.

Lördagen som försvann

Jag höjde medicinen igår (Sarotenet). Resultatet blev att jag sovit, slumrat och dåsat bort hela dagen. Jag har flyttat mig från sängen till soffan, tillbaka till sängen, till köksbordet och till soffan nere. Sen var klockan plötsligt 20 och jag fick lite panik över att inte gjort någonting idag.

Frågan är vad som är bäst att vara - zoombie eller migränmonster?

Ett är i alla fall säkert, att prestera något kreativt i det tillståndet blir svårt.

Fryser

Inte bara migrän, det är också kallt här hemma. Jag har frusit hela dagen, sen jag gick upp i morse. Nu ligger jag under ett duntäcke, ändå är fötter och händer iskalla. Jag avskyr att frysa inomhus!

Helt slut

Fyra timmar seminarium och jag är helt slut. Man undrar ju om jag någonsin kommer kunna jobba heltid igen? Idag har jag förövrigt haft migrän 13 dagar i rad. Det var länge sen den satt i så länge utan någon bra dag i mellan. Kul.

Ont i mammahjärtat

Idag när jag hämtade på dagis tog Prinsens fröken mig åt sidan. Det visade sig att två av de största pojkarna (både fysiskt och i år) har varit på och knuffat och slagit Prinsen vid flera tillfällen. Och Prinsen han säger inte ifrån, för han vill så väldigt gärna vara kompis med de här killarna, vill så gärna vara med. Det gör ju honom till ett tacksamt offer, plus att han ju inte har några fysiska möjligheter att sätta sig upp mot de stora killarna som väger nästan dubbelt så mycket som honom.

Åh, vad det gör ont i hjärtat att höra att min lilla fina kille blir behandlad så. Att han inte får vara med är ju en sak, men att de ger sig på honom fysiskt... Det här förklarar ju också varför han varit lite tjorvig här hemma den sista tiden - någonstans måste de ju komma ut.

Nå väl, fröknarna tar verkligen det här på allvar, och de punktmarkerar de stora killarna så gott det går. Dessutom pratar de med barnen om hur man är en bra kompis och att man absolut inte slåss. Om de pratat med de stora killarnas föräldrar vet jag inte, men det hoppas jag dom gör. Hade rollerna varit ombytta hade jag definitivt velat veta. Får hoppas att det lugnar sig och att Prinsen slipper mer knuffar och slag.

Jag tävlar hos Pysen!

Var med du med vetja!

Var med och tävla om Don Ninos olivolja, gjord på oliver från Etnas sluttningar, plockade och tvättade för hand, och en härlig honung på apelsinblommor från Butik Citronodlingen!

Allt du behöver göra för att delta är att kopiera bilden och texten och lägga upp den i din blogg, och länka till Butik Citronodlingen och bloggen Livet på Citronodlingen som håller i tävlingen.
Tävlingen pågår till och med midnatt den 19 oktober.

Migrändemens

Ibland blir jag rädd för mig själv. Som idag till exempel när jag helt plötsligt inte visste om lille H kan klättra upp i soffan. Något han kunnat i snart ett år. Men just då visste jag verkligen inte, det var bara blankt. Borta liksom. Och det är otroligt otrevligt när det händer.

Undrar om det är permanenta skador eller något som försvinner när/om migränen går över?

Skrev förresten inte om Börje

Det blev inget bra, hur jag än gjorde. Och jag gjorde på minst fyra olika sätt innan jag gav upp. Det blev om en kyrkogård istället. Därav tankarna på döden nedan.

Inte optimalt

När man skriver med migrän presterar man sannerligen inte sina bästa texter. Tur att jag har i morgon förmiddag på mig att läsa igenom (och skriva om) bluddret.

Nu ska jag försöka sova och förhoppningsvis har jag lite mindre migrän i morgonbitti. Den brukar av ta med mensen och den borde verkligen trappa ner i morgon.

Samtidigt... så är det en världslig sak. Jag lever och det finns många andra som inte gör det.

... och den fungerar!

Snabb är den också, och snygg. Nu måste jag bara operera bort Vista från den, så att den går att använda också. Vilket otyg det är, det där Vista. Enligt maken hade betaversionen av Windows 7 fått långt bättre omdömen än senaste versionen av Vista. Det känns ju jätte bra att testversionen av det nya är bättre än det operativsystem jag har i min dator...

Den är här!

Den är inte röd, men lagom liten och förhoppningsvis fungerar den bättre än sin röda kamrat.

Neurologkontakt

Idag ringde äntligen neurologen upp, bara tre veckor sen jag ringde första gången. Han ursäktade sig, som vanligt, med att han har för mycket att göra och bad mig förlåta honom. Ja, vad ska jag säga? Jag vill ju inte byta läkare (den andra migränexperten där kan jag inte med) och ingenting jag säger ändrar ju på hans arbetsbörda.

I alle fall. Jag ska börja kombinationsmedicinera. Saroten och propranolol samtidigt. Ett psykofarmaka och en betablockare. Testa och utvärdera. Igen.

Det var förresten lite roligt när jag ringde till systrarna på Neurologen idag igen. Jag fick prata med en präktigt sur tanta som mycket tydligt förklarade för mig att "doktorn har mycket att göra". Som jag var en femåring typ. Och sen tillade hon att läkaren ska ringa upp inom tre dagar, om han inte är ledig förstås. När jag sa att det var tre veckor sen jag ringde, första gången, blev hon tyst. Det kanske är svårt att vara präktig när man har fel?

Jag borde börja skriva om Börje

Börje är en busschaufför. Han kommer ingå i mitt miljöreportage. Och jag borde verkligen börja skriva, men det går inte. För första gången under kursen har jag faktiskt för mycket migrän för att kunna skriva. Visst, jag får säkert ihop något innan onsdag kl 12, det är säkert. Vad som inte är säkert är om det blir bra. Snarare tvärt om känns det som.

Och jag har fem dagar kvar av mensen. Innan dess kommer inte migränen lätta.

Byxlös

När man kan dra ner brallorna utan att knäppa upp knappen, då är det dags att handla nya jeans va? Eller ett skärp, men det är inte alls lika roligt.

Väldigt lite substans

Här i bloggen alltså, de senaste dagarna. Får skylla på mens- och migränmonstret som tagit över min kropp. Snart är jag vanlig igen och kan förhoppningsvis få ur mig alla de här inläggen jag går och ruvar på...

Mitt i natten

Hänger jag tvätt. Ingen favoritsysselsättning precis, men så går det när man martyrtvättar.

Det var det fredagsmyset

Bråkar över försvunna saker (lille H's gosekudde, en nyckel till vår TV-bänk m.m.). Riktigt jävla dumt och onödigt kan tyckas, så här i efterhand. Just då kändes det jävligt viktigt. Så viktigt att vi var villiga att offra fredagsfriden (och -myset med för den delen).

Det här med att länka

Kolla in det här >>>>. Skulle inte tro att Tv4+ börjat visa Kanal 5's program med Filip och Fredrik.

Ganska roligt tycker jag, att den som bildgooglade och länkade inte var mer uppmärksam.

Maken är inte riktigt klok!

Vi sitter oftast bredvid varandra och datar på kvällarna. Alldeles nyss sa han:
- Så, nu har jag köpt en ny dator till dig.
-?!?!?!?!?!
- Ja, jag tyckte synd om dig som inte har någon dator som fungerar nu när du skriver så mycket. Så jag köpte en bra (dyr, min anm.) dator till dig.

Åh, vad det är bra att ha en make som kan ta de där besluten. Själv velar jag i hundra år, och när jag väl slår till så blir det bara skit. Eller så har erbjudandet alternativt produkten hunnit ta slut.

Längtar till kl 20

Då är alla barnen i säng och jag ska äntligen få äta min nya favoritglass. Åh, om ni visste hur jobbigt det är att vänta när mensmonstret vill ha sitt NU!

Uppdatering:
Låt mig säga så här: Hade det inte varit så kallt här i huset hade jag ätit en portion till! Jag kan verkligen rekommendera den här glassen. Den är härligt chokladig och inte så där översöt som nästan all glass är.

Den tiden i månaden

M som i mens, men också som i migrän. Och det har redan börjat. Vilken kul vecka jag har framför mig...

Är det verkligen ingen som vet...

... vad smör kostar?? Ska jag bli tvungen att gå till affären i morgon bara för att kolla det?

Kom igen, snälla! Någon? Vem som helst? Det går bra att svara anonymt om man skäms över sina smörvanor.

Jagvilljuvetaju!