Nu ryker amningsräknaren...

... för jag ammar inte längre, i allafall inte på ett par månader. Tror ni att man kan pausa den på något vis, så att den fortsätter räkna sen när det är dax igen?! ;)

Här är den i allafall, ta en sista titt och säg farväl av denna fantastiskt viktiga räknare! ;D

Yes!

Fick just mejl från chefen där det stod att han förlänger mitt kontrakt med ett år! Jävlar vad skönt att det ordnade sig, och utan att vi blev för osams på kuppen (tror jag i allafall...). Skam den som ger sig, med bra argument kommer man långt, tom med en så envis man som min chef!

Nytt mejl från chefen

The primary aim is to get your thesis done. I don't understand the meaning of your question. If your position is prolonged one year, does it give an advantage economically for you, compared to half a year and then extension? I have not paid attention to this, since I have not been instructed regarding potential consequences of doing it one way or the other.

Vad säger man?? (Förutom att det är våldsamt töntigt att skriva på engelska när man är helt igenom svensk...)

Bipolära barn

Tittar på "CBS 60 minutes" som idag handlar om en lavinartad ökning av antalet barn som diagnosticeras som bipolära (manodepressiva) i USA. På 70- och 80-talet var det här en okänd diagnos för barn, men nu får över en halv miljon barn den diagonsen per år. Anledningen? Jo, det finns viss forskning som visar att de som senare i livet utvecklar manodepressivitet uppvisar vissa symptom och beteenden som barn, bland dessa hyperaktivitet, raseriutbrott, sömnproblem mm. Skrämmande nog har ett stort antal barnspykiatriker tolkat (valt att tolka?) den här forskningen som att ALLA barn med dessa symptom är bipolära, därav det stora antalet fall. För att behandla detta sätter man nio gånger av tio in psykofarmaka, ibland upp till 12 olika sorter, till ett litet barn. Mediciner som inte är godkända för barn överhuvudtaget, ingen vet vad dom gör med en växande hjärna, men det slätas på något vis över med att man ju hjälper barnet och familjen. Förutom att man inte vet vad som händer med hjärnan så har många utav dessa mediciner svåra biverkningar, så svåra att barnen ibland inte överlever. Ett fall togs upp i programmet, där föräldrarna blivit stämda för mord sedan deras dotter avlidit i något som rubricerades som "överdos av mediciner". Föräldrarna säger att de litade på läkarna, och läkarna säger att de "bara ville hjälpa". Till vilket pris undrar jag?

Är det värt att droga ner miljontals barn (och eventuellt ge dom men för livet), bara för att fånga upp den där procenten som faktiskt utvecklar manodepressivitet senare i livet? Är det rimligt att tro att det skulle vara vanligare med manodepressivitet bland barn än bland vuxna (där det finns bättre diagnosticeringsverktyg)? Vad vinner man på att tolka forskningen på det här sättet? Vem hjälper man egentligen?

Förhörd och försmådd

Först ringde FK och förhörde sig om min sjukskrivning, sen kommer anställningsbeviset från jobbet och jag får bara ett halvår till. ETT HALV ÅR?! Kom igen, är det ett skämt eller? Jag kommer ju inte hinna någonvart på ett halv år, speciellt inte om jag är sjukskriven. Så nu har jag två orosmoment:
1. Kommer sjukskrivningen gå igenom
2. Kommer jag ha något jobb efter mars nästa år

Håller på att samla ihop mig för att prata med min chef om anställningen, och höra vad han har för anledning till att bara anställa mig på ett halvår i taget. Jag har aldrig hört talas om någon annan som haft det så innan de disputerat, så varför jag? Kanske har han ett bra skäl, kanske är han bara dum i huvudet, vilket som är det JOBBIGT JOBBIGT JOBBIGT. Vill bara dra täcket över huvudet och gråta, men vad hjälper det?

Svaret från chefen (min fråga var varför avtalet löper på ett halvår):

Vet inte. Har det någon betydelse för någonting? 

Tack liksom, nu är ju allt MYCKET klarare... Och vilket jävla skitsnack, det är klart han vet varför han sa att det skulle vara 6 månader och inte 12.

Namn

Vi bor i ett ganska nybyggt område där det nästan uteslutande bor barnfamiljer med barn i alla åldrar. Om man tittar på vår snutt av gatan - det handlar om 15 hus - har vi följande tjejnamnfördelning:
- 3 st Anna (5, 5 och 4 år)
- 2 st Elin (7 och 2 år)
- 2 st Klara (5 och 14 år)
- 2 st Elvira (5 och 2 år)

På pojksidan är det inga dubletter vad jag vet, utan det är bara på flicksidan som det är samma namn är populära. Det som jag tycker är lite lustigt är alla Annorna - de är alla födda på den här gatan, de två femåringarna väldigt nära varandra, och ÄNDÅ väljer man samma namn. Är inte det lite... tråkigt? Dessutom är det ett himla sjå att hålla isär alla ongarna, det är Anna J. hit, och Anna C. dit, och glömmer man att fråga VILKEN Anna dottern leker med, så får man gå runt i upp till tre hus innan man hittar rätt på henne. Fast det är klart, Anna kanske har varit föräldrarnas favoritnamn i evigheter, och då vill man kanske inte ge upp det bara för att två grannbarn heter så?

Och ja, jag kan erkänna att jag tyckte det var ganska trist att det redan bodde en Elvira här när vi flyttade in, men vad kan man göra?

Förresten, jag kom på att det finns en killnamnsdublett också - David (11 år och 7 månader) - inräknat i dom där 15 husen också...

Skulle skriva ett inlägg om "hip hip hora" och hedersmord, men jag orkar inte just nu. Kanske kommer det senare, vi får se.

Ibland undrar jag vad HAN tänker med/på?

Dottern kom precis uppspringande, jätte glad, och visade att hon hade ritat sig på armen (ett hjärta och en plupp). Min kommentar var direkt att så får man väl inte göra, man ritar väl på papper? (Något vi försökt pränta in i henne läääänge nu, efter diverse konstverk på golv, väggar och kläder) Då säger hon att "pappa sa att jag fick det". Jaha, är det så vi har det nu, att barnen får rita på sig själva? I min värld är då inte steget så långt till att börja rita på kläder mm igen, men vad vet egentligen jag?

Ibland undrar jag vad hon tänker med/på?

Idag var mamma här och lagade middag till oss, jätte snällt, men sen när de sitter och äter hör jag hur hon glatt lär dottern ramsan "mamma kines, pappa japan, stackars lilla barn" (ni vet den där när man vinklar ögonen först upp, sen ner och sen ett åt vardera håll). (En så oerhört dum och fördomsfull ramsa som var populär när jag var liten.) När jag kommer ner frågar dottern vad det betyder, hon har uppenbarligen inte riktigt förstått det "roliga", och jag säger att det räcker så. Hur smart är det att lära en 5-åring en sån ramsa, speciellt när samma 5-åringar har både dagisfröken, dagiskompisar och en granne som har asiatiskt ursprung?? *arg* Hoppas att dottern glömmer bort det hela - jag försökte att inte göra en så stor sak av det hela - och framför allt att hon inte upprepar det på dagis...

Är det bara jag...

... som tycker att AFFs medlemsavtal känns lite läskigt? Jag har ju hört rykten förut att b la värdar kan gå in och läsa personliga meddelanden skickade till/från någon som de upplever som en bråkstake, och inte riktigt vetat vad jag ska tro om det... Men nu läste jag det gamla avtalet (fick fel länk som så många andra), och där står det klart och tydligt att AFF har rätt att "med stöd i gällande lag, förordning, myndighetsanvisning eller -beslut, eller för att kunna förmedla material eller information, granska det material som Medlemmen erhåller, skickar eller lagrar genom Tjänsterna. Vidare äger Allt för Föräldrar rätt att granska det material som Medlemmen erhåller, skickar eller lagrar genom Tjänsterna för att säkerställa att Medlemmen följer sina åtaganden enligt dessa Avtalsvillkor."

I det nya avtalet finns inte den här biten upptagen alls (vad jag såg), men betyder det att de INTE kollar?

Jaha, det här var ju kul...

Fick e-post från kommunen i morse, angående Prinsens dagisplats (vi har sökt till december och muntligt blivit lovade en plats på samma dagis som storasyster):

"Hej!

Ursäkta sent svar, jag har varit borta några dagar från min arbetsplats.
Enligt kommunens placeringsregler så betraktas du som föräldraledig med Prinsen. För att han skall få en placering på förskola skall du antingen börja arbeta eller studera. Är du/blir du sjukskriven under din föräldraledighet så har du ej rätt till en barnomsorgsplats. Barn till sjukskrivna/sjukpensionerade kan efter särskild prövning erhålla en plats,(denna prövning görs av en liten grupp här på barnomsorgsadministrationen). Det skall klart framgå av familjens ansökan vad det är i det dagliga omhändertagandet av barnet som gör att man ej klarar av/orkar med ett vanligt föräldraansvar. Detta skall också styrkas med intyg från läkare(endast en diagnos räcker ej).
Om du ej är sjukskriven 100 % i december, utan ex arb 25%, så har du rätt till 25% barnomsorg. Du skall då lämna ett arbetsgivarintyg där din arbetsgivare intygar att du har återgått i tjänst på den %-en."

Jippi liksom, precis vad vi behövde nu... :-/

FK ringde igår...

... men jag hann inte ens bli nervös, eftersom jag inte skickat in mitt sjukintyg än. Den vänliga damen svarade i allafall på alla mina frågor, och om hon vet vad hon snackar om så blir det nog bra det här. En lite rolig sak var att när hon sa "ja, och så får din man ta TFP (jag hörde PFP) de dagar du skulle tagit FP", och jag frågar "vad är PFP". Hon skrattar lite och säger att det inte är någon som förstår vad det är, eftersom alla kallar det för VAB, men dom har fått order om att kalla det tillfällig föräldrapenning. Så fick man lära sig något nytt igår med! :D

Sjuka familjen

Lille mannen har feber, store mannen har borrelia, och så jag då med mina bråkiga tarmar. Bara dottern som är frisk, men som hon själv sa "jag kan inte ta hand om alla er själv mamma". Så det blir till att bita ihop, ibland för mig, ibland för maken (han är iofs inte så dålig, men lite sliten). Ja ja, det är väl lika bra att ta allt på en gång, eller?