Ja just det, det är ju så det är...

Väderväxlingar. De märks inte alls lika mycket på vintern. Jag skulle gissa på att tryckförändringarna inte är lika stora då.

Nu är det inte vinter längre. Nu är det "migrän så fort vädret slår om", vilket det gör ganska ofta så här års. (Det heter ju inte aprilväder för intet...)

Kan man få önska lite stabilt väder till reportaget ska vara inlämnat? Tack.

(Har i och för sig fått ett helt dygns uppskov idag, men det känns ändå stressigt.)

Legitimerad

Ja, jag vet att det är Valborg och högt tryck på Systembolaget, men jag blir ändå glad för att jag fick visa leg. Speciellt som kassörskan säkert var tio år yngre än mig.

Maken bara skrattfnös och sa att det var helt otroligt att de inte kunde se att jag har åldern inne med råge. Undrar vad han menade med det?

Glad Valborg!

Nu drar jag och Dottern och tittar på forsränningen. Sen räcker det med allmänt firande för idag tror jag.

Vad ska ni hitta på?

Det går tröööööögt

Jag har till och med bytt dator, för att se om det skulle gå lättare att skriva på lilleputten. Det gjorde det inte.

Problemet är att jag vet ungefär vad jag vill skriva, vad jag vill att det ska bli, men jag kommer inte igång. Hittar inte den där ingången som gör att allt annat faller på plats. Och det är inte ens svårt att veta var jag ska börja, eftersom det hela är kronologiskt.

Lossnar det inte i morgon måste jag nog åka till akuten igen och hoppas på att något händer där som ger en ingång. Fast jag hade hellre firat Valborg med familjen än sitta och uggla där...

För att pigga upp mig själv

Ont om ord

Och det är inte för att jag inte har något att säga, utan för att jag måste använda orden på annat håll just nu. Måste få ihop mitt slutreportage på journalistutbildningen. Helst ska det bli något bra också, något jag kan använda mig av för att få jobb framöver. Men ingen press eller så.

Somrig middag

Bulgursallad med kyckling. Enkelt, gott och alla åt det. Tre av tre alltså. Det är inte ofta.

Men schluuuta nuuu

Har haft migrän i jag vet inte hur många dagar i sträck nu. Många är det i alla fall. För många. Och inte ger den sig fast än mensen kommit igång.

Skulle behöva befinna mig i ett tyst vakuum i några dagar. Att bara vara hemma från jobbet räcker tydligen inte.

Lurig mamma

Serverar lingonsylten blandad med vitkålen och vips! åt alla tre barnen salladen med god aptit.

Saker som gör mig trött

Hur kommer det sig att det alltid är fullt i sophinken när jag ska laga mat? Oavsett hur ofta man tömmer den?

Mer vår

Även vitsipporna är på gång, äntligen.

Vår!

Rosa blåsippor vid sommarstugan.

Jag tänker på pojken i Gnesta

Han som blev överkörd av sin pappa och senare avled. En förälders värsta mardröm. Jag började fundera lite på hur man går vidare efter en sådan sak, hur man som den som orsakade barnets död förlåter sig själv. Och hur man som den andre föräldern förlåter den som orsakat barnets död. Men sen tänkte jag lite till och kom fram till att det nog skulle vara lättare att förlåta den man älskar än säg till exempel grannen.

Jag minns att jag såg ett TV-program en gång om några som förlorat sina barn. Jag minns särskilt ett par där pappan och pojken hade åkt skoter och gått igenom isen. Pojken drunknade, men pappan klarade sig. Mamman i den familjen förlät pappan, eller snarare, hon anklagade aldrig honom för pojkens död. Pappan själv däremot hade väldigt svår ångest och kunde inte förlåta sig själv på flera år. Och det som gjorde att han kunde gå vidare, var just att mamman aldrig anklagat honom.

Men kom igen nu då!

Har gått och haft nästan-mens i flera dagar nu. Irriterande på mer en ett sätt, men mest för att migränen och mensvärken lever loppan.

I morgon har jag två viktiga möten, då kan jag inte vara dålig. Ska förebygga med Zomig till natten och diklofenak i morgonbitti och hoppas att det räcker. Och så får gärna mensen komma igång, så jag blir av med skiten för den här gången.

Utedag

Trotsade solen och ljuset på eftermiddagen och åkte till sommarstugan. Krafsade ihop lite löv och fjolårsgräs, plockade en kubik björkris som ramlat ner. Men framför allt njöt jag av lugnet som alltid infinner sig när jag kommer dit. Samtidigt så funderade jag över varför vi har en sommarstuga, egentligen. De senaste tre åren har vi varit där max tio gånger och underhållet släpar minst sagt efter. Vi hinner ju inte ens se efter vårt hus... Samtidigt vill jag verkligen inte sälja - jag älskar det där stället, så är det. Men jag vill heller inte se det förfalla. Vi får se vad som händer i år, om vi kan få lite hjälp och fixa till åtminstone det som måste åtgärdas akut.

Var kvar till kidsen ledsnade på att rumla runt i gräset. Då åkte vi till mamma och fick middag. På det hela taget en bra dag.

Krattar gräs

Jag tyckte jag var så smart

Hittade ett väldigt enkelt mobilnummer när jag skaffade mitt nya abonnemang i höstas. Skit bra, tänkte jag, som faktiskt la ner en hel del tid på att hitta just det här numret.

Så här i efterhand kanske det inte var så smart att ta ett nummer som tillhört en (inte så hederlig?) revisionsfirma. Vet inte hur många samtal jag har fått där upprörda människor söker den där "John" som drev den där firman. Och det slutar ju aldrig! Alldeles nyss ringde en man, som inte riktigt ville tro mig när jag sa att det var fel nummer och propsade på att jag skulle ge honom Johns nya nummer.

Till nästa gång: Kolla på Eniro.se vem som haft numret innan du tar det.

Morbid eftermiddag

Har suttit och tittat på när likbilarna lastat av kistor vid krematoriet idag. Allt för den goda sakens skull, men också för att det är nyttigt att bli påmind om sin egen dödlighet ibland.

Jag minns förresten efter att pappa dött, när jag mådde dåligt varje gång jag såg en grå Fonus-bil med neddragna gardiner (det betydde att de hade en kista i bagaget). För det var en sån som hämtade pappa och körde iväg med honom för alltid. Nu kändes det ingenting längre, ingenting alls. Avtrubbat?

Vill inget, måste mycket

Idag är en sån där dag när jag inte vill göra någonting - vill inte ringa och boka intervjuer, vill inte åka till jobbet, vill inte ta tag i tvätten. Samtidigt så känns det som att jag måste göra någonting för att inte bli för stressad. Kluvet, minst sagt.

Nedslående

Att titta ut genom fönstret idag. Tyckte vi sa att det där med snö var ett överspelat kapitel...

Fy fan

Ville bara säga det. Om migränen idag alltså. Tillsammans med mensvärk blir det en riktig smärtfestival.

Nu kryper jag ner under täcket och kommer inte ut för än i morgon.

Jahaja

Nu snöar det och hela gräsmattan är vit. Känns inte det där lite uttjatat nu?

Lycka är en dinosaurietattuering

Då glömmer man till och med hur jobbigt det var hos läkaren.

Tänk om det var så enkelt för mig också att glömma alla otrevliga läkarbesök... Fast med tanke på hur många det är skulle jag väl behöva en helkroppstattuering. Vad snyggt det skulle vara.

Prinsen, jag och migränen

Tur att Prinsen är lite hängig och nöjer sig med att jag ligger bredvid honom i soffan medan Ice Age snurrar i bakgrunden. Jag behöver inte ens ha ögonen öppna, vilket mitt migränhuvud tycker om.

En kväll på sjukan

Stackars Prinsen har öroninflammation. Igen. Den här gången skickade dom oss i alla fall till Öronmottagningen på en gång. (Visste inte ens att de hade öppet på kvällar och helger, annars hade jag propsat på att vi skulle få komma dit långt tidigare...) Där blev väntetiden lång, speciellt som Prinsen grät konstant under hela tiden = 1.5 timme. Väl inne hos läkaren var han jätte duktig och lät henne ta näsprov, gräva i öronen och suga ur varet (på den sidan där trumhinnan redan hunnit spricka...).

Nu blir det tio dagar med antibiotika. Sen får vi hoppas att han får vara frisk i mer än två veckor...

Förresten, för mig blev det en dag på sjukan. Har varit på migränföreläsningen hela em, väldigt intressant, men det orkar jag inte skriva om nu.

Hej å hå

Helt plötsligt blev det mycket igen. Mycket för mycket. Men just ingenting att göra åt. Bara bita ihop och hoppas att man kommer ut på andra sidan någorlunda okej. Jag vägrar nämligen ge upp de självvalda grejerna för att det kommit massa annat (icke-självvalt) också.

Nu borde jag förbereda en väldigt intressant intervju jag har i morgon bitti. Kanske blir den till och med spännande. Men då måste jag hitta de rätta frågorna. Dags att försöka fokusera hjärnan.

Jag fry-y-y-y-y-y-y-y-ser

Nu tycker tydligen vårat knäppa hus att det är sommar och följaktligen har det slagit av värmen. I morse var det 18.6 grader, nu är det uppe i modiga 19.8.

Det är så kallt att jag var tvungen att åka till jobbet och jobba, trots att jag hade tänkt sitta hemma. Kunde inte sitta vid datorn, för fingrarna blev iskalla och värkte.

Här om dagen hade vi 23.9 grader istället och då blir det jobbigt åt andra hållet. Migränen gillar inte värme, lederna gillar inte kyla.

Jag tycker fortfarande att det är väldigt konstigt att ett så pass nytt hus har ett sånt värdelöst värmesystem.

Åh vad jag är jobbig

Som sitter och jobbar så här sent. Förmodligen bäst att avsluta för idag, om det ska bli något gjort i morgon också.

Verkar förresten bli VAB i morgon igen. Den här gången är det Dottern som tagit över förkylningen och hostan. Och jag som trodde att vi hade bestämt att det skulle vara slut på sjukorna nu när våren har kommit...

Nåja, jag fick i alla fall ett par gratis glasögon

Lensway körde en kampanj den här veckan där de gav bort gratis glasögon. De 333 första som klickade på en länk, valde glasögon och fyllde i beställningen fick gratis brillor. Själv valde jag ett par som jag tittat på tidigare, men tyckt var lite för dyra. Satt klistrad vid datorn och lyckades vara snabb nog! Nu väntar jag bara på att glasögonen ska dyka upp. Finglasögonen.

Uppdatering:
De dök upp också, på bara några dagar. Ruskigt nöjd är jag, även den här gången, med Lensways service.

Och det där kan man säga att jag har betalt för att säga.

Kul nästan jämt

Istället för att vara i Italien på äventyr har jag idag sanerat bajs högt och lågt. Ett äventyr det med förvisso, men av ett helt annat slag...

Vad som hände? Jo, lille H. tog av sig sina byxor, bajsade ett stort lass (utan att säga till) och sedan läckte det. Massor. I soffan, på kuddarna, på leksakerna, ja till och med på Storebror Prinsen. Bajs överallt är inte alls lika kul som det låter.

Avslagen dag

En känsla av anti-klimax. Dessutom en hel massa migrän. Inte så bra när jag verkligen skulle behöva tänka kloka tankar idag - den inställda resan ger fler problem än just bara det att jag inte kommer iväg.

Upptäckte nyss att jag tog för mycket imurel igår, säkert därför jag varit extra seg. Jag lyckades i alla fall både baka bröd och laga en riktig middag idag, vilket jag är rätt nöjd med egentligen. Nu vore det ju fint om det hade varit något bra på TV att slappna av till, men det var ingenting som lockade mig i tablåerna.

Lika bra att försöka jobba undan lite saker som borde gjorts i veckan.

Sista budet - ingen resa

"Alla flygningar till och från Norge, Sverige och Danmark är inställda fram till och med lördagen den 17:e april. Det är stor sannolikhet att även senare avgångar kan bli inställda."

Så var det med den resan. Och inte kan jag boka om den heller eftersom det är fullbokat nästa vecka. (Läs: Folk var snabbare än mig...) Nåväl, det går väl fler tåg (eller flygplan), men det hade varit ruskigt skönt att få komma iväg en sväng nu.

Föreläsning på sjukgymnastiken

Jag har varit på föreläsning på sjukgymnastiken. (Det ingår i min rehabilitering.) Det var min annars inte så bra sjukgymnast som pratade om spänningshuvudvärk. Hon verkar väl insatt i forskningen kring huvudvärk/migrän/smärta.

Jag fick bland annat lära mig att migrän ska man alltid medicinera, just för att förhindra att det sitter länge och för att hjärnan blir mer och mer lättriggad för varje gång man får ett anfall. Spänningshuvudvärk däremot botar man med träning, avslappning och stretching, eftersom den sitter utan på kraniet.

Hjärnan blir tydligen "irriterad" av att ha ont (hur det fungerar exakt vet man inte) och det leder till att den överreagerar på stimuli, så att migränen (eller spänningshuvudvärken) utlöses lättare och lättare.

Jag fick också lära mig att migrän ofta går över i spänningshuvudvärk i slutet av ett anfall. För att testa vilket det är man har för tillfället kan man prova att hoppa lite försiktigt upp och ner (eller bara tänka på att göra det). Känns det OK är det spänningsvärk, annars migrän. Det braiga med det är att om det är spänningsvärk kan man lindra det med det jag skrev om ovan.

Flera nya saker:

• Spänningshuvudvärk sitter utan på kraniet, inte i hjärnan, även om det känns så.
• Har man riktigt svår spänningsvärk kan man ofta inte rucka på huvudsvålen.
• Spänningshuvudvärk kan alltid botas!
• Man bör inte försöka medicinera bort långvarig spänningshuvudvärk, då det faktiskt gör saken värre!

Alltså den här förkylningen

Snart två hela veckor med hosta och snor i huvudet. Börjar kännas aningens uttjatat. För att inte tala om hur tråkigt det är för huvudet att hosta och hosta och hosta.

Packa eller ej?

Det är frågan. Askmolnet verkar ligga kvar, åtminstone i morgon förmiddag. Mer information ska komma kl 16. Bara att vänta alltså.

Ska nog tvätta lite kläder i alla fall. Om uti fall att.

En förkylningsfråga

Varför är man alltid mer täppt på kvällen än på morgonen när förkylningen går mot sitt slut?

(Och nu antar jag att det är en allmängiltig sanning och inget specifikt för mig...)

Vulkanaska - blås bort!

Vad fasen, nu verkar det ju som att jag inte kommer iväg på min resa. Jag som verkligen sett fram emot att komma iväg och ha lite roligt.

Nu hoppas jag på att partiklarna antingen regnar ner eller blåser iväg, fort som bara den!

Dödsfall

I måndags dog farbror som bodde på mammas gata. (Jag har skrivit om honom förut, det var han som var så dålig när Dottern var hos mamma...) Han har alltid bott där och var som en extra-morfar till mina småsyskon. Otroligt sorgligt, speciellt som mycket av hans lidande på slutet hade kunnat undvikas om vården tagit honom på allvar.

Idag fick jag reda på ett en pappa på våran gata dog i förra veckan. Han hade fått en massiv hjärtinfarkt hemma och det gick inte att rädda honom. Hans yngsta dotter är ett år yngre än Dottern och de går på samma fritids. Fruktansvärt sorgligt så klart och väldigt skrämmande att det tog en hel vecka innan jag hörde det. Vi bodde tre hus ifrån varandra. Är det inte också sorgligt, att man inte vet mer om varandra än så?

Och som vanligt kommer det så nära. Jag känner och ser min syster framför mig, hur hon mådde den första veckan efter att pappa dog och jag tänker på vilket helvete den familjen går igenom just nu.

Storebror ser dig

I fredags slutade mitt ICAkort att fungera. Oläsligt kort stod det, oavsett om jag drog det eller kassörskan. Fick information att jag skulle ringa numret på baksidan på kortet mellan 8 och 9 för att beställa ett nytt. Vilket jag så klart helt glömde bort.

Gissa om jag blev förvånad när det dök upp ett nytt kort i posten idag. I följebrevet stod det att läsa: "Du har fått ett nytt kort för att du beställt det eller för att vi noterat att ditt kort fungerar dåligt i butik."

Två gånger fick kassörskorna knappa in mitt kortnummer. Två gånger skickades någon sorts "alert" till ICAs huvuddator. Och idag har jag alltså ett nytt kort.

Både praktiskt och skrämmande.

Bissi bissi

Det verkar ju som att jag helt glömt bort bloggen, men så är det inte. Har bara ruskigt mycket att göra. Håller på att layouta en tidning (jag får faktiskt betalt för att göra det!!) som ska skickas till tryck den 20. Men då jag flyr landet på lördag måste den alltså vara färdig innan dess. Lägg sedan till ett stort reportage som ska planeras, genomföras och skriva ihop, ett radioprogram som ska sändas och ett sjukt barn - ja, då förstår ni var tiden tar vägen. Men jag stormtrivs, det gör jag, förutom med att Prinsen är sjuk så klart.

Det här med folsyra

För några dagar sedan skrev tidningarna om att det verkar finnas ett samband mellan multivitaminer och cancer. En teori är att det är folsyran som är boven, eftersom den stimulerar tillväxten av både vanliga celler och cancerceller.

När man äter Imurel, som på vissa sätt sätter immunförsvaret ur spel, ökar risken att få cancer.

Då kan man undra varför jag, själv, måste påpeka för läkaren att det kanske inte är så klokt att kombinera imurel och folsyra?

Mer nostalgi

För två år sen låg vi inlagda på förlossningen, i "isoleringen" eftersom Prinsen hade kräkts natten innan. Vi hade sällskap av en barnmorskestudent från Väddö hela dagen, som underhöll oss med diverse historier från sina år som ambulanssköterska.

Så här dags hade de precis stängt av droppet efter en hel dag med pinvärkar (dock inte så jobbiga). Jag fick en och en halv värk efter att de hade tagit bort det - min kropp hade alltså inte alls fattat att den skulle föda barn.

Vad som hände dagen efter är en annan historia... Därför är den här delen av historien, den som ändå är helt normal, extra viktig att minnas på något vis.

Födelsedagsfirande och sjuklingar

Idag har vi firat vår blivande tvååring, i strålande solsken, precis som förra året. Lille H. själv gick runt och sjön "ja må han leva" för sig själv i flera timmar efteråt, kramandes sin nya traktor. Och så busade han skiten ur sina morbröder tillsammans med sina syskon förstås. I sådana lägen är det väldigt skönt att ha en trädgård att slänga ut dom i, så att mitt huvud får vila.

När morbröderna och mormorn åkt hem kroknade Prinsen i soffan, hostade och klagade på ont i huvudet. Tog en temp och ja visst, han hade feber. VAB i morgon alltså, men den här veckan får Maken ta hand om det eftersom jag var hemma hela förra veckan. Jag trodde det skulle vara slut på sjukorna nu när våren kommit...

Även jag Buzzar Dove VisibleCare

Efter lite förseningar anlände buzzador paketet med Doves nya duschcréme VisibleCare. Jag har nu testat den i några veckor och måste säga att jag gillar den. Huden blir mjuk och inte alls lika torr som med vanliga duschcrémer. Dessutom är den inte så dyr heller.
Det enda negativa är parfymen tycker jag. Dels är den väldigt stark för mig som är känslig och dels tycker jag den luktar ganska barnsligt, typ lite Date-varning på den. Skulle föredragit en milt parfymerad, eller varför inte oparfymerad créme.

Jag har ju helt glömt bort att vara nostalgisk

För två år sen hade vattnet gått, vi hade varit inne på koll och blivit hemskickade i väntan på att något skulle hända. (Det enda som hände var att Prinsen kräktes...)

Så, då har jag varit nostalgisk för idag. Mer kommer i morgon.

Ibland är det bra att titta efter före

Har suttit och försökt ta reda på när tågen går i Italien. På italienska. Eftersom jag inte är någon stjärna på språket har det varit lite besvärligt att förstå vad det ena och det andra betyder, men med lite hjälp av AltaVistas BabelFish, en del gissningar och en hel massa klick hittade jag det jag behövde veta. Samtidigt såg jag också den lilla knappen på hemsidan där det stod "English".

Fiktiv flytt

Jag funderar allvarligt på om jag skulle ta och iscensätta en flytt här hemma. Packa ihop allting, ta ut alla möbler och börja om från noll. (Samtidigt som vi hyr en container så vi kan kasta en massa skit.) Jag tror nästan att det är vad som krävs för att vi ska kunna få ordning här.

Less, lessare, lessast.

Dolores* vet hur det är:

Sometimes being a bitch is the all a woman has to hold on to.

Så sant, så sant.

* Dolores Claiborn alltså, hon från filmen med samma namn, som baseras på boken med samma namn skriven av Stephen King

Bearbetar

Har börjat drömma om Vovvan. Nästan varje natt. Jobbiga drömmar, där hon mår dåligt och inte kan gå, så där som det var på slutet. Varje gång vaknar jag med ögonen blöta av tårar och sorgen är precis lika stor som när hon dog.

Jag vet ju att det är vägen framåt, att det gör ont, men att det blir bättre. Och det får göra ont, det måste göra ont att komma tillrätta med sorgen och saknaden.

Men jag trivs inte att vara hundlös. Det är vansinnigt tomt och tråkigt utan en fyrfotad familjemedlem. Längtar till Dottern blir så stor att hon kan gå hem själv efter skolan. Först då kan vi börja tänka på hund igen.

Förkylt var det här

Är det inte lite onödigt att gå och bli genomförkyld nu? När maken är på kurs hela veckan, Dottern är ledig, lille H. är sjuk och solen skiner. Det har inte varit den bästa av dagar idag, bland annat höll jag på att svimma på väg hem från dagis. Tur att jag hade vagnen att hålla mig i.

Måste klara mig i morgon också, men sen är det helg och jag får vila. På jobbet, naturligtvis.

Ska jag?

Jag har fått ett sånt där infall igen. Ett infall att dra iväg en vecka, alldeles själv. Inte en ren nöjestripp, utan också lite jobb, fast på ett trevligt sätt.

Hade det varit förr, innan migränen, hade jag inte tvekat en sekund, men nu... Nu känns det ju lite mer osäkert - tänk om jag bli liggande i migrän hela veckan, vad gör jag då?

Fast känner jag mig själv rätt borde inte det stoppa mig, det löser sig ju alltid. Det verkar alltså som att jag ska ut och resa!

Demens, igen

Alldeles nyss upptäckte jag att jag glömt bort vad en av mina kompisar heter i efternamn. En kompis som jag vuxit upp med och alltså känt i större delen av mitt liv. Som jag vet en hel massa om. Men när det kommer till efternamnet är det alldeles blankt.

Jag avskyr när det händer, när migränen tar bort saker som borde finnas där. För att inte tala om hur irriterande och frustrerande det är att försöka komma på vad det är.

Vad gör jag på nätterna?

Vaknade i morse med en värkande höft. Det hade jag inte när jag gick och la mig igår och inte har jag medvetet gjort något som kan ge onda höfter. Undrar vad jag gjort inatt?

Ett test

Hur länge kan en 7-åring titta på TV utan att känna hunger?

Just nu är Dottern uppe i 3,5 timmar och borde rimligtvis vara vrålhungrig eftersom hon inte ätit något än idag. får se hur länge det dröjer innan hon masar sig ner och kräver mat.

Jag kanske ska tillägga att anledningen till testet är att Dottern vill vara ensam hemma nu på påsklovet och jag ville se vad som händer om hon får göra som hon vill.

Testet avslutat:
4 timmar och 15 minuter tog det innan hon stängde av TV:n och vacklade ner för trappan. När jag frågade om hon tittat på TV länge och hur många program hon sett svarade hon "Nej, inte så särskilt länge. Jag såg bara fyra-fem program". Tidsuppfattning, vad är det?!

Otroligt ointressant

Så känns mitt liv just nu. Bråk, gnäll och tjafs hela dagen. Det märks att alla tre barnen är uttråkade och maken har passerat sin pedagogiska gräns för länge sen. Själv vill jag bara vara ifred. Och så önskar jag att vi någonsin kunde få ordning på det här huset. Idag gör kaoset mig ännu tröttare (för det mesta orkar jag inte ens se det), till och med uppgiven.

Någon som vill låna tre galningar en helg?

Påskmigrän

Som ett förlorat ägg, så har mitt huvud varit idag. Nu börjar det mer bli halv-knäckt, tack vare min vän Zomig.

I morgon blir det jobb, för en till dag hemma fixar jag inte. Förhoppningsvis är ingen annan där, det vore fin fint.

Sjukt!

Läste tillbaka och tre påskar i rad (av fyra möjliga) har Prinsen varit sjuk. Och det är inte så att han varit sjuk hela tiden, nej då, han har prickat in just påskhelgen. Hur stor är sannolikheten för det?

Idag har han i och för sig varit hyfsat pigg, trots att det rinner ur öronen på honom och han inget hör, men då kroknade så klart lille H. med feber. Återstår att se om det bli en till öroninflammation eller om han nöjer sig med febern.

Trots det har vi haft en bra påskafton, med god mat, fint väder och trevligt sällskap hemma hos mamma. Jag fick några migränattacker och var tvungen att gå undan, men annars flöt det på bra, trots febern och öronläckaget. Och fördelen med att ha små, lite sjuka barn är ju att man får åka hem tidigt. Mycket bra för migrän-mammor.

Kläder och kön

Idag har jag varit ute med killarna och två personer vi stötte på trodde att lille Herr'n var en flicka. Själv tycker jag inte han är speciellt flicklik i ansiktet (ni som kan läsa barnens bloggar kan väl kolla här>>> och säga vad ni tycker, ärligt) utan ger mig på att det är för att jag klär mina barn i alla färger. Idag hade lille H. en röd overall, lila vantar, gul mössa och gröna stövlar. Förmodligen alldeles för tjejiga färger för att folk ska våga chansa på att det är en kille...

Något är väldigt fel med prissättningen

Idag kostade tomaterna nästan dubbelt så mycket som lösgodiset. Jag köpte fem tomater och de kostade lika mycket som ett kilo godis. Är det inte något som är fel då?

Jag tror nästan jag börjar bli positiv till skatt på socker.

Och naturligtvis köpte jag även godis. Det var ju så billigt. Sjukt hur man är funtad.

Båda

Inte bara den högra trumhinnan, som läkaren såg var sprickfärdig, utan båda trumhinnorna sprack inatt på Prinsen. Nu rinner det vätska hela tiden och stackarn hör ännu sämre. Vi borde alltså ha åkt in på en gång, då kanske antibiotikan hade hunnit verka så pass att de inte spruckit...

Och det är förjävligt att man ska behöva känna sig som ruttna föräldrar bara för att sjukvården inte fungerar som den ska. Jag mår fortfarande dåligt när jag tänker på hur ont han hade, i flera timmar, utan att vi kunde göra något. Min stackars lille Prins.

Maktlös

Prinsen har öroninflammation, igen. (Som vanligt, skulle man kunna säga, eftersom det har en förmåga att inträffa lagom till storhelgerna, vilket är ytterst opraktiskt när man vill träffa en läkare, men mer om det strax.) Han sitter i soffan och skriker av smärta trots att han fått både ipren och alvedon. (Ni som haft öi på äldre dar vet ju hur förbannat ont det gör.)

Ringde sjukvårdsupplysningen, eftersom husläkaren stängt tidigt p g a påsk. Fick visserligen prata med en sympatisk sköterska, men vad hjälper det när den tidigaste tiden till Närakuten är 21:30. Klockan var då 17, Prinsen hade fått både alvedon och ipren (plus nässpray) och hade ändå så ont att han skrek, konstant. Inget vi gjorde hjälpte, han bara skrek och grät och snyftade att han vill till doktorn och få medicin. Hur förklarar man för en snart 4-åring att han inte får komma till doktorn för än flera timmar senare när man inte förstår det själv?

Problemet är att de inte har speciella barntider, som på många andra ställen. Tider vikta till barnen, just för att de ska kunna få hjälp fort. Nej, här är det den som ringer först som får tiden, oavsett vilken sjuka det rör sig om. Och de sjuka barnen, de ska ryckas upp mitt i natten för att träffa en läkare i tre minuter.

Vad vi gjorde? Jo, maken tog den skrikande Prinsen med sig och åkte till Närakuten. Det tog tre minuter, sen hade de fått träffa en läkare som konstaterat dubbelsidig öroninflammation med mycket buktande trumhinnor. En stor eloge till personalen där, som struntade i att det var fullt och klämde in en liten ledsen kille.

Måste bara berätta: Jag ringde igen till sjukvårdsupplysningen för att höra om de hade fått något återbud. Då fick jag prata med en kärring jag råkat ut för förut och hennes kommentar var att det inte spelade någon roll när vi fick träffa läkare, för penicillin är minsann ingen mirakelkur som tar bort all smärta på en gång. Åh tänk, jag som gick här och trodde att det var bra mot ALLT, vad fel jag haft... Hade god lust att tala om för henne att jag forskar om antibiotika resistens och är mycket mer insatt i hur det fungerar än vad hon är, men jag nöjde mig med att säga att jag i möjligaste mån vill undvika att trumhinnorna spricker eftersom det kan påverka hörseln längre fram. Då blev hon lite mildare i tonen.

Länge sen

Har varit borta på middag. Utan make och barn. Druckit vin. Pratat skit. Nästan känt mig som en vanlig människa för en stund.

Och ja, jag kommer ha migrän i morgon, men vid sånna här tillfällen är det mer än värt det.

Nu ska jag nog försöka sova lite, för i morgon är sista dagen på praktiken.