Ensam hemma

De andra har åkt på födelsedagskalas, och jag är mol alena, tom hunden fick följa med. Så nu ligger jag här i soffan, slöglor lite på TV och funderar på vad jag ska äta. Lutar åt en avokado och sen smågodis - vad tror ni om den middagen? ;) Man får ju passa på, det händer typ aldrig att jag är ensam hemma. (Ska man se något bra med att vara sjuk, så är det väl det här då...)

Det gick inte... :(

Inatt fick jag ett anfall till och insåg att jag var tvungen att ta till kortison (eller steroider som läkarna alltid säger... betyder det att jag inte får vara med i OS 2008 nu?! ;). Jag bestämde att börja med en svag dos, för att se om det räcker. På det viset sparar jag mitt skelett lite grann, plus att jag kanske inte behöver sluta amma. (Om jag måste höja dosen blir det självklart amninsstopp; jag vill ju inte utsätta Prinsen för steroider i onödan)

Så var det med det.

Min favorit

Det har i flera omgångar cirkulerat enkäter med vem som är ens favorit skådespelare, ens frikort osv, och jag har aldrig vetat vem jag ska svara. Till idag, då jag plötsligt mindes hur fantastiskt underbar Johnny Depp faktiskt är. Tittade på ett program på 9:an som heter "Inside the Actors Studio" där en ganska trist farbror pratar med skådisar om deras yrke typ. Idag var det JD som var med, och jag slogs av vilken ödmjuk, sårbar och hemlighetsfull person han är. För att inte tala om vilken stor skådespelare, snacka om att han har bredd i sina roller. Vem kan glömma hans tolkning av Edward Scissorhands, Gilbert Grape eller Willy Wonka? Vem kan glömma hans insats i Chocolat, Finding Neverland, Ed Wood eller klassikern Cry Baby?

Vaggvisa

Kom just ihåg ett litet fragment av en vaggvisa min farmor brukade sjunga för mig när jag var lite, och eftersom både hon och min pappa är döda har jag ingen att fråga om hur den fortsätter. (Min pappa hade inga syskon och min farfar, som också är död, drog tidigt så även om han hade levt hade han inte vetat...) Kanske någon här vet? Så här går den del jag kommer ihåg:
"Vill du månen ha och dra i,
eller stjärnorna att ta i
...
så lulla lulla lullaby" (Verkar alltså vara någon engelsk översättning?)

Läkarkontakt

Pratade med en magläkare igår (min var tyvärr sjuk, han jag fick prata med känner jag också, så det var OK), och har nu fått ny medicin och sjukskrivning i en månad. Håll tummarna för att det räcker och att jag snabbt blir frisk är ni snälla!

Helvette!

Min tarm strular big time, och jag vill bara stoppa huvudet i sanden och låtsas som ingenting, men det gör för jävla ont... Tur att jag ändå hade telefontid med läkaren i morgon, nu kanske jag kan få snabb hjälp. Kan ni hålla tummarna för att jag slipper kortison? Vore ju käckt om mitt skelett slapp bli ännu äldre...

Undrar om tarmstrulet är ett stressrespons på mejlet jag fick av min chef idag?? Inget farligt i det egentligen, men det krävs en viss insats av mig för att svara på det utan faktafel

Vänner

Idag när jag satt och slösurfade en stund hörde maken och jag hur det tutade utanför. Tittade ut och såg postbilen stå vid vår brevlåda och vänta. Maken frågar mig om jag väntar paket, nej sa jag, inte vad jag vet. Han går ut och kommer tillbaka med ett stort rött paket, till mig! Jag fattar ingenting och undrar lite vad jag har glömt att jag köpt nu, ända till jag ser handstilen. Då vet jag. Det är min älskade vän som har skickat kläder till mina barn, kläder som jag köpt, vännerna hämtat och sen har jag liksom glömt bort dom... Nu är dom alltså här, lagom till att höstrusket ska börja. Tack snälla -sl- för att du har mer mellan öronen än vad jag har just nu, för att du ser till att mina barn slipper frysa! Och skulle det här vara Tradera skulle jag har skrivit "snabb leverans, mycket välpackat, rekomenderas som vän till alla".

Kattägare

Jag har länge förundrats och förfärats över hur vissa männsikor ser på sina katter. Släpper ut dom hur som helst, ursäktar deras beteende med att "men det är naturligt för katter att..." (fyll i valfritt av "bajsa i grannens sandlåda/rabatter/uteplats", "kissa i/på grannens barnvagn, dynor, hundkoja", "springa ut i gatan så bilarna får tvärnita", "springa in i grannens hus" osv).

Nu senast så är det en av våra grannar som skaffat en kattunge åt sin 5-årige son, och vi gjorde tidigt klart för dom att det inte är bra om den kommer in på vår tomt eftersom vår hund äter katter (det gör hon inte, men hon jagar dom och jag är livrädd för att hon skulle springa ut i vägen och bli påkörd, och katten med för den delen). Föräldrarna nickade och hummade och såg lite bekymrade ut. Maken fortsatte med att berätta att katter faktiskt inte får springa lösa i tättbebyggtområde enligt lagen, men att det finns bra selar och löplinor man kan använda på sin egen tomt. Allt detta verkarde det som de tog till sig, men inte då! Bara några veckor senare börjar dom släppa ut katten vind för våg, och lilla kissen, som är en mycket sällskaplig katt, knallade rakt in i grannens hus där pappan har svår kattallergi. Han slängde helt sonika en hink vatten över katten, men det hjälpte föga. Redan nästa dag var katten tillbaka igen. Grannen kastade ännu en hink vatten på den, och gick sedan över till kattägarna och berättade (ganska upprört kan jag tänka mig) att deras katt gått in till honom två gånger och att han fått svåra besvär varje gång. Och svaret han fick? Jo, att det var "naturligt för katter att undersöka och upptäcka". Arrrrrrggghh! Sen dess har katten varit hos oss, och utanför på stora bussvägen ett flertal gånger. Varje gång har dottern fått gå tillbaka med katten och säga till sin kompis att det var tur att inte vår hund bet den... (Lågt jag vet, men lyssnar inte föräldrarna för man ta till de knep som finns till hands) Sen försvann katten (pojken var i upplösningstillstånd så klart), i fyra dygn var den borta innan den dök upp igen... på dagis! (Grannpojken går på samma dagis som min dotter.) Stor glädje så klart, men inte så stor förtjusning bland fröknarna eftersom de har allergiska barn även på dagis (och alla barnen ville ju klappa kissen så klart).

Min fråga nu är: Varför utsätter man sitt barn och sin katt för det här? För mig är det glasklart att den här katten inte kommer överleva länge till, inte som den beteer sig när den går över vägen t ex. Är det då viktigare att de "naturliga instinkterna" ska få sitt, än att katten och familjen mår bra?

Jobbmejl

Och där kom det... mejlet från chefen som jag skräckfyllt gått och väntat på sen i juni. Ingen rubrik och bara ett enda ord, men fullt tillräckligt att få mig att må dåligt. Kunde han inte ha väntat med att komma ihåg mig till i morgon istället? Då hade jag ju hunnit åka på semester utan att ha ångest över min jobbsituation. Nåja, nu får jag knåpa ihop en rapport över vad jag gjort sen i juni och skicka iväg den idag, så att han har något att fundera på medan jag är borta. Synd bara att jag är så trött och hela huvudet fyllt av bomull - det kommer att bli som vanligt med andra ord han kan / vill inte förstå vad jag skriver, jag måste försöka förklara och så blir det jobbigt igen.

Nehej, bäst att sätta igång att rapportera.

Mera jobb

Okeeeej... Nu har jag surfat igenom hela min bloglista - två gånger - chattat lite med vännerna, sorterat lite papper, letat efter hur man gör snabbmakaroner och lekt med en bild av mig. Är det kanske nu det är dax att börja jobba?

P.s. Bilden nedan är inte producerad idag, även om jag ville få det att låta så

Mitt jobb

... men sno det inte, för det är inte publicerat än - rykande färska rön! ;)

Nu jobbar jag igen...

Om jag får säga det själv så tycker jag att det ser ut som min mamma när hon var ung...

Den här och andra transformationer kan man roa sig med här >>>>