Och där kom det... mejlet från chefen som jag skräckfyllt gått och väntat på sen i juni. Ingen rubrik och bara ett enda ord, men fullt tillräckligt att få mig att må dåligt. Kunde han inte ha väntat med att komma ihåg mig till i morgon istället? Då hade jag ju hunnit åka på semester utan att ha ångest över min jobbsituation. Nåja, nu får jag knåpa ihop en rapport över vad jag gjort sen i juni och skicka iväg den idag, så att han har något att fundera på medan jag är borta. Synd bara att jag är så trött och hela huvudet fyllt av bomull - det kommer att bli som vanligt med andra ord han kan / vill inte förstå vad jag skriver, jag måste försöka förklara och så blir det jobbigt igen.
Nehej, bäst att sätta igång att rapportera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Trist! Hoppas du har kunnat slappna av under semestern trots allt.
Ska göra mitt bästa, jag lovar! Har skickat iväg någon sorts rapport, men "glömde" nämna att jag inte är anträffbar på 10 dagar, ha ha! (Jag har berättat för honom tidigare, i juni, att jag ska till Italien nu, men det har han garanterat glömt. Och det är ju inte mitt fel, eller hur?! ;))
Skicka en kommentar