En bra dag

Lunch med bästaste Nat, sjukgymnastik (gymträning) och hyfsat lugna och snälla barn. Vad mer kan man begära? Kanske Pirates of the Caribbean On Stranger Tides? Vilken tur att jag hyrt just den då! Captain Sparrow, come to me!

Mer mössor

Det här mönstret har snabbt blivit en favorit. Lätt, snabbt och mössorna blir väldigt sköna.

Published with Blogger-droid v1.6.4

Har jag ett val?

Nu när jag faktiskt mår lite bättre (och vågar säga det, utan att tro att det kommer bli sämre om jag gör det...) skulle jag vilja spendera lite tid med mina barn. Hämta dom lite tidigare till exempel, så vi fick ett par timmar tillsammans på eftermiddagen. Men det håller visst inte FK med om. Deras prioritet är att jag ska börja jobba igen. Punkt. Att jag försakat mina barn i fyra år spelar ingen som helst roll i sammanhanget. Arbete till varje pris? Jag vet inte om jag tycker det är rätt sätt att tänka, rätt sätt att låta det styra i samhället. Mina barn är små nu, dom behöver och vill ha mig nu. Inte sen, när jag är helt rehabiliterad, om jag nu någonsin blir det.

Ingenting dag

Vill inget, orkar inget, gör inget.

Bara jag och soffan.

On my own, here we go

Så har Maken begett sig till det stora landet i väst för en veckas konferens. Själv ska jag försöka hålla ställningarna här hemma... Just nu går det ganska bra, Prinsen och Lille H har lekt i över två timmar utan några större bråk eller slagsmål. Men nu börjar det visst spåra ur. Dags att ingripa!

Mardrömmar av botox?

Ända sen jag fick botoxbehandlingen har jag drömt mardrömmar varje natt. Plus att jag sover jätte dåligt, vaknar tusen gånger och kan inte somna om. Jag vet ju att det inte ska vara möjligt (eftersom botoxen bara verkar lokalt), men jag kan inte komma på någon annan förklaring till det. Har googlat men inte hittat någon annan som upplevet det här. Skumt!

Note to self

Ta inte Zomig på fastande mage. Det får dig att må apa.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Unga mödrar

Blir så ledsen av att se dom höggravida ungdomarna sitta och röka. Speciellt hon som redan förlorat ett barn i magen... Hur vågar man ta den risken?

Precis som jag befarade

Ena flickan har fyllt 18. Jag har legat på hennes föräldrar så mycket jag vågat om att dom skulle se till att få utredningen gjord innan hon blev myndig, men av flera anledningar blev det inte så. Nu har hon fått en kallelse till vuxenpsyk för att få göra untredningen, men hon vägrar. Och eftersom hon är myndig har föräldrarna bara lagt ner och funnit sig idag. Flickan har bestämt sig, hon ska fortsätta att lida i det tysta (för ingen tror i alla fall på henne) så länge hon orkar. Sen ska hon ta livet av sig.

Hon har också slutat med medicinen, men det vet inte hennes föräldrar om. Hon är alltså tillbaka där hon var när jag lärde känna henne, med svåra självmordstankar. Jag misstänker att hon samlat på sig sina anti-dep piller för att använda dom.

Och jag vet fan inte vad jag ska göra, vem jag ska ringa eller ta kontakt med för att vända det här. Jag är rädd.

Botoxad

Det gick fort, var inte skönt och rynkorna försvann inte. Men annars verkar det lovande så här långt. Är lite sönderstucken i pannan och nacken känns lite mysko (som att den halvsover typ). Rynkar jag pannan gör det lite ont där sticken är.

Inom en vecka ska jag märka resultat och som bäst är effekten efter 5-7 veckor. Så nu är det bara att hålla tummarna för att jag tillhör dom 50 % som blir helt av med migränen!

Uppdatering kl 21:
Nu känns det som att jag har träningsvärk i pannan och nacken, plus att det är ömt om jag kommer åt stickställena. (Och det här är naturligtvis mest för mitt eget minne och inte så intressant för er ;)

Botox i morgon

Och det största problemet just nu är hur jag ska komma ihåg att ta med mig själva botoxet som just nu ligger och gottar sig i min kyl. Mina amerikanska vänner tyckte för övrigt att det var väldigt mysko att man här får gå och hämta ut sitt eget botox. Och om man tänker efter kanske det är det?

Var har hon varit dom senaste åren??

I fredags bjöd min mamma in sig på middag. Jag hade haft ett stort migränanfall dagen innan, vilket gör mig skör och mer eller mindre migränbakis (som en vanlig baksmälla, fast utan det roliga innan). Jag tog mig i alla fall samman och lagade middag, men när den var klar orkade jag inte sitta med vid bordet (något som händer ungefär varannan-var tredje dag här just nu).

Mamma tog med sig lille H hem (fler orkar hon inte med) och igår skulle han hämtas upp. Jag mådde fortfarande för dåligt för att orka dra iväg någonstans och alltså fick Maken åka själv med barnen. När mamma såg att jag inte var med frågade hon Maken:
- Är det ofta så här?

Maken hade blivit alldeles ställd och inte vetat vad han skulle säga. "Det var som att hon varit bortrest dom senaste fyra åren, eller som precis efter att lille H föddes, när hon inte ville ta in hur dåligt det var."

Jag vet inte, kanske är det mitt fel, för jag bekagar mig inte särskilt ofta. Jag säger alltid hur det är när hon frågar, men kanske inte så mycket mer. Men ändå, jag tycker liksom att hon borde vet liiiite mer efter all den här tiden.

Avsluta starkt

Får väl ändå säga att det är ett ganska bra avslut på dagen när man får mejl från sin stora idols bror, bara för att han är orolig för hur man mår. What even?!

Virkat

Mössa med apa

Virkat

Grytlapp med heartgrenade

Published with Blogger-droid v1.6.4

Blir mer irriterad ju mer jag tänker på det (neurologbesöket)

Dels det att han överhuvudtaget inte bad om ursäkt för att jag hade fått vänta så länge på att få en tid, men att sen vifta bort min fråga om vilken handlingsplan vi ska ha nästa gång jag får skov med ett "det är ingen idé att tänka på det nu, eftersom det bara blir värre av det". För det första så har han ingen jävla aning om vad som gör "det" värre för mig, eftersom han inte känner mig. För det andra så är det klart och tydligt att det var skovet/kortisonet som gjorde migränen värre och att inte ha någon handlingsplan är det som oroar mig om något!

Han gick sen vidare med att prata om att det inte är migränen som är problemet längre, utan att det övergått i ett tillstånd av kronisk smärta, där migränen bara spelar en liten del. Visst, det kan jag köpa, jag vet att jag lätt får pålagrad spänningsvärk t ex. Men hade han/neurologen gjort sitt jävla jobb och tagit emot mig när det började bli sämre hade jag inte hamnat här!!

Avslutningsvis sa han att han inte tycker att jag ska gå till min sjukgymnast längre, eftersom långvariga kontakter kan var dåligt. Va?!?! På vilket sätt är det dåligt med kontinuitet inom vården? Varför skulle jag inte fortsätta hos henne när vi funkar bra ihop??

Gaaaaah!!

Öronen

Har ju glömt att skriva att vi just nu har två barn på antibiotika kur här hemma: Prinsen hade naturligtvis öroninflammation och igenklibbade rör, lille H hade svinkoppsinfektion i ett sår bakom örat. Hurra. Speciellt som lille H skriker som en gris VARJE gång han ska ta sin medicin. Tur att det "bara" är tre doser om dagen i tio (10) sagar...

Neurologbesök

Idag var det dags för besöket jag väntat på sen i januari och det första jag har att säga är att jag omedelbart kom ihåg varför jag bytt från den här läkaren en gång förut. Mer överlägsen och stöddig man får man leta efter (vilket INTE funkar med mig, är det något jag avskyr är det att bli talad till som om jag vore mindre vetande). Han bad t ex inte om ursäkt för att jag fått vänta så länge, sa överhuvudtaget inget om det förän vi var nästa klara, och då bara i förbi farten typ "ja, du fick ju vänta ganska länge den här gången"...

Jag blev i alla fall remitterad till smärtkliniken, eftersom han inte tycker han kan hjälpa mig. Och sanning å säga blev jag lättad när han sa att han "inte kunde vara min läkare längre". Jag menar, det kan ju knappast bli sämre och på smärtkliniken arbetar dom i team med läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut, psykolog osv för att ta ett helthets grepp. Jag hoppas att det kommer bli bra.

Berättade förresten inte att jag ska testa botox eftersom jag vet att man här i Uppsala inte tror på den behandlingen och jag faktiskt inte hade någon lust att sitta och försvara det inför honom. Nu återstår att se hur lång tid det tar innan remissen kommer iväg till smärtkliniken och hur lång väntetiden är där.

Botoxuppdatering

Jodå, det blir botox, men tyvärr inte förän den 12/9. Neurologen var bra, men det visste jag redan eftersom han jobbat med min mamma och gav mig flera saker jag kan ta upp med den andra neurologen på måndag, bl a angående min medicinering.

Botox fungerar mycket bra i ungefär 50 % av fallen, men i princip alla som provar märker någon effekt av det. Man sprutar det på ungefär 15 olika ställen i pannan, på hjässan och i nacken. Exakt hur det fungera och varför vet man inte, men förmodligen är det effekten på muskler och nerver som på något sätt förbättrar det hela. Effekten är som bäst ca 5-7 veckor efter man sprutat in det, för att sedan klinga av på ungefär lika lång tid. Mellan första och andra gången brukar han köra 12 veckor, och sen kan man anpassa det efter hur lång tid det tar för just mig innan effekten är borta.

Hur man kom på att botox är bra mot migrän? Jo, (enligt neurologen), så var det tanterna på Östermalm som botoxade sig inte bara blev av med rynkorna, utan också migränen!