I fredags bjöd min mamma in sig på middag. Jag hade haft ett stort migränanfall dagen innan, vilket gör mig skör och mer eller mindre migränbakis (som en vanlig baksmälla, fast utan det roliga innan). Jag tog mig i alla fall samman och lagade middag, men när den var klar orkade jag inte sitta med vid bordet (något som händer ungefär varannan-var tredje dag här just nu).
Mamma tog med sig lille H hem (fler orkar hon inte med) och igår skulle han hämtas upp. Jag mådde fortfarande för dåligt för att orka dra iväg någonstans och alltså fick Maken åka själv med barnen. När mamma såg att jag inte var med frågade hon Maken:
- Är det ofta så här?
Maken hade blivit alldeles ställd och inte vetat vad han skulle säga. "Det var som att hon varit bortrest dom senaste fyra åren, eller som precis efter att lille H föddes, när hon inte ville ta in hur dåligt det var."
Jag vet inte, kanske är det mitt fel, för jag bekagar mig inte särskilt ofta. Jag säger alltid hur det är när hon frågar, men kanske inte så mycket mer. Men ändå, jag tycker liksom att hon borde vet liiiite mer efter all den här tiden.
söndag, september 11, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Säkert är det så att hon inte har förstått/tagit in och det förklarar väl en del handlingar/brist på handlingar under de här åren?
Tror du att det kan bli bättre om hon förstår?
Skicka en kommentar