Det är för jobbigt att vara kvar hemma idag så vi drar iväg och återkommer någon gång nästa år.
Önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År.
torsdag, december 31, 2009
onsdag, december 30, 2009
Jag tog mig igenom dagen
Många tårar har det blivit, både från mig och Dottern. Prinsen, som inte riktigt förstår det här med döden än, har flera gånger sagt att "Vovvan kommer hem från veterinären ikväll" och lika många gånger har jag förklarat att hon aldrig mer kommer tillbaka. Lille H. tittar på hennes plats och säger "vovve nä", så även han har förstått att hon saknas.
Det är svårt att komma ihåg att hon inte finns här längre. Jag lyssnar hela tiden efter hennes steg där nere i hallen, ett tecken på att det är dags att gå ut. Eller var. Maken berättade att han höll på att lägga saker i soffan när vi skulle sova i natt/morse när vi kom hem utan Vovvan. Själv skulle jag plocka undan allt bröd, så att inte Vovvan skulle ta det. Det gör ont att titta på den tomma ytan där hennes plats var, ont att se att vattenskålen är tom, ont att hon inte finns här.
Samtidigt finner jag lite tröst i att det var rätt beslut vid rätt tillfälle. Jag är glad att jag höll mitt löfte och inte lät henne gå igenom fler undersökningar som kanske hade gett henne ett par (plågsamma) dagar till. Jag är också glad att min lillebror kom hit, så att jag kunde vara med när hon somnade in. Jag satt bredvid henne, med hennes huvud på min arm när hon somnade av den lugnande sprutan i bilen. Jag kände med min hand hur hennes hjärta slog sina sista slag, då klockan 03:03. Vi satt kvar en stund, strök hennes päls och masserade hennes öron. Sen bäddade vi in henne i filten vi hade med, klappade henne en sista gång och gick, sorgsna men ändå med en ro i kroppen för att hon inte behövde ha ont mer.
Det är svårt att komma ihåg att hon inte finns här längre. Jag lyssnar hela tiden efter hennes steg där nere i hallen, ett tecken på att det är dags att gå ut. Eller var. Maken berättade att han höll på att lägga saker i soffan när vi skulle sova i natt/morse när vi kom hem utan Vovvan. Själv skulle jag plocka undan allt bröd, så att inte Vovvan skulle ta det. Det gör ont att titta på den tomma ytan där hennes plats var, ont att se att vattenskålen är tom, ont att hon inte finns här.
Samtidigt finner jag lite tröst i att det var rätt beslut vid rätt tillfälle. Jag är glad att jag höll mitt löfte och inte lät henne gå igenom fler undersökningar som kanske hade gett henne ett par (plågsamma) dagar till. Jag är också glad att min lillebror kom hit, så att jag kunde vara med när hon somnade in. Jag satt bredvid henne, med hennes huvud på min arm när hon somnade av den lugnande sprutan i bilen. Jag kände med min hand hur hennes hjärta slog sina sista slag, då klockan 03:03. Vi satt kvar en stund, strök hennes päls och masserade hennes öron. Sen bäddade vi in henne i filten vi hade med, klappade henne en sista gång och gick, sorgsna men ändå med en ro i kroppen för att hon inte behövde ha ont mer.
Vill inte
Ligger kvar i sängen och gråter. Vill inte gå upp, vill inte starta den första dagen utan min älskade Vovva. Så länge jag är kvar här och inte går ner är det inte riktigt verkligt. När jag går ner måste jag orka se hennes tomma plats, orka ta in helt och hållet att hon inte längre finns... Jag stannar i sängen och gråter ett tag till.
Det är över
Vovvan blev akut sämre vid midnatt. Så dålig att det bara fanns ett alternativ. Klockan 03:03 drog min finaste vovve sina sista andetag efter att ha fått en överdos sömnmedel.
Det gör ont. Förjävligt ont. Det tröstar lite att veta att det var rätt beslut vid rätt tid. Men hon saknas mig, så oerhört mycket och värre lär det bli i morgon...
Dottern sammanfattade det hela så klokt: "Innan var det synd om Vovvan, men nu är det oss det är synd om för att hon inte finns kvar här."
Det gör ont. Förjävligt ont. Det tröstar lite att veta att det var rätt beslut vid rätt tid. Men hon saknas mig, så oerhört mycket och värre lär det bli i morgon...
Dottern sammanfattade det hela så klokt: "Innan var det synd om Vovvan, men nu är det oss det är synd om för att hon inte finns kvar här."
tisdag, december 29, 2009
Kräks, kräks, kräks och kräks
Stackars Vovvans mage slog bakut av antibiotikan. Idag har hon kräkts fler gånger än vad jag orkar räkna - de flesta ute, tack och lov. (Jo, för hundkräks blir väldigt mycket mindre äckligt ute i tio minus än inne på parketten.) Nu sprutmatar jag henne med majsvälling var femte minut och ber till högre makter att det lugnar ner sig.
Svar: 50 %
Fråga: Antalet individer med halsfluss i det Ponderska huset.
Lille H visade positivt på halsprovet och sällar sig alltså till penicilinätarnas skara. Tack och lov att det bara var han, nu kanske det finns en chans ändå, att alla får rätt medicin vid rätt tidpunkt.
Lille H visade positivt på halsprovet och sällar sig alltså till penicilinätarnas skara. Tack och lov att det bara var han, nu kanske det finns en chans ändå, att alla får rätt medicin vid rätt tidpunkt.
måndag, december 28, 2009
Ensamt nyår, igen
Jaha, då har vårt nyårssällskap bestämt sig för att åka till fjällen istället. (Vi visste att det ev. skulle bli så, det gick alltså schyst till.) Vi blir alltså ensamma på nyår, igen. Jag kan inte hjälpa det, men det känns lite ledsamt. Jag vet ju att "alla andra" kommer fira tillsammans med någon och ha det kul och festligt. Visst, jag älskar min familj, men är det bara vi här hemma blir det liksom inte så, utan mer som vanligt. Jag längtar efter att planera en stor meny som ska ätas av någon mer än de som alltid äter min mat, att få piffa till det lite extra. Jag vet också att vi skulle behöva den där piskan att någon kommer hit och hälsar på för att vi ska sätta fart med städningen.
Å andra sidan är det väl lika bra att ingen tänkte komma hit, med tanke på alla baciller som verkar cirkulera här. Men det blir inte roligare för det.
Å andra sidan är det väl lika bra att ingen tänkte komma hit, med tanke på alla baciller som verkar cirkulera här. Men det blir inte roligare för det.
Jag har fått en award
... med motiveringen bloggerska med stort hjärta.Tack snälla Pysen, det gjorde mig gladare, så klart. :)
Lukt-aura?
Innan man får ett migränanfall finns det en hel rad olika symtom eller tecken. Det vanligaste är de så kallade synaurorna (ofta synbortfall och zigzag-mönster), men även andra auror förekommer.
Idag tror jag att jag fick en luktaura för första gången. Jag satt hos veterinären och väntade på att få betala. Helt plötsligt känner jag att det luktar jätte skumt om mannen som sitter bredvid mig. (Nej, det var inte fislukt, utan något helt annat.) Det var liksom en kemikaliskt stickande lukt, som dessutom fanns kvar efter han gått. Jag tyckte det var lite konstigt, men tänkte inte så mycket på det.
Inte förän vi kom hem och jag fick megamigrän. (Nu hållen i schack med stora piller.)
Skum hur blodkärlens vidgande/ihopdragande kan på verka hjärnfunktionen. Jag antar att anledningen till att jag får olika sorters auror är att migränen sitter på olika ställen i huvudet. Crazy.
Idag tror jag att jag fick en luktaura för första gången. Jag satt hos veterinären och väntade på att få betala. Helt plötsligt känner jag att det luktar jätte skumt om mannen som sitter bredvid mig. (Nej, det var inte fislukt, utan något helt annat.) Det var liksom en kemikaliskt stickande lukt, som dessutom fanns kvar efter han gått. Jag tyckte det var lite konstigt, men tänkte inte så mycket på det.
Inte förän vi kom hem och jag fick megamigrän. (Nu hållen i schack med stora piller.)
Skum hur blodkärlens vidgande/ihopdragande kan på verka hjärnfunktionen. Jag antar att anledningen till att jag får olika sorters auror är att migränen sitter på olika ställen i huvudet. Crazy.
Fortfarande sjukt i vårt hus
Maken har halsfluss och Vovvan lika så (inte undra på att hon inte velat äta när tonsillerna varit stora som pingpongbollar). Resten av oss ska testas i morgon, eftersom det verkar som att vi har något som går runt här. (Det var ju bara ett par veckor sen Prinsen och Dottern åt antibiotika.) Lär väl bli antibiotika åt alla håll och kanter sen.
Undrar hur vi ska klara av att hålla reda på vem som ska ha vad när? Mig kan man ju inte lita på, som försöker äta hundens medicin.
Undrar hur vi ska klara av att hålla reda på vem som ska ha vad när? Mig kan man ju inte lita på, som försöker äta hundens medicin.
söndag, december 27, 2009
Köpa eller inte köpa, det är frågan
Reatider. Och jag skulle kunna handla hur mycket som helst. Hur lätt är det inte att hitta saker man behöver när priset är så himla bra? Just nu sitter jag och funderar på en ny digitalkamera, trots att jag för bara ett par veckor sedan sa till maken att jag skulle vänta med att köpa en ny till jag har tid att fota. Men så kommer det ett bra erbjudande och genast känner jag att jag måste ha. Fast egentligen måste jag inte det, det är ju bara för att det är billigt som jag vill handla.
Ibland är jag en sån looser. Bäst jag börjar planer nyårsmenyn istället för att tänka på konsumtion. (J, finns det någon möjlighet att du har smittat mig?)
Uppdatering:
Det blev en ny kamera. Maken sa köp och då hade jag ju inga invändningar direkt.
Ibland är jag en sån looser. Bäst jag börjar planer nyårsmenyn istället för att tänka på konsumtion. (J, finns det någon möjlighet att du har smittat mig?)
Uppdatering:
Det blev en ny kamera. Maken sa köp och då hade jag ju inga invändningar direkt.
Nu ryker julskinkan
Tänkte göra processen kort med julskinkan i år och slakta den redan nu. En pizzadeg står på jäsning - här ska det bli julskinkscalzone igen.
Fast jag sparade några skivor så att jag kan äta risgrynsgröt och skinkmacka några gånger till.
lördag, december 26, 2009
Ett hus fullt av sjuklingar
Det är bara jag och Dottern som är helt krya. Alla andra är mer eller mindre dåliga. Ser ut att bli ett jobbigt avslut på det här året.
Undvik att hundäta choklad
En varning så här i juletid: Ät inte spritfyllda praliner för fort. (Vi snackar ett par snabba tuggor och sen svälja. Jag brukar kalla det för att hundäta, efter Vovvan som tuggar två gånger per matportion ungefär.)
Gör man det kan man nämligen, som maken lyckades med igår kväll, få ett lock med sprit över luftstrupen, vilket gör det oerhört svårt att andas. (Så här efteråt är det ganska roligt, men då, när han sprang omkring som galen, med vitt uppspärrade ögon och inte fick luft, då var det inte fullt så kul... Jag försökte till och med göra en Heimlich på honom, men det hjälpte inte alls.) Efter en halv minuts kämpande försvann spritlocket (fråga inte mig var det tog vägen, men jag hoppas han inte drog ner det i lungorna... Kan aldrig vara nyttigt tänker jag, med sprit i lungan.) och han hostade och väste ett tag. Innan han åt lite mer choklad. Skam den som ger sig. Men jag tror han tuggade lite mer noga efter det.
Gör man det kan man nämligen, som maken lyckades med igår kväll, få ett lock med sprit över luftstrupen, vilket gör det oerhört svårt att andas. (Så här efteråt är det ganska roligt, men då, när han sprang omkring som galen, med vitt uppspärrade ögon och inte fick luft, då var det inte fullt så kul... Jag försökte till och med göra en Heimlich på honom, men det hjälpte inte alls.) Efter en halv minuts kämpande försvann spritlocket (fråga inte mig var det tog vägen, men jag hoppas han inte drog ner det i lungorna... Kan aldrig vara nyttigt tänker jag, med sprit i lungan.) och han hostade och väste ett tag. Innan han åt lite mer choklad. Skam den som ger sig. Men jag tror han tuggade lite mer noga efter det.
fredag, december 25, 2009
Julafton och juldagen
Den blev kortare än vanligt (för vi bestämde oss för att åka hem och sova), eller jag ska nog skriva lagom. Jag höll ihop hela dagen, barnen hann inte bli övertrötta och ändå hann vi med allt man ska. Dottern stannade kvar med mormor, moster och morbröderna och meddelade idag att hon minsann tänkte stanna en natt till.
Känns nästan lite lyxigt att bara ha två barn. Om de bara kunde sova lite längre på morgnarna...
(Dagen idag har, för att använda J's ord, ägnats åt konsumtion, eller tankar på konsumtion. Prinsen och jag var på SIBA i förmiddags när de öppnade, men fick ändå stå i kö i 20 minuter för att köpa en netbook till mig. Fast det blev två, för jag kunde inte bestämma mig vilken jag ville ha och väntade jag hade de tagit slut. (Länge leve öppet köp.) Resten av dagen har det surfats Playstation spel och minneskort, digitala systemkameror och diverse silver- och pärlgrejer. Just det, vi var ju på Maxi också och konsumerade, bland annat Höganäs koppar för 39 kr styck och Rosti-prylar (mini skålar, durkslag och kastrullunderlägg). Törs inte ens tänka på hur mycket pengar som dragits från mitt konto idag, men jag tröstar mig med att minst 2500 kr kommer tillbaka, beroende på vilken dator jag lämnar tillbaka.
Känns nästan lite lyxigt att bara ha två barn. Om de bara kunde sova lite längre på morgnarna...
(Dagen idag har, för att använda J's ord, ägnats åt konsumtion, eller tankar på konsumtion. Prinsen och jag var på SIBA i förmiddags när de öppnade, men fick ändå stå i kö i 20 minuter för att köpa en netbook till mig. Fast det blev två, för jag kunde inte bestämma mig vilken jag ville ha och väntade jag hade de tagit slut. (Länge leve öppet köp.) Resten av dagen har det surfats Playstation spel och minneskort, digitala systemkameror och diverse silver- och pärlgrejer. Just det, vi var ju på Maxi också och konsumerade, bland annat Höganäs koppar för 39 kr styck och Rosti-prylar (mini skålar, durkslag och kastrullunderlägg). Törs inte ens tänka på hur mycket pengar som dragits från mitt konto idag, men jag tröstar mig med att minst 2500 kr kommer tillbaka, beroende på vilken dator jag lämnar tillbaka.
onsdag, december 23, 2009
Och jag är färdig!
Flera timmar tidigare än normalt faktiskt. Undrar hur det gick till? Jag kanske till och med hinner slå in mina julklappar innan julafton! (Annars brukar jag slå in dom typ fem minuter innan de öppnas, heeeelt meningslöst.)
Med det önskar jag alla er en riktigt GOD JUL!!
Vi ses på andra sidan julbordet.
Med det önskar jag alla er en riktigt GOD JUL!!
Vi ses på andra sidan julbordet.
Kokat och skalat rödbetor, check!
Ska bli en sallad tillsammans med fetaost, röd mangold och valnötter i morgon.
Nu får det vara nog!
Nu tar jag jullov och tänker inte skriva ett ord på artikeln för än nästa vecka, så det så! (Här kommer jag garanterat att skriva, så jag önskar inte god jul riktigt än. Jag har inte ens börjat med julförberedelserna, så det lär bli en bunt ångestinlägg i kväll.)
Nu drar jag på stan och handlar den sista julklappen.
Nu drar jag på stan och handlar den sista julklappen.
tisdag, december 22, 2009
Jag firar en Vit Jul, gör du?
Visste du att var tionde barn i Sverige känner ett obehag inför julens festligheter? De är oroliga för att mamma, pappa, mormor eller farfar ska lukta konstigt och inte bete sig som vanligt. De är, kort sagt, oroliga för hur vuxna människor i deras närhet blir när de dricker alkohol.
Det är lätt att tro att det bara är barn som har alkoholister eller personer med riskfyltl alkoholbeteende i sin närhet som känner så här. Det är det inte, visar siffror från BRIS och Folkhälsoinstitutet. Även barn som har normaldrickande folk omkring sig känner obehag och oro, alltså du och jag och faster Rut.
För att lyfta fram barnens situation och behov i förhållande till vuxnas alkoholkonsumtion, speciellt kring julhelgen, genomför IOGT-NTO-rörelsen för tredje året i rad kampanjen Vit Jul. (Mer information finns på hemsidan www.vitjul.se, speciellt här>>>)
För mig är valet enkelt - jag avstår alla alkohol under julafton, juldagen och annandagen. För att mina barn aldrig ska behöva uppleva sådana jular jag gjort...
Jag hoppas att du också hänger på, för alla barns skull, och firar en vit jul!
P.s. Visste ni att när man själv uppfattar sig som påverkad har det gått rätt långt i fyllan. Det första som försvinner är omdömet, särskilt när det gäller en själv... Barnen uppfattar alltså en som full långt innan man själv gör det.
Det är lätt att tro att det bara är barn som har alkoholister eller personer med riskfyltl alkoholbeteende i sin närhet som känner så här. Det är det inte, visar siffror från BRIS och Folkhälsoinstitutet. Även barn som har normaldrickande folk omkring sig känner obehag och oro, alltså du och jag och faster Rut.
För att lyfta fram barnens situation och behov i förhållande till vuxnas alkoholkonsumtion, speciellt kring julhelgen, genomför IOGT-NTO-rörelsen för tredje året i rad kampanjen Vit Jul. (Mer information finns på hemsidan www.vitjul.se, speciellt här>>>)
För mig är valet enkelt - jag avstår alla alkohol under julafton, juldagen och annandagen. För att mina barn aldrig ska behöva uppleva sådana jular jag gjort...
Jag hoppas att du också hänger på, för alla barns skull, och firar en vit jul!
P.s. Visste ni att när man själv uppfattar sig som påverkad har det gått rätt långt i fyllan. Det första som försvinner är omdömet, särskilt när det gäller en själv... Barnen uppfattar alltså en som full långt innan man själv gör det.
Jag saknar mina barn
Idag önskar jag att jag var frisk, att jag orkade ha alla tre barnen hemma med mig. Bara dom och jag. Jag sitter här och längtar efter dom så att det gör ont i bröstet. Samtidigt vet jag. Skulle jag hämta hem dom nu blir det bara kaos och migrän. Det funkar inte. Jag funkar inte. Och det gör ont.
Dessutom tror jag att min bästa Make börjar gå på knäna när det gäller att rodda morgnarna själv. I morse fick han ett utbrott som hette duga och vräkte ner en massa disk i hon med dunder och brak. Och jag klandrar honom inte, jag som inte ens kan vara ensam med dom på dagen. Jag önskar att jag kunde hjälpa honom, avlasta, men börjar jag dagen så måste resten spenderas i sängen.
Det är svårt att få ihop det, speciellt med sina egna känslor och önskningar.
Uppdatering:
...en halv timme efter att de kommit hem har huvudet fått nog. Längtar bara till de går och lägger sig och det blir lugnt i huset igen.
Dessutom tror jag att min bästa Make börjar gå på knäna när det gäller att rodda morgnarna själv. I morse fick han ett utbrott som hette duga och vräkte ner en massa disk i hon med dunder och brak. Och jag klandrar honom inte, jag som inte ens kan vara ensam med dom på dagen. Jag önskar att jag kunde hjälpa honom, avlasta, men börjar jag dagen så måste resten spenderas i sängen.
Det är svårt att få ihop det, speciellt med sina egna känslor och önskningar.
Uppdatering:
...en halv timme efter att de kommit hem har huvudet fått nog. Längtar bara till de går och lägger sig och det blir lugnt i huset igen.
måndag, december 21, 2009
Julavslutning - ingen Big deal?
I morgon är det julavslutning i Dotterns skola. Vi har fått hem en lapp med tider för avslutningen och längst ner står det "De föräldrar som vill vara med får ta med eget fika."
Nu undrar jag: Betyder det att man inte behöver vara där som förälder? Jag kan ju på en gång erkänna att jag inte är speciellt sugen på 1½ timmes avslutning med 70 stissiga barn (plus ev. föräldrar) i en pytte liten lokal. Om jag går dit blir det till andra halvan, den som spenderas i klassrummet (bara 25 stissiga barn...). Mer fixar jag inte, kanske inte ens det beroende på vilken dag det är.
Sen försökte jag och maken komma ihåg hur det var på julavslutningarna när vi var små, om det var en Big Deal eller inte. Jag vet att vi samlades i aulan och sjöng julsånger, hela skolan, men inga föräldrar tror jag. Sen fikade vi pepparkakor och lussebullar i klassrummet, innan vi gick hem och hade jullov. Tror jag.
Hur har ni det med era egna och/eller barnens julavslutningar? Är det en Big Deal eller inte?
Uppdatering:
Tack för alla svar. Jag gick inte dit efter att maken kollat med några av de andra föräldrarna hur de skulle göra. (Ville ju inte att Dottern skulle vara den enda utan föräldrar där.) Det visade sig att de flesta inte skulle vara där, eftersom inbjudan inte riktigt var skriven så. Skönt, både för huvudet och för att jag slipper ha dåligt samvete för att jag inte var där.
Nu undrar jag: Betyder det att man inte behöver vara där som förälder? Jag kan ju på en gång erkänna att jag inte är speciellt sugen på 1½ timmes avslutning med 70 stissiga barn (plus ev. föräldrar) i en pytte liten lokal. Om jag går dit blir det till andra halvan, den som spenderas i klassrummet (bara 25 stissiga barn...). Mer fixar jag inte, kanske inte ens det beroende på vilken dag det är.
Sen försökte jag och maken komma ihåg hur det var på julavslutningarna när vi var små, om det var en Big Deal eller inte. Jag vet att vi samlades i aulan och sjöng julsånger, hela skolan, men inga föräldrar tror jag. Sen fikade vi pepparkakor och lussebullar i klassrummet, innan vi gick hem och hade jullov. Tror jag.
Hur har ni det med era egna och/eller barnens julavslutningar? Är det en Big Deal eller inte?
Uppdatering:
Tack för alla svar. Jag gick inte dit efter att maken kollat med några av de andra föräldrarna hur de skulle göra. (Ville ju inte att Dottern skulle vara den enda utan föräldrar där.) Det visade sig att de flesta inte skulle vara där, eftersom inbjudan inte riktigt var skriven så. Skönt, både för huvudet och för att jag slipper ha dåligt samvete för att jag inte var där.
söndag, december 20, 2009
Oförstående
Hela jag, all min energi konsumeras av oron för Vovvan. Sådana triviala saker som vad vi ska äta och när får inte plats. Jag hade önskat mig lite förståelse istället för ett avmätt "Nähä" som svar när jag förklarar varför jag inte orkar tänka på mat. Jag vet att han inte tänker och fungerar som jag, att det i hans värld inte finns några sorger innan de inträffar. Och förmodligen är det lika svårt för honom att förstå hur jag fungerar som det är för mig att förstå honom. Men ändå.
Oro
Av den gnagande sorten. Den som sätter sig som ångest i bröstet och dundrande migrän i skallen.
Vovvan är dåligt. Hon kräks och vill varken äta eller dricka. Igår verkade hon ha ont när hon kissade, men bara en av gångerna vi var ute. Både före och efter var hon precis som vanligt.
Nu tvångsmatar jag henne med vätskeersättning varje kvart. Än så länge har hon fått behålla det och hon verkar lite piggare.
Men jag är ändå rädd, så otroligt rädd att det inte ska gå över. För vi har bestämt, Vovvan och jag, att om det blir något mer, förutom ryggen, då är det nog. Inga fler veterinärbesök med jobbiga utredningar, inga fler operationer eller mediciner. Nog. Slut.
Vovvan är dåligt. Hon kräks och vill varken äta eller dricka. Igår verkade hon ha ont när hon kissade, men bara en av gångerna vi var ute. Både före och efter var hon precis som vanligt.
Nu tvångsmatar jag henne med vätskeersättning varje kvart. Än så länge har hon fått behålla det och hon verkar lite piggare.
Men jag är ändå rädd, så otroligt rädd att det inte ska gå över. För vi har bestämt, Vovvan och jag, att om det blir något mer, förutom ryggen, då är det nog. Inga fler veterinärbesök med jobbiga utredningar, inga fler operationer eller mediciner. Nog. Slut.
lördag, december 19, 2009
Man vet att man är virrig...
När man kommer hem från affären och har scannat in och betalat för fyra (4) varor man inte har med sig hem. (Till ett värde av 320 kr.)
Ibland blir jag mer än bara lite trött på mig själv.
Och nu i kväll höll jag på att ta hundens medicin istället för min. Jag hade nästan fått in tabletten i munnen när jag kände att den luktade skumt (Vovvans medicin har leversmak) och insåg vad jag höll på att göra. Om den inte luktat hade jag garanterat tagit den. Undrar hur kul det hade blivit?
Ibland blir jag mer än bara lite trött på mig själv.
Och nu i kväll höll jag på att ta hundens medicin istället för min. Jag hade nästan fått in tabletten i munnen när jag kände att den luktade skumt (Vovvans medicin har leversmak) och insåg vad jag höll på att göra. Om den inte luktat hade jag garanterat tagit den. Undrar hur kul det hade blivit?
fredag, december 18, 2009
Ner och upp
Ingen praktik på den lokala tidningen, men däremot ett mycket fint omdöme av professorn för artikeln jag lämnade in i fredags. Alltid något.
torsdag, december 17, 2009
För lite eld
Det går ruskigt trögt att skriva. Tror det beror på uttalandet från redaktör'n att jag inte skulle jobba ihjäl mig. Ödesdigert misstag?
Konstigt nog tyckte vår lärare, som först läser texterna, att det var bra. Själv var jag mer än lovligt missnöjd. Nu är jag misstänker jag naturligtvis att läraren bara ville bli av med jobbet och ta jullov. För SÅ fel kan jag väl ändå inte ha om mina egna texter?
Konstigt nog tyckte vår lärare, som först läser texterna, att det var bra. Själv var jag mer än lovligt missnöjd. Nu är jag misstänker jag naturligtvis att läraren bara ville bli av med jobbet och ta jullov. För SÅ fel kan jag väl ändå inte ha om mina egna texter?
onsdag, december 16, 2009
Något är fel
Jag mår mer än vanligt dåligt. Trött så in i norden, yrslig, virrig och lite illamående.
Hoppas nästan att det är migränen som funnit sig ett nytt uttrycks sätt och inte en magsjuka...
Hoppas nästan att det är migränen som funnit sig ett nytt uttrycks sätt och inte en magsjuka...
tisdag, december 15, 2009
Svar: Två gånger på två dagar
Fråga: Hur många nobelpristagare har Ponder träffat och intervjuat.
Så var det med det.
Så var det med det.
Idag får vi veta
Sista budet är att vi ska få besked om ev. praktikplats idag. Snälla ni, håll tummarna för att jag får en här i stan så att jag slipper pendla (det är mer än vad jag mäktar med känner jag...).
Uppdatering 20:15
Inget mejl än. Ska vi gissa på att de inte bestämt sig? Undrar om det blir i morgon, eller övermorgon eller... Till saken hör att de hela tiden skjutit upp datumet till nästa månad, nästa vecka, nästa dag. Något frustrerande...
Uppdatering 20:15
Inget mejl än. Ska vi gissa på att de inte bestämt sig? Undrar om det blir i morgon, eller övermorgon eller... Till saken hör att de hela tiden skjutit upp datumet till nästa månad, nästa vecka, nästa dag. Något frustrerande...
Antiklimax?
Nu, efter alla era braiga gissningar så känns det som att det rätta svaret kommer bli ett anti-klimax... Därför håller jag på det en liten stund till, baföratt.
måndag, december 14, 2009
Svar: Två gånger på två dagar
Och nu vill jag ha era svarskommentarer i form av en fråga, annars blir ni diskvalificerade! Det är alltså Jeopardy-regler som gäller, fast hårdare, för att få kommentera det här inlägget. ;)
Svar kommer någon gång under morgondagen...
Svar kommer någon gång under morgondagen...
lördag, december 12, 2009
Ponder testar: Smågodis
Eftersom jag har så otroligt tråkigt, tänkte jag delge er vad jag tycker om några (för mig) nya godissorter:
Blå skum-smiley: Ska smaka blåbär, men smakar mest sött med en svag antydan av något syrligt. Bra skum, lagom mjukt och fluffigt.
Rosa skum-smiley: Smakar mer än den blåa, men fortfarande mest sött med jordgubbsinslag. Bra skum, lagom mjukt och fluffigt.
Grön skum-döskalle: Mycket sött här med, med lite inslag av tvål. Ska vara päronsmak tror jag. Bra skum, lagom mjukt och fluffigt.
Orange skum-döskalle: Oj, ännu mer tvål, det trodde jag inte. Och så sött, förståss. Bra skum, lagom mjukt och fluffigt.
Rosa skum-döskalle: Lite tvålig den här med, med hallonsmak. Bäst av dödskallarna. Bra skum, lagom mjukt och fluffigt.
Skum-isbjörn: Bara sött och för kompakt skum.
Cola dragster: Mmmm, bra cola smak med precis lagom mkt syrlighet. Samma seg-hårda konsistens som de röda och svarta bilarna.
Malaco fantaflaska: Väldigt seg och ganska smaklös. Den klassiska colavarianten är mycket bättre.
Röd pussmun: Syrlig på ytan, lagom segmjuk, god jordgubbssmak.
Melonklyfta: Sockrig på ytan, lagom seg, mjäkig melonsmak.
Röd/svart tvilling: Härligt salt på ytan, men när det är borta blir det bara tråklakritssmak kvar med yttepytte inslag av hallon.
Grön/svart tvilling: Lika salt på ytan som den röda, om mjöligt ännu tråkigare smak eftersom det bara är tråklakritsen som känns.
Grön/vit skumplutt: Sockrig som ett gelehallon och smakar väldigt likt ett sånt, bara lite mjukare.
Röd/vit skumplutt: Gelehallon upp i dagen, bara mjukare och väldigt söt.
Grönt fartyg: Ska vara en bilkopia, men smakar mer mjöl än originalet. Ganska god päronsmak.
Rosa fartyg: Som den gröna, fast med mjäkig hallonsmak?
Vitt fartyg: Som de andra faktiskt. Börjar misstänka att alla tre smakar likadant och bara har olika färg?
Rosa skumflaska: Inte alls så sur som jag trodde, men ganska god och bra konsistens.
Grön skumflaska: Lite, lite surare än den rosa, kostig smak som jag inte vet vad den ska likna.
Svart skumbanan: Riktigt salta utanpå (en potentiell gomfrätare) och god lakritssmak innuti. Bra konsistens på skummet.
Vem vet, om det här inlägget blir en succé kanske det kommer fler tester av menlösa ting fram över...
Blå skum-smiley: Ska smaka blåbär, men smakar mest sött med en svag antydan av något syrligt. Bra skum, lagom mjukt och fluffigt.
Rosa skum-smiley: Smakar mer än den blåa, men fortfarande mest sött med jordgubbsinslag. Bra skum, lagom mjukt och fluffigt.
Grön skum-döskalle: Mycket sött här med, med lite inslag av tvål. Ska vara päronsmak tror jag. Bra skum, lagom mjukt och fluffigt.
Orange skum-döskalle: Oj, ännu mer tvål, det trodde jag inte. Och så sött, förståss. Bra skum, lagom mjukt och fluffigt.
Rosa skum-döskalle: Lite tvålig den här med, med hallonsmak. Bäst av dödskallarna. Bra skum, lagom mjukt och fluffigt.
Skum-isbjörn: Bara sött och för kompakt skum.
Cola dragster: Mmmm, bra cola smak med precis lagom mkt syrlighet. Samma seg-hårda konsistens som de röda och svarta bilarna.
Malaco fantaflaska: Väldigt seg och ganska smaklös. Den klassiska colavarianten är mycket bättre.
Röd pussmun: Syrlig på ytan, lagom segmjuk, god jordgubbssmak.
Melonklyfta: Sockrig på ytan, lagom seg, mjäkig melonsmak.
Röd/svart tvilling: Härligt salt på ytan, men när det är borta blir det bara tråklakritssmak kvar med yttepytte inslag av hallon.
Grön/svart tvilling: Lika salt på ytan som den röda, om mjöligt ännu tråkigare smak eftersom det bara är tråklakritsen som känns.
Grön/vit skumplutt: Sockrig som ett gelehallon och smakar väldigt likt ett sånt, bara lite mjukare.
Röd/vit skumplutt: Gelehallon upp i dagen, bara mjukare och väldigt söt.
Grönt fartyg: Ska vara en bilkopia, men smakar mer mjöl än originalet. Ganska god päronsmak.
Rosa fartyg: Som den gröna, fast med mjäkig hallonsmak?
Vitt fartyg: Som de andra faktiskt. Börjar misstänka att alla tre smakar likadant och bara har olika färg?
Rosa skumflaska: Inte alls så sur som jag trodde, men ganska god och bra konsistens.
Grön skumflaska: Lite, lite surare än den rosa, kostig smak som jag inte vet vad den ska likna.
Svart skumbanan: Riktigt salta utanpå (en potentiell gomfrätare) och god lakritssmak innuti. Bra konsistens på skummet.
Vem vet, om det här inlägget blir en succé kanske det kommer fler tester av menlösa ting fram över...
Bussen luktar... ångest
Jag vet inte vad det är, men jag misstänker att de bytt ytdeinfektionsmedel på bussbolaget. Har man otur och kliver på en nyinsatt buss luktar det nämligen sjukhus, närmare bestäm som det luktade de där första dagarna efter förlossningen.
Att sitta i den lukten hela vägen till jobbet är otroligt påfrestande. Luktminnet väcker en massa jobbiga känslor till liv, hjärtat bankar och jag känner hur det trycker över bröstet. Det krävs stor koncentration och fokusering för att övertyga min kropp om att det inte är en paniksituation, att jag inte är tillbaka där, utan att allt är lugnt.
Den här veckan har jag kommit över det fyra gånger och det blir lite lättare för varje gång. Undrar hur många gånger till det krävs innan det är som vanligt att åka buss igen?
Att sitta i den lukten hela vägen till jobbet är otroligt påfrestande. Luktminnet väcker en massa jobbiga känslor till liv, hjärtat bankar och jag känner hur det trycker över bröstet. Det krävs stor koncentration och fokusering för att övertyga min kropp om att det inte är en paniksituation, att jag inte är tillbaka där, utan att allt är lugnt.
Den här veckan har jag kommit över det fyra gånger och det blir lite lättare för varje gång. Undrar hur många gånger till det krävs innan det är som vanligt att åka buss igen?
Jobbet, min fristad?
Det är inte utan att det är lite sorgligt när det känns skönt att få lämna hemmet och åka till jobbet på en lördag. Det var verkligen gudomligt tyst där, i alla fall ett par timmar, innan det rasade in två rumskompisar (vilket inte fanns med i min planering... som tur var hade de en massa labbjobb att göra, så jag satt ensam större delen av tiden.)
Vid fem åkte jag hem, men det tog emot. Jag hade gärna suttit kvar och skrivit ett par timmar till.
Sorgligt som sagt.
Och inte blev det bättre av att jag på vägen hem passerade restaurangen som Maken och jag ofta åt på, då när vi inte hade några barn. Jag kände hur hela jag längtade efter en god, och fram för allt, lugn middag på tu man hand. Tråkigt att lille H vägrar barnvakter just nu (han tycker väl det räcker med att vi lämnar bort honom på dagis...), annars kanske vi hade kunnat ta en middag på stan under julhelgen...
Vid fem åkte jag hem, men det tog emot. Jag hade gärna suttit kvar och skrivit ett par timmar till.
Sorgligt som sagt.
Och inte blev det bättre av att jag på vägen hem passerade restaurangen som Maken och jag ofta åt på, då när vi inte hade några barn. Jag kände hur hela jag längtade efter en god, och fram för allt, lugn middag på tu man hand. Tråkigt att lille H vägrar barnvakter just nu (han tycker väl det räcker med att vi lämnar bort honom på dagis...), annars kanske vi hade kunnat ta en middag på stan under julhelgen...
fredag, december 11, 2009
Baciller, kräks och annat mysigt
Dottern och Prinsen har dragit på sig några halvtaskiga bakterier. Det började med Dotterns finger och en ruggig nageltrång (eller egentligen i halsen, men eftersom hon biter på naglarna hamnade de små äcklena där). Dagen efter blev Prinsen halvdöv och hade feber - ett säkert tecken på att det är örininflammation på G. En tur till farbror doktorn resulterade i antibiotika till båda. (Prinsen hade massor av vätska och ordentligt buktande trumhinnor. Ändå hade han inte sagt ett ljud om att han hade ont i örat...) Dottern fick en tyngre sort som skulle "vara bra för mjukdelar". Den visade sig dessvärre vara rätt obra för magen, vilket resulterade i en spontan spya på maten idag.
Själv har jag mens och känner mig ganska nedstämd. Har trappat ner seretoninhämmaren lite, för jag kände att det var på väg att bli lite väl svart allting. Alla sjukor och deppighet har gjort att jag ligger efter i arbetet - borde ha lämnat in texter idag t ex - vilket gör mig lite halvstressad. Helgen ligger i och för sig öppen, men det kunde ju vara trevligt att spendera den med sin familj. Jag har i alla fall färdigställt en artikel på jobbet, vilket känns fenomenalt skönt. Nu gäller det bara att lyckas få Professorn att läsa den...
Själv har jag mens och känner mig ganska nedstämd. Har trappat ner seretoninhämmaren lite, för jag kände att det var på väg att bli lite väl svart allting. Alla sjukor och deppighet har gjort att jag ligger efter i arbetet - borde ha lämnat in texter idag t ex - vilket gör mig lite halvstressad. Helgen ligger i och för sig öppen, men det kunde ju vara trevligt att spendera den med sin familj. Jag har i alla fall färdigställt en artikel på jobbet, vilket känns fenomenalt skönt. Nu gäller det bara att lyckas få Professorn att läsa den...
onsdag, december 09, 2009
Sorg
Elva år. Det börjar bli otroligt svårt att greppa tiden han faktiskt varit borta. Det börjar på vissa sätt kännas som han aldrig funnits och det gör ont. Att minnena börjar blekna så mycket att de inte känns verkliga.
...
Idag är det inte en vass, skarp sorg. Utan mer molande i bakgrunden. Lite som migrän.
...
(Äh, nu ger jag upp det här. Har för mycket migrän för att kunna skriva det jag vill ha sagt.)
...
Idag är det inte en vass, skarp sorg. Utan mer molande i bakgrunden. Lite som migrän.
...
(Äh, nu ger jag upp det här. Har för mycket migrän för att kunna skriva det jag vill ha sagt.)
Inga nya tag
Men lite ljusare sinne. Migränen är kvar, men lättare än igår. Tröttheten ligger som en våt filt över mig.
I morgon. Det får bli dagen med nya tag.
I morgon. Det får bli dagen med nya tag.
tisdag, december 08, 2009
Slut på det roliga
Man kan låtsas att man är frisk, och göra en massa saker som friska människor gör. Men tillslut går det inte längre att lura sig själv. Tillslut tar det slut.
Idag betalar jag, i migrän, i trötthet och nedstämdhet. Det känns bara motigt och tungt och ledsamt. I morgon är det 11 år sen min pappa dog - det spelar också in på att göra den här dagen riktigt tung - plus att jag fick avslag på den praktikplats jag hade hoppats en del på.
Idag ska jag bara vara. Trött, ledsen eller vad det än må vara. I morgon ska jag försöka ta nya tag och låtsas lite till.
Idag betalar jag, i migrän, i trötthet och nedstämdhet. Det känns bara motigt och tungt och ledsamt. I morgon är det 11 år sen min pappa dog - det spelar också in på att göra den här dagen riktigt tung - plus att jag fick avslag på den praktikplats jag hade hoppats en del på.
Idag ska jag bara vara. Trött, ledsen eller vad det än må vara. I morgon ska jag försöka ta nya tag och låtsas lite till.
söndag, december 06, 2009
Jag håller på allvar på att bli galen
För att göra en lång historia kort, så handlar det om datorer. Igen. Min lilla svarta går som en klocka men det har visat sig att min veka kropp inte orkar bära omkring på den. (Den väger strax under 2 kg i nuvarande skick.) Dessutom är batteritiden alldeles för kort och med ett bättre batteri blir den så klart ännu tyngre.
Alltså har jag surfat runt och letat en ny, liten och lätt dator. Jag har två huvudkrav: den ska ha bra batteritid och ett tangentbord som fungerar att skriva på (inget pyttelitet ihoptryckt alltså). Sen vill jag inte betala en massa pengar för en dator som känns gammal om ett halvår. (Det bör alltså gå att uppgradera internminnet om det inte är tillräckligt stort från början.) Jag har de senaste två veckorna köpt, och lämnat tillbaka, följande datorer:
1. Lenovo Ideapad S10-2 (för litet tangentbord)
2. HP Compaq Mini 110C-1011SO (gick inte att uppgradera de 1 Gb i ramminne)
3. LG X120 (för litet tangentbord)
4. Packard Bell DOT/S NC904 (inte lika bra tangentbord som Compaqen, men kanske OK?)
Och där är jag nu. Galen, som sagt.
Alltså har jag surfat runt och letat en ny, liten och lätt dator. Jag har två huvudkrav: den ska ha bra batteritid och ett tangentbord som fungerar att skriva på (inget pyttelitet ihoptryckt alltså). Sen vill jag inte betala en massa pengar för en dator som känns gammal om ett halvår. (Det bör alltså gå att uppgradera internminnet om det inte är tillräckligt stort från början.) Jag har de senaste två veckorna köpt, och lämnat tillbaka, följande datorer:
1. Lenovo Ideapad S10-2 (för litet tangentbord)
2. HP Compaq Mini 110C-1011SO (gick inte att uppgradera de 1 Gb i ramminne)
3. LG X120 (för litet tangentbord)
4. Packard Bell DOT/S NC904 (inte lika bra tangentbord som Compaqen, men kanske OK?)
Och där är jag nu. Galen, som sagt.
lördag, december 05, 2009
Jag har glömt läsa bloggar!
Så ni kanske lider all världens kval just nu utan att jag vet det. Måste genast råda bot på det (inte kriserna alltså, sån kraft har jag tyvärr inte, men min ovisshet).
Vilken tur, nu behöver jag inte gå och lägga mig på ännu ett tag.
Vilken tur, nu behöver jag inte gå och lägga mig på ännu ett tag.
Sängpest?
Varför är det extra svårt att gå och lägga sig när man vet att man måste? Som ikväll t ex: Jag är ensam hemma med lille H och hans nya "god morgon"-tid (sen vi slutade amma) är 05:00. Halv sex om man har tur. Jag med mitt huvud borde alltså verkligen sova nu, för att överleva morgondagen till Maken kommer hem. Men det går inte, det är nästan som ett fysiskt motstånd att stänga av datorn och gå upp till sängen.
Och tänk, i morgon bitti kommer jag svära och absolut inte vilja gå upp ur sängen. Vore det inte bra om det var tvärtom? Om man var som mina söner, som är strålande glada och inte kan komma fort nog ur sängen, vad enkelt det vore då.* (Och som somnar i samma ögonblick de lägger huvudet på kudden, för det allra mesta.)
Fast då hade jag å andra sidan aldrig skrivit det här fruktansvärt intressanta inlägget och det hade ju varit en enorm förlust för mänskligheten. Eller nåt.
* Ska förresten bli kul att se när det där ändrar sig, för jag har svårt att tro att det kommer se lika dant ut i tonåren...
Och tänk, i morgon bitti kommer jag svära och absolut inte vilja gå upp ur sängen. Vore det inte bra om det var tvärtom? Om man var som mina söner, som är strålande glada och inte kan komma fort nog ur sängen, vad enkelt det vore då.* (Och som somnar i samma ögonblick de lägger huvudet på kudden, för det allra mesta.)
Fast då hade jag å andra sidan aldrig skrivit det här fruktansvärt intressanta inlägget och det hade ju varit en enorm förlust för mänskligheten. Eller nåt.
* Ska förresten bli kul att se när det där ändrar sig, för jag har svårt att tro att det kommer se lika dant ut i tonåren...
Varför ljög hon?
Jag har en ganska ful ovana att tjuvlyssna på folk. Idag i kön på Siba (som var ordentligt lång) ringde det till kvinnan som stod bakom mig. När hon svarat och hört vem det var sa hon:
- Åh, det hade varit jätte roligt, men jag är precis på väg in till en föreställning som Moa ska vara med i.
De pratade lite till, och det verkade inte som att kvinnan hade bråttom att avsluta telefonsamtalet. Precis innan det tog slut sa hon att de kunde höras efter att föreställningen var över.
Uppenbarligen ljög hon för personen i anda änden, för på Siba (eller i närheten) var det inga föreställningar eller uppträdande på gång. (Hon stod dessutom nästan sist i en evighetskö, så hon var inte på väg någon annan stans i brådrasket.) Nu sitter jag är och är sååå nyfiken på varför hon ljög?? I min fantasi skapar jag olika senarion av storyn bakom samtalet. Till jag inser att det är en rätt meningslös sysselsättning eftersom jag aldrig kommer att få veta varför hon ljög. Men jag är ändå nyfiken... Kanske skulle vänt mig om i kön och sagt:
- Ursäkta, men jag undrar varför du ljög för personen som ringde?
- Åh, det hade varit jätte roligt, men jag är precis på väg in till en föreställning som Moa ska vara med i.
De pratade lite till, och det verkade inte som att kvinnan hade bråttom att avsluta telefonsamtalet. Precis innan det tog slut sa hon att de kunde höras efter att föreställningen var över.
Uppenbarligen ljög hon för personen i anda änden, för på Siba (eller i närheten) var det inga föreställningar eller uppträdande på gång. (Hon stod dessutom nästan sist i en evighetskö, så hon var inte på väg någon annan stans i brådrasket.) Nu sitter jag är och är sååå nyfiken på varför hon ljög?? I min fantasi skapar jag olika senarion av storyn bakom samtalet. Till jag inser att det är en rätt meningslös sysselsättning eftersom jag aldrig kommer att få veta varför hon ljög. Men jag är ändå nyfiken... Kanske skulle vänt mig om i kön och sagt:
- Ursäkta, men jag undrar varför du ljög för personen som ringde?
fredag, december 04, 2009
Premiär idag!
Och vi överlevde, med det mesta av hedern i behåll.
(Ni som undrar vad jag pratar om kan mejla så skickar jag info. :)
(Ni som undrar vad jag pratar om kan mejla så skickar jag info. :)
onsdag, december 02, 2009
Mat-matte
(Det här inlägget skulle kunna handla om hundar, insåg jag just, men det ska det inte, utan om hur underlig jag är när jag äter.)
Jag kom på idag att jag nog har ganska konstiga saker för mig när jag äter. Ta till exempel dagens middag:
Kycklingbiffar med soltorkade tomater och fetaost samt kokt potatis. Då måste jag liksom se till att dela potatisen och biffarna på ett sånt sätt att det blir lika många bitar av varje. Så att jag i varje tugga får en bit potatis och en bit biff.
Det känns inte som att det är så alla äter?
(Andra varianter i det här huset är "spara det godaste till sist" (Dottern) och "äta rakt av från ena kanten till den andra" (Maken).)
Hur äter ni?
Uppdatering:
Vad intressant att läsa hur ni äter. Det verkar finnas många olika varianter där ute.
Jag kom på idag att jag nog har ganska konstiga saker för mig när jag äter. Ta till exempel dagens middag:
Kycklingbiffar med soltorkade tomater och fetaost samt kokt potatis. Då måste jag liksom se till att dela potatisen och biffarna på ett sånt sätt att det blir lika många bitar av varje. Så att jag i varje tugga får en bit potatis och en bit biff.
Det känns inte som att det är så alla äter?
(Andra varianter i det här huset är "spara det godaste till sist" (Dottern) och "äta rakt av från ena kanten till den andra" (Maken).)
Hur äter ni?
Uppdatering:
Vad intressant att läsa hur ni äter. Det verkar finnas många olika varianter där ute.
Huset är HELT galet!
Ja, eller kanske inte huset i egentlig mening, utan värmesystemet.
Hela november, när det varit milt, jag till och med varmt, har vi frusit förjämnan här inne. (eller vi och vi... jag, som får ruskigt ont i fingrarna när de är iskalla och jag måste skriva.) Hur vi än gjort har vi inte lyckats få upp temperaturen över 19.6 grader. Skruvat på elementen, pillat på pumpen i skåpet (vi har fjärrvärme), skruvat lite till på elementen osv. Men nu, nu när det är fem-tio minusgrader, DÅ går minsann systemet på, med råge. Idag hade vi 23.2 grader här inne. Det tycker till och med jag är för varmt. Och inte vågar vi skruva ner heller, för då är det väl 15 grader här i morgon bitti...
... och när jag skriver det här tänker jag på er Alex, som varken hade värme eller varmvatten förra(?) vintern.
(Problemet, tror jag, är att det bara finns en utetemperaturmätare i systemet, ingen innemojäng...)
Hela november, när det varit milt, jag till och med varmt, har vi frusit förjämnan här inne. (eller vi och vi... jag, som får ruskigt ont i fingrarna när de är iskalla och jag måste skriva.) Hur vi än gjort har vi inte lyckats få upp temperaturen över 19.6 grader. Skruvat på elementen, pillat på pumpen i skåpet (vi har fjärrvärme), skruvat lite till på elementen osv. Men nu, nu när det är fem-tio minusgrader, DÅ går minsann systemet på, med råge. Idag hade vi 23.2 grader här inne. Det tycker till och med jag är för varmt. Och inte vågar vi skruva ner heller, för då är det väl 15 grader här i morgon bitti...
... och när jag skriver det här tänker jag på er Alex, som varken hade värme eller varmvatten förra(?) vintern.
(Problemet, tror jag, är att det bara finns en utetemperaturmätare i systemet, ingen innemojäng...)
Darn!
Beställde mitt i särklass dyraste paket någonsin från USA för några veckor sen. Självklart blev det även det första paketet som fastnade i tullen. Nästan 800 pix gick det på...
tisdag, december 01, 2009
Nu har någon Googlat hit igen
Den här gånger på "har någon köpt skänk från Jysk". Och det har vi ju. Så långt inga besvikelser, men jag kanske skulle uppdatera med vad jag tycker nu?
Jag gillar'n!
Den är snygg, funktionell och känns inte alls ranglig eller billig. Men då ska man betänka att jag glömt att det varit en del strul innan vi faktiskt fick den på plats... (När vi monterade den första skänken hade den två vänster sidor, vilket i och för sig löste sig till det bättre. Den här hade hålen för lådskenorna på fel ställe och för det fick vi en överdel. Själva monteringen var inte heller snuten ur näven.)
Så här ser det ut, med skänken på plats. (Minus handtag för att försvåra lite för lille H att ta sig in i den. Funkar så där, eftersom han har äldre syskon som gladeligen öppnar åt honom.)
Jag gillar'n!
Den är snygg, funktionell och känns inte alls ranglig eller billig. Men då ska man betänka att jag glömt att det varit en del strul innan vi faktiskt fick den på plats... (När vi monterade den första skänken hade den två vänster sidor, vilket i och för sig löste sig till det bättre. Den här hade hålen för lådskenorna på fel ställe och för det fick vi en överdel. Själva monteringen var inte heller snuten ur näven.)
Så här ser det ut, med skänken på plats. (Minus handtag för att försvåra lite för lille H att ta sig in i den. Funkar så där, eftersom han har äldre syskon som gladeligen öppnar åt honom.)
Ett CV alltså...
Har fått napp på en av mina praktikförfrågningar (inte mitt första val, men ganska OK tror jag) och nu vill de ha ett CV. Man hallå, jag minns inte ens när jag skrev ett senast (borde vara när jag sökte min doktorandtjänst 2000) och än mindre vet jag var jag har det. Bara att börja från noll alltså.
Ni som vet allt, hur var det nu man gjorde?
Ni som vet allt, hur var det nu man gjorde?
Puss till Busmamman och Åsa! (och säkert någon mer som jag glömt...)
Som hjälpt till att minska min blodskuld med en påse till. Många påsar små... gör STOR skillnad. Ni som kan, glöm inte att lämna blod nu i juletider, då det brukar bli brist på blodcentralerna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
