Varför är det extra svårt att gå och lägga sig när man vet att man måste? Som ikväll t ex: Jag är ensam hemma med lille H och hans nya "god morgon"-tid (sen vi slutade amma) är 05:00. Halv sex om man har tur. Jag med mitt huvud borde alltså verkligen sova nu, för att överleva morgondagen till Maken kommer hem. Men det går inte, det är nästan som ett fysiskt motstånd att stänga av datorn och gå upp till sängen.
Och tänk, i morgon bitti kommer jag svära och absolut inte vilja gå upp ur sängen. Vore det inte bra om det var tvärtom? Om man var som mina söner, som är strålande glada och inte kan komma fort nog ur sängen, vad enkelt det vore då.* (Och som somnar i samma ögonblick de lägger huvudet på kudden, för det allra mesta.)
Fast då hade jag å andra sidan aldrig skrivit det här fruktansvärt intressanta inlägget och det hade ju varit en enorm förlust för mänskligheten. Eller nåt.
* Ska förresten bli kul att se när det där ändrar sig, för jag har svårt att tro att det kommer se lika dant ut i tonåren...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hoppas jag hostat klart för idag och kan gå och lägga mig. För jag ska upp med kidsen i morgon och inte lär jag ha sådant flyt som S hade - att de sov till kl. 8...Väntar också på att det ska vända.
Jag ska njuta när Lucas blir tonåring och vill sova......... jäklar vad jag ska väcka honom då, hoppas bara jag är mindre morgontrött så jag verkligen orkar genomföra mina hot *S*
Ja, det är svårt att komma i säng. Jag är en riktig nattuggla och kommer sällan i säng före 23 även om jag ska upp klockan 6....
Skicka en kommentar