tisdag, december 22, 2009

Jag saknar mina barn

Idag önskar jag att jag var frisk, att jag orkade ha alla tre barnen hemma med mig. Bara dom och jag. Jag sitter här och längtar efter dom så att det gör ont i bröstet. Samtidigt vet jag. Skulle jag hämta hem dom nu blir det bara kaos och migrän. Det funkar inte. Jag funkar inte. Och det gör ont.

Dessutom tror jag att min bästa Make börjar gå på knäna när det gäller att rodda morgnarna själv. I morse fick han ett utbrott som hette duga och vräkte ner en massa disk i hon med dunder och brak. Och jag klandrar honom inte, jag som inte ens kan vara ensam med dom på dagen. Jag önskar att jag kunde hjälpa honom, avlasta, men börjar jag dagen så måste resten spenderas i sängen.

Det är svårt att få ihop det, speciellt med sina egna känslor och önskningar.

Uppdatering:
...en halv timme efter att de kommit hem har huvudet fått nog. Längtar bara till de går och lägger sig och det blir lugnt i huset igen.

4 kommentarer:

Morfen sa...

Usch vilken dag.. inte kul när de börjar sådär, men man är inte mer än människa. Min migrän utlöstes när jag var 23 och hade avslutat en tentaperiod. Livet var ganska tufft öht just då har jag insett i efterhand. Migränen försvann inte även när det blev bättre, men i långa perioder har jag fått bra hjälp av olika mediciner. Tyvärr så funkar de inte lika bra längre och det är därför jag ska testa botox. Det är trixigt och jobbigt med migrän. Har du träffat någon neurolog bara för att diskutera din migrän och behandling? Det var min räddning - jag fick hjälp att anpassa doser och fick helt annan respons och förståelse för min migrän än av allmänläkaren på vårdcentralen. www.migran.org är en bra sida för att få stöd och tips. Hoppas dagen fortsätter bättre än den började. Kram, Anna

Livet på Citronodlingen sa...

Min julönskan är att tomten inte tar med sig något TILL dig, men att han tar med sig något FRÅN dig.

Massor av kramar!!

Lotta sa...

Å, vad ledsen jag blir när jag läser ditt inlägg. Inte ska det vara så här inte. Hoppas du kan få en bra jul trots allt.

Stoooooor puss!

Anonym sa...

Eländigt det låter, påminner mig mycket om när jag var som sämst, viljan fanns men inte möjligheten...hoppas du också får komma igen, det är härligt med ungar, särskilt när man som vi inte kan ta det för givet!

Stor kram till dig!
Åsa