Ponder på Operan!

Nu är jag inte operaoskuld längre, för jag har varit och sett Trollflöjten på Stockholmsoperan. Förutom att det var jätte skönt att kliva ur mammakläderna för en kväll, sätt på sig fin klänning (som man inte behöver kunna amma i) och piffa upp sig, så var det jätte bra. Mycket bättre än vad jag hade väntat mig faktiskt, kanske för att den är på svenska och ganska mycket tal, så det är lätt att följa handlingen? Hade ju oroat mig över ljudnivån, att den skulle vara för hög för mina öron, men det var ingen fara alls, och öronpropparna låg oanvända i handväskan. :o) Lite tant-irriterad fick jag bli också, på ett par ungdomar (huuu, vad är det jag skriver, JAG är ju ungdom, eller??? ;) som efter pausen satt och prasslade med godispapper a la biosalong. Fick titta surt på dom flera gånger, och t.o.m. väsa "schhhhhh" till dom! Åh, jag kommer att bli en så bra pensionär jag, surast av alla ska jag vara, och klaga på ALLT! ;-D

En liten fadäs hände så klart också, annars skulle det inte vara mitt liv... ;o) Det visade sig att kappan jag hade på mig fick klänningen att krypa uppåt, så när jag tog av mig den i garderobskön så visade jag VÄLDIGT mycket av mina tjocka ben och lite av rumpan (iklädda strumpbyxor men ändå)!! Ja, ja, alltid glädjer man ju någon (i det här fallet lillasyster), och det är ju tur det. (Hon hann nästan sluta fnissa innan föreställningen började!)