Magknip

Inte den sorten som gör ont, utan nu snackar jag min nya, revolutionerande träningsmetod. Jag har nämligen lagt till ett moment till när jag är ute och power walkar med hunden - jag kniiiiper med magen. Efter två barn så är inte magmusklerna vad de en gång var, men det är ju så tråkigt att göra sit ups. Därför har jag uppfunnit den här nya, smärtfria, metoden för att få bättre magmuskler. 40-60 minuters knip om dagen är allt som behövs för att magen ska komma i form. Snart ska jag sälja in det till TV-shop, ska bara tillverka gummigördeln som gör vansinnigt ont om man inte kniper ihop magen. Sen mina vänner, sen ska Ponder bli miljonär och sit upsen kommer att vara ett minne blott.

Mobilt fel

Min mobil är trasig, en av dom viktigaste funktionerna för mig fungerar inte... Avtryckarknappen till kameran har slutat fungera, den vill liksom inte knäppa något kort alls, inte heller spela in film. Igår funkade den, idag är den bara död. Ska man inte kunna ta mer än 1500 bilder med mobilkameran eller?

Koncentration

Juice kan vara koncentrerad, och det kan jag med, bara inte just nu. Är lite irriterad, lite trött, lite uttråkad, istället. Men snart, snart ska jag vara lika koncentrerad som en 2 dl-tetra med BOBs apelsinjuice.

Jag hör honom ropa där nerifrån

"Älskling, kan du ta barnen, jag måste sätta mig och skita"

Jag stänger öronen, låtsas inte höra eftersom jag är så djupt koncentrerad på mitt jobb. Hör hur han suckar lite, men går i allafall inte uppför trappan, utan tar med sig lillfisen på toaletten.

Ibland är det bara den hårda skolan som hjälper, men snart tror jag han börjar förstå vad det innebär att vara föräldrarledig.

Objektsbeskrivning

Hittade det här i en annons:
"Bilden blev suddig men det är alltså bara från kameran."

Tur det, så inte tröjan i sig är suddig... :D

Skönhetssömn

Jag måste sluta sova på sidan, för sover jag på sidan får jag rynkor på bröstet, mellan brösten liksom. Och det finns inget som ser så tantigt ut som att ha rynkor på bröstet, speciellt om man dessutom är lite lätt rödbränd... Så därför ska jag sluta sova på sidan, och på mage med för säkerhets skull, från och med nu är det ryggen som gäller, som en annan silikonpumpad bimbo. Om det inte finns antirynkkräm för dekoltaget förstås? Måste genast surfa runt lite och leta...

Nu drar vi till landet!

Tänkte bara att jag skulle rapportera, ifall någon chatsugen eller så tittade in här... ;) Är tillbaka på söndag em någon gång.

Ha en bra helg allihop!

Försök att sluta svära

Jag måste sluta svära, det har blivit smärtsamt tydligt när dottern på 5 år utbrister i ett rungande "helvette" när saker går emot henne. Inte så snyggt, och jag vet ju att det kommer från mig, min mun, när jag är arg. Så det är dags att byta kraftord, till något som ligger lika bra i munnen, men som inte låter lika illa ifall dottern anammar det.

I morse ramlade bajsblöjan upp-och-ner på badrumsmattan, vilket naturligtvis utlöser en önskan att svära hos mig. Jag hinner i allafall bromsa mig själv, tänka efter, åtminstonne lite och utbrister... HÄSTHORA!! Kanske inte så mycket bättre än helvette va?

Förslag på barnvänliga svordomar med lite schvung mottages tacksamt av bloggens läsare!

Bussigt

Var hos mamma i helgen och åt middag, och berättade stolt att jag har gått ner två kilo på bara ett par veckor genom att sluta med sötsaker förutom en dag i veckan + börjat gå långa och snabba prommenader med hunden. Då säger hon att jag har ju dragit ner på portionerna också, och tillägger med en blandning av förundran, förmaning och en liten smula förakt att ju åt "jätte portioner" då i början. Jag kände bara hur jag inte orkade förklara, orkade påpeka att
1) alla kan inte leva på sånna pytteportioner som hon äter
2) att om man inte har kunnat äta något på 9 månader, och det man tvingar i sig smakar skit, så tacka fan för att man äter sen när man kan

För hon skulle aldrig förstå, för hon låtsas helst inte om att jag är sjuk eller mår dåligt. Det är nog enklare så?

Glömsk

Vet inte om det är dax att bli åtminstonne lite orolig över mig själv, men dom senaste dagarna har jag varit mer än lovligt virrig. Ett exempel: igår satt jag och tittade på vinteroveraller på Blocket och kom på mig själv med att undra om Prinsen hade varit med om någon vinter eller inte... Hallå liksom, han är ju mer än ett år, då borde han ju rimligen det! (Fast förra vintern var ju inte så mycket vinter, så det kanske är därför jag inte minns? *försöker förklara bort*) Andra saker jag gör är att flippa genom kanalerna på TV:n (10 st) och när jag kommit till slutet minns jag inte vad som vad som var på. Så det är bara att börja om. Fast efter andra gången brukar jag faktiskt minnas, om det nu är någon tröst?

Hoppas verkligen att det bara är den senaste tidens brist på sömn som spelar mig ett spratt (sömnbrist försämrar ju närminnet), och kanske har den annalkande PÄLS:en något med det hela att göra också? Kanske bäst jag går och lägger mig nu...

Pappaledighet

Idag är maken pappaledig och jag jobbar, hemifrån som vanligt. För mig är det självklart att maken då ska låtsas som att jag inte är hemma, inte be mig om hjälp med saker o s v, om det inte är katastrof och kris förstås. Hittills idag har jag fått leta rätt på och klä på prinsen kläder, torka dotterns bajsrumpa samt söva Prinsen (tog en halvtimme ungefär). När han väl sover säger maken att han ska ta Storasyster och åka iväg. Jaha, och Prinsen då? Vem ska ta hand om honom? Jag ger mig fasen på att så fort dom åker så vaknar den lille herren; han har lite av ett sjätte sinne när det gäller sånt nämligen. Nåja, nu fick dom stanna hemma och vänta till han vaknat, men att ens komma på tanken att lämna det barnet som faktiskt behöver mest tillsyn hemma med den som jobbar...? (Att lämna Storasyster hade inte varit något direkt problem, hon är hyfsat självgående och är mest ute och leker så här års i allafall.)

Mamma är lik sin mamma

Ibland kommer jag på mig själv att låta som min mamma, och jag kan faktiskt inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt. Det hoppar ut ord ur min mun som jag hört henne säga så många gånger, med samma tonfall t o m, och det känns... skumt. Som att någon annan har tagit över min mun, och använder den utan min tillåtelse. Eller håller jag helt enkelt på att bli min mamma på äldre dar? Det vet jag inte om jag vill, jag trivs rätt bra med att vara jag.

Tack!

Tänkt vilken tur jag har som har sånna bra vänner som tar emot mig (och mina egenheter) med öppna armar, trots att ni redan har huset fullt med barn och egenheter ;) . Som tar hand om mig, lagar god mat till mig, ger mig prit och ljuger med mig. Mer kan man väl inte önska sig? (Jo, kanske att jag inte fått stryk så många gånger i Magic, men men ;)

Vi ses snart igen!

Jädra väder

Jag trodde det skulle gå lättare att jobba idag, när det var skitväder, men det har bara kännts tungt tungt tungt. Visst har jag fått en del gjort, men det känns inte tillräckligt på något vis. Sitter här med hudra lösa pusselbitar och kan inte riktigt få ihop dom. Väntar på den där snilleblixten, den där aha-känslan, som får allt att falla på plats. Hoppas den kommer snart, för jag orkar inte ha det här snurrandes i huvudet mer.

Grannar

Har ni tänkt på att grannar är lite som släktingar? Man får inte välja dom själv och man måste stå ut med dom på obestämd tid. Dessutom underlättar det ifall man har ett hyfsat förhållande till dom, för att underlätta dom gånger man måste träffas.

Sen är det en stor skillnad på grannar när man bor i lägenhet och grannar när man bor i hus. I lägenhetshus så kan man bibehålla någon sorts anonymitet; man hejar i trappan, men så mycket mer är det inte. Men så fort man får egen ingång, ska man helt plötsligt presentera sig, och bli tjenis och du med alla närboende. Ibland kan jag tycka att det är lite jobbigt, speciellt eftersom jag aldrig kommer ihåg vad folk heter, men det kan också vara bra när man känner sig fikasugen eller behöver låna en kopp socker.

Vi har ganska mång grannar där vi bor nu - någonstans mellan 6 och 30 beroende på hur man räknar - och med dom allra flesta trivs jag bra, eller i allafall okej med. Sen finns det dom som jag inte förstår alls, som det inte går att få igång någon som helst konversation med. Det blir bara pinsamma tystnader när mina artighetsfraser tagit slut, och ibland får jag inte ens svar på mina frågor. Folk som liksom inte ens är intresserade av att prata om vädret, och då vet man ju som svensk att det blir väldigt svårt, för får man inte prata om vädret, vad ska man då prata om?

Häromdagen hörde jag våra närmsta grannar gräla, ett sånt där riktigt praktgräl när blodsockret är i botten, ungarna har varit pest, chefen ett svin osv. Ett sånt där riktigt larvigt gräl, som båda två ångrar så fort det är över, och som känns lite skämmigt. Ett sånt hörde jag, för dom hade glömt dörren öppen, och först fnissade jag lite igenkännande, men sen tyckte jag lite synd om dom. Funderade på att smyga över och stänga åt dom, men jag gick in istället - man vill ju inte riskera att bli indragen i nått. ;)

Jag överlevde!

Tandläkaren alltså. Kunde knappt sova natten innan, låg och fantiserade om alla rotfyllningar och visdomstandsutdragningar som säkert skulle bli domen efter undersäkningen. Hörde, och kände, det där ilandet av tandläkar borren. Vaknade svettig, allt annat än utvilad och med tusen elaka stålfjärilar i magen.

Allt helt i onödan! Jag hade inga hål, inte ens början till och allt såg bra ut. Fast undersökningen i sig var i allafall en pers med hårt knutna händer, dunkande hjärta och snabb andning... Låg mest och längtade efter den där lustgasen som -sl- berättat att man kan få, men den dök inte upp. Det konstiga var att jag hade kryssat i på hälsodeklarationen innan jag fick komma in att jag hade tandläkarskräck, men det var visst inget dom tog på allvar? :( Vet inte hur tydlig man måste vara för att dom ska lyssna på en och ta det varligt? Sen hade han t o m mage att föreslå att jag skulle byta min lagning på framtanden jag slagit av för länge sen, AV KOSMETISKA SKÄL!! Va fan tror han, att jag frivilligt skulle utsätta mig för borrande, slipande, slitande och rivande?? Jag sa till honom att jag skulle inte tro det va, så kul är det inte att gå till tandläkaren... Han blev lite lång i fejset efter det, och sa inte så mycket mer. Bra tycker jag, för då kunde han inte haspla ur sig mer dumheter. En annan sak som irriterar mig så här i efterhand, men som jag liksom inte orkade gräva i då, var att dom inte röntgade visdomständerna. Anledningen (tror jag, om jag inte missförstod) var att dom inte ingår i en vanlig undersökning?? Jag som ville veta ifall dom tänker komma, eller om dom har stannat av för alltid (vilket jag hoppas på). (Det kan man tydligen se på roten, om den är färdigvuxen eller inte.)

Ja, ja, nu behöver jag inte tvinga mig dit på ett par år eller så, om inget oförutsätt händer förstås...

Jag - en Simpson??