Varför måste det vara så långt till Sundsvall? *deppar lite*

Självömkan

Det är inte särskilt tjusigt, men är just precis vad jag ägnat mig åt idag; att tycka jävligt synd om mig själv alltså. Sen kom jag på att det inte tjänar något till, varken huvudvärken eller det andra lär försvinna för att jag vältrar mig i ful stinkande självömkan. Bryt ihop och gå vidare, det är mitt nya motto.

Hoppas på en bra dag snart, skulle så gärna vilja åka ut till stugan med det rosa dasset innan det fina vädret försvinner.

I have a dream

Och jag hittade just ett sätt att förverkliga den på... Bara en liten hake; utbildningen går i Sundsvall vilket skulle innebära 3 timmars pendling, enkel väg. Skulle inte tro att det funkar med tre små barn och en arbetande make va?

En sån där jobbig dag

Båda är trötta, lillfisen är förkyld och sov i princip ingenting inatt. Nu vill han bara amma och amma och amma, lille skrutten, vilket gör mig ännu tröttare. Dessutom har vi viktiga beslut som måste diskuteras och fattas idag angående jobb, jobbresor och föräldraledighet i höst. Det går inte så där särdeles bra, utan slutar med att vi blir irriterade och jag får mer ont i huvudet.

Det är nog bäst att vänta med besluten till en annan, bättre dag.

Sjukgymnastiserad

Eller inte direkt gymnastiserad, mer bedömd för att en behandlingsplan ska kunna läggas upp. Den kommer innefatta massage, vattengymnastik, gymträning samt teoretiska pass. (Känns som en hel utbildning bara för att bli frisk igen.) Det tråkiga är att inget av det kommer igång för än i slutet av augusti, så till dess är det bara att bita ihop och härda ut. Fick lite övningar för nacke och ansikte att göra undertiden, bättre än inget antar jag.

Akupunktur har de tyvärr inte tid att ge där, men jag fick numret till en privat sjukgymnast som ska vara duktig på det och migränbehandlingar. Ska ringa näst-nästa vecka då hon är tillbaka från semestern.

Nästa vecka är "min" sjukgymnast på KK tillbaka och förhoppningsvis har hon tid för mig åtminstonne en eller ett par gånger innan det andra drar igång.

Vårdnadsbidrag

Alltså, hur har politikerna tänkt egentligen? Om jag har förstått saken rätt kan man få 3000 kr per månad för barn mellan ett och tre år som som inte har plats i barnomsorgen. För att vara berättigad måste man ha tagit ut ett visst antal föräldrardagar för barnet först (240 tror jag det var), vilket jag kan ha förståelse för. Men sen, när man väl blivit beviljad vårdnadsbidraget, då får man inte uppbära någon form av bidrag eller ersättningar, för något barn!! Man får alltså inte fylla ut vårdnadsbidraget med föräldrardagar för t ex ett syskon, utan man ska klara sig på 3000 kr i månaden. Hur fasen ska det gå till hade de tänkt?

Ett på många sätt dåligt bidrag blev med ens ännu sämre.

Citodon-dåsig

Och lika bra är kanske det, för då bryr jag mig inte så mycket om alla gnälliga ungar som håller på att få värmeslag för att de vägrar ta det lugnt. Själv skulle jag vilja ligga i ett svalt mörkt rum med en kall handduk på pannan, men det lär inte hända i närtid. Migrän migrän fillibabba.

The heat is on

Jag tycker dottern sammanfattade det hela bra, så jag knycker helt enkelt hennes ord eftersom jag är för varm för att hitta på egna: "Det är så varm att jag önskar jag var på Nordpolen nu".

Undrar om isbjörnar har migrän förresten?

Postneurologica

Inte ett dyft klokare eller mer undersökt, bara 300 spänn fattigare för att de var bussiga nog att sätta upp mig på en akuttid (bara en månad efter att jag ringde och behövde hjälp). Varför kunde han inte bara ringa upp som jag ville? Det är inte direkt ett litet projekt att dra iväg med alla ungarna i den här värmen...

(Summa sumarum: Så länge jag ammar kan de inte göra något mer för mig. När jag slutat amma kan jag få tricyklisk psykofarmaka, vilket brukar vara effektivt mot både migrän och spänningshuvudvärk. Sjukgymnastiken verkade han inte tro speciellt mycket på, eller snarare, han trodde inte att de har tillräckligt med tid och resurser att hjälpa mig ordentligt. Det känns ju kul att veta redan innan man varit där... Annars var han väl trevlig och förstående, men som sagt, inget nytt under solen.)

Idag Neurologen

Återkommer med rapport i kväll, även om jag inte har några större förhoppningar inför besöket. Blir nog bara en upprepning på temat "vi vet inte varför du har migrän, men den kommer gå över, någon gång...". Ska i allafall fråga om Imigran nässpray igen, för det måste väl ge mindre systemisk påverkan (och där med lägre koncentration i bröstmjölken) än vad tabletterna gör?

Lite kuriosa är att jag idag, för första gången, ska betala för mitt besök på neuro. De tidigare gångerna har jag av någon outgrundlig anledning gått gratis, kanske för att det har räknats in i förlossningen på något vis? Nåja, jag betalar gärna 200 kr för den vård jag ändå fått, speciellt som jag glidit fram i gräddfilen och sluppit stå i kö.

The Power of Aff

Säga vad man vill om Allt för föräldrar (hur det drivs, hur medlemmarna behandlas o s v), men det är verkligen en källa till mycket kunskap.

Igår pillade Prinsen i sig en bönskida från en blomma i trädgården, som jag skulle kalla kärringtand, men en snabb sökning på Google visade att de ska vara gula, medan blomman i fråga var lila. Slängde snabbt ut en fråga på Ordet är fritt, och 20 minuter senare hade jag svar på min fråga: Kråkvicker (ej giftig).

Tänk så mycket enklare det är att ta reda på om något är giftigt när man vet vad det heter.

Tung dag

I migränens kölvatten känns allting jobbigt. (Eftersom jag inte kan ta migränmedicin tar det flera dagar innan topparna går över.) Jag känner mig som världens sämsta mamma idag. Tittar på min Prins och inser att jag i snart ett år inte varit den mamman han behöver, bara för att jag gick och blev gravid. Jag sörjer varje dag den tid jag missat som aldrig kommer igen, samtidigt som jag missar ännu mer. Blir arg och fräser åt Storasyster så att hon uppgivet snyftar "Jag gör bara fel hela tiden så att ni blir arga...". Ingen vidare mamma åt henne heller alltså. Lillgrisen verkar i allafall nöjd; fattas bara efter att han ätit hela natten.

Dessutom luktar jag svett och (bebis)kräk.

Migränigt igen

Just som jag trodde att det var bättre så slog migränen till med full kraft idag igen. Mitt på blanka eftermiddagen, helt utan förvarning. Tack och lov för piller, även om de inte är så nyttiga för lillfisen...

Suckers!

Vi har i två år (eller något sånt) haft snabbaste bredbandet från ComHem och för det betalat 399 kr per månad. Nu när räntorna gått upp och inkomsterna ner (p g a sjukskrivning och föräldraledighet) bestämde vi oss för att gradera ner det till det billigaste de har (99 kr per månad). Idag har ändringen slagit igenom, vi har nu 0,25 Mbit mot 24 Mbit förut, och det märks för faen ingen skillnad på det vi använder internet till.

Suckers, det är vi det, som betalat en massa pengar till ComHem för något vi uppenbarligen inte utnyttjat.

Vilka skulle komma på din begravning?

Efter vännens begravning har jag funderat en del på vilka som skulle komma på min begravning. Vissa är ju givna, andra hoppas jag skulle komma, och några få önskar jag inte kommer. Egentligen dumt att ens fundera på det, eftersom jag varken kommer uppleva den eller påverka det. Fast det är inte riktigt sant, svärfar hade t ex bestämt att bara hans fru, barn med respektive och barnbarn fick komma på han begravning. Sen att svärmor inte kunde säga nej till sin svärmor och svägerska är ju en annan femma, så säker kan man ju aldrig vara.

Knäppa tankar kanske, men de förhindrar mig att tänka på andra, mycket jobbigare saker...

Fullspäckad dag

Bilfärd till sommarstugan, varmt, soligt, bebis som inte vill sova, kort tur till stranden, supersur Storasyster, middag hos mamma, bilfärd hem med skrikande bebis, sur Storasyster och Prins som ville sova men inte fick.

Och vet ni vad? Jag klarade det utan att förgås av migrän! Kanske jag snart vågar skriva det?

Fördummande

60 kanaler* och inget på TV. Det märks att det är lördag. Tur att man har så mycket att fundera på att man inte behöver dumburken...

* Maken har hoppat på ComHems sommarerbjudande för han tyckte att jag skulle ha något att göra när jag ammade, vilket var väldigt gulligt av honom, om det nu hade funnits något att titta på d v s.

Begravning

Vackert, sorgligt och en otrolig uppslutning. Ändå kändes det bara så fel och väldigt, väldigt overkligt. Jag kan fortfarande inte förstå att han är borta, det går inte.

Livets cirkel

Nyfödd bebis och begravning - många känslor på en gång.

Är det möjligt?

Vågar inte skriva det ifall det skulle ändras, så jag låter bli, men kanske kanske...

Ni kan väl hålla tummarna?

Att låtsas som ingenting

Den senaste veckan har jag ignorerat det faktum att jag har ont i huvudet, och försökt leva som en vanlig människa: Varit ute med barnen, cyklat till affären med en av dom i släptåg, (försökt) gå på prommenad med hunden o s v. Tyvärr fungerar det inte att ignorera och det slutar med att jag mår sämre i huvudet efter att jag försökt mig på att leva lite. Känslan av att vara fången i mitt eget hem, och min egen kropp, växer, och jag längtar efter lugn och ro och smärtfrihet. Ofta tänker jag "nu är det bara X dagar kvar till Prinsen får gå på dagis igen och det blir lugnt här hemma", och det är inte roligt att känna så.

Vad gäller behandling o s v ligger det mer eller mindre på is fram till den 24 juli då jag ska till Neuromottagningen igen, och sen den 29 är det dax för nya sjukgymnasten. Det är föreslaget att jag ska bli inlaggd med någon sorts dropp i några dagar, men jag vet ju att jag kan bli bättre om jag bara får vila och avslappningsbehandling. Dessutom känns det lite krångligt och jobbigt att vara borta från Lillskrutten i flera dagar, dels med tanke på amningen och dels för att jag fortfarande tycker det är jobbigt att vara borta från honom. Vi får se vad Neuro säger helt enkelt. (Naturligtvis är det en ny läkare jag ska träffa den här gången, nummer fyra på Neuro, men det orkar jag inte göra något åt just nu i allafall...)

Objudna gäster

I morse väcktes jag av röster och hunden som skällde. Det visade sig att det var två av makens bekanta som bestämt sig för att stanna till här på sin väg norr ut, utan att höra av sig först. I vanliga fall skulle det väl vara okej (eller typ okej, jag är inte helt förtjust i att få gäster innan klockan åtta på morgonen oavsett hur jag mår...), men nu är det verkligen det sista jag behöver. Och när de väl står där och har kört hela natten så är det ju inte så lätt att säga "nej tyvärr, det passar inte".

Jag har gömt mig uppe i sovrummet med stängd dörr och väntar bara på att de ska ge sig iväg, men det visar de inga som helst tecken på att göra. Har bett maken hinta lite fint att mitt huvud inte orkar med folk i huset, men det verkar inte gå hem det heller. Det blir väl bara till att bita ihop och ta ett starkare piller för att fixa den här dagen.

Uppdatering kl 16:25: Nu har de äntligen åkt vidare, efter flera mer eller mindre fina vinkar från maken. Mormorn har dessutom varit här och hämtat de två stora barnen, och lillfisen sover. Synd bara att hela dagen hann gå (och min migrän blomma ut ordentligt) innan lugnet infann sig...

Nej, jag orkar inte

Idag har vi haft gäster, enkla gäster på det sättet att de inte har några barn och att vi är väldigt bekväma med varandra (man behöver alltså inte ha ångest för att det inte är superstädat och så). Vi hade så trevligt, lugnt och avslappnat, njöt en god lunch och fika efteråt. Ändå är jag helt slut nu, och huvudet är sämre än vanligt. Trots att det känns tråkigt att betala ett sånt pris för att få umgås så var det helt klart värt det. Jag börjar känna mig som ett socialt UFO (det är ju snart ett år sen jag "försvann" från omvärlden), och sådana här lufthål behövs även om det kostar på.

I morgon har maken lovat att åka iväg med storingarna en sväng så att jag får en lugn stund och en chans att vila (om Lillskrutten behagar sova d v s). Läntar redan.

Nå'n som vill deläga en sommarstuga?

Åtminstonne för ett tag, så att vi kan flytta våra lån till Skandiabanken. De har nämligen så urbota dumma kalkyler att vi, trots att vi skulle sänka våra lånekostnader med 3000-4000 kr i månaden om vi flyttade dom, inte får lån hos dom så länge vi har:
1) Tre barn, eller
2) Nuvarande månadsinkomster, eller
3) Sommarstugan

Enklaste sättet att lösa det på*, och komma runt deras pruttkalkyler, är att låta någon annan överta halva sommarstugan och halva sommarstugelånet. Så kom igen, vem vill äga halva stugan ett tag mot att de skriver på för ett lån på ca 135 000 kr? Låter väl som en jätte bra affär, inte sant?! (Om ingen nappar kanske man kan lägga ut den på Tradera? ;) Och för att göra det ännu mer lockande, lägger jag in en bild på det (egenhändigt byggda och målade) legendariska rosa dasset, eller vad säger du -sl-?

Ja, det är jag som står bredvid i kamokläder, så nu slipper ni fundera över det! ;)

* Visst, vi skulle kunna sälja stugan också, men det vill vi inte förän vi måste, och där är vi inte på långa vägar

Jag gjorde det igen...

... skolkade från kuratorn alltså. Fast idag var det inte helt och hållet skolk, eftersom Lillskruttens vattkoppor gjorde det lite svårt att få ihop det hela. (Jag skulle först till kuratorn kl 10, sen sjukgymnasten kl 11, och i min värld är sjukgymnastbesöket bra mycket högre prioriterat.) Får se om hon ringer och bokar en ny tid den här veckan, eller om jag får sommarlov. Inte mig emot, jag känner att jag behöver lite distans till sjukhusmiljön; vi har ju varit där minst en gång i veckan sen jag blev utskriven i slutet av april.

Sjukgymnastbesöket var bra, som vanligt. Skönt med avslappningsmassage, och akupunkturen gav bra effekt. Synd som fan att hon ska ha semester i fem veckor nu, men jag får väl försöka överleva det på något sätt.