Årets första grillning

Middagen är strax klart!

Published with Blogger-droid v1.6.4

En dag till spillo

Hela dagen idag har jag väntat på att min handläggare på FK skulle ringa upp. För det hade vi bestämt, eller rättare sagt, det hade hon bestämt. Jag vet inte hur ni är, men när jag väntar viktiga samtal så blir det liksom huvudfokus. Jag har svårt att göra något, eftersom jag vet att jag kan bli avbruten när som helst. Och det innefattar saker som att gå på toaletten (vilket jag följaktligen väntar med till det är absolut kris), borsta tänderna (då kan man ju inte svara i telefonen), hämta posten, laga lunch osv osv. Inte för att jag har så mycket att göra, mer än att vara sjuk, men gå på toa behöver jag i alla fall göra!

Och eftersom hon aldrig ringde upp, så försvann den här dagen till... ingenting.

Och på tal om ingenting så borde jag verkligen mejla Herr Professorn med en uppdatering. Men jag har verkligen ingen lust. Kanske på måndag, efter att FK ringt. Om hon ringer.

Glad påskupptakt

Telefonsamtal från fritids vid 15. Dottern hade kräkts. Kom hem och mådde lite risigt, men inte så farligt (enligt henne själv). La sig och vilade, allt verkade lugnt. Fram till 17 då Prinsen helt plötsligt kräktes, ute. Och då satte Dottern igång igen. Så nu har vi två skiftkräkande barn där uppe med Maken, medan jag och lille H håller oss undan här nere. Kan bli en intressant påsk det här...

Försenad treårskontroll

Igår var jag och lille H på treårskontroll på BVC. Bara det att det inte blev mycket till kontroll eftersom lille H vägrade säga ett enda ord till sköterskan, eller ens titta på henne. Hon försökte med allt, men han tänkte INTE tala om vad som var på dom där fåniga korten hon la fram eller vad man hade sakerna till. För än nu, över ett dygn senare, då han rabblade upp vad som var på alla nio korten. Minnet är det i alla fall inget fel på!

Andra blommor

Provade några andra blommor också, med varierande resultat... Dom två lila till vänster är rosen knoppar (beskrivning här) och väldigt lätta och snabba. De andra två blommorna var betydligt mer avancerade, i alla fall för en sällanvirkare som mig (beskrivning här).

Virka rosor

Det är vad jag gjort idag. Nu har jag ont i handen, så nu får det vara bra för idag. Så här blev dom:


Och så här gör man:

Lämna en lång garnända när du börjar som du kan använda när du rullar och syr ihop rosen.

Varv 1: 55 lm. Virka en stolpe i 4:e lm från nålen. *1 lm, hoppa över 2 lm, (1 st, 2 lm, 1 st) i nästa m*. Upprepa *-* till varvets slut. Vänd.

Varv 2: 3 lm (räknas som första stolpen), (1 st, 2 lm, 2 st) i den första lmb med 2 lm. *(2 lm, 2 st, 2 lm, 2 st) i nästa lmb med 2 lm*. Upprepa *-* till varvets slut. Vänd.

Varv 3: 6 st i den första lmb med 2 lm, 1 fm i nästa lmb med 2 lm . (7 st i nästa lmb med 2 lm, 1 fm i nästa lmb med två lm) 12 gånger. (9 st i nästa lmb med 2 lm, 1 fm i nästa lmb med 2 lm) 5 gånger. Tag av garnet och fäst.

Trä den långa garnändan (som du sparade i början) på en nål. Rulla ihop rosen och sy små stygn i botten på rosen under tiden som du rullar ihop den. De stora bladen ska komma ytterst så börja med att rulla från det minsta bladet. Finast blir om man inte gör rosen allt för hög så försök att hålla den lite platt i botten.

Beskrivning från Fröken Elsas virklblogg.

Och behöver man nybörjar-hjälp finns det en bra guide här.

Jag önskar jag orkade

Istället går jag in i sovrummet och stänger dörren. Där nere har Maken, Dottern och Prinsen fredagsmys. Lille H sover.

Det är inte utan att man känner sig lite utanför. Och samtidigt skulle Maken helt säkert inte säga nej till att vara den som låg här i ensamhet.

Jag är så otroligt tacksam att jag har en partner som för det mesta är väldigt förstående och som alltid finns där när jag ine orkar (dvs nästan jämt just nu).

Tillägg: Anledningen till att allt är så eländigt just nu är i korta drag att jag fortfarande står på högdos kortison. Det i sin tur gör att jag inte sover, vilket ger mördarmigrän i stort sett varje dag. Det kunde med andra ord vara roligare att vara Ponder just nu. Å andra sidan vet jag ju att det blir bättre, så fort jag blir av med kortisonet... Synd bara att "fort" verkligen inte är rätt ord att beskriva nedtrappningen.
Den nya behandling måste förresten vänta eftersom jag har svamp i munnen (som vanligt när jag står på kortison). Det finns tydligen risk för att den går ner i lungorna och ställa till med dåligheter. Så tillbaka i limbo ett tag till.

Plastiksturisterna

Tror folk att det är ett jävla skämt att operera sig?? Nej, jag har inte sett programmet, bara trailern där en kvinna först säger att hon borde sluta röka och sen sitter och både röker och dricker, samtidigt som hon skrattar och säger "dom sa ingen alkohol... men är det nyårsafton så är det!".

Det finns så mycket att säga om det här att jag inte vet var jag ska börja... Men kanske med att det är skrämmande att folk inte förstår att en operation är allvarligt! Att bli nedsövd och sedan skuren i är en stor påfrestning på kroppen, oavsett ålder och det är för mig helt ofattbart att någon går igenom det frivilligt. Att sedan spä på riskerna genom att strunta i förhållningsorder... ja, då får man nästan skylla sig själv när något går fel. Eller låt mig säga så här: Jag är inte det minsta förvånad att det händer allt som oftast att operationerna går fel. Det jag inte förstår är hur man kan spela med sitt liv så här?

Tre år

Så här dags för tre år sen jobbade läkarna för fullt med att stoppa blödningen och jag kämpade för mitt liv (tror jag iaf, jag vet ju inte eftersom jag var sövd ;). Kämpar gör jag fortfarande, för att få livet att gå ihop. Men vem gör inte det?

Städat

I princip hela dagen. Och ändå syns det knappt. Något tröstlöst...

Och det värsta är att innan nästa dag infinner sig när jag faktiskt orkar ta tag i skiten så kommer det att se lika illa ut igen.

Sen ett annat problem. Det är så mycket kläder, skor och annat som behöver tas om hand, som i skänkas/säljas. Men någon ork över för det finns inte. Kvarstår att slänga allt, men det tar emot. Så gör man liksom inte med saker som är fullt användbara.

Ibland känner man sig extra stolt över sig själv

Typ när man vrålat så högt på sin snart 5-åring att han kurar ihop sig i ett hörn och ser skräckslagen ut. Ja, det är sånna dagar man känner sig som en riktigt bra förälder.

Förbrukat förtroende

Nu börjar jag nästan tro att den ena flickans föräldrar motarbetar mig, eller inte vill att jag ska vara en del i hennes liv. I vilket fall har dom skadat hennes föetroende för mih rejält och jag tror inte hon kommer släppa in mig igen. Och det gör mig jävligt orolig, eftersom det hela handlar om att hon planerar ännu ett självmordsförsök.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Förbannade kräk!

Lille H vaknade för en halvtimme sen och la en spya i sängen. Exakt en vecka efter att Prinsen gjorde det samma. Jag som trodde att vi var färdiga för den här gången. Blä!