Biverkningar

Dom borde förbjudas. Det är inget roligt att må sämre än innan man började medicinera. Vänder det inte snart blir det ingen USA-resa för mig och eftersom det här är ett skov i en kronisk sjukdom, får jag inte ett öre tillbaka på försäkringen heller (upptäckte jag just). Det jobbigaste är att det liksom inte spelar någon roll vad jag gör, jag kan inte påverka hur jag mår, bara hoppas att kroppen vänjer sig vid kortisonet snart så jag slipper må skit.

Sena kvällar är bäst

För då har kortisondosen i kroppen sjunkit så mycket att jag nästan känner mig som vanligt. Synd bara att jag är för trött för att riktigt njuta av det. Borde kanske försöka sova bort ett par kortisonstimma timmar på dagen, så att den här bra tiden blir lite längre? (Nu tar den ju liksom slut när jag somnar och på morgonen måste jag ta nytt kortison...)

Nästa vecka semester

Vilket normala människor ser fram emot, men för mig, just nu, känns det bara väldigt jobbigt att ha alla hemma är jag mår piss. Som tur är förstår bästa maken, så han tar med sig barnen och drar upp till svärmor i slutet av nästa vecka. Undrar bara om man kan få hemhjälp om man är för dålig för att ta sig till affären? Annars får jag bunkra! (Alla grannar vi är på den nivån med är bortresta, annars hade dom säkert hjälpt till.)

En inte så glad midsommar

Tror på allvar att det går troll i det här med högtider i den den här familjen. Är det inte kräksjukor eller öroninflammationer, är det jag som lyckas tajma in något. Så den gång. Jag spenderade Midsommarafton på akuten och resten av helgen på sjukhuset, magtarmavdelningen närmare bestämt. Stort skov som inte visade sig som det brukar (inga kramper och diarréer, utan bara ömmande och svullen buk) och medföljande skyhög sänka gjorde att jag blev inlagd på dropp (så tarmarna fick vila) och intravenöst kortison. Och det roligaste av allt? Att biverkningarna gör att jag mår mycket sämre nu än innan jag åkte in.

Bleh.

Förhoppningsvis blir det bättre när kroppen vant sig och dosen också minskar.

Psssst!

För er som kan läsa den finns nu de utlovade bilderna på bandet i Prinsbloggen.

Varje år, samma visa

Den här veckan är alltid en av årets mest stressiga. Inte nog med att det är två (barn)födelsedagar, det är också avslutning på dagis och skola, barnkalas x2 och firande med släkten. Låt mig säga så här: Det är bara måndag och jag är redan helt slut!

Till nästa år blir det en knodd till som ska firas den här veckan, för idag på morgonen anlände första kusinen! Barnen är i extas och jag är löjligt stolt faster. Extremt bra prickat var det också, eftersom kusinernas födelsedatum nu blir 11:e, 12:e, 13:e och 14:e. Lätt att komma ihåg för migrändementa!

Förgymmad

Det har jag blivit idag. Med nya maskiner och allt, som är så high tech att man knappt förstår att dom tränar en. Men jag har en känsla av att jag kommer känna av det i morgon... Migränfri 2013 - nu kör vi! (Ingen tid för Beach 2012 här...)