Framme, väderomslag och migrän

Jag kom fram, utan större problem. (Det var lite osäkert om jag skulle få gå av i Borås bara, men det ordnade sig så bra.) Sällskapet är det bästa, men tyvärr kan man inte säga samma sak om vädret och migränen... Det har regnat oavbrutet hela dagen, men enligt SMHI ska det klarna upp till konserten i kväll. Annars blir det blött. Och kallt. Tur att jag packade regnkläder och vattentäta skor.

Migränen har jag försökt kurera med Zomig och kaffe, än så länge utan effekt. Hoppas verkligen att det lättar några kilo, annars känns det inte så roligt med konsert...

Nya erfarenheter

Att kissa på en buss som kör är svårt. Har man dessutom anlag för åksjuka är det något som bör undvikas så länge det går. När man hållt sig så länge att man MÅSTE gå, gör man vist i att inte gå direkt efter en måltid.

Se där, en bit bussvisdom till er från mig.

På bussen

Och det finns trådlöst nätverk, gratis.

Jag blir mer och mer glad att jag valde bussen framför flyg eller tåg. Hoppas det inte blir fullt så jag slipper någon parfymare eller rökare bredvid mig.

Uppdatering: Jag ställde väskan på sätet och såg oerhört upptagen ut med min dator när folket klev på i Sth. Alltså fick jag sitta själv, åtminstone till Jönköping.

Jodå...

... vårt internet går fortfarande ner varje kväll. Ibland går det upp igen, lagom till det är dags att gå och sova. Verkligen jätte bra Com Hem.

Hurra, nu drar jag!

Göte-la-borg, here I come!

Som jag sa till grannen: Det känns som ett halvårs semester att få vara barnfri i fyra hela dagar.

Verkligen försökt

För att inte känna mig som världens sämsta människa har jag idag ansträngt mig och varit en trevlig och närvarande svärdotter. En svärdotter som lyssnar uppmärksamt på allt prat, kommer med goda råd och glada tillrop. Det kostar på, men det går.

One down, one to go

Första telefonen är uppdaterad och back up:en återinstallerad. Det enda som försvann var min bakgrundsbild. Den fanns inte kvar i bildmappen, utan var lagrad någon annanstans på telefonen som jag inte kom åt. Men den finns kvar i någon fotomap någonstans, så det är inte hela världen.

Vilket skitgöra

Försöker göra back up och uppdatera mina mobiltelefoner (den gamla, W810i, för att öva innan jag gör det på den nya G900). Och jädrar vad det är mycket nedladdande hit, installerande dit för att försöka få med allt och göra det rätt.

Återstår fortfarande att se om jag lyckas... med någon av telefonerna. To be continued...

Vill ni göra back up på era mobiler rekommenderar jag MyPhoneExplorer. Med det kan man göra en hel massa roliga saker med mobilen från datorn, bl a spara alla sina sms, skicka sms, ringa mm mm. Förutom att jag inte fick Bluetooth-överföringen att fungera så gick det jätte bra att göra en back up på hela mobilen. Det är gratis och ni hittar det här >>>.

Plötsligt händer det!

Dotterns andra framtand har varit väldigt lös i några dagar. Så lös att hon inte kunnat äta ordentligt. Idag bestämde vi (hon och jag) att jag skulle dra ut den. Enda problemet var att jag inte kunde få runt snöret ordentligt och dra med fingrarna vägrar jag! (Tycker ju det där med lösa tänder är ruskigt läskigt som ni minns.) Efter några försök att skjuta upp det från Dotterns sida, tog hon helt sonika och drog ut tanden! Jag höll på att ramla baklänges när hon kom och visade mig - det trodde jag aldrig efter förra tandpersen.

Är så stolt över min lite hariga, men otroligt duktiga Dotter som drog ut tanden trots att det var läskigt!

Bättre idag

Vi acklimatiserar oss, till varandra och till att ha en extra person i huset/vara i någon annans hus. Fast jag känner mig fortfarande lite vilse när jag inte får sova i min säng i mitt sovrum (ja ja, det är vår säng och vårt sovrum, men maken berörs inte av att behöva flytta ut, därför får han inte vara med.). Jag har svårt att koppla av på dagen när jag inte får ligga där inne i husets tystaste rum. Får fly huset istället, för att få lite lugn och ro och det ger ju inte vila på samma sätt.

För att inte få allt för dåligt samvete ska jag tillägga att Svärmor är en mycket snäll (om än pratglad) människa. Hon respekterar att det här är vårt hus och att vi uppfostrar våra barn på vårt sätt. (Bara ett litet övertramp idag, men det märktes att hon insåg sitt misstag och ångrade sig.) Det är nog mest mig det är fel på, eller snarare - det är nog mest migränens fel alltihop.

Veckans snackis

O M G vad hon pratar, den där svärmor. I vanliga fall är matlagningen min avslappning - jag får stå själv i köket och pula med något jag tycker om. Idag pratade hon så mycket med mig att jag glömde bort vad jag lagade. Middagen blev därefter kan jag säga.

Jag som behöver en del lugn och ro på en dag håller på att gå under. Efter första dagen. I morgon måste jag nog dra mig undan mer för att orka.

Svärmor är här

Det går, men det är jobbigt. Jag mår inte bra och då är främmande (ja, jag vill faktiskt kalla henne så) det sista jag vill ha. Jag orkar ju knappt med min egen familj och det tar enormt på krafterna att ha henne här, trots att hon bara vill väl.

Till saken hör att det är första gången hon är här - hon har hindrats av svärfars dåliga hälsa när han levde och efter det sin egen reserädsla. Det är alltså ett stort steg för henne att komma hit och det gick liksom inte att omboka besöket bara för att Vovvan och jag är dåliga.

Maken ser i alla fall hur dåligt jag mår och försöker styra aktiviteterna utomhus. Kanske att de kan ta den där turen till landet över dagen om det blir fint väder.

Sen ska jag erkänna att jag har svårt att släppa in någon som jag inte känner. Jag vill inte att någon annan ska husera i mitt kök, eller tvätta min tvätt till exempel. Det handlar om mitt kontrollbehov - något jag borde jobba med antar jag.

Från kl 22 och framåt

Då går vårt internet ner - varje kväll. Hurra för ComHem.

Det är mitt i min surfa-på-bloggar-och-kommentera-tid, vilket förklarar varför jag varit lite osynlig på sistone. Så ni vet.

Jag vill inte!

Kan man få ta ledigt från sitt liv? Det är för mycket nu och jag fixar inte det. Huvudet värker, jag har ont i magen av oro, och i morgon, mitt i allt, kommer svärmor. Drömmen vore om maken, barnen och svärmor kunde åka till landet. Vara där några dagar så att jag och Vovvan fick vila. Fast det är nog mer en utopi än en dröm.

När man inte orkar gå upp för trappan, för att det tar emot i själen, då vet man att det inte är riktigt som det ska.

Försöker förbereda mig

På söndag drar det igång - då kommer svärmor hit och sen rullar det liksom på fram till slutet av september. Undra på att det känns som att sommaren är slut.

Fast man kanske vågar hoppas på lite sommar i Göteborg nästa helg? (Mitt track record är inte det bästa - det har regnat varje gång jag varit där på sommaren, men nån gång måste väl det ändra sig också...) Roligt ska det hur som helst bli!

Nej, det här gillar jag inte

Svullen, PMS:ig och mensvärk. Men ingen mens tack vare minipillerna.

Nej, ska jag ha allt det andra vill jag nog faktiskt blöda också. Då känns det som att det finns ett slut i alla fall. Nu känns det som att det kommer hålla på för alltid.

Fy fabian vad orättvist!

Slängde ett öga på Sommar med Ernst. Inte nog med att familjen de är hos bor på Gotland och har en egen ruin på tomten. Nu har de även världens mysigaste hemmaspa i ruinen också. Jag har varken ruin eller spa - är inte det orättvist, så säg?

När jag inte orkar blogga...

... då diskuterar jag i forum istället. Känns skönt att få ta ut sin ilska och frustration på annat håll, t ex på de som anser att de inte behöver vaccinera sig mot den nya influensan. (Så fick jag det sagt också.)

Spotify

För er som vill ha Spotify, men inte får någon inbjudan rekommenderar jag den här sidan >>>.

Ett problem mindre

Har ju mitt i allt elände glömt bort att berätta att tanden är ute! Tillslut gick hon med på att jag fick dra ut den. Det var det eller tandläkaren. Kan säga att jag fick stålsätta mig riktigt ordentligt - tycker det där med lösa tänder är nästan lika läskigt som blöta, lösa hårstrån - men det gick fort och lätt med hjälp av en bit fallskärmslina. Dottern kände inte att den ramlade ut den här gången heller (samma sak hände hos tandläkaren) utan fortsatte skrika ett tag till, för säkerhets skull liksom.

Efteråt grät både Dottern och jag av lättnad. En sak mindre att oroa sig för och bråka om.

Tungt och motigt

Idag har det varit en sån där sammanbrotts dag, igen. Migränen har varit förjävligt (tacka vädret och PMS:en för det), Vovvan är helt plötsligt sämre igen, det är fem dagar kvar till svärmor kommer, lille H ska skolas in på dagis veckan efter hon varit här.

Det blev för mycket - det är för mycket.

Måste få vara ifred, få fundera och förbereda mig både på det ena och det andra. Maken drog iväg med grabbarna till affären, men den halvtimmen räckte inte på långa vägar. Längtar till den där ensliga stenen i skogen igen, den där det bara är jag, tallarna och himlen.

Jag skulle inte ha skrivit något...

Vovvan är sämre idag. Går jätte dåligt, vingligt och okontrollerat. Tittar på mig med ledsna ögon när bakdelen liksom inte hänger med. Fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan.

Är det inte den ena...

När Vovvan mår bättre blir så klart nästa sjuk. Lille H vaknade med feber i morse och efter middagsluren hade han 40.2 grader (med Alvedon i kroppen). Nytt feberrekord i den här familjen. I med Ipren och efter 40 minuter är ungen nästan som vanligt. Lite lugnare, men glad och nöjd. Har jag sagt att han är fantastiskt tålmodig?

Vilken energi

Idag var jag i lekparken med Prinsen, grann-mannen och deras 3-åring. Kidsen sprang omkring som tokiga, som vanligt. Det gjorde även grann-mannen. Han jagade dom, hoppade runt, gungade dom och sprang upp och ned för rutschbanan. Jag som blev trött (i huvudet) bara av att gå dit kände mig som en pensionär.

Bättre idag

Vovvan rör sig mycket bättre idag - obehindrat med bara en liten hälta. Tror inte jag behöver skriva hur bra det känns?

Tack söta gulliga ni för alla fina ord och all uppmuntran. Det känns lite lättare när jag vet att ni tänker på oss och håller tummarna för det bästa.

Oro

Det ser inte bra ut. Vovvan går fortfarande väldigt dåligt (mycket mycket sämre än innan veterinären) och det är en plåga att se henne försöka bajsa. Jag börjar blir rädd att det inte kommer bli bättre, att jag kommer tvingas ta ett beslut jag inte vill ta. Jag förbereder mig och det gör förbannat ont.

Livet rullar på

Det går inte att deppa ner sig, speciellt inte med tre barn som pockar på uppmärksamheten. Idag tog vi oss samman och åkte till stranden igen. Ungarna badade och hade mysigt, jag stod i vattnet och passade de två äldsta. Fanns ingen tid alls till att tänka, bara vara med och passa dom. Ganska skönt faktiskt.

Sen kom min mamma dit och hämtade de två äldsta, alltså hade vi bara lille H med oss hem. Underligt hur lugnt det är med bara ett barn - det tyckte vi aldrig på den tiden när vi bara hade Dottern! Skönt för både mig och Vovvan med ett lugnt hus. Vi kan båda vila och slappna av på ett helt annat sätt. Hon går i alla fall mycket bättre idag jämfört med när vi kom från veterinären igår. Fast hon är fortfarande sämre än innan vi åkte dit...

Vovvan & jag

Min älskade fina Vovva har spondylos.

Vad som händer nu vet jag inte. Veterinären var minst sagt fåordig, vilket fick mig att tro det absolut värsta. Nu har jag läst på lite och vet att det inte behöver vara så. Är jävligt förbannad på vet. som inte informerade ordentligt. Det finns nämligen massor att göra, även på en gammal hund.

Nu står hon på anti-inflammatorisk och smärtstillande medicin i två veckor, sen är det meningen att vi ska tillbaka. Jag kommer dock leta rätt på en ny veterinär - dit går jag inte tillbaka. (Det hände fler saker idag som gör att jag tappat förtroendet för honom, men det orkar jag inte skriva om just nu...

Själv har jag dåliga levervärden, järnvärden och förhöjda inflammationsprover. Antingen skov i tarmen på G eller så är det levern som spökar. Har blivit uppbuffad i kön till den trevliga undersökningen. Fast det bryr jag mig inte om just nu, jag tänker bara på min Vovva.

Dåliga nyheter

Både för mig och hunden. Ganska deppigt här just nu alltså. Återkommer senare.

---

Oväntat rörd

Idag började jag storgråta när jag hörde en låt. Bara så där och helt oväntat. Jag kan inte ens komma ihåg vad det är jag associerar låten till, bara att jag har en stor lycklig-nostalgisk-vemodig känsla sammanknippat med den. Så stor att tårarna kom vid den här textraden:
"... och om jag skulle dö nu så drunknar jag i dig, så naken som jag föddes ger jag mitt liv till dig..."*

Mycket underligt.

Jag har förresten några till låtar som jag alltid gråter till, men i de fallen är det lite mer lättförståeligt, som t ex Wonderful world med Louis Armstrong och Rain King med Counting Crows (de spelade vi på min pappas begravning), I remember you med Skid Row (konsertminnen), November Rain med Guns n' Roses (tonårssmärta), Himmelen med Ratata (sen min farmor dog). Säkert en hel massa fler, som jag inte minns just nu.

Vilka låtar gråter du till?

Trädgårds tomtar

Det är lite lustigt, för både de som ägde sommarstugan och de som ägde huset innan oss var ena riktiga trädgårdstomtar. Vi har alltså en hel massa växter, träd och buskar, som vi inte har en aning om hur man sköter om. Och inte bryr vi oss heller.

Skulle de forna ägarna åka förbi skulle de förmodligen gråta blod över förfallet.

Det luriga är att vi aldrig har träffat dom som vi köpte huset av (de hade redan flyttat utomlands - hennes mamma skötte hela affären) och vet inte hur de ser ut. De kan alltså stå och glo på trädgården utan att vi vet om det...

Somrigt

Idag tog vi (läs: jag) oss (läs:mig) samman och åkte till sommarstugan. Och vilket vinstlott det blev. Vi var ett barn kort - Dottern var hos en kompis och lekte - kanske bidrog det till att det var ovanligt lugnt och skönt, plus att Prinsen sov en timme där. Vi bara var, låg under parasollerna och gillade läget. Underbart! Det var så avkopplande att jag till och med orkade med en tur till stranden. Kändes oerhört normalt att jaga ungar i vattenbrynet. Fick ta mig årets första dopp, med två gallskrikande killar på stranden, men det var skönt ändå.

Visst har jag varit lite migränig när vi kom hem, men det här var en sån här dag när det var värt det.

Vovvans favorit plats

Mellan mattes ben i soffan. Bättre än så kan det inte bli utan mat inblandat tycker Vovvan.

Varför jag inte orkar laga mat nu för tiden

Idag såg jag och Prinsen på Martha Stewart. (Nu tror ni väl att han är värsta rediga killen, men det var bara för att han var lite trött som han gick med på att titta på det, jag lovar.) Där lagade dom Chicken Pot Pie, och det tyckte Prinsen verkade som en bra idé till middag. Eftersom jag inte hade något bättre förslag satte vi igång att pochera kyckling, göra bechamelsås och pajdeg... Ja, ni förstår ju själva hur bra det där gick, speciellt om ni har läst mitt förra inlägg.

Resultatet blev en hel massa jobb för en maträtt som var okej, varken mer eller mindre. Fast Prinsen åt med god aptit, det är ju alltid något.

Då var gårdagens Smörebröd bra mycket godare. Och enklare. Danskt rågbröd, sallad, skivad färskpotatis, skivat ägg, varmrökt regnbåge och romsås. Mums! Fast det gillade inte barnen, så klart.
Hur man än vänder sig har man rumpan bak, och jag blir less på att laga mat.

Man får tänka på vad man säger

Idag blev Prinsen och jag lite osams i köket. Han vill gärna hjälpa mig att laga mat, vilket han får så länge han lyssnar på vad jag säger. (Det är ju lite viktigt eftersom det är varmt och vasst typ.) När han idag, för andra gången, hade ner kaveln på min tå, fick jag nog och skickade ut honom ur köket med orden:
- Gå upp och bråka med dom där uppe istället.

Jätte smart, verkligen. För han gick raka vägen upp och smällde till sin lillebror. När maken frågade vad han höll på med svarade han, nästan sanningsenligt, att "mamma sa att jag skulle gå upp och slå er". Heja mamman.

Tanddrama

Alltså det här med Dotterns lösa mjölktänder håller på att bli en riktig dålig följetong här hemma. Nu har hennes framtänder där uppe varit lösa i evighet, och det är inga problem med det, för än nu, när de permanenta tänderna kommit upp. Både snett och bakom sitter dom.

Enligt tandläkaren, som drog ut förra tanden, så är det inte bra att just tänderna i överkäken kommer upp för mycket på fel ställe, eftersom de inte flyttar sig lika bra som de i underkäken som har hjälp av tungan.

Nu har vi i två veckor (sen de permanenta började titta upp) kört med att hon måste vicka minst fem minuter om dagen. Förhoppningen var att de skulle bli så lösa att hon kunde repa mod och dra ut dom. Men icke. Vi har lockat med stora belöningar (Älvböcker, glass, Gröna Lundsbesök mm mm mm), men inget hjälper. De två senaste dagarna har vi suttit med henne i badrummet och verkligen peppat och pushat henne, helt utan resultat. Så fort vi försöker hjälpa henne blir hon hysterisk och skriker högt, trots att hon vill att vi ska hjälpa henne. Skit jobbigt är det, både för henne och oss.

I morgon är sista dagen hon får på sig, sen blir det till att ringa tandläkaren igen. Önskar vi slapp, önskar att det inte vore en så stor grej, och framförallt önskar jag att de där permanenta tänderna inte kommit upp.

Uppdatering:
Tanden sitter fortfarande kvar, men maken har fått försöka dra ut den... två gånger, för satan vad den sitter. Förstår inte hur det är möjligt när den nya tanden kommit upp så mycket, ska inte rötterna liksom försvinna på mjölktanden då?

Nytt Ponder-pyssel

Ni kanske undrar vad jag håller på med om kvällarna, nu när jag inte sitter vid datorn hela tiden? Jag har börjat göra namnsmycken, d v s brickor, stavar eller hjärtan med handstämplade namn (eller något annat på). Det började med en födelsedagspresent till Busmamman, och sen har jag inte kunnat sluta.
Här kommer några exempel - klicka för större bild:

Jag gör gärna smycken på beställning - bara mejlatillmig[at]yahoo.se och berätta vad ni är intresserade av!

Oljud

Nu gnisslar tangenbordet också på Den Lilla Röda. Inte ett dugg irriterande.

Mera jordgubbar

En hel liter till blev det idag. Ville bara tala om det. Nu ska jag äta jordgubbar med mjölk.

Det här med minipiller

Nu har jag bestämt mig - det här går inte längre! Jag kan inte ha migrän varje dag, det går inte, hela livet stannar ju av. Lägg dessutom till mellanblödningar var och varannan dag, så förstår ni att det inte håller.

Nog. Sen får gyn och neuro säga vad de vill.

När måttet är rågat

Idag blev det för mycket med alla ungar som skriker och bråkar konstant. Jag bröt ihop, igen. Tur att jag har världens bästa make. Han packade in de två äldsta i bilen och drog till sommarstugan. Kvar hemma är jag och lille H, som ligger och sover.

Nu ska jag gå på toa och njuta av att det inte är något som står och skriker på mig utanför eller rycker i dörren. (Maken är förjävlig på det sättet - inget toahyfs alls...)

Ingen bra start

Den Lilla Röda är ingen lycklig dator. Den kraschar och segar sig. Typiskt mig att få tag på ett måndagsex. Kära maken har försökt fixa, men rätt var det är blir Den Lilla Röda trött och lägger av. Speciellt om man försöker använda webkameran.

Är det inte konstigt att en ny dator ska krångla så mycket? För det första är det hundra uppdateringar som måste göras (hallå, var den inte ny?!) och för det andra är det förinstallerat en massa skit som bara förstör. Tur att Maken har betydligt bättre tålamod med sånt här än vad jag har, annars hade nog Den Lilla Röda åkt i väggen för länge sen...

Adoption, abort och lite dåligt samvete

Såg just ett program på MTV som handlade om gravida tonåringar som valde att adoptera bort sina barn. Hjälp, vilka starka kvinnor, som trots att de hade mycket starka känslor för sina barn tänkte på deras bästa och valde att adoptera bort dom till de som kunde ge dom ett bättre liv. Kan säga att jag stortjöt när man fick följa med när en utav tjejerna skulle skriva under papprena och sen när hon lämnade bort sin dotter för alltid. Då hade hon haft sin dotter hos sig i nästan en hel månad.

Jag tror inte att jag skulle kunna göra det valet - jag hade nog bara tänkt på mig själv och mina egna känslor och behållit barnet, även om det inte hade varit det bästa. Det fick mig att börja tänka på mina egna val (när jag blev gravid med H.) och för vems skull jag gjorde dom. Även om jag aldrig skulle vilja leva utan lille H kan jag ibland få dåligt samvete för att mina val gjorde mig till en så dålig mamma. Dessutom verkar det som att de (mina val) påverkade både min lever och min bentäthet - något som får långtgående effekter.

Det tjänar ingenting till att tänka så, jag vet, men ibland önskar jag att det var annorlunda...

Tur att vi har grannar

Speciellt grannar som odlar jordgubbar och sen är "dumma" nog att åka bort när det är skördetider. En hel liter plockade Dottern idag, med löfte om att det blir mer inom de närmsta dagarna.

Drömmar som bitar sig fast

Hela dagen idag har jag gått omkring med en dröm jag drömde i morse i väldigt färskt minne. Den var egentligen inte otrevlig, mer nostalgisk, men känslan har funnits med mig hela dagen.

Det är underligt det där, hur vissa drömmar biter sig fast och andra försvinner så fort man vaknar.

Välkommen hem!

Så blev det då äntligen en ny dator. Och inte bara det, den är R Ö D också. Lyllos mig! Mindre lyllos maken som fick åka till NetonNets lagershop. Men vad gör man inte för en glad fru? Synd bara att det tar hundra evigheter att installera program och flytta allt från den gamla datorn (som jag sörjer lite att jag inte kommer använda mer - den har varit så bra så länge ju...).

Right out of the box

Nya tider, nya lån

Idag fick vi äntligen besked från Skandiabanken. Vi får flytta våra lån dit och sänker därmed våra lånekostnader med 0.3 % rakt över. Och har man över 2 mille i lån blir det en del på ett år. (Närmare bestämt över 6000 kr.)

Det var dessutom i grevenstid för vi har fått ny taxering på sommarstugan (den fördubblade sig, bara så där!) och med den är det inte säkert att vi hade fått låna hos dom.

Skönt med lite flyt!

Idag då?

Det har regnat hela dagen och vi har varit hemma. Med tanke på det har det varit en bra dag utan alltför många sammanbrott. Mycket tack vare att killarna sov middag samtidigt. En timmes lugn och ro gör mycket för migränen, så är det.

Dagens recension

Bild från filmonic.com

Det efterfrågades ett utlåtande om Ica Age 3 nedan, så här kommer Dotterns åsikter:

Dottern: Det var en jätte jätte bra film. Den var liksom rolig och så.
Jag: Men vad var det som var bra med den då?
Dottern: Jag vet inte... Den var liksom bara jätte bra.

Själv tyckte jag den var okej. Den hade sina höjdpunkter, och den nya karaktären (på svenska görs rösten av Claes Malmberg) var kul. Ekorren är naturligtvis med, men det känns som han fått lite för stor plats den här gången. Det är liksom inte lika roligt längre att se honom jaga det där ekollonet... Storyn kändes dessutom som en upprepning av tvåan, i en ny miljö typ.

Åsikterna går alltså isär och ni får själva välja vem ni litar mest på!

Dagens fynd

Kom i allafall hem med Madagaskar 2 på DVD för 49 kr. Alltid något. Nu ska jag och maken titta på original versionen - ungarna har redan sett den svenska.
Bild från Cinemart.se

Dagens migrän

Var ganska okej i morse med, så vi bestämde oss för att åka iväg en sväng efter lunch. Då alla skulle vara så mätta och pigga som möjligt. Tanken var god, men det slutade ändå med en skrikande ungar, och en migrän-mamma. Så klart.

Ibland undrar jag varför jag ens försöker?

Fast jag vet ju varför. Jag kan inte ge efter för migränen och sluta leva livet. Kan inte stänga in mig ännu mer. Det finns inte på världskartan.

Äntligen bättre

I morse vaknade jag utan dundermigrän för första gången på, ja alldeles för länge. Min kropp beter sig som att den har ägglossat (jo, jag ägglossar, den påverkas inte av minipillrena) och det skulle ju förklara varför jag mår bättre nu. Men att ha migrän konstant från mens till ägglossning är inte någon förbättring. Jag ger minipillerna en månad till, sen får det vara nog med konstgjorda hormoner. (När de ändå inte hjälper vill jag inte hålla på att stoppa i mig sånt.)

Hur som helst. Idag har jag och Dottern varit på bio. Ice Age 3. Jag blev ruskigt yrslig efteråt, men annars var det bra. Och mysigt att få vara ensam med Dottern utan uppmärksamhetskrävande småbröder.

Men sov då!!

Två av tre barn fortfarande vakna. Jag pendlar mellan att gå i bitar och förbanna migränen. Kanske lika bra att gå och lägga sig? Föregå med gott exempel typ.

Låt mig vara!

Lägg av! Lämna mig ifred! Stick!

Allt och alla är alldeles för nära och alldeles för mycket idag. Vill bara vara för mig själv, utan ljud, stök och bråk.

Och det är bara första dagen på semestern...

Inte direkt mini-migrän

Sen jag började med minipillerna för elva dagar sen har jag haft mycket migrän varje dag. Vilket är en försämring. Ringde BM på familjeplaneringen idag. Hon tyckte att jag skulle bita ihop och stå ut för "huvudvärken är övergående". Att det skulle vara migrän verkade hon inte riktigt tro på och jag mådde för dåligt för att orka argumentera.

Jag är i allafall väldigt glad att jag inte satte in en hormonspiral.

När migränen sätter stopp

Idag badade Dottern och Prinsen här uppe där vi har ett sittbadkar. Med mycket vatten i blir det väldigt djupt och väldigt roligt. Plask, skratt och höga tjut av förtjusning. Jag tittade ner i deras underbara ansikten, fyllda av skratt och glädje, och ville så gärna vara där och leka med dom. Istället var jag tvungen att gå därifrån* med sprängande huvud och tårarna brännande bakom ögonlocken. Det är varken rättvist eller roligt att jag ska behöva vara en så tråkig mamma.

* Naturligtvis fick maken gå dit istället

Program som skakar om

Lille H slog på TV:n idag och råkade hamna mitt i ett program om gömda och glömda barn på TV2. I programmet berättar en mamma om hur hon ensam tog hand om sin dotter de första åtta månaderna av hennes liv. Sen tyckte mamman att dottern och pappan borde ha kontakt. Dottern började vara hos sin pappa torsdag till söndag varannan vecka och allt verkade frid och fröjd. Ända till dottern började på dagis och de tog in en manlig vikarie... Varje gång den lilla flickan kom nära vikarien försökte hon öppna hans gylf och ta på hans penis och pung. Det visade sig att pappan hade lärt sin dotter att ta på och på det sättet tillfredsställa honom. Den lille flickan visade samma beteende så fort hon träffade en man i pappans ålder - så djupt satt det.

Jag kan inte sluta tänka på det. Mår så fruktansvärt illa bara av tanken på att någon kan lära ett barn något sådant, och dessutom sin egen dotter. Det finns inte ord...

I det här fallet gick det trots allt förhållande vis bra. Tack vare rådigt ingripande av förskolan och socialtjänsten uppdagades det hela. Övergreppen upphörde medan flickan fortfarande var så liten att hon inte kommer minnas vad som hänt. Hon har lärt sig hur man ska umgås med män.

Jag tänker på alla barn som lever med övergrepp under hela sin uppväxt. De som länge tror att det är normalt att ha det så. De som inte vågar berätta för någon eftersom den som förgriper sig på dem hotat och skrämt dem.

Fy fan.

Dagens D-vitamindos

Äntligen väder för mig. Och nej, jag är inte naken, det ser bara ut så.

Myggbollar

Verkligen tjusig fot han har, min lille Prins.

Mitt nya, husliga jag

Idag har jag tvättat tre fulla maskiner tvätt. Det blev nästan tomt på tvättstugegolvet efteråt.

Synd bara att jag glömde tvättmedel i två av maskinerna.

Ut ur mitt skal

Vad jag är glad att jag har en vän som Busmamman! En vän som jag känner att jag kan och orkar ringa till. En vän som jag kan prata av mig med, om allt.

Tack finaste du för att du drar mig ut ur mitt migränskal. För att du får mig att inse att jag faktiskt är mer än min migrän, att jag kan och orkar en hel del. Som maken sa efter vårat telefonsamtal igår: "Jag kan inte ens minnas när du ringde upp någon självmant och pratade så länge... Det känns friskt!"

Du får mig att känna mig frisk, så är det.

Hunden

Nu har vi börjat med Galastop mot skendräktighet. Tydligen var veterinären mer bekymrad/fundersam den här gången, (det var maken som var där den här gången), vilket inte känns så bra. Nu hoppas vi på bra effekt (vad det nu är...?) till vi ska tillbaka i början av nästa vecka. Till råga på allt har hon blivit halt, och det har inte blivit bättre trots strikt vila, vilket tyder på att det inte är muskulärt. Jag misstänker en korsbandsskada, vilket inte känns precis munter. På det hela taget är det ganska deppigt här faktiskt, men jag försöker att inte ta ut något i förskott...

Vind

Idag har det blåst, inte friska fläktar men tillräckligt för att vi skulle kunna vara ute lite grann utan att bli helt uppätna av myggkräken. Nu önskar jag mig mera vind, för att sitta inne på sommaren är verkligen helt värdelöst. Prinsen försökte ett par gånger gå ut och leka i sin älskade sandlåda, men han kom in nästan direkt. "Myggorna bara biter och biter och biter mig mamma."

Artikeln publicerad!

Ganska märklig, men bra känsla att se sitt namn i tidningen så där. Det roligaste är att den inte hamnade sist heller, och att allt jag skrivit kom med.

(Ni som vill läsa kan väl hojta till här med en mejladress eller mejlatillmig@yahoo.se)

I-lands-fan

Hade sett ut en ny dator åt mig. Skulle bara lämna tillbaka den andra jag köpt på Expert först. När det var gjort var datorn så klart slut. Nu måste jag börja om - hitta en ny dator jag vill ha till ett bra pris. Vilket genomjobbigt i-landsproblem.

Ännu en påse

Idag har jag kunnat räknat av ännu en påse på min blodskuld (se längst upp till höger). Tack Busmamman som lämnat blod för min räkning!

Ni glömmer väl inte att hojta till om ni hoppat på min utmaning?

Bytt är bytt

Idag har grannarna tagit med sig Dottern till Naturhistoriska. Istället fick jag ta hand om deras valp över dagen. Ett ganska hyggligt byte om jag får säga det själv. Fast jag vill nog ha tillbaka Dottern i kväll. Hon är trots allt lite mer väldresserad än deras lilla slyngel!

Mygginvation

Kombinationen av ihållande regn följt av värme är tydligen mycket bra för myggorna. För första gången sen vi flyttade hit har vi så mycket myggor att vi inte kan vädra, på dagen. Vågar man sticka ut näsan på kvällen, t ex för att gå ut med hunden, blir man fullständigt omsvärmad av de små kräken. Vet inte om det beror på att jag inte är van vid så här mycket mygg, men jag får nästan panik när de finns överallt...

Stackars Prinsen ser ut som han fått böldpest, eftersom de på dagis håller sig i skuggan (så klart), och gråter på nätterna för att det kliar så mycket. Idag ska vi köpa myggnät och kanske också en AC om det finns några kvar.