Sånt där som är så kul att känna

Om jag ska vara riktigt ärlig har den här lördagen varit lättare för mig att klara av hemma, när en av de två högljudda busungarna varit slagen. Jag har mest suttit här i soffan med Prinsen hela dagen och sett till att han druckit och ätit en smula. Han har mest legat stilla och varit tyst.

Ikväll har jag bara måttlig migrän. En vanlig lördag brukar den vara monstruös. Men om det ska ske på bekostnad av mina barns hälsa, väljer jag så klart alltid den monstruösa. Tror jag.

Jobbat undan gammalt skräp

Har haft en artikel som blivit liggande sen innan jul. Idag, under tiden Prinsen sov middag, gjorde jag äntligen klart och skickade iväg den. Känns riktigt befriande.

Hoppas nu att redaktör'n gillar'n så jag slipper få tillbaka den för mer korrigeringar.

Sovit länge, vaknat pigg, ätit lite

Inget bakslag än, han kanske bara var trött av nattens kräkande? Efter en lång middagslur (närmare tre timmar) är han i alla fall ungefär som vanligt. Lite mer uttråkad bara. Ganska mycket saftsoppa och ris har han fått i sig och en hel rostmacka. Skönt det, så han inte försvinner, den lilla räkan.

Vi passerar nu 15.5 timme utan kräks. Känns fortfarande väldigt långt kvar till 48...

Åh nej...

Blek, hängig och vill inte dricka något. Känns som att det är på väg att börja om, även om Prinsen själv vägrar säga om han mår illa eller ej.

Läget just nu: lugnt

Inga kräkor sen 23-tiden igår, både blåbärssoppan och brödbitarna har fått stanna i magen. Prinsen verkar pigg, sitter uppe i soffan och pratar på som vanligt. Skönt att den bleka, slappa, hulkande trasan försvunnit för stunden i alla fall.

Återstår bara kräkberedskapen: vem kommer kräkas här näst och när? Just nu önskar jag att det var söndag kväll och att vi alla klarat de kritiska 48 timmarna...

Framsteg

Nu hinner i alla fall vattnet kallna i kranen mellan kräksomgångarna. Det måste väl räknas som ett steg i rätt riktning?

... men han får fortfarande inte behålla den lilla vätska vi får i honom. Nu hoppas jag han får sova ett tag och att magen på den tiden hinner lugna sig lite. Lika bra att jag också går och lägger mig snart. Det finns ju möjlighet att det blir lite dåligt med sömn inatt.

Telefonsamtal från dagis

Prinsen har spytt ner hela sig och golvet.

Trevlig helg.

Just när den ena blivit frisk, tar den andra vid. Bara att hoppas att alla är friska till nästa vecka då jag är ensam med barnen onsdag till fredag... Fy fan vad jag hatar magsjuka.

Uppdatering 16:30:
Och det kräks och det kräks och det kräks, trots att han inte har något kvar att kräkas. Stackars min lilla Prins, han kvider "nej nej nej" när han känner att det är på gång.

Det har löst sig!

Min handledare har övertygat chefskvinnan om att jag ska få praktiklön. Gudomligt skönt!

Nu ska jag bara deala till mig lite tjänstledigt från jobbet, så att jag kan praktisera på heltid på riktigt.

Hemma efter en lååång dag

Eller egentligen borde jag skriva "hemma igen", för jag var faktiskt hemma en hel timme mellan 18 och 19. Fast då var det fullt ös, så det var lika jobbigt som att vara borta.

Men nu, nu är jag i alla fall hemma för gott och i morgon tänker jag båda ta sovmorgon OCH jobba hemma. Känns som höjden av lycka efter en sån här dag. Sen är det helg och då ska jag först överleva en lördag med mina barn och sen åka till jobbet på söndag och vila upp mig. Typ.

Dåligt dag

Stor migrän och illamående hela dagen. Dessutom är nattsvetten tillbaka, vilket gör att sömnen inte blir den bästa. (Tacka fan för det när man ömsom svettas som en gris och ömsom är genomblöt och -frusen.) Jag skyller på höjningen av Imurelen - är uppe i fulldos nu och det lär väl ta ett par veckor innan biverkningarna lägger sig.

Dessutom ska jag ha mens. Bara en sån sak. (Om ni inte redan var övertygade om att det är ruskigt synd om mig idag.)

Alltså, min mamma...

Dottern har varit hos mamma sedan igår och haft sportlov. Idag ringde jag till mamma på mitt på dagen och då säger hon att hon är hos grannen. En granne som är äldre och varit krasslig ett tag, som mamma brukar titta till. Så långt okej. I nästa andetag säger hon att hon just ringt till ambulans eftersom han är så dålig att hon tror att han håller på att dö. Och att Dottern är där och tittar på barn-TV.

Alltså, jag förstår ju att hon vill hjälpa till, men det känns bara så väldigt konstigt att hon släpper allt för en granne (när hon inte hade tid och ork att hjälpa oss när jag just hade hållit på att dö) och dessutom drar dit min Dotter. Jag tycker inte man ska hymla om döden, inte alls, men att släpa dit henne till en svårt sjuk människa, som hon dessutom inte känner, det känns lite onödigt faktiskt. (Dottern är ju så stor att mamma hade kunnat lämna henne hemma hos sig med telefonen till hands så att hon kunde ringa om det var något.)

Många gånger förstår jag inte alls hur hon tänker, min mamma.

Hur inflytelserik är din blogg?

Har ni sett den här sidan?

Tydligen är min blogg

"en förhållandevis inflytelserik blogg. Endast 23% av svenska bloggar är mer inflytelserika."

Det är ju troligt, men roligt.

6 kilo på 6 veckor + lite hundsorg

Inte konstigt att kläderna inte passar längre. Fortsätter jag gå upp i samma takt kommer jag ha 10 extra kilon när kortisonkuren är slut.

Jag har alltid gått upp ett par kilo när jag äter kortison (det är ju enormt aptitstimulerande), men inte så här mycket. Det tog ett tag innan jag klurade ut vad det beror på: Vovvan - vid alla tidigare kortisonkurer har hon funnits och vi har promenerat varje dag. Sen hon dog har jag inte promenerat alls. Inte velat, inte kunnat, för att det gjort för ont att gå utan henne vid min sida.

Idag tog jag tjuren vid hornen och gick ut. Det var konstigt, sorgligt och flera gånger höll jag på att vända mig om för att se om hon inte kom snart. Som jag brukade göra. Men det gick, som allting gör och jag vet att nästa gång känns det lättare. Och jag tror att Vovvan var med mig, på något vis, någonstans, så att jag slapp gå ensam i mörkret.

Förhoppningsvis kan jag bromsa viktuppgången också.

Olika känslor för barnen

Det är underligt, men trots att lille H haft feber över 40 grader sen i lördags så är jag inte speciellt orolig för honom. Dels för att han är nästan lika pigg och glad som vanligt, men också för att jag ser honom som mer tålig än Prinsen.

När Prinsen blir sjuk blir jag alltid orolig, oavsett om det är feber, kräksjuka eller onda ben. Han känns så tunn och skör på något vis (han har ju inte ett uns fett på kroppen) och blir väldigt påverkad när han är sjuk.

Dottern är nästan aldrig sjuk så när hon är det oroar jag mig också.

Konstigt egentligen, att det är den lille, han som alltid kommer vara min bebis, som jag oroar mig minst för. Undrar om det kommer fortsätta så längre fram, över andra saker?

Idag är det lille H och jag

Det är fortfarande febrigt, men bra mycket piggare än i lördags. Så idag är vi hemma och rår om varandra och myser. (Och jag försöker att gott göra för mitt vredesutbrott igår...)

A sudden urge

Fick plötsligt lust att sitta uppe halva natten och titta på sitcoms. Bara dötitta, utan att vare sig tänka eller skratta. Vegetera, som föredetta pojkvän kallade det. En chans att tömma huvudet. Det vore fint det.

Psssst!

Var är ni? Vad gör ni? Hur mår ni?

... och ni som har tillträde till barnens bloggar kan hoppa in till Prinsbloggen och kolla in min nya hobby. (Finns bland "Ponders bloggar".)

Vredesutbrott på den som förtjänar det minst

I morse fick jag psykbryt på lille Herr'n för att han hällde ut min tekopp. Över mig, tidningen, min medicin (den blev en härlig sörja kan jag avslöja...) men framför allt över försäkringspapprena för Vovvan som jag med stor möda fyllt i.

Och jag blev som tokig och gastade och skrek på det stackars lilla barnet. Inte förrän han grät så han skakade i hela kroppen slutade jag skrika. Och började istället gråta, för att jag är en så usel mamma.

Å vad jag längtar till kortisonet jag slutar på kortisonet, för så här arg och okontrollerbar är det helt värdelöst att vara.

Någon som gillar Green Day?

Då missar du väl inte att det är biljettsläpp till konserten på Ullevi 5 juni i morgon kl 9?

Uppdatering:
Jag fick tag i biljetter - hurra! Det här har jag längtat efter sen... ja, nästan så länge jag kan minnas!(Vilket inte säger så mycket eftersom mitt minne inte sträcker sig längre än ett par dagar bakåt. ;)

Nytt feberrekord

Idag har lille Herr'n toppat 40.7 grader. Obehagligt högt. Han är så klart tagen, men ingen trasa. Tack och lov för ibuprofen.

Jobbat hela dan

Fast egentligen var det bara halva, men när det är helg räknas det väl dubbelt, eller?!

Hur som helst var det gudomligt lugnt och skönt på jobbet idag (man vet ju aldrig hur det är där, ibland kan det vara fullsatt även på helgen - idag var jag ensam). Jag fick en hel massa bra grejer gjorda, så nu känns det lite bättre i jobbsamvetet. Ett bra sätt att börja veckan på.

Kortison-kagge

Ja, nu börjar en månads kortisonknarkande att ge utslag på utseendet. Ansiktet börjar bli rundare och framförallt har jag lagt på mig ett antal kilon runt magen. Ser inte riktigt klokt ut om jag ska vara ärlig och det blir ju inte bättre av att inga kläder sitter som de ska. Ska försöka hitta ett par billiga toppar i större storlek, för jag vägrar gå i korvskinn och känna mig gravid resten av våren. Och så snart kortisonkuren är slut blir det nya matvanor (d v s inte överäta och proppa i mig sötsaker varje dag) och kanske till och med lite träning på sjukgymnastiken? Det sistnämnda vore ju bra på mer än ett sätt...

En fördel med avregleringen av apoteket

När man kl 23 inser att iprenet är slut och lille H är brännhet trots alvedon. Då är det rätt skönt att kunna kvista ner till Ica och köpa en flarra. (Plus att man så dags inte bryr sig om att det är rätt mycket dyrare än på apoteket.)

Det rasar tak runt om i landet

Är det någon mer än jag som tycker att det är oroväckande att det är så många tak som rasat in av snön den senaste tiden? Jag menar, man tycker ju att de som har hand om idrottshallar, ridhus och så vidare skulle vakna till när det börjar hända på andra håll och typ börja skotta taken eller nått?
Fast det är förstås enklare att stoppa huvudet i snön och låtsas att det regnar.

Vad tror ni?

Kan man skriva en artikel på ca en A4 under en reklampaus? På engelska dessutom.

Jag kanske borde stänga av TV:n istället och få något gjort?

Uppdatering:
Det gick inte på en reklampaus, men när filmen var slut tog det bara 20 minuter att skriva ihop något. Jag lär säkert skriva om det i morgon, men det är en början i vart fall.

Mer lagom idag

Men fortfarande urlakad. Har jobbat med en massa teknikskit hela dagen, sånt som borde funka men inte gör det. Alltså inte fått något gjort direkt, vilket innebär helgjobb. Igen. Deadlines move for nobody.

Men i morgon ska jag vara ledig. Och försöka njuta av att umgås med min familj.

Inglourious Basterds

Jag vet inte jag. Så här en timme in i filmen tycker jag den är ganska långsam. Men det kanske lossnar?

Uppdatering: Jag stängde av ganska snart efter att jag skrev inlägget. Var för trött för att orka följa med i handlingen. Får se om jag gör ett nytt försök ikväll.

Urlakad

Igår jobbade jag, på ett eller annat sätt, från 8:30 till 23:30, med paus för lunch, bussåkande och en snabb middag.

Idag är alla krafter slut och jag har inte kommit längre än till soffan. Hade varit skönt att ligga kvar här resten av dagen i min ensamhet, men om en timme drar det igång igen. Förhoppningsvis behöver jag inte jobba längre än till klockan 17...

Tejp

Det är något helt makalöst hur mycket en tejphållare kan låta. Det är också makalöst hur stora mängder bilder/diagram en av mina rumskompisar tejpar in i sin labbok...

Jag ska inte irritera mig på skitsaker, jag ska inte irritera mig på skitsaker, jag ska inte...

I övrigt är det en bra eftermiddag på jobbet. Förhållandevis lugnt och luktfritt och jag har fått en hel del gjort.

Och där gick det inte längre

Megamigrän och total orkeslöshet blandat med uppgivenhet. Det kostar att ligga på topp.

Skulle behöva vara ledig och vila i morgon, men jag har en intervju kl 9. Det blir till att ladda om och ta sig dit helt enkelt. Sen borde jag jobba, men det kanske får vänta, även om samvetet gör sig påmint.

Vad sysslar jag med?

Har varit och fått veckans dropp, men orkar inte åka till jobbet. Att åka hem lockar, men jag vet att det är high life där med alla hemma vilket bara gör mig mer migränig och ännu tröttare. Istället sitter jag i vinterträdgården på sjukhuset och bloggar. Finns det inget bättre jag kan göra med min tid?

Jag hade glömt hur det var

Med en vanlig arbetsplats alltså*. Där folk umgås och har roligt samtidigt som de arbetar. Där man fikar tillsammans och pratar om annat än jobbet. Där man på lunchen får gå en gemensam promenad eftersom chefen förespråkar frisk luft och motion.

Kanske inte skulle vara så dumt att jobba kvar, trots allt.

* På den institution där jag har gör min doktorandtjänst ska man helst inte fika alls, äta lunch på en kvart och bara prata om jobbet. Festligheter och annat "extravaganat" har för länge sedan tagits bort, dels pga ekonomiska skäl, dels på grund av att den sista festen vi hade slutade i slagsmål... Det finns inte mycket som är normalt och fungerande på det stället.

My preciousssss

Måste bara ta en snabb jobbpaus och berätta hur mycket jag älskar min nya, lilla, snabba, fina dator.

Letar du en Netbook kan jag verkligen rekommendera HP Mini 5101. Nu har de höjt priset lite sen jag köpte den, men runt 3000-3500 kr tycker jag den är värd (speciellt om man jämför med HP:s andra Mini-modeller som 110-119x).

Undrar hur länge det här går?

Praktik från 9-15:30, jobbet 15:45-17:45, hem, krama huliganerna, äta gröt, jobba två timmat till.

Jag gissar på en dag till, eller möjligtvis två beroende på hur mycket jag har att göra på praktiken. (Idag har det mest varit administrativa saker och ett möte/en intervju, i morgon ska jag skriva saker...)

Det är kul, men förjävligt jobbigt att inte veta hur jag ska få det att gå ihop. Chefen är en ganska hårdför kvinna som inte var det minsta intresserad att diskutera mina löneanspråk. Får hoppas att min handledare kan ligga på där, annars blir det som sagt bara två veckor. På gott och ont.

Nu: Jobba.

På gång

Nu har min praktik officiellt börjat (trots att jag fortfarande inte vet om jag får betalt, d v s om det bara blir två veckor eller sex), men än så länge har det mest varit administrativa saker som fixat.

Men om en liten stund, då sätter det igång på allvar. Min handledare var tvungen att gå hem och VAB:a igen, så jag får ta en intervju alldeles själv. På engelska. Har precis tuggat i mig bakgrudnsmaterialet och håller som bäst på att fundera ut några bra frågor. Pirrigt, men roligt!

En perfekt kväll att jobba

Så varför sätter jag inte igång?

Hemma

Handledaren VAB:ar så jag passar på att ta en dag hemma. Eller en halv. Har inte bestämt mig för om jag ska göra en appearance på jobbet i eftermiddag. För sakens skull.

Nu ska jag lägga mig i soffan och må imurel-illa.

Smärttillvänjning

Tog en Zomig för några timmar sen, även fast jag inte tyckte att jag hade så mycket migrän. Men nu, när den är borta för ett tag, märker jag vilken skillnad det är.

Jag har haft ont i huvudet så länge, att jag inte längre tänker på det. Det är något som alltid finns där i bakgrunden. Och även om jag inte tänker på smärtan, så stör den och påverkar mer än vad jag tror.

Å andra sidan hjälper det inte ett smäck att låta smärtan bli en medveten del av min vardag. Den kan gott ligga där i bakgrunden och försöka störa bäst den vill! (Ibland lyckas den naturligtvis - jag är ingen supermänniska.)

I väntan på praktiklön: SuperGratis.se

Har hittat en sida där man kan samla ihop till olika gratisprodukter, bland annat presentkort på Polarn o. Pyret, HM, JC, Kicks, Siba, Stadium, Mio och Cervera., men också biobiljetter, trisslotter, parfym, spelkonsoller och mobiltelefoner.

Poäng får man genom att svara på olika undersökningar, prova olika produkter och tjänster eller beställa t ex prenumerationer. Och det går fort att få ihop poäng. På bara några klick hade jag fått ihop till ett presentkort på 100 kr på Polarn o. Pyret - perfekt nu när vårens nyheter kommit in!

Ja, och så kan man så klart skriva blogginlägg och värva andra för att få poäng. Vilket jag gör nu. Men det hade ni nog redan fattat.

Sugen på att prova? Klicka här>>> så fixar du 30 poäng till mig.

Lite nervöst

I morgon kl 9:15 ska jag vara med på morgonmötet på min praktikplats. Det känns så där lite lagom pirrigt, kryddat med ovissheten när det gäller lön.

Ja, ja, jag får väl gå dit och vara mitt allra självsäkraste och charmerande själv, så ska det nog gå bra. Bara att hoppas på att migränen inte sätter käppar i hjulet...

Kom på att jag kunde ta en Zomig i förebyggande syfte - effekten sitter ju oftast i ett helt dygn. Och tänk, så blev jag migränfri ikväll också, som en bonus. Dessutom är det en sån där biverkningsfri gång. Idel fördelar alltså.

Nyss sms:ade min handledare och sa att hon eventuellt måste VAB:a i morgon. Kanske får jag en dags respit?

På jobbet

Och inte är jag så värst mycket mer produktiv än i fredags. Kanelbullarna har blivit ännu fler, antalet skrivna ord i artikeln kan räknas på en hand och mängden rediga tankar försvinnande liten. Men det är i alla fall lugnt och skönt här.

Migrän, nacke, tunga, röst

Fick lära mig något intressant idag, nämligen att man kan bli hes om man har ont i nacken eftersom tungan fäster mellan andra och tredje nackkotan (tror jag det var). Är tungan spänd påverkas stämbanden.

När jag har migrän får jag ofta ont i nacken, inte så konstigt eftersom den naturliga reaktionen på smärta är att spänna just nacke och axlar. De senaste månaderna har jag även blivit hes, ofta när migränen försvunnit, men det nackonda sitter kvar. Därför har jag inte satt det i samband med migränen, utan mest tyckt att det var konstigt att jag kraxat trots att jag inte haft ont i halsen alls.

Nu vet jag alltså hur det hänger ihop: att migränen ger nackbesvär som i sin tur ger hesheten genom att påverka tungan och stämbanden. Lite coolt ändå hur kroppen fungerar och reagerar.

En sån period...

Sex, eller var det sju, nedkissade byxor på en dag. Ibland är det svårt att inte bli trött och framför allt är det svårt att inte visa det.

På dagis är det inga problem, utan det är hemma Prinsen glömmer bort att gå på toa. Dessutom talar han inte om när det hänt en olycka (trots att vi aldrig har skällt på honom eller så) så han kan gå med blöta byxor länge om vi inte är uppmärksamma.

Och ja, jag vet att det är normalt och övergående, men det är ändå lite jobbigt, speciellt i kombination med magsjukan i huset.

Produktiv dag på jobbet

Ungefär det här var allt jag presterade på jobbet i fredags. Tur att det blev snyggt i alla fall. (och fråga mig inte varför jag spenderade tiden med att rita kanelbullar...)

Kontraster

Vissa live bloggar medan de tittar på Let's Dance. Andra från magesjukeland. Vet faktiskt inte vad som är mest osmakligt.

Ord man inte vill höra

"Mamma, jag mår så illa att jag inte vill se reklamen med mat på TV."

Någon som vill slå vad när kräket kommer? Jag gissar på 2-3 snåret, när man är som tröttast.


Och nej, det är inte speciellt underligt att det är Dottern som mår illa. De har kräksjuka i klassen och igår berättade Dottern att det finns barn som bara låtsas tvätta händerna när de varit på toa och innan de går och äter. Hurra liksom. Och nej, det är inte konstigt att sjuåringar slarvar med sånt, men det är konstigt att deras fröken inte har bättre koll. (Det här är inte det första exemplet på det. Det är t ex aldrig någon som kollar att sjuåringarna klär på sig ordentligt innan de går ut. Vissa går ut utan vantar och mössa när det är tio minus.)

Och nu sitter hon i soffan och spottar saliv i en bunke för att hon mår för illa för att svälja... Det är inte utan att man börjar må lite illa själv.

Kräks var det här. 21:30 blev tiden för er som var med och slog vad...

Utanför

Just nu sitter alla andra på min sida av familjen och äter middag tillsammans. Vi, vi var inte ens bjudna.

Visst, jag förstår att min bror och hans flickvän inte har plats för alla oss samtidigt, men då kunde han väl ringt och sagt det. Nu har jag inte hört ett ord från honom, bara från de andra (mamma, syster, bror och flickvän) som blev bjudna. Jag känner mig som en femåring, som vill skrika och gråta för att jag inte får vara med, för att det är orättvist. Men det går ju inte för sig. Så jag håller tyst och surar i min ensamhet. Och funderar på om jag ska skicka ett sms och fråga om de har trevligt...

Dagen är tagen

Och jag med. Som vanligt har jag en klädsam fredagsmigrän och längtar efter att det ska bli lugnt i huset. Sen blir det salta pinnar och öl i soffan. Kanske en film med maken. Sen sova och hoppas på bättre sömn än de senaste nätterna. (Har av någon anledning börjat nattsvettas något brutalt, plus att jag sover väldigt oroligt. Är väl kombinationen av alla mina mediciner som gör det kan jag tro...)

Borde ta tag i dagen

Har en mängd saker att förbereda, men jag kommer liksom inte i gång. Ibland är det rätt skönt att bara skjuta upp sakerna och tänka på annat, även om man vet att det blir stressigt sen.

Kanske borde fila ihop min krönika som ska vara klar om en timme i alla fall?

Ännu ingen lösning

Har pratat med min handledare idag och hon hade ännu inte fått några besked från chefen med kulorna. Fortsatt ovisst alltså. Och jag fortsätter att vända hjärnan ut-och-in för att försöka hitta en lösning...

Illamående

Kanske inte helt oväntat eftersom jag höjde Imureldosen igår. Som tur var höll det bara i sig i ett par timmar, som jag spenderade hemma i soffan. Sen släppte det plötsligt och jag kunde åka iväg till jobbet. Huvudet är rätt mosigt (ägglossning på gång), men det känns ändå bra att komma hit och visa upp sig.

Livsekvationen

Okej. Så om jag bara ligger hemma om dagarna och gör ingenting, då orkar jag nästan vara en vanlig människa när mina barn kommer hem. Det vill säga jag orkar vara med dom, laga mat och äta middag med dom, och kanske till och med natta en eller ett par.

Ligger jag hemma om dagarna kommer jag förtvina. Min hjärna behöver stimulans, jag behöver träffa människor och känna att jag gör något nyttigt.

Hela höstenterminen och fram till nu har jag valt det senare. Nu kanske det är dags att prioritera familjen ett tag? Hur det nu ska gå till med jobb och praktik...

Rastlös igen

Känner att jag borde göra något. Prestera, planera, arrangera. Vad som helst som ger resultat i någon form.

Det är nog bara det att jag inte är van att ha så lite att göra. (Ingen skola på sex veckor, remember.) Och trött på att tänka på praktiken.

Nej, nu går jag ner och bakar bröd.

Praktikångest

Jag vet verkligen inte hur jag ska göra med praktikplatsen. Kanske mest för att det inte kändes särskilt roligt på något sätt som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Sen blir det lite struligt om jag inte får betalt med tanke på jobbet, SGI och även rent ekonomiskt. Det blir ju inte bättre av att jag är helt slut efter senaste medicinhöjningen, vilket i kombination med migrändemens som gör det svårt att tänka ut någon bra lösning på problemet.

Saker som kan verka smart men inte är det

Att ge lille H sina nycklar för att få med honom hem från dagis. Man tänker, att när han kommer hem kan han leka med sida egna nycklar istället.

Resultat: Helilsk unge som skriker, gastar och kastar sig på golvet i en halvtimme för att han INTE vill ha sina egna nycklar, utan bara de han fick låna. (Som man av naturliga skäl inte vill att han ska leka med/försnilla bort.)

Nästan två dygn utan lille H

Senaste gången jag såg min lille plutt var i söndagskväll. De åker innan jag går upp på morgnarna och igår kväll kom jag hem efter att han hade somnat. Väldigt konstig känsla, att sakna honom även fast man är hemma liksom. Nu kommer han snart hem i alla fall och då ska vi kraaaamas, om jag får bestämma. Risken är att lille H. har helt andra planer - att sitta stilla och mysa har man väl inte tid med när man är nästan 2 år!

En vilodag

Sov dåligt inatt, hade både tarmvärk och migrän och när klockan ringde kände jag att jag inte orkade. (För det mesta så går det att kämpa sig upp, äta frukost och komma iväg, trots migrän, men sen brukar dagen bli rätt jobbig.) Det blev en dag hemma istället, i soffan utan några som helst måsten. Skönt och behövligt, men tyvärr gjorde det inte migränen bättre. (Det är det som känns lite meningslöst - att det inte spelar någon roll om jag vilar eller är igång, migrän har jag i alla fall.)

Nåja, nu kanske jag orkar vara mamma resten av kvällen?

Den förhatliga kräksjukan

En spya och en jätte diarré på dagis idag. Hur stor är chansen att killarna klarar sig då tror ni? Lika bra att börja ladda mentalt för kaskad kräkningar och nattlig sanering av nerspydda ungar/sängar/gosedjur/snuttekuddar. Precis vad jag inte behövde just nu. (Å andra sidan är kräksjuka sällan något man behöver, men nu, mitt i ett tarmskov, är det verkligen inget drömläge...)

Är det något jag avskyr så är det att gå på kräkspänning - ni vet när man knappt kan sova på nätterna för man ligger och lyssnar efter tecken på att det är på gång, när man rycker till så fort någon rapar eller hostar och så vidare.

Praktikmöte

Och det kändes så där faktiskt. Verkar inte bli så där jätte spännande, som jag hade hoppats, men å andra sidan är chansen stor att det leder till jobb senare. Ett tråkigt, men ändock jobb...

Dessutom får jag inget betalt under praktiktiden - något som strider mot precis alla principer och bestämmelser. Har pratat med min lärare, som blev smått chockad eftersom det här är ett stort och välkänt ställe. Att de inte skulle betala sina praktikanter fanns liksom inte på kartan för honom. Han föreslog att jag skulle gå med på två veckor oavlönad praktik - vill de ha mig längre får de hosta fram stålars. Har framfört detta till min handledare (som inte är den som sitter på kulorna), så får vi se vad som händer. Kanske blir det inte praktik för än i sommar ändå? (Och inte mig emot, för då skulle jag kunna försöka må bättre istället för att jobba sönder mig...)

Jag är ingen rolig männsika att ha omkring sig

Jag arg, sur och otrevlig. Helt utan anledning. Jag förstår att det inte är särskilt kul att råka ut för mig. Men det är inte kul att må så här heller.

Jag undrar lite vad som ändrats, varför jag mår dåligt av kortisonet den här gången? I vanliga fall brukar jag må så bra av det, både i kropp och själ. Nu är det bara skit. Dessutom oroar jag mig för att mina ben ska bli ännu mer urkalkade. Benskörhet here I come...

Så försvann den söndagen

Vet inte riktigt hur det gick till, men helt plötsligt var det kväll, igen. Jag som hade typ 8 timmars jobb att ta igen idag - hur stor är chansen att jag hinner det nu?!

Nå väl, jag har i alla fall tagit tag i en del andra måsten idag, som att skicka Traderapaket och några stämplade smycken. Och så har jag varit ute på fotopromenad, solo i solen, vilket inte var helt fel.

Nu ska jag försöka släppa jobbstressen och slappna av så att jag fixar att jobba i morgon åtminstone.

Så helt plötsligt blev det mysigt

Prinsen kröp upp hos mig i soffan och tittade på Family Guy. Efter några minuter gonar han ner sig mot mig, suckar nöjt och somnat. Nu sitter jag här och lyssnar på hans lugna andetag och känner hur friden återvänder. Det är något underbart rofyllt med sovande barn.

Miserabelt, men vad trodde jag?

Sovit dåligt och lite inatt, städat och tvättat halva dagen, bakat och lagat mat andra. Haft delar av min familj här på födelsedagsfirande, vilket innebär ongar i högvarv.

När middagen stod på bordet gick det inte längre, jag fixade inte att ha folk omkring mig. Tog min tallrik, gick upp och satte mig och åt. Ensam.

Jag vill så gärna vara med, men orkar inte. Det är jobbigt att inte kunna vara som man är, utan tvingas bli någon annan. En som sitter ensam med sin festmat, medan de andra umgås där nere.

Idag är en sån där dag när det är lätt att bli bitter och självömkande. Men jag tänker att även det kan ha sin nytta och mening. Jag vet att det känns bättre en annan dag. Nu tänker jag martyra vidare.

Kvar hemma

Herr Tjut gick och la sig och somnade snällt vid 19. Prinsen följde efter vid 20 och sedan dess råder lugnet i huset. Har ätit en mozarellapizza, druckit en folköl och tittar på lite TV med Maken.

Tur att det finns kvällar, annars hade jag väl gått under för länge sen.

Herr Tjut

Någon som vill ha en nästan 2-åring som helt slutat förmedla sig på annat sätt än genom höga tjut blandat med gnäll gnäll gnäll? Idag är han billig, ja de andra två också förresten. Kanske någon som vill ta tre betala för två?

(Det är så illa att jag på allvar funderar på att åka till jobbet, bara för att få slippa allt jävla oljud. Och då är de andra ändå där uppe, långt ifrån mig...)

Produktivt

Tentan och artikeln kom in i tid, radiointervjun blev gjord och sänd. Sen kom migränen och det blev inget jobbat, idag heller. Blir en helg på jobbet igen alltså.

Nu orkar jag inte mer

Har skrivit allt, men det är inte precis mina bästa allster, men det får gå ändå. Inlämning är kl 12 i morgon, så jag hinner läsa igenom och korrigera i morgonbitti.

Bara en uppgift kvar nu...

Den stora, tråkiga uppgiften är i princip klar, men det tog hela dagen. Nu återstår den mindre, lättare (flummiga med andra ord) uppgiften. Ska sätta igång nu, så jag hinner skriva min artikel i kväll också och helst göra en radiointervju. Tveksamt om det lyckas.

Folk är inte kloka

Vet inte hur tydligt det syns på bilden, men det är i alla fall bilar som står i järnvägskorsningen när det är kö och rödljus. Sekundrarna efter att jag tog bilden började signalerna plinga. Samtidigt började kön röra sig och det var på håret att den sista bilen kom över innan bommarna var nere.
Hur tänker man när man ställer sig mitt i järnvägskorsningen i rusningstid?

Åh, jag borde verkligen sätta fart

Har inte läst all litteratur, har inte riktigt koll på vad jag ska göra och i morgon måste jag göra en intervju, besöka en myndighet och skriva en artikel. Vore ju så väldigt skönt om tentan var klar då, men det blir den ju inte av sig själv.

Och så är det så ruskigt svårt att sparka sig själv i baken när man ligger i soffan...

Välkommen hem

Även den här lilla godbiten dök upp här hemma idag. En HP mini 5101 - datorn jag suktat efter i månader, men som varit alldeles för dyr (över 4000 kr i den konfigurationen jag ville ha). När den sänktes till 2500 kr, var det liksom inte så mycket att fundera på.

Så här långt hittar jag ingenting jag inte gillar med den - liten, lätt, snabb, lång batteritid. Lite ovant känns det med Windows 7, men värre än Vista kan det ändå inte vara.

Jag är nöjd och det känns lite märkligt efter att ha letat dator så länge. Tänk vad mycket tid över jag får nu, när jag inte behöver tänka på det längre. Kanske till och med kan få något gjort, typ hemtentan som ska vara inne på fredag?

Brillorna är här!

Och jo, dom är nog så fula att dom är snygga. Tror jag.

Mycket bättre

Idag var det en annan sköterska och då var det inga problem alls med nålen. Skönt.

En skänk från ovan?

Se där, det ramlade visst ner en praktikplats i knät på mig idag. Så var den saken löst, synd bara på mina sex veckors ledighet. Nu blir det till att försöka få ihop heltids praktik med halvtids jobb, om jag inte kan förhandla mig deltids praktik. Får se hur det verkar när jag ska dit på måndag.

Hur som helst känns det som att det löser sig och det ska bli så jäkla kul att få jobba som reporter på riktigt!

Bättre kväll än igår

Inte alls lika illamående och det verkar som att kortisonhungern har avtagit lite också. Det är inte speciellt roligt att gå omkring och vara hungrig konstant. Det spelar ingen roll hur mycket jag stoppar i munnen, hjärnan säger ändå att jag måste äta mer. Nu är det i alla fall på en nivå som går att kontrollera, som går att stå emot.

I morgon är det flumseminarium, inte så ansträngande alltså och sen ska jag till jobbet med kakan jag bakade till dagens möte. Tänker att de kanske blir lite mindre besvikna då på att de fick genomlida hela mötet idag utan fika.

Det gick inte

Insåg direkt när jag gick upp att något möte med presentation skulle det inte bli för mig idag. Istället blev det illamående i soffan. Deja vú.