Det är underligt, men trots att lille H haft feber över 40 grader sen i lördags så är jag inte speciellt orolig för honom. Dels för att han är nästan lika pigg och glad som vanligt, men också för att jag ser honom som mer tålig än Prinsen.
När Prinsen blir sjuk blir jag alltid orolig, oavsett om det är feber, kräksjuka eller onda ben. Han känns så tunn och skör på något vis (han har ju inte ett uns fett på kroppen) och blir väldigt påverkad när han är sjuk.
Dottern är nästan aldrig sjuk så när hon är det oroar jag mig också.
Konstigt egentligen, att det är den lille, han som alltid kommer vara min bebis, som jag oroar mig minst för. Undrar om det kommer fortsätta så längre fram, över andra saker?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Så är det här med...man älskar dem lika mycket, men på olika sätt, och samma är det med oro och så.
De är ju så vansinnigt olika!!
Skicka en kommentar