Okej. Så om jag bara ligger hemma om dagarna och gör ingenting, då orkar jag nästan vara en vanlig människa när mina barn kommer hem. Det vill säga jag orkar vara med dom, laga mat och äta middag med dom, och kanske till och med natta en eller ett par.
Ligger jag hemma om dagarna kommer jag förtvina. Min hjärna behöver stimulans, jag behöver träffa människor och känna att jag gör något nyttigt.
Hela höstenterminen och fram till nu har jag valt det senare. Nu kanske det är dags att prioritera familjen ett tag? Hur det nu ska gå till med jobb och praktik...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det är inte lätt det där.. Jag hoppas så att du snart ska få må bra och känna att du orkar med en vanlig dag utan att behöva känna dig värre än en urvriden trasa när kvällen börjar närma sig...
Ett dilemma det där och jag upplever lite samma sak. Energin räcker inte åt allt det jag vill att den ska räcka till. Man önskar att energin var ett flexibelt snöre som blev längre ju mer man stretchade det.
Helena: Tack! Det hoppas jag också, men det lär dröja till jag slutar jobba OCH plugga... ;)
Helengra: Ja, visst vore det bra om man kunde stretcha ut sin energi så att den räcker till allt.
Visst är familjen alltid det viktigaste men en fungerande hjärna är ganska viktig den också. ;) Kan du köra varannan dag principen? Jobb ena dagen och familjen den andra? :)
Skicka en kommentar