Njutningsmat?

Jag blev lite nyfiken idag, på vad ni äter där ute när ni ska njuta. Här är några små frågor ni gärna får svara på:
- Vad äter du när du ska njuta?
- Om du ska vara nyttig, vad äter du för njutmat då?
- När du känner dig lite urlag, ledsen eller nedstämd, vad äter du då? (Comfort food)

Själv svarar jag lite senare.

Här kommer mina egna svar:

- När jag vill njuta äter jag allra helst kräftor. Jag behöver ingenting till, det är så gott som det är, men en kall öl och lite rostbröd är aldrig fel. Annars är det aldrig fel med grillat och så den jätte nyttiga hemgjorda bearnaisesåsen.

- När jag ska njuta nyttigt blir det en sallad eller smoothie.

- Tröstematen nummer ett är tortellini med salviasås. Nummer två är chokladpudding (hemmagjord numera).

Analyserande?

Det verkar tydligen vara min grej, det här med att skriva analyser. (Fast med tanke på vad jag jobbat med de senaste åtta åren är det kanske inte så konstigt.) Fick VG på veckansuppgift också, fast jag hafsade ihop den på några få timmar.

Orolig

I morgon ska en av mina vänner snittas och hela jag är orolig. Helst av allt skulle jag vilja vara där och kontrollera att allt går bra, men det går ju inte. Istället får jag sitta på nålar till det där "Allt är klart, det gick bra"-sms:et kommer. För det gör det, allt annat är otänkbart.

Uppdatering 14:00

Så, nu behöver jag inte oroa mig mer! Allt hade gått bra, mamma och bebis mår prima. Jag kan andas ut.

Lyx igen

Efter gymträningen hade jag bokat in mig på en halvtimmes avslappning i bassängen. Det visade sig vara ett riktigt snilledrag eftersom jag var helt ensam där. Kunde alltså flyta runt precis som jag ville utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Lyx!

Varken - eller

Den nya medicineringen gör mig inte pigg någonstans. Minsta lilla sak blir ett oöverstigligt hinder. (Därför känner jag mig extra stolt över att jag masade mig iväg till sjukgymnastiken och tränade idag.) Men jag har inte speciellt mycket migrän

Varken pigg eller migrän alltså.

Förvirrad

Vad konstigt det blir när man tror att man läser i en persons blogg, fast det visar sig vara någon annans.

Idag läste jag systers blogg, trodde jag. I själva verket hade jag klickat mig in på sl's blogg (de ligger efter varandra i min blogg lista). Får väl skylla på att sl har en rubrik där språket är mer likt min systers än hennes eget, annars hade jag (kanske) upptäckt misstaget tidigare. Nu läste jag inlägget och undrade varför syrran, som fortfarande är på NZ, skulle upp halv sex och jobba?? Hon har ju slutat jobba på baren, och inte öppnar väl de så tidigt som sju? Förvirrad? Vem då, jag?

Ordverifiering

Varför har man det?

Ordningen återställd

Hittade tillslut en tub under soffan. Nu är både jag och läpparna lugna.

Panik

Varenda jävla Repairtub har fått ben i det här huset och sprungit iväg. Mina läppar och jag skriker.

En annan sorts träning

Idag skulle jag ha åkt iväg och styrketränat på sjukgymnastiken. Men så kom Prinsen hem och var så väldigt mammakär att jag inte kunde med att åka. ("Nej mamma, inte åka" sa han och började gråta.) Istället var jag ute i snålblåsten med honom i ett par timmar. Det är också träning, fast på ett helt annat sätt.

Nu önskar jag att bastun inte var full med tvätt.

Aj som fan!

Bröt nageln bakåt, två gånger på mycket kort tid. (Fråga mig inte hur det gick till...) Det är inte svårt att förstå varför nagelutdragning används som tortyrmetod.

Loppisresultat

500 pix rikare blev jag på hela loppisäventyret. Helt klart värt besväret och jag kommer anmäla mig igen när det är dags för höstens upplaga. Frågan är vad jag ska göra för roligt för pengarna?

Söndag

Helt slut, men på ett bra sätt tror jag. Har gjort mer den här helgen än någon helg de senaste 1,5 åren (eller mer) och det känns... friskt! Är så glad att jag kom iväg till Stockholm och tjejmiddagen. Det var ett stort steg och enormt viktigt för mitt självförtroende - jag kan göra saker nu utan att gå under av migrän. Dessutom var det rackarns trevligt och för en stund kände jag mig nästan som vanligt.

Dagens middag

Äntligen har jag uppdaterat den pinsamt eftersatta matbloggen.

Ett annat sorts mående

Bakis. Det var inte igår.

Märkligt vad många olika sorters huvudvärk det finns.

Drogad

Prövar ny medicinering idag. Ingen migrän men gott om overklighet. Hoppas det släpper, jag ska ju till Sth idag.

Klart, slut

Nu är skrivandet klart och jag är slut.
God natt.

Värmande inslag

Så där ja, nu känns det mer som vanligt. Varmt som fasen om baken alltså.

Har inte skrivit ett enda ord än, utan suttit i soffan med feberhet Prins och bett till kräkguden att skona oss den här gången.

Men nu - dags för försök nummer två.

Fredag, dags att skriva

Som vanligt värmer jag upp lite här på bloggen först, innan jag ger mig i kast med veckans uppgift. Den här gången ska vi analysera reportage. Ungefär lika roligt som att analysera personporträtt alltså.

Nej, nu ska jag sparka igång mig själv tror jag.

Befriande

Har idag prismärkt och packat ihop fem kassar med barnkläder. Ikväll ska dom lämnas in till en barnklädesloppis som går av stapeln i helgen. För 15 % provisionsavgift säljer de mina kläder och jag får en massa plats här hemma. Oerhört skönt känns det, att bli av med allt* så där smidigt. En feng shui-artad lättnad månne?

* Det som inte säljs skänks till välgörenhet

Lagom till helgen

Magsjukevarning på dagis. Två fröknar sjuka, ett barn kräktes på dagis idag. Trevlig helg.

Jahaja

Vet inte vad jag ska säga om den här dagen? Lång beskriver den rätt bra. Ljus. Och högljudd. Ganska migränig med andra ord. I morgon ska jag (nog) börja med nya medicinen, trots allt*.

* Förutom viktuppgång och risk för depression så såg jag nu att det står att man inte får dricka alkohol. Inte för att jag dricker speciellt mycket som det är nu, men en kall öl eller ett glas vin någon gång kan ju vara trevligt... Framför allt handlar det nog om att jag avskyr att inte få bestämma själv. Oavsett om det gäller alkohol eller något annat.

Härlig vårdag

Jag önskar jag kunde gå ut... Men det är ju ganska fint att titta på solen (genom skitiga fönster) också.

Träningskoma

Jag hade hoppats att jag skulle bli lite pigg av att träna, men så funkar det tydligen inte längre. Fast det är klart, skulle jag slippa migrän efter träningen kanske jag kunde känna mig lite pigg?

Hur som helst har jag bestämt att jag ska styrketräna minst en gång i veckan framöver. Om inte annat kanske jag får lite muckler.

Den där Skipper

Idag sa hon att tjejen i programmet skulle få prova på en sport som alla tjejer drömmer om. Cheerleading alltså. För det har ni väl alla drömt om?

Slimmad

Inspirerad av Viktoria tog jag mig i kragen och drog till gymmet. Inget vanligt gym dock, utan det på sjukgymnastiken. (Där man känner sig rätt frisk och vältränad bland strokepatienterna kan man säga...). Senaste gången jag var där var i november. Ändå kändes det lättare idag än vad det gjorde då. Ännu ett tecken på att jag faktiskt är på rätt väg.

Förfärligt fisig

Alltså, var kommer all denna gas ifrån?? Fortsätter det så här kan de lägga ner planerna på den där gasledningen från Ryssland.

Apropå fisar så läste jag i ett forum för en tid sen om en kvinna som inte släppte sig när någon annan var hemma. Inte ens på toaletten kunde hon lätta på trycket. Dessutom fick ingen annan i familjen heller släppa sig, förutom på toaletten. Jag kan inte låta bli att tycka det är rätt sorgligt. Även om pruttar är illaluktande så är det ju en naturlig sak att släppa ut dom. Och hur får man barnen att bara släppa sig på toaletten?

Här har vi väl som enda regler att man ska försöka låta bli att fisa vid matbordet (råkar man göra det, ber man om ursäkt) och att inte fisa på någon annan (jo, det händer syskon emellan...). Annars är det fritt fram, hemma, att släppa sig när man måste.

Vad har ni för fis-regler?

Matte, jag vill dig något

Kaaaaan jag inte få ligga i soffan ikväll?

Ibland är hon för rolig, den där vovvan. Hon satt där och glodde på mig i säkert tio minuter innan hon förstod att det var kört, att hon inte fick ligga i soffan i dag heller!

Hundkärlek

Det var inte länge, men en liten stund satt de i allafall tillsammans och mös i solen.

Dagen försvann

Pratade med syster i NZ i tre timmar idag. Sen var liksom den dagen slut. Fast jag måste säga att det var trevligt med lite vuxet sällskap för en gångs skull.

Stilla lycka

Maken har promenerat iväg med lille H och vovvan för att hämta Prinsen. Storasystern är ute och leker. Kvar hemma är jag, mol allena.

Tänk att en liten stunds tystnad och ensamhet kan kännas som den ultimata lyxen.

Dagens ros

Egentligen mest fredagens ros, eftersom det var då läkaren på neuro ringde upp mig, hemifrån, bara för att tala om att hon var sjuk och undrade om hon kunde ringa idag istället. Det, mina vänner, är engagemang.

Idag ringde hon upp och vi diskuterade hur vi ska gå vidare nu. Eftersom jag numera har mer avgränsade anfall är annan medicinering än den vi diskuterade aktuell. Det jag ska prova först är Sandomigrin, en seretoninhämmare. Fördelen är att jag inte behöver sluta amma. Nackdelen är alla biverkningar. Det säger ju sig självt att det inte är helt lyckat att trycka ner seretoninproduktionen.

Urk

Fy fan vad jag mår illa. Misstänker att jag fått en släng av ungarnas magsjuka. Släpper gasbomber som skulle kunna ta kål på ett mindre samhälle. Urk, som sagt.

Trögt på Tradera?

Någon mer som har auktioner ute nu? Mina går ovanligt trögt, har inte ens bud på allt (utgångsbud 1 kr) och de går ut i morgon.

Grillpremiär

Självklart började det snöa i samma sekund jag la på köttet, men det blev himmelskt gott ändå. Varför blir det aldrig av att grilla på vintern?

Dagens meny
Grillad marinerad kalkonfilé
Grillad squash med vitlöksolja
Klyftpotatis
Tomatröra med vitlök, balsamvinäger, spiskummin, kryddpeppar, kanel och nejlika

Färdig!

Nu kan jag sova gott. Good night Neverland!

Nörderi

Bara jag och mina ekvationssystem. Det är skönt att vara lite nördig innan man ska sova! Jag läste förresten att det var bra för minnet att lösa Sudoku. Gäller det även när man gör fel?

Hårresande

Mitt hår börjar kännas som dockhår. Jag är ganska säker på att det inte är på modet i år heller. Borde nog beställa klipptid snart. Någon som har en migränvänlig salong på lut? Utan ljud, ljus och starka lukter alltså. Ni kanske förstår varför det inte blivit av...

Det är något med lördagar

Vet inte om det beror på att jag har inlämning på kursen varenda fredag eller vad det är, men varenda lördag numera försvinner spårlöst på något vis. Jag går upp och sen swooosh så är det middag. Det känns idag igen som att jag inte gjort någonting för att få dagen att försvinna så fort. Det enda jag kan minnas att jag gjort (som jag inte gör varje dag) är plockat suturerna på hunden och varit ute i trädgården en kvart med Prinsen. Men resten av tiden då, var tog den vägen?

Jag vet en som är glad

Äntligen av med fåntratten

Lite mörk bild, men jag ville inte störa henne med blixten.

16 stycken

Så många suturer plockade jag ur hundens mage. Hon var så duktig och låg stilla hela tiden.

Äntligen

Hundmage utan stygn.

Lämpligt?

Klockan är över midnatt och jag är vrålhungrig. Hur lämpligt är det på en skala att äta nu, när man ska sova? Får bli ett glas vatten eller två istället.

Inlämnad

Med en hel minut tillgodo till och med. Helt nöjd är jag inte, hade velat läsa igenom den en gång till, men med tanke på tidspressen är jag glad att det blev någonting överhuvudtaget.

Han dök upp

Journalisten alltså. Vad ska jag nu ta till för ursäkt varför jag inte skriver?

Porträtt utan person

Vad dåligt det går att skriva ett personporträtt när den man ska intervjua inte går att få tag på. Maken erbjöd att jag kunde få skriva om honom istället, men det blir nog inte riktigt lika bra...

Någon som har en vänlig, snabbsvarande journalist på lager åt mig?

Dementi

Det finns visst något sevärt på torsdagar. Det är ju både Criminal Minds och Vad blir det för mat, samtidigt. Så det blev inte mycket skrivande av, men det skyller jag på att mitt intervjuoffer inte har svarat på mina frågor än.

Vilken tur

Bara skit på TV. Endast en fashionabel huvudvärk. Kanske kan jag få något skrivet ikväll?

Rättelse

Det var inte professorn, det var administratören. Jag finner inte ord för hur illa jag tycker om den människan som helt i onödan drog igång den här känslomässiga cirkusen. Hade han bara bemödat sig med att skicka ett mejl i samband med att han skickade ut avtalet hade en hel massa ångest kunnat undvikas. Allt var hans fel, han gjorde inte sitt jobb för att han inte visste hur och frågade inte de som vet i tid.

Här nere dit solen inte når

Där är jag just nu.

Ett slag i ansiktet

Mitt nya anställningsavtal kom idag. Återigen har Herr Professor gjort ändringar utan att ens nämna det för mig. Det löper till sista juni, i år. Tre månader alltså - är det något jävla skämt? Jag hinner ju inte ens börja jobba på den tiden.

Jag är arg. Förbannad och ledsen. Inte vad jag behöver eller orkar. Helvetesjävlapiss.

Nästa man till... kräkning

Fast det var ingen man, utan bebisen. I våldsamma kaskader kom kvällsgröten upp, i sängen naturligtvis. Lille Herr'n var lika glad som vanligt när det var över, trots att det rann gröt ur näsan på honom. Nu sover han gott igen, förhoppningsvis för resten av natten.

Just när man trodde det var över börjar det om. Som vanligt.

Veckas uppgift

Håller på att arbeta med veckans uppgift (den kräver lite förberedelser innan jag kan sitta och svettas på fredag kväll som vanligt) där vi ska intervjua och skriva ett personporträtt. Det är lurigt men roligt. Tur att jag känner intervjuoffret sedan tidigare, annars kanske det hade känts pinsamt?

Frånvarande framsteg

Har haft lite mycket att göra i verkliga livet idag. Det har gått i ett, fast mest på ett bra sätt faktiskt. Har både varit i affären och promenerat med hunden utan att gå under av migrän - framsteg! Dessutom lagat mat tillsammans med Prinsen utan att bli arg en enda gång och orkat sitta med vid middagsbordet utan problem.

Törs man hoppas...?

Hunduppdatering

Sedan vi bytte till den tredje (bredspektrum) antibiotikan har infektionen lagt sig och såret äntligen börjat läka ordentligt. Det känns dock ganska hårt runt såret och jag tror att inflammationen fortfarande finns kvar (och lär så göra till alla invändiga trådar löst upp sig). På onsdag ska vi ringa och bestämma en tid för att ta bort stygnen, förmodligen i slutet av veckan.

Jag vet en jycke som kommer bli överlycklig att bli av med dumstruten!

Mera VG

Även förra veckans uppgift fick jag VG på*. Hurra, vad duktig jag känner mig nu. Verkligen en välbehövlig boost av självförtroendet.

* Det var den kvinnliga läraren som rättade den här. Hon verkar tycka bättre om min skrivstil än herren.

Testat Zomig

Idag har jag fått tillfälle att prova Zomig. Utlåtande: Inte lika effektivt mot huvudvärken som Imigran, men jag mådde tusen gånger bättre. Helt klart värt att prova igen.

Förhörd av försäkringskassan

Idag har jag pratat med min handläggare på FK. I över en timme. Sen var jag helt slut. Han förhörde sig om både det ena och det andra och det tredje. Sen kom det fram att jag visst ska arbetsprövas mot hela arbetsmarknaden, trots att jag inte ens prövat mitt eget arbete än. Jo, för sånna är de nya reglerna. Om ett år blir jag dessutom utfärsäkrad (eftersom jag var sjukskriven under graviditeten - det spelar ingen roll att man bytt diagnos under tiden) och det var han lite bekymrad för redan nu. Det är inte jag, för jag tänker bli frisk snart och det sa jag också. Nu ska han försöka få tag på en läkare på Neuro som vill ta sig an mitt fall och hjälpa till med rehabiliteringen. Lycka till säger jag.

To be continued.

Dagsrapport

Lugnt på kräkfronten
- Än har ingen mer ramlat dit, säger den lättade mamman. Barnafadern har spenderat dagen med att tvätta kräkskläder och jaga überpigga barn. Mamman flydde fältet redan vid halv tio-tiden i morse för ett sedan länge inbokad sjukhusbesök.

Lever utan anmärkning
Trots att besöket blev försenat med 90 minuter var Ponder på gott humör när hon kom där ifrån.
- Jag brydde mig inte ens om att de satte nål, säger hon glatt. Anledningen till hennes goda humör är förstås att levern var helt utan anmärkning. Även galla, gallgångar och bukspottkörtel såg fina ut enligt läkaren. En ny uppsättning prover togs även idag och svar väntas i slutet av veckan.

Som grädde på moset

Prinsen ramlade i trappan idag, med huvudet före. Bulor och lite blod hos pojken, hjärtsnörp hos mamman.

Ytterligare ett sånt där ljud man aldrig vill höra igen.

Ett ljus i kräkset

Jag fick i allafall VG på min personresearch, hurra! Synd att jag inte fick veta det innan förra fredagens uppgift. Det hade garanterat boostat min motivation.

I morgon lever-UL

Ja, så var det i allafall tänkt. Har kräksjukan flyttat in här lär de inte bli så glada om jag kommer dit. Får ringa i morgonbitti och höra vad de säger.

Så att det inte blir för lätt

Dottern kräktes just. Massor. Återstår att se hur många som blir smittade och när.

Underbart är kort

Den är tillbaka, så klart, men det var ändå skönt att få en liten frist.

Vill egentligen inte skriva det här inlägget, det kändes så bra att ha det förra inlägget överst, men livet går vidare, med eller utan huvudvärk.

!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag. Har. Inte. Ont. I. Huvudet.

Sug på den!

Oh well

Dottern kräver att få titta på Melodifestivalen. Inte min cup of tea direkt, men vad gör man inte för husfriden?

Tur att hon inte märker att jag tjyvsurfar lite under tiden, upptagen som är med att titta på Agens och mumsa popcorn (ja, med lökpulver, som vanligt).

Så gick den lördagen

Fråga mig inte var den tog vägen, men nu sitter jag här och laddar upp för att orka laga middag. Efter middagen börjar transportsträckan mot sängen, men först börjar cirkus "Natta barnen". Ni som varit där vet att det kan bli en ganska långdragen föreställning innan alla glina sover sött. Har man tur hinner man sitta en stund i soffan och umgås innan man svimmar av trötthet. Nåväl, det lär väl komma fler och roligare lördagar framöver.

Jaha

Nu ska tydligen svärmor komma och hälsa på*. Jag önskar att han kunde diskutera sånt med mig innan han bestämmer saker.

Förtydligande: Det är inget fel på svärmor alls, men i det skick jag och huset är i känns det lite jobbigt med en inneboende i X dagar. Dessutom har maken en tendens att dra sig undan från henne (han är inte det minsta intresserad av att umgås) och lämna hela den sociala biten till mig. Nu hade han tänkt gå och jobba medan jag var hemma med henne, men det upplyste jag honom om att han kunde glömma. Han får ta f-ledigt eller semester och jag jobbar. (Det är ju tänkt att jag ska börja nu i april, så mycket som huvudet tillåter.)

* Inte förrän i maj, men ändå

Vilken överraskning, del 2

Det var ju väldigt oväntat det här>>>.

En sak jag undrar lite över. Enligt köpvillkoren hos Ticnet så får man inte sälja biljetterna vidare. Men hur kan de här företagen som köper upp en massa biljetter och säljer till överpriser komma undan? (Jag förstår ju att det skiter i köpvillkoren, men jag trodde att det fanns någon sorts lag som reglerade det där?) Det är ju inte konstigt att biljetterna tar slut så fort då. Okej att det är svårt att komma åt svartabörshajar utanför konserterna, men företag som liksom bara lever på sånt här?

Upplys mig någon!

Slutsålt

Och nu är alla biljetter, båda dagarna, slutsålda.

Borde skriva

Ja, annat än blogg inlägg då, men det känns inte det minsta roligt idag heller. Om ni har någon inspiration över kan ni väl skicka den åt mitt håll. Snälla.

Snipp snipp

Så där, nu har vovvan blivit av med dränet i allafall. Det gick bra att ta bort det, förutom att hon vägrade ligga på sida. Alltså fick jag liksom lyfta henne i frambenen bakifrån och hålla henne upprätt medan sköterskan plockade suturerna. Kan säga att jag fick en hel burk med mjölksyra i armarna - 36 kilo ovillig vovve är ganska tungt!

Vilken överraskning

Nu släppte de biljetter till en konsert till, den 1 augusti. Jag undrar varför de inte går ut med den informationen på en gång? Att den första skulle bli slutsåld på nolltid kan ju inte kommit som en överraskning då det är den enda konserten i Norden.

Något att se fram emot

Idag är jag glad. Jätte jätte glad. För den 31 juli ska jag åka till Göteborg, umgås med -sl- och PappaF (kanske någon mer som vill ses?). Men inte nog med det, jag ska gå på U2 också. Hurra för PappaF som ordnade biljetter! (här står min webläsare fortfarande i kö...)

Veterinären i morgon, igen

Förhoppningsvis ska i allafall dränet tas, suturerna får nog sitta ett tag till.

Ibland undrar man om det någonsin kommer ta slut?

Tårar till Per

Sommar. Nyfångad fisk. Far och dotter. Det var så mycket jag och min pappa när de satt där på kobben och skulle rensa gös att tårarna rann ner för mina kinder.

Ibland gör det fortfarande så väldigt ont, när man minst anar det.

Behöver inspiration

Borde skriva veckans uppgift på kursen, men jag har noll inspiration och lust. Uppgiften är den tråkigaste hittills - vi ska läsa en massa personporträtt och sen "skriva en sammanfattning, gärna med exempel från artiklarna". Jaha?

Det blir väl som vanligt ett sista minuten jobb i morgon kväll. Vilket inte nödvändigtvis måste vara dåligt.

Ogrundad ilska

Idag är jag arg. På allt och inget. Vet inte varför, men ilsk är jag. Diskmaskinen fick just höra ett och annat. Kökspallen med. Nästan så att jag längtar efter någon att bråka med, för att få det ur mig.

Det bästa av allt.

Hon hade läst min journal innan jag kom dit. Jag behövde inte rapa upp hela historien en gång till. Precis som det borde vara, som sagt.

Neurologbesöket

Hon var jätte bra, underläkaren jag träffade, vilket nästan känns lite synd eftersom hon försvinner vid månadsskiftet. Lätt att prata med, förstående, intresserad och hjälpsam - så där som alla läkare borde vara.

Hon ordnade med sjukskrivning, intyg till kommunen för utökad tid på dagis och diskuterade vilka behandlingar som kan vara aktuella nu. Vi kom fram till att jag i första hand ska prova några olika preparat hemma (vilka och i vilken ordning ska hon diskutera med överläkarna) och hjälper inte det blir det inläggning i några dagar. Jag ska även få prova Zomig istället för Imigran, eftersom den innehåller en nyare triptan (aktiva delen) vilket kan ge färre biverkningar. Jag kommer inte starta någon ny behandling innan jag fått svar på hur min lever egentligen mår. Måste jag gå in med Imurel vill jag inte stå på något annat samtidigt, vilket hon höll med om.

Det känns bra. Nu har jag en behandlingsplan, något att hoppas på.

(Kan tillägga att min diagnos är migränstatus, vilket är samma sak som kronisk eller ihållande migrän. Det är inte helt ovanligt att kroppen hamnar i ett sånt här tillstånd, och det krävs ofta lugnande mediciner eller tricyklisk psykofarmaka för att komma ur det.)

Jämtkrafts reklam

Jag blir så otroligt nedstämd av den reklamen när de säger att vi i snitt bara pratar med våra barn i sju minuter per dag. Sju minuter. Det är en och en halv reklampaus på TV. Inte ens då pratar vi tydligen.

Jag har svårt att tro att det är sant. Jag vill inte tro att det är sant, att det finns barn som inte får mer än sju minuter av sina föräldrar per dag. Inte ens när jag varit som sjukast har jag pratat så lite med mina ongar.

Kort besöksrapport

Tack för alla tummar. Det gick bra för mig och hyfsat för hunden. Jag träffade en bra läkare, som jag inte kommer träffa igen. Hunden fick ännu en ny sorts antibiotika (den tredje i ordningen) och återbesök på fredag.

Nu är både jag och huvudet slut. Återkommer lite utförligare senare.

I morgon veterinären och Neuro

Först ska vovvan och (förhoppningsvis) ta bort sitt drän, sen ska jag till Neuro. Vet inte riktigt vilket besök jag är mest nervös över, men det lutar åt Neuro. Jag ska försöka skriva ned ordentligt vad jag vill ha sagt, vad jag vill ha hjälp med och vad jag tycker om den förra läkarens bemötande (och se till att det kommer med i journalen).

Hunden har för övrigt spräckt en sutur idag, men det glipade inte så värst mycket som tur är, eftersom man ändå inte kan göra något åt det utan att börja karva i henne igen. I morgon får vi se om han tar bort dränet(jag tycker att det rinner en hel del vätska ur det ännu) och om vovvan ska få en annan sorts antibiotika eller ej.

Håll gärna en tumme eller två för att det går bra för oss båda!

Vad har du i fickan?

Själv har jag åtta nappar, en nästan tom tub Repair och en magnetbokstav. 



Eftersom -sl- undrar så är det mina fickor på min velourjacka jag tömt. Och ja, de är stooora.

Om du vill vara med och leka kan du väl tömma dina fickor, ta ett kort och lägga ut det på din blogg? Glöm inte att lämna en kommentar så jag vet var jag ska titta!

Utanför fönstret

... ser det ut så här. Inte ett vårtecken så långt ögat når.

Mera vårkänslor

Fast jag önskar att det blev lite vårlikt även utanför mitt kylskåp. *pekar uppåt*

Blodsocker

När man inte ens kan skriva och skicka ett helt vanlig sms, då är det nog dags att äta något.

Lunch!

Nu skiter jag i skonkosten - här ska ätas riktig mat.

Vem får komma in?

På våran gata finns det i de närmaste husen ungefär åtta lekbara barn för Dottern. Oftast leker de ute, men ibland vill de så klart också vara inne (t ex om vädret är riktigt dåligt eller om någon fått en ny leksak). Sedan jag blev gravid med Lille Herr'n hösten 2007 har vi haft innegångsförbud här, eftersom jag mått dåligt på ett eller annat vis. Nu har vi släppt lite på förbudet och vissa dagar när jag mår lite bättre har Dottern fått ha en kompis här inne en stund. Problemet uppstår när någon av de andra sju barnen kommer och ringer på dörren. Vad säger man då?

Jag vill ju egentligen inte släppa in fler, men jag vet inte hur jag ska kunna förklara det på ett bra sätt för barnet. Jag vet ju själv hur ledsen Dottern blir när hon inte får komma in hos andra, även om jag så klart förstår det och försöker förklara för henne att man inte kan ha alla barnen inne. Lösningen kunde ju vara att skicka ut alla kidsen, men då blir Dottern ledsen (och lite arg på den som kom och ringde på) för att de inte får vara inne längre. Nu känns det nästan som att det är lika bra att införa förbudet igen, men samtidigt inte, för jag vill ju att dottern ska få ha ett socialtliv.

(Det här kan man säga är en fortsättning på det här inlägget.)

Fördelar med nya mobilen

Man kan tex sitta på toa och blogga. Mycket bra ifall man av en händelse skulle ha tråkigt där.

Dagens middag

Rostat vitt bröd med mjölkfrittmargarin och Proviva Nypon. Verkligen en kulinarisk höjdpunkt.

Lite för mycket

Ungar överallt, ett huvud som dunkar och en alldeles för låg energinivå är ingen bra kombination. Idag är en sån där dag när jag bara längtar till de somnat och det blir lugnt i huset.

Jag tycker inte om det, att känna så alltså. Jag älskar dom, men ibland är det lite för mycket.

Alla goda ting är tre

Migrän. Mens. Magkrasch.

På tal om mamma

Igår ringde jag till henne för att tala om att vi inte kunde komma på hennes födelsedagsmiddag för att vovvan behövde vila efter operationen. Vi pratade en stund, om hunden och så ville hon ha lite åsikter på kvällens meny. När vi lagt på kom jag på att jag glömt säga grattis.

Tur att jag inte är det minsta virrig nu för tiden.

Nu känner jag mig som min mamma igen

Ongarna, de två äldsta, är i badet. Ömsom skrattar de och har jätte kul, ömsom blir de osams. Storasystern ropar på mig "maaaammma, "Prinsen" sprutar vatten på mig fast än jag inte vill" och liknande. När jag frågar om hon sprutade på honom först är svaret naturligtvis ja.

Och jag har haft konversationen förut, fast då var det jag som ropade från badkaret. Det är en konstig känsla att befinna sig på andra sidan av samma samtal.

Lördagslugn

Ligger bredvid och lyssnar på hans djupa andetag. Snusar honom lite i håret, tar hans knubbiga hand i min. Känner hur hans lugn sprider sig till mig. Här kan inget ont hända, här finns bara han och jag.

Upprepningar

Så fantasilöst att avsluta två inlägg i rad med frågor. Tycker ni inte?

Bloody news, del 2

Jahaja, så var mensen tillbaka. Kan inte säga att jag saknat den nämnvärt. Blir ni förvånade om jag säger att den ger mig (mer) migrän?

Bloody news, del 1

Svullnaden på vovvans magen gick inte ner och såret varade sig trots byte av antibiotika. Alltså blev det en till tur till veterinären och ännu en operation. Det visade sig att hon förmodligen är allergisk mot tråden han sydde invändigt med (ni vet sån där som löser upp sig själv) och att det därför samlats så mycket vätska*. Nu har hon i allafall ett dränage satt och vi hoppas att det ska läka ihop fint.

Är det okej om jag börjar bli lite trött på det här?

* Det var tydligen så mycket (klar) vätska som kom ut att en av volontärerna svimmade!

Sexuellt

Fan vad sexig Perra var idag.* Ville bara säga det.

* Tur att han lagade oxrullader (äter ju inte däggdjur) så jag kunde titta på honom istället för maten.

Klämmer in dagens citat här när jag ändå håller på:
- Det ska skäras bitar på det här förstår ni... mina små smultronhölster.

Udda auktion

Inte visste jag att de sålde pressombudsmän på Tradera. Undrar vad Köp nu-priset är?

Röntgad

Det där var nog ett av de enklaste besöken jag gjort på sjukhuset det senaste året, ja förutom massagen då. Det var bara att gå in, ta av sig BH och byxor (inget metall) och lägga sig på britsen. Sen tog de röntgenbilder av höfter, ländrygg och hela ryggen från sidan. Ingen kontrast och alltså ingen nål - hurra! Resultatet skickar de tillbaka till min magtarmläkare (hon som remitterade) efter att deras läkare tittat på bilderna.

... Precis när jag skulle gå kom en übersyster in i rummet (hon som tog bilderna var ny där). Den andra syrran sa något om att hon hoppades migränen blev bättre, eftersom vi pratat lite om det. Übersystern ställer sig vid datorn med bilderna och tittar. Hon tror att jag gått (jag höll på att knäppa knappar så jag hade inte riktigt lämnat rummet) och säger till den andra "Åh, så hon har migrän också, stackarn". Vad menade hon med det? Varför tycker hon synd om mig? Såg bilderna så dåliga ut? Jag är inte så förtjust i att bli ömkad av främlingar...

I morgon röntgen

Idag ringde de från Osteoporosenheten och sa att de hade fått ett återbud. Alltså ska jag dit och kolla om jag har några ben kvar eller inte i morgon. Resultatet brukar dröja ett tag, men det känns ändå skönt att få det gjort.

Murvel

Nästa uppgift på journalistkursen är personresearch av en tilldelad offentlig person. Idag har jag börjat ringa runt till olika myndigheter och även fast det är fult tillåtet att göra så känns det som att jag snokar. Än så länge har jag inte fått reda på något sensationellt, men det är ju ändå väldigt mycket man kan få reda på bara genom att ringa några samtal.

"Jag har aldrig..."-utmaning

OBS!! Ändrade regler

För att skingra tankarna från allt jobbigt har jag tänkt ut en till utmaning eller vad man ska kalla det. Minns ni leken "Jag har aldrig"? Den kan lekas på lite olika sätt, men den vanligast versionen är kanske som fyllelek. Jag säger något som jag aldrig gjort, t ex "Jag har aldrig stått på händerna i en kanot". Alla som då har gjort det måste dricka en shot typ. Här kommer i allafall bloggversionen:

Jag skriver ett påstående av typen "Jag har aldrig...", om du som läser har sagt/gjort det som jag skrivit gör du en kommentar och skriver ditt eget påstående. Sen kan jag, eller någon annan läsare som har gjort det du skrivit hoppa på utmaningen. Den kan alltså gå fram och tillbaka och hit och dit om du väljer ett bra påstående. (Du tittar alltså på det sista påståendet i radet och svarar på det) Nu kör vi!

- Jag har aldrig rensat ett avlopp, varken för hand eller med hjälp av kemikalier.

(Fler påståenden finns bland kommentarerna!)

Krassligt sår

Hundens sår har blivit infekterat - jätte infekterat. (Inte så konstigt med tanke på att sterilkraven de hade i operationsrummet var nästintill obefintliga. Jag lovar att de inte ens hade munskydd och handskar...) I förrgår var vi med henne till veterinären igen, men han sa bara att det skulle vara så svullet och missfärgat typ. Igår började det vara och ha sig. Nu ska hon få ny antibiotika och vi hoppas att den hjälper fort.

Varför kan folk inte göra rätt från början för? Varför känner jag att jag måste sköta deras jobb åt dom? Det tar så sanslöst mycket energi att hålla på med all skit (är det inte vet. är det läkaren eller personalavdelningen på jobbet), energi som jag inte har.

P.s. S, jag ville egentligen skriva "Såsigt sår", men sen kom jag på att jag inte vet hur man använder de orden tillsammans.

En helt vanlig tisdagskväll

Jag plockar stygn ur makens stortå. Vad gör ni?

Förberedelser

Försöker ladda upp mentalt för nästa veckas läkarbesök. Tänker igenom vad jag ska säga, vad som är viktigt att jag får med. Antecknar små stolpar att ha med mig. Hur det än går ska det inte bli som vid telefonsamtalet sist. Jag ska få fram hur jag mår och vad jag behöver. Läkaren ska lyssna och hjälpa. Det är hennes jävla jobb och det minsta man kan begära.

Blåa toner

Känner mig nedstämd idag och det vet vi ju vad det betyder nu för tiden*. Frågan är vilket piller jag ska ta? Är inte direkt sugen på en imigran efter förra veckans fadäs, diklofenak göra inte magen glad medan citodon pajar min lever lite till. Önskar jag slapp tänka och att jag bara kunde ta den medicin som hjälper bäst.

Medicinbeslutet får hur som helst vänta för maken ska städa på dagis. Då måste jag vara tillräckligt alert för att kunna ta hand om lille H. (och de andra ifall de skulle vakna).

* megamigrän i antågande

Det vackraste

Maken och lille Herr' n leker där nere, busar och skrattar. Jag sitter uppe och blir lycklig i hela kroppen av att höra dom. Kärlek.

Kanske lite intressantare?

Eftersom utmaningen var så tråkig tänkte jag bjuda på lite underliga Ponderfakta - håll till godo!

- Jag har, mer än en gång, i vuxen ålder svalt tandkrämen när telefonen ringt och jag borstade tänderna. Sedan maken lärde mig att man inte måste svara i telefonen har jag slutat med det.

- Jag har aldrig svarat i telefonen när jag haft sex. Däremot har jag en kompis som alltid gjorde det. Honom slutade jag ringa.

- Jag har inte slängt sopor sen 2005, och innan dess var det bara ett fåtal gånger jag gick till sophuset. Anledningen är att jag får kväljningar av sophus. Det får jag även av lösa blöta hårstrån och tjockt snor, oavsett vems det är.

- I ett desperat försök att hålla emot har jag kräkts genom näsan. Det är inget jag rekommenderar. Jag har även kräkts av Prinsens lukt (han hade ätit vitlök och luktade dessutom av dagisfrökens parfym) och hans fis. Alla tre händelserna inträffade under min senaste graviditet.

- Jag har gjort alla mina fem öronpiercingar själv. De första två gjorde jag när jag var tio år. Anledningen var att min mamma (och pappa antar jag, men jag minns bara att jag diskuterade saken med mamma) vägrade låta mig ta hål i öronen. Bra sås reder sig själv, typ. På den tiden var det modernt med stora clips och jag döljde mina små örhängen bakom dom. Minns inte riktigt vad som hände när ma och pa kom på det, men då var hur som helst hålen sedan länge läkta. Sen gjorde jag ett par till i högra örat när jag var tonåring och hårdrockare.

- Jag har också piercat näsan själv med en nål en gång. (Jag var tio eller elva år då.) Det gjorde ont som fan och naturligtvis kunde jag inte få igenom något smycke i det lilla hålet. Men jag gick omkring med nålen ett tag i näsan, bara för att. Sju år senare piercade jag näsan igen, den gången var det en hårfrissa som sköt hål i näsan med en öronhålspistol. Även det gjorde ont som fan, men den gången satt ju smycket redan i. Min pappa vägrade prata med mig på en vecka efter det, och när han bröt tystnaden sa han att det såg ut som en snorkråka.

- Jag får nästan varje dag en snorkråka i handen av min mellanonge Prinsen (2.75 år). Varför han tror att jag vill ha dom vet jag inte, men han är alltid lika glad när han kommer springandes med kråkan i högsta hugg. "Titta mamma, norkråka till dig!"

- En gång drömde jag att jag hade polacker som husdjur. De var stora och svartmuskiga, med rutiga skjortor. Och så var man tvungen att gå ut med dom i koppel. (Det här har även en liten anknytning till tandkräm, men det får -sl- berätta om hon vill.)

Så. Nu vill jag veta något udda, konstigt eller roligt om dig som läser här!

Fördömda journalistkurs

Vi bloggar ju på kursen och det har gjort att jag helt plötsligt blivit alldeles för självkritisk för att kunna blogga avslappnat här. Ni får helt enkelt ha överseende med att inläggen här blir lite stelbenta till jag kommit över den här fasen.

Älvböcker

Alla som har barn i skolåldern vet att da shit just nu är Älvböckerna av Daisy Meadows (hur stor är sannolikheten att det inte är en pseudonym tror ni?). Även Dottern är helt såld på dom och plöjer en per kväll ungefär. Och när en bok är slut börjar hon tjata om nästa. Naturligtvis är det uttänkt så av den kluriga författarinnan - att ungarna ska få mersmak och köpa nästa bok i serien. Totalt är det sju böcker i varje serie och när en serie är slut (t ex Ädelstensälvorna) kommer nästa (t ex Väderälvorna) osv. Fröken Äng vet hur man ska tjäna kulor med andra ord, på böcker utan något direkt innehåll (obs! det är min helt personliga åsikt.)

Därför tänkte jag ge mig på att skriva älvböcker jag med. Vad tror ni om Sjukdomsälvorna (Klara Kräksälvan, Doris Diarréälvan, Sonja Snorälvan, Klamydia Könsjukdomsälvan m fl) eller Tonårsälvorna (Cecilia Ciggälvan, Fia Folkölsälvan alt. Fyllesjuksälvan, Hanna Hångelälvan, Bea Bakisälvan, Pia P-pillerälvan, Sara Stringälvan, Molly Mensälvan)?

Eller kanske inte ändå.

Utmanad av systeryster

Det verkar som att lilla systern börjar få det lite tråkigt i NZ eftersom hon skickar utmaningar till mig. ;) Jag svarar väl, trots att hon inte läser min blogg!

Regler: Det här är svårare än du tror! (Ja, verkligen jätte svår... Ironiska Ponders anm.) Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar (men du får skriva ditt eget namn på fråga 1)! Lycka till!


1. Vad heter du?: Här är jag kände som Ponder, så jag kör på det.
2. Ett ord på fyra bokstäver: Pest
3. Flicknamn: Pernilla
4. Pojknamn: Patrik
5. Yrke: Postsorterare (det har min bror jobbat som)
6. Färg: Petrolblå
7. Klädesplagg: Pantalonger
8. Mat: Pölsa
9. Sak i badrummet: Potta
10. Plats/stad: Portugal
11. En orsak att vara sen: Plånbokskris
12. Något man skriker: Pang!
13. Film: Pianot
14. Något man dricker: Punch
15. Band: Pulp
16. Djur: Panda
17. Gatunamn: Paradgatan
18. Bil: Porsche
19. Sång: Puttin' on the Ritz

Om någon tyckte det här var roligt kan ni ju ta upp utmaningen. Själv tyckte jag den var ganska meningslös om jag ska vara ärlig. (Man kan ju undra varför jag gjorde den...?)