Önskar jag orkade

Stackars lilla Prinsen har dragit på sig ännu en förkylning. Hostar, snorar och ögat klibbar. Han skulle verkligen behöva ett långt sommarlov så att han hinner återhämta sig ordentligt. Men jag orkar inte. Speciellt inte när det är som idag. Jag vet att jag inte rår för det och att jag inte kan göra något åt det, men det känns ändå i mammahjärtat.

Uppdatering:
Min allra bästa syster kommer hit i kväll och stannar till på fredag kväll. Alltså blir det sista dagen på dagis idag för Prinsen. Nu känns det genast mycket bättre.

En sån där dag igen

Migränigt som fan, varmt till förbannelse och helvetes kinkiga barn. (Tre svordomar på en liten mening, inte illa.) Nu får det gärna bli lite svalare ett tag, så att jag orkar med mitt liv igen.

Piller uppdatering

Jo, jag började med minipillerna, trots att de förmodligen inte kommer hjälpa ett smack mot migränen. Då kan de i allafall inte bråka med mig mer om det, varken gyn eller neuro.

Varmt och prover

Det här vädret gör verkligen inga underverk med min post-resemigrän. Jag skulle behöva ett par molninga och svala dagar för att komma ikapp känner jag. Idag har jag mest varit inne och klibbat - det är först nu som det börjar kännas okej, och då är det dags att sova. Meningslöst!

I morgon bitti är det provtagning som gäller, de där fastande proverna för att kolla leverstatus. Hoppas att det inte är för mycket folk, för det orkar jag inte med innan frukost. Nej, nu ska jag gå och lägga mig så kanske jag klarar provtagningen utan för mycket migrän.

Tack!

Annika, Alex, Jeanette, Jenny, Lotta och Åsa - vad roligt det var att träffa er (igen)! Jag längtar redan till nästa gång, vilket måste bli snart. Vi har ju en sommarstuga vi skulle kunna kampera i en helg eller så.

Tack Annika för att du ordnade så att vi fick ses allihop.

P.s. Jenny hur har det gått med köns-fästingarna och borrelian?! ;)

No place like home

Hur roligt det än var att åka iväg och gå på fest, går det inte att komma ifrån hur skönt det var att komma hem. Hem till min älskling, till mina underbaringar och så pälsklingen förstås. Har saknat dom mer än jag vågat erkänna medan jag var borta tror jag. Något positivt är att det inte alls var lika jobbigt att åka ifrån lille H som det varit förut. Det känns bra att jag börjar komma över den där post-förlossnings-separationsångesten.

Resan hem gick bra - visst var det varmt igen, och rejält svettigt på diverse ställen. Men med solen i ryggen och underbart resesällskap gick det hur bra som helst.

Nu sitter jag i min egen soffa, med min egen dator och väntar på att 40 graders-sovrummet ska svalna lite. Och på att maken ska komma in med Vovvan så att vi kan gå och sova.

Jag överlevde!

Fast jag kan ju inte påstå att jag kan festa som i fornstora dagar. Men roligt hade jag, fast än jag fick ta det lugnt med både alkoholen och dansandet. Tack Busmamman för att jag fick komma på ditt super-partaj!

Idag har jag lite mer migrän, men ingenting lite piller inte kan fixa.

Nu laddar jag och Alex upp för den långa färden hem. I värmen. Räknar med att svettas ut all vätska jag drack igår, plus lite till. Lite som en rening on the road. Kommer vara som en ny människa när jag kommer hem.

On the road

Testar Alex lilla rosa och skriver ett snabbt på vägen inlägg. Vi har det bra, det är lite varmt, med vad gör det när man har trevligt sällskap?

Nu ska vi äta lunch. På Max.

Färdig för fest!

Nu har jag packat alla små saker jag behöver ha med mig, (räknade till nio mediciner förresten - känns lagom tantigt), letat fram lämpliga kläder och gjort ett matchande halsband. Nu är jag redo för Busmammans 30-årsfest! För inte behöver man frissera könshåren för att gå på 30-årsfest? Jag hänger ju inte riktigt med i vad som gäller nu för tiden...

Fast först ska jag på road trip med Alex. En värdig uppladdning om någon!

Är tillbaka på söndag någon gång - till dess råder här bloggtystnad.

Men vad är det för mening?

Läser ännu mer, om både hormonspiralen och minipillrena. Spiralen påverkar inte ägglossningen över huvud taget, minipiller kan i vissa fall göra det. Det de gör (mest) är att påverka livmoderslemhinnan så att ett befruktat ägg inte kan fastna där. Spiralen värkar dessutom bara lokalt, inte i resten av kroppen.

Hur i hela helvete hade gyn tänk att en spiral skulle hjälpa mot min migrän??? Varför skulle jag, helt i onödan, sätta in en dyr makapär i livmodern som inte kommer hjälpa ett dyft? Speciellt som jag tydligt klargjorde att jag inte vill använda hormonella p-medel egentligen, men att jag är beredd att prova för att bli av med migränen. Det enda som skulle kunna hjälpa är p-piller med östrogen, men det ville gyn inte ge p g a mina levervärden (vilket jag är helt med på). Men varför, VARFÖR lura på mig något som inte har någon chans att fungera?

Nu är frågan; ska jag testa minipiller ändå, eller skita i alltihop?

Jag hittade den här utmärkelsen:

Jag har inte fått den själv, men jag tyckte den var lättare att välja ut besökare än charmiga bloggar. Här kommer alltså utmärkelser till några utav mina speciella besökare - nämligen dom som jag lärt känna genom våra bloggar (alltså de som jag inte träffat på något forum eller chat eller så):
- Pysen
- Daisy and me
- NorrwentSouth
- Viktoria
- Redpaint

Tänk att bloggandet har gjort att jag lärt känna er (mer eller mindre i allafall). Det hade jag nog aldrig trott när jag började blogga! Det är lite roligt ändå, hur mina och era blogghoppningar har gjort att vi ramlat in på varandras bloggar och sen blivit kvar. Intressant tycker jag, hur vissa bloggar liksom fastnar hos en, medan andra bara passerar obemärkt förbi.

Och nu blev jag jätte nervös att jag har glömt någon, virrig som jag är. Förlåt så väldigt mycket i sånt fall, det är inte med meningen.

Jag har fått en utmärkelse!

Vet inte hur jag lyckades, men jag läste och kommenterade i bloggen NorrwentSouth utan att se att jag fått en utmärkelse! Tack snälla S för utmärkelsen och fina ord. (För er som undrar över "räddare i nöden" så tror jag att S syftar på skorna jag såg till att maken åkte och inhandlade åt henne.)

Jag måste fundera lite på vilka bloggar jag läser som är charmiga. Jag återkommer.

Omkullpratad barnmorska

Äntligen kom jag fram - det hade tydligen varit fel på telefonen hela förmiddagen utan att de visste om det. ("Ja, vi tyckte det var lite konstigt att ingen ringde, men tänkte inte mer på det." Men heja, tänkte jag...)

Barnmorskan tyckte först inte alls att det var en bra idé med minipiller istället - det är ju högre koncentration och bla bla bla. Men som maken sa efteråt: "Hon var nog rätt chanslös mot dina argument". Själv tror jag att hon efter ett tag insåg att jag visste vad jag pratade om och att det liksom inte var någon idé att tjata emot. Alltså ska vi snart iväg och hämta ut en tremånaderskur minipiller. Sen får vi se hur jag mår av dom, och framför allt om de hjälper mot migränen.

Omöjligt att komma fram

Sitter och ringer och ringer och ringer till Gyn. Det har jag gjort sedan kl 9 i morse med så jämna mellanrum som lille H tillåtit. Om ingen svarar snart kommer jag åka dit och banka på dörren i eftermiddag, eftersom jag har fått mens och jag alltså borde börja med pillrena idag.

Eller också inte...

Läste just på lite om hormonspiral. Det visar sig att det är syntetiskt gulkroppshormon (progesteron) som används. Det är, enligt många forskare, det hormonet som ger graviditetsillamående. Och med tanke på att jag tillbringat alla mina tre graviditeter (hela graviditeterna) böjd över toastolen känns det som att jag är hyfsat känslig mot just det hormonet.

Jag kan tänka mig en hel del för att slippa migränen, men jag tänker ABSOLUT INTE må illa och kräkas igen. Över min döda kropp.

Får ringa i morgon och säga att hon får skriva ut minipiller istället. För jag tänker inte betala 1100 spänn för något som jag kanske måste ta ut om ett par veckor. Dessutom är det inte bara att sluta med spiralen, den ska ju tas ut också...

Miljoner hormoner

Det blir hormonspiral för mig. Jag är lite tveksam till att hormonmängden kommer räcka för migränen, men är glad att gyn valde det mildaste alternativet. (Hormonspiral ger samma hormonkoncentration i kroppen som om man tar ett minipiller var femte dag.) Vanliga p-piller (och p-ring mm) är helt uteslutet eftersom jag har dåliga levervärden. Hon lyckades skrämma upp mig lite faktist - hur allvarligt är det här med levern egentligen? Min mag-tarm läkare verkar inte så jätte oroad, men när gyn reagerade så starkt känns det ju genast lite mer skakigt.

Inte kommenterade hon mina välfrisserade könshår heller. Hrmpf.

Däremot pratade hon om hur fin min mage såg ut trots det som hänt. Medan hon gjorde gyn undersökningen. Jag höll bara med - man vill ju inte bråka med någon som har fingrarna runt ens livmodertapp liksom. Hon frågade också varför jag hade snittats (hon är inte den första som tror det - undrar om det står fel i journalen någonstans? Eller så är det mest då man blöder?), vilket jag ju inte har. Inte konstigt att hon tyckte jag hade fin mage då - jag saknar ju ärr!

Skulle lämnat nya leverprover idag också, men eftersom jag missat att jag skulle vara fastande får det bli en annan dag. Förhoppnigsvis har mina levervärden normaliserat sig. Vore ju skönt att slippa oroa sig, menar jag.

Könshårsfrisering

I morgon ska jag till gynekologen. Bäst att visa sig från sin bästa sida, tänkte jag och tog mig an könshåren. Nu är jag synnerligen välfrisserad i de nedre regionerna. Hoppas hon uppskattar min ansträngning.

Man vet att man lever

Idag ringde min magtarm-läkare. Bilderna på levern ser misstänkta ut, men är inte tillräckligt bra för att veta säkert. Vilket innebär en ny undersökning. Oerhört otrevlig verkar den, då de ska gå ner med en sond genom munnen, genom magsäcken, ut i tolvfingertarmen och sen via gallgångarna till levern. Väl där sprutas kontrast samtidigt som de tar röntgenbilder. Ser det fortfarande misstänkt ut kommer de ta prover från gallgångarna för vidare analys.

Det hela sker under narkos, vilket känns bra med tanke på undersökningen, men dåligt med tanke på hur det gick sist jag blev sövd... (Ja, jag vet att chansen att drabbas av en stor blödning vid den här undersökningen är mycket liten, men det hjälps liksom inte.) Tur att jag har lång tid på mig att förbereda mig mentalt, då det inte kommer bli av för än till hösten.

Värmemigrän

Nej, värmen är ingen hit den här gången heller. Högtrycken sätter sig direkt på huvudet och gör mig extremt ljus- och värmekänslig. Läge att flytta till polartrakterna med andra ord.

Ska förresten bli spännande att se hur syntetiska könshormoner ska få mig att sluta vara väderkänslig. Det verkade ju farbror Neurolog tro i allafall.

Ny dator beställd

Det blev en Dell Inspiron 15 med en hel massa bra till ett mycket bra super-duper studentpris. Inte vet jag om det blir bra, men maken verkar nöjd vilket är ett bra tecken. Jag är mest glad över att den är röd och blank och fungerar (förhoppningsvis).

Och så finns det andra dagar...

När jag inte vill ha några barn i närheten alls. När jag helst av allt vill sitta ensam i skogen och lyssna på tystnaden. När jag är ett elakt migränmonster som inte orkar bry sig om något.

Jag önskar dagar som den här inte fanns...

Kameleont

Tog en titt i min garderob och inser att jag gått från rött till blått. Undrar vad det betyder? Förmodligen att jag var roligare förr...

A perfect moment

Igår kväll var vi här nere alla fem. Jag och H satt i soffan och busade. Dottern satt bredvid och fnissade åt H's tokigheter. Maken och Prinsen busade på mattan. Och jag orkade med det! Jag orkade med att alla tre ongarna var där och väsnades. Jag orkade utan att känna att jag ville gå där ifrån. För första gången kände jag lycka och glädje över att kunna umgås med alla mina barn samtidigt.

Tänk att det kan kännas så underbart att vara normal.

Förödande för bloggen

Datorhaveriet alltså. Utan en dator som jag kan och litar på blir det skrämmande lite bloggande. Måste nog få tummen ur och beställa en ny dator. Det är bara så jädra svårt att hitta en som har det jag vill ha till ett rimligt pris. (Den jag gillat bäst hittills kostar "bara" 18 000 kr - som hittat...) Har suttit i timmar och försökt hitta något bra. Inte blir det lättare av att det är en djungel av processorer, internminne och nätverkskort. Och även om datorerna heter samma sak är det inte alls säkert att de innehåller samma saker. Bara för att underlätta. Ibland tror jag att de inte vill ha några kunder. Det är då jag stänger alla flikar och går och lägger mig.

Glad Midsommar!

Här har det regnat en hel del idag, men vi lyckades ändå sno ihop en liten stång tillsammans med grannarna som vi skuttade runt en mikrosekund typ. Sen tröttnade barnen. Efter en fiskdamm och lite ballongblåsande gick alla hem till sig och tog det lugnt. Ja, så lugnt som det kan bli med tre små galningar som springer omkring och gastar förstås.

Nu har jag druckit en liiiiten gindrink, vilket resulterade i att jag somnade i soffan. Nu är jag hungrig, men det känns som en bättre idé att gå och sova faktiskt.

Hoppas ni haft en bra Midsommar allihopa!

Tyst dag

Ja, rent bloggmässigt då, för här har det sannerligen inte varit tyst eftersom dagis mycket lämpligt bestämt sig för att hålla stängt idag... Egentligen har jag en massa att berätta, men jag har inte kommit till skott för än nu. Här kommer en snabbgenomgång:

Två bra saker är att jag fått tag på både en gynekolog och min magtarm-läkare. Tyvärr hinner jag få mens innan jag träffar gynekologen, så allt skjuts en månad framåt. Annars var det ju bra.

Sen har jag kommit på hur gudomligt gott det är med godis när jag ska ha mens. Speciellt salta balkar.

Jo, så har min nya mobil pajat och kylskåpet verkar sjunga på sista versen. Det spottade ut några deciliter vatten på golvet, bara så där. Spenderade gårdagskvällen med huvudet i kylskåpet. Plockade ur allt, städade som ett litet gnu, bara för att komma upp i morse och upptäcka att det runnit ut ännu mer vatten. Hurra, för elektronik.

Kvällen har gått åt till att surfa runt och leta nya datorer, mobiler och kylskåp. Tur att vi fick tillbaka på skatten så att vi får lägga det på så roliga saker som ett nytt kylskåp.

Hundstatus oklar

Tack för tummarna, men det verkar som att ni får fortsätta knipa ett tag till...

Det kan vara en ny tumör. Det kan också vara helt ofarlig ärrvävnad. Det var svårt att säga. Vovvan fick en spruta med anti-inflammatoriskt och beroende på hur det påverkar knölen vet vi vad det är. Jag ska ringa vet i början av nästa vecka och stämma av. Är lite osäker på vilken reaktion ni ska hålla tummarna för, så ni kan väl hoppas på ofarlig ärrvävnad helt enkelt?

Ny knöl på hunden

Just när jag trodde att det kunde få vara lite bra för en stund rycks mattan undan. Nu ringer jag febrilt till veterinären och försöker få en tid.

Min fina lilla Vovva, det får inte vara elakartat...

Uppdatering: Fick tag på veterinären och vi får komma redan idag. Snälla ni, håll alla tummar för att det inte ska vara någon fara för min fyrbenta älskling.

Jag saknar min vän

Idag kom min syster på att hon, av en ren slump, sprungit på en av mina allra bästa vänner förra veckan. Vi har upplevt så otroligt mycket tillsammans, men sen flyttade hon utomlands och vi gled isär. När syster berättade att hon träffat henne kände jag på en gång hur mycket jag saknar henne, vilket hål hennes plats har lämnat i mitt liv. Nu vet jag att hon är hemma igen och jag ska försöka få tag på henne så fort som möjligt. Jag längtar efter henne så mycket att det gör ont i hjärtat - konstigt va?

Sista artikeln

Hur ironiskt är det att jag får VG på sista artikeln på kursen? Artikeln som jag la ner extremt lite arbete på. Nå väl, nu är kursen avslutad. Det stör mig lite att jag inte lyckades skrapa ihop ett VG, men med tanke på omständigheterna får jag nog vara nöjd med ett G.

Begravningsdag

Idag begravdes min morfar. Jag var där, men bara för att mamma ville det. För egen skulle hade jag kunnat låta bli. Det var den andra underliga begravningen i mitt liv, för precis som på farfars begravning pratade alla om en människa som inte jag kände. Båda dessa män har levt ett liv och haft relationer med andra människor som är milsvitt från det de haft med mig. Det är en väldigt konstigt att höra andra prata om den morfar jag skulle haft men som de (som inte är släkt alls) fick. Det konstigaste var ändå när prästen, som kände min morfar, pratade om honom som en god lyssnare - jag har aldrig mött en mer självupptagen människa - och sen började jämföra honom med Jesus. Då slutade jag lyssna.

Nå väl, det var roligt att träffa vissa av mina kusiner - alltid något att ta med sig där ifrån. Och efteråt gick jag, mina syskon och min mamma ut och drack öl. Något vi aldrig gjort allihop tillsammans. Det var också bra. Men annars, nej, det var bara en underlig dag, inte det minsta sorglig.

Neuro ringde igår!

Naturligtvis när jag var i affären och handlade (vissa dagar är det liksom pest eller kolera om jag ska vara hemma eller åka och handla - båda är lika jobbiga för migränen om ongarna är på det humöret...). Det blev ett ganska bra samtal trots det; jag glömde bara ett par saker. Hur som helst är det nya heta spåret nu p-piller. Jag är ju egentligen inte så förtjust i hormonella p-medel, men för att bli av med migränen är jag faktiskt villig att prova.

Nu ska jag "bara" få tag på min magtarm-läkare för få det hela godkänt där (hormoner kan påverka tarmarna negativt) och sen min gynekolog. Neuroläkaren ville först bara sjukskriva mig juni ut, men då frågade jag honom om han på allvar trodde att jag 1) skulle få tag på två läkare, 2) hinna märka ev. effekt av p-piller på den tiden. Då skrattade han lite och förlängde den till juli ut i allafall. Alltid något.

Sista ER

Inte ett avsnitt för mig. Inte alls faktiskt.

För er som inte såg det så fick man se en mamma som blödde ihjäl under förlossningen. Lite för känsligt ännu...

Artikeln godkänd!

Fick just ett mejl från min kontakt på tidningen jag skrivit artikeln till. Hon tyckte den var bra - endast några små ändringar behövdes. Nu känns det nästan lite nervöst att vänta på att tidningen ska komma ut och jag får se det färdiga resultatet. Fast mest känns det roligt, så klart!

Eftersom jag är så ruskigt hemlig kommer jag inte att lägga ut någon länk här till artikeln. Ni som vill veta var, när och hur får skicka ett mejl!

Neuro, oh neuro

Idag har jag ringt till sköterskorna på neuro, igen, eftersom jag nu har väntat över en månad på att min läkare ska ringa upp. Sist jag pratade med någon där var det jourläkaren som ringde upp - väldigt trevlig och förstående, men som vanligt får man börja om från början liksom. Han lovade att han skulle se till att min läkare ringde upp inom två veckor. När tre veckor gått ringde jag upp och sköterskan lovade att påminna. Nu har det alltså gått två veckor till och ingen har ringt. Återstår att se om han, eller någon annan, ringer innan midsommar.

Det är inte utan att man blir lite trötter...

Färdig firat

Jag överlevde dagens firande, trots att jag panikstädade i två timmar i förmiddags*. Nu är det ett helt år kvar till nästa gång. Och det känns väldigt skönt. Sen känns det väldigt tråkigt att det är så det känns. Förvirrande.

Förhoppningsvis är jag bättre och orkar mer nästa år. Det vore också trevligt med bättre väder, för ihållande regn gör ju ingen mänska glad.

* Kom på att grannarna skulle komma över och då kan det inte se ut hur som helst. Faktiskt. Jag avskyr att ha ett hem jag skäms över, men det är en annan historia...

För mycket firande

Födelsedag idag. Dotterns sjunde och den absolut jobbigaste för mig. Trots att jag inte var med på kalaset. (Jag var hemma med mamma och killarna, maken och mina syskon roddade kalaset på lokal.) Jag har städat (lite), passat killarna (lite), lagat lite mat (det blev enkelt med tacos) och ätit middag med fem extra personer. De åkte vid åtta och jag började gråta för att jag är så trött och har migrän.

En sån här dag gör det jävligt ont att inte vara frisk.

Och i morgon ska vi på't igen då Prinsen fyller 3 små år...

Det håller i sig

Pipet alltså. Men även förkylningen. Så än har jag inte gett upp hoppet om att det ska försvinna...

Nu ska pipet och jag gå till sängs.

Trögt men färdig

För artikeln som skulle in var det kanske inte så bra att beskedet kom just idag... Har inte varit det minsta motiverad kan jag säga, men något blev det i allafall. Förmodligen får jag skriva om den lite, men vad gör det om hundra år?! Jag kom ju in.

Hurra!

Jag kom in!! Hade vi inte haft så mycket att göra hade det firats med champange ikväll. Det får helt enkelt vänta till en annan dag. Men vad gör det, för jag kom in!!

Hallå?

Maken kom upp för att lägga lille H. Samtidigt frågar han mig vad jag äter, trodde jag. När jag svarar "Havreringar" börjar han gapskratta. Han hade nämligen frågat vem jag pratat med i telefonen tidigare.

Jag undrar om jag inte har lite lock kvar i örat trots allt, annars håller jag på att bli döv på äldre dar.

Inte ett ord skrivet

Jag mår ärligt talat inte bra alls. Hostade mig till migrän inatt och var tvungen att ta många piller. Mår lite illa, är yr och trött idag. Och så öronpipet då. Känns inte riktigt bra, med tanke på att artikeln ska vara inne i morgon... Jag ska mejla min kontakt på tidningen och berätta läget. Det känns inget roligt, men det är bättre att vara ärligt tror jag.

Örat igen

Locket har släppt, men jag är fortfarande täppt i örat. Det som oroar mig lite är att det börjat pipa, mycket, i det örat. Lite pip har jag haft sen det glada 90-talet när jag sprang på rockkonserter, men inte så här. Nu hör jag det fast än att det är fullt med ljud runt omkring...

Kan man få pip i örat av en förkylning eller har jag åkt på tinnitus också?

Sämsta möjliga timing

Idag bestämde sig min dator för att ge upp och helt enkelt inte starta mer. Och jag som ska skriva artikeln idag. Ja, ja, all information är sparad, det finns andra datorer att tillgå så det löser sig. Men jag vill ha min dator ju!

Vad gör man på ett discokalas?

Dottern fyller ju år i helgen och har önskat sig ett discokalas, vilket hon ska få. Men nu har det slagit mig att vi kanske måste styra upp det hela lite. För att släppa lös tio förskoleklassare att härja fritt i en och en halv timme är ingen bra idé, oavsett om det är till musik eller inte.

Det enda jag kom på är "Hela havet stormar", men det vill de knappast göra 1.5 timme. Det enda jag minns från skoldisco är tryckare och småhångel, men det är nog lite för tidigt för det! Har ni några bra disco-lekar att bjussa på?

Jag avskyr säsongsavslutningar!

House, Grey's och NCIS - hur fasen ska jag kunna vänta ända till i höst för att få veta vad som händer? Både House och Grey's var förövrigt på gränsen till vad jag klarar av, gråtmässigt alltså. Jag tycker inte riktigt om att sitta och böla framför TV:n, till påhittade saker, men ibland går det ju inte att låta bli. Speciellt inte när det är säsongsavslutningar.

Är det inte typiskt?

För några månader sedan kom det upp en ny lista för föräldratjänst på dagis. Vi tänkte att vi väljer så sent som möjligt, för då är det bättre väder. (Man är ute med barnen medan personalen är inne och planerar.)

För några dagar sedan sa jag till maken att jag nog kunde ta föräldratjänsten, så att han slapp.

Och vad händer? Det är 10 grader kallt och regn ute. Jag är genomförkyld och inte i skick att ta hand om andras barn. Alltså fick maken släpa sig dit, i regnet, och underhålla ungarna. Tycker faktiskt lite synd om honom idag.

Något roligt

Jag har fått ett uppdrag att skriva en artikel för en riktig tidning! Jätte roligt ska det bli, men eftersom jag är lite hemlig kommer jag inte skriva var eller vad artikeln ska handla om här. Ni som ändå vill veta kan mejla så ska jag berätta!

Den ska vara klar på torsdagkväll - så det är väl bara att sätta igång, eller...?

Risig

Alltså, den här förkylningen är varken rolig eller vanlig. Jag minns inte ens sist jag var så här igen täppt utan att vara snorig. Och så hosta på det. Vilket inte är en superkombination tillsammans med migrän.

Självklart har vi hundra saker att göra den här veckan - från föräldratjänst på dagis till skolavslutningar och födelsedagar. Men först måste vi städa. I morgon.

Lock för örat

"Klink" sa det i går kväll, och så hade ett locka flyttat in i mitt öra. Och där är det kvar, trots idog bekämpning med näsdroppar. Något irriterande, speciellt som det swoshar och har sig där inne.

Hur blir man av med lock på bästa sätt tror ni? Jag har provat att gäspa (ingen effekt), tryckutjämna (det blev värre, plus att andra örat lockade sig ett tag), trycka på öronflärpen (ingen effekt, men det kändes bra) och böja bak huvudet (då lättade det lite). Andra förslag?

Uppdatering 090610:
Äntligen! Någon gång under natten släppte locket och nu känns det mer som en normal förkylning. Klart överkomligt alltså.

Intervjun då

Till att börja med kan jag säga att den var mycket svårare än vad jag hade trott. Jag fick frågor som "Om du jämför Biotechnology Sweden och DNs vetenskaps sida, vad tycker du är skillnaden i deras sätt att skriva?". (De var ute efter att Biotech Sweden skriver om bioteknik ur ett ekonomiskt perspektiv. Det svarade inte jag...) Kanske borde jag har förstått något när en kvinna på instutitionen som passerade mig log (med medlidande?) och sa "Lycka till"? Frågorna var personliga för varje sökande och de utgick från mitt personliga brev. Jag hade behövt tänka igenom det jag skrev där ett par steg längre kändes det som.

Jag kände mig trots allt ganska nöjd när jag gick därifrån, men sen kom jag naturligtvis på en massa saker som jag borde sagt. Till exempel att det jag saknat i mitt nuvarande jobb är kontakten med människor. Däremot frågade jag hur många de kallar till intervju - det är 50 personer och av dom blir 30 antagna. Redan nästa vecka får man ett förhandsbesked om man kommer in eller blir reserv (de 20 som inte blir antagna hamnar i reserven, men det är nog inte så många av dom som kommer in). Över en veckas nagelbitande på lut nu alltså.

Äntligen med internet igen

Här är man med om värsta prövningen och sen när man kommer hem och ska ventilera det med sina bloggläsare är internet nere. I flera timmar. Vad är det för sätt?

Vad ska jag ha på mig?

Kom just på att mina favoritjeans (dvs de enda jeans som passar) är smutsiga. Nu har jag alltså stora problem med vad jag ska sätta på mig till intervjun. Jag köpte en ganska snygg jeanskjol på Kapp Ahl förra veckan, men det känns lite kallt idag. Och jag avskyr att frysa, då kan jag inte tänka klart. Dessutom måste jag raka benen och det vet jag inte om jag hinner. Eller ska jag satsa på att paniktvätta jeansen nu och stryka dom torra?

Hurra, vad jag är bra på att planera!

Skitungar!

Kommer upp, ska borsta tänderna och sen gå och sova. Tror jag... Känner genom snoret att det luktar lite illa. Vänder mig mot toaletten och får se... BAJS PÅ VÄGGEN! (Vissa dagar är det verkligen jätte kul att ha barn.) Efter att jag sanerat väggen återstår nu bara frågorna Vem gjorde det? och Hur bar h*n sig åt? Men det är nog som maken lugnt svarade: Det är en sån där sak som bara gudarna vet.

Uppdatering:
Dottern hade tydligen inte bajsat där uppe igår. Kvarstår endast Prinsen, som själv var klättrade upp på toaletten. Han ropade dock på maken när han var klar, och maken torkade. Men han (maken alltså) är väl ändå för stor för att kladda bajs på väggen? Mysteriet tätnar... Jag kanske borde tagit ett prov och skickat på DNA-analys i sann CSI-anda?

I morgon intervju

Och jag har inte ens vett att vara nervös. (Eller är det betablockarnas förtjänst?) Eftersom jag ändå inte vet vad de kommer fråga om är det väl ingen idé att hetsa upp sig? Ni får gärna tänka på mig och hålla en liten tumme eller två i morgon eftermiddag om ni vill.

Dagen

Migränbaksmälla. Normalförkyld. Städmani i barnens rum (en sopsäck till vinden, en till sophuset). Köttfärsås till middag. Röstning. Ostbågar och öl. Skriva konstigt blogginlägg. TV. Sova.

Flyttat till soffan

Fortfarande risigt, feber och hosta. Migränen har i allafall gått från en ettrig 8a till en dov 5a. Tack och lov för Zomig.

Sängläge

Mörkt, svalt och relativt tyst tack vare öronproppar. Ändå är det riktigt dåligt. Dåligt sömn, ägglossning och väderomslag är ingen lyckad kombo. Kanske triggade spikmattan igång något också. Ridå.

Nya tag mot migränen

Ja, jag har fallit för flugan och köpt en spikmatta. Har just inget att förlora, mer än 500 pix då. Har provat den och blev väldigt trött. Om den hjälper migränen återstår att se.

Blogglöst

Bara regn, migrän och strömavbrott idag. Inte mycket att orda om.

Gratis är gott

Nu får man surfa gratis på vår McD. Då kanske jag måste äta här oftare?

Tradera-baksmälla

Fy vad drygt det börjar bli att packa nu. Har inte räknat exakt, men det närmar sig nog 50 paket nu. Nästa gång jag ska sälja så här mycket ska jag köpa Mailingbags.

Tradera-psykologi

Jag har ju haft en hel massa auktioner ute på Tradera nu. I första vändan var det några som inte blev sålda. Jag lade ut dom igen, med lägre utropspris. Nu är samtliga uppe i ett pris som är högre än det gamla utropspriset.

Mycket intressant. Beror det på att utropspriset är lägre och att man då hellre bjuder? Eller att man bjuder på sånt som redan har bud? Kanske känns det bra att få "ta" något av någon annan?

Ni som Traderar, hur fungerar ni när ni bjuder?

En annan syn på saken

Vad dumt att jag haft glasögon helt i onödan alla dessa år.

Vilken överraskning förresten att de garderat sig och klämt in ordet "kan" där i meningen under strecket.

Ett försök till förtydligande

Jag kanske ska förklara vad jag menade avslutningen på förra inlägget. Alltså, egentligen har jag väl inget att sörja, allt slutade ju lyckligt när lille H föddes. Men det slutade inte som jag hade tänkt. Min sista förlossning blev allt annat än normal och vanlig. Och jag får ingen ny chans, den delen av mitt liv är över. Därför sörjer jag och är lite avundsjuk på dom som föder barn utan att något ovanligt alls händer. De som kan åka hem bara några timmar efter förlossningen och njuta av sitt nyfödda underverk.

Mest sörjer jag nog all förlorad tid som aldrig kommer tillbaka. Lille H är snart 14 månader och jag har missat så mycket av hans första år. Och det jag inte missat kommer jag inte ihåg. För att inte tala om Prinsen, som var utan sin mamma i över ett år när jag låg i gravid-kräk-koma och sen försvann in i migrändimman.

Det tjänar ingenting till att älta. Istället försöker jag fokusera på att ta vara på tiden jag faktiskt orkar vara med dom, göra det bästa av den. Varje minut tillsammans räknas.

En lite trasa

Stackars lille H har över 39 graders feber i den här värmen. Och så ögoninflammation på det. Trots det är han glad. Trött och närhetstörstande, men glad. Han är helt otroligt den där ungen!

Invändig svalka

Det gick bra!

Och det gick fort. En liten tjej blev det och de är redan hemma igen. Så där som normala människor gör.

Nu är det bara sorgen och avundsjukan kvar med andra ord.