Om man ändå har huvudvärk...

... kan man lika gärna passa på att njuta och dricka lite rödvin.

Skål på er!

Inte den här heller

Jag hade fel. Läraren gillade inte den här artikeln heller något vidare. Viss kritik kan jag hålla med om, men när jag får motsatt anmärkningar från förra gången (typ "ditt språk är för formellt" då, och "du skriver för pratigt" nu) då blir jag faktiskt lite förvirrad.

Journaluppdatering

Läkarna kan göra tillägg men inte ändra det som står i journalen. Gäller att få pisshuvudet att göra ett tillägg alltså. Frågan är hur det ska gå till när han varken vill prata eller träffa mig?

Nu förtränger jag den energitjyven till på måndag. Ingen idé att låta honom förstöra helgen för mig, när jag ändå inte kan göra något åt det.

Simtroll

Idag skulle jag iväg och simma för första gången på mycket länge. Jag hade laddat upp och såg verkligen fram emot det (framför allt avslappningen). Klev upp med lille Herr'n vid åtta och gjorde mig i ordning. Sen kom vi på att bilen skulle besiktigas och hunden kan inte vara ensam hemma när hon har fåntratt. Skit också!

Var är kameran?

Makens nya födelsedagskamera är spårlöst försvunnen. Sist den sågs till var i måndagskväll i badrummet då vi fotade när killarna badade. Jag vet att jag la den på tvättkorgen när jag skulle ta upp lille Herr'n och där slutar alla spår.

Någon som känner sig lite synsk och vill hjälpa till?

Uppdatering:
Kameran är funnen, i fickan på ett par täckbyxor. Vem som lagt den där? Förmodligen jag, men det har jag inget minne av. Jag är inte helt förtjust över hur virrig jag är nu för tiden.

Bussig mamma

Låter lille Herr'n vara kvar i sängen en stund efter han vaknat, trots att han inte är helt nöjd med situationen. Orkar inte ta mitt dunkande huvud och gå upp för trappan riktigt än. Nu har han visst hittat något att leka med, alltså några minuters frist för mig.

Förbannad

Ni kanske minns den totalt meningslösa telefontiden med Neuro i januari? Idag fick jag hem kopior på min journal, och gissa vad idioten skrivit?

"Patienten ringer upp. Hon undrar om sjukskrivning."

Det är allt, inte ett ord om hur jag mår (vilket jag förklarade för honom utan att han lyssnade) eller att vi tidigare bestämt att vi skulle diskutera medicinering. Nu ser det ju för fan ut som jag bara är ute och fiskar efter sjukskrivning. Förbannade pisshuvud!

Piggare vovva idag

Natten har varit lite gnällig, men nu på förmiddagen har hon varit ungefär som vanligt. Förutom att hon är ruskigt missnöjd med fåntratten så klart. Ute fungerar den även som snöskyffel - se bild.

Som alla hjärtans dag

... fast till frukost. Skadar ju inte att börja dagen positivt tänkte jag.

Smärtfri

Ingen värk, men det spelar just ingen roll om man istället mår som ett as. Smart att ta en imigran just idag...

Imigran

Tog en för en stund sen och jävlar vad overkligt jag mår nu. (Nästan lika illa som när jag fick skiten injicerat.) Aldrig mer, då har jag hellre migrän.

Vår på gång

Man vet att våren närmar sig när till och med potatisen har vårkänslor.

Fåntratt

Gissa om hon är nöjd med livet som lampskärm?

Om ni undrar vad maken gör så inspekterar han såret med hjälp av en ficklampa.

Hundrapport 3

Äntligen hemma igen! Både jag och vovvi pustar ut. Hon är morfinstinn och gnäller så fort jag lämnar hennes sida. Alltså sitter jag med henne på golvet.

Hundrapport 2

Operationen är klar och det gick bra. Han var lite svävande när jag frågade hur tumören såg ut, men den verkade godartad tror jag. Får återkomma när vi hämtat henne, då vet jag mer om det.

Hundrapport 1

Vovvan ligger just nu på operationsbordet, lungorna såg bra ut så det var bara att köra. Nu hoppas vi att tumören är godartad också.

Tack för era tummar, det hjälper åtminstone mig massor att veta att ni tänker på henne och bryr er.

I morgon är det hundens tur

Snälla, alla tummar för att hunden har en godartad tumör. Ska försöka sova lite nu, fast än oron far runt som ett gäng arga pissemyror i magen.

Om migränen

Jag har ju lovat att berätta lite om migränen för mina nytillkomna läsare. Så här är det, den dök upp som en objuden gäst efter min senaste (och sista) förlossning. Förlossningen slutade med en stor blödning (12-13 L) och det tog flera långa timmar innan läkarna kunde få stopp på eländet. Jag var sövd under större delen av förloppet och vaknade 12 timmar senare på CIVA av att de drog respiratorslangen ur halsen. De första dagarna var jag väldigt morfinstinn, men när det ruset släppte kände jag att jag hade ont i huvudet. Och på den vägen är det.

Jag är ordentligt undersökt med både DT och MR för att utesluta blödningar, proppar, tumörer och annat otrevligt. Det är helt enkelt "bara" migrän som inte vill ge med sig med standard behandlingar. Kvar att prova är tricyklisk psykofarmaka och epilepsimedicin. Båda har rätt grymma biverkninga och jag är väl så där sugen kan man säga. Fast ibland måste man må sämre för att må bättre på sikt.

Hoppas det gjorde saker och ting lite klarare. Undrar ni något mer är det bara att fråga!

Hurra för husläkaren!

Besöket är avklarat och han gick med på att sjukskriva mig retroaktivt. Nu behöver jag inte oroa mig för den biten i allafall. I övrigt lyssnade han mycket uppmärksamt, kollade blodtryck och reflexer. (Såg på sjukintyget sen att jag har nedsatta reflexer både i armar och ben - undrar vad det betyder?) På det hela taget ett bra besök hos en empatisk och förstående läkare.

Jag glömde skriva igår att även om han hjälper mig nu så tycker han absolut att jag ska fortsätta gå hos Neuro, eftersom de har kompetens och behandlingar där som han inte har. Jag hade gärna skitit i neuro, men förstår ju att det ligger något i det han säger. Vi får se hur det känns efter besöket i mars helt enkelt.

För trött

Det har varit en lång och ansträngande dag, mest tack vare all snö som kommit. (Invalid make kan inte skotta snö.) Ligger nästan och somnar framför TV:n. Lika bra att gå direkt i säng, utan sömnpaus. Det är ju så rackarns jobbigt att vakna och ta sig upp till sängen här ifrån soffdjupet.

Ville berätta om migränen för er som är nya här, men det får bli i morgon. Vill ni veta lite redan nu finns en del att läsa i inläggen från april förra året.

God natt!

Veckan som kommer

Måndag: Läkarbesök för mig (Dottern måste hämtas tidigare från skolan)
Tisdag: Operation för vovvan (hoppas jag...) på fm, semmelfika på dagis på em
Onsdag: Läkarebesök för maken (å.b. efter tåop.) på em (vad göra med alla barn?)
Torsdag: Maken borta med jobbet (jag måste hämta Dottern)
Fredag: Besiktning av bilen

Undrar när den där lugna veckan kommer?

Ljusare tider

Och jag antar att jag är den enda i det här landet som förbannar solens återkomst? Hoppas jag bara är ovan, för just nu räcker det inte med solbrillor och keps när jag går ut. Kanske dags att ta fram sopsäcken igen?

Jag glömde

... det är ganska, eller till och med väldigt roligt med wlan i mobilen. Rekommenderar!

Seg lördag

Idag har vi inte gjort många knop här. Egentligen ganska skönt, men jag kan inte låta bli att bli lite rastlös. Det kanske är ett friskhetstecken, med tanke på att jag varken brukar orka göra eller planera något. Eller så är det bara lite kvardröjande stress från igår.

Just nu ligger jag i soffan på övervåningen. lille Herr'n ligger och sover på mitt bröst alldeles nybadad. livet är rätt bra trots allt.

Ljusning

Bästa maken ringde husläkaren åt mig igår och fixade jourtid åt mig redan på måndag. De lät dessutom vanligt inställda till hela rehab-grejen. Kanske ordnar det sig nu?

Inlämnad

Med hela 20 minuter till godo, inte illa för att vara mig. Jag är inte alls lika nöjd som förra gången, vilket säkert betyder att lärarna kommer gilla den, tror ni inte?

Otrevligt varmt om rumpan igen

Nu brinner det i knutarna igen. Deadline kl 24 idag och jag har inte skrivit ett ord än. På artikeln alltså. På andra ställen har jag skrivit desto mer...

Att bo med en prylbög

Maken sitter just nu och jublar över att någon vill byta fyra walkietalkies mot en av hans knivar. När jag frågar vad han ska med dom till tittar han bara oförstående på mig och svarar att de kan vara bra att ha. Jaha, som allt annat skräp, nej förlåt, prylar vi har alltså?

Förlåten

Han kom hem snabbt och hade med sig godsaker till mig. Nu kan migränen och jag vila lite innan karusellen drar igång.

Ilsk

Maken, som bara låg stilla igår, var borta när jag kom upp i morse. Var han var? Jo på jobbet naturligtvis. Jag och min migrän tackar för omtanken.

(Nu är han på väg hem igen... han vågade väl inte annat efter telefonsamtalet vi hade!)

Förtydligande

Visst, han har alla extrimiteter kvar, men med ett avsågat tåben, bortmejslat brosk och ca 15 stygn är man inte så behjälplig när det gäller jaga barn. Vet inte om det var läkaren som var otydlig eller om maken inte riktigt ville tro att det skulle bli en så stor grej? Det som är jobbigt är dels att jag inte fick förbereda mig mentalt för det här (något som är viktigt för mig nu för tiden) och dels att vi inte ordnat med avlastning.

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte varit jävligt jobbigt idag, även fast mamma kom hit och drog ett stor lass. Jag har ont, inte bara i huvudet, utan hela kroppen. Jag är helt enkelt inte van att vara normal.

Hur ska det här gå?

Maken har ju som sagt opererat sin stortå idag, men han glömde visst tala om att han kommer vara ur funktion i två veckor. (Innan op lät det på honom som att han skulle vara up and running redan i morgon, därför har jag inte ordnat med någon avlastning. En dag med ensamt ansvar överlever jag, även om jag får betala för det.) Det har varit en tung dag, har tagit två imigran för att inte krascha helt. Problemet med det är att jag blir så väldigt seg och flummig av dom. Inte så bra när man har ensamt ansvar för Lille Herr'n.

Nåväl, i morgon är en annan dag och mamma har erbjudit sig att komma en sväng. Hon är i och för sig enhänt, men det blir i allafall fler händer än jag har nu!

Vad fan gör jag nu?

Idag har jag jagat precis varenda läkare jag träffat det senaste året, utan någon som helst framgång. Är de inte lediga, har de forskningsvecka eller inte tid att prata. Sitter alltså fortfarande utan sjukskrivning den här månaden, och har ingen aning om vem som ska vara med på rehab-möte med försäkringskassan. Och alla vet ju hur bra stress är för migrän...

Besöksrekord

Wow, 1000 besökare på en månad! Det är nytt rekord tror jag. Kul och smickrande att så många finner min blogg värd att åtminstone kika på och kanske också läsa i.

Fast jag undrar lite var min läsare från Ungern tagit vägen, någon som vet?

Under kniven

I morgon är det dags för nästa operation. Den här gången är det makens stortå som ska fixas till. Brosk ska bort och ben ska slipas ner för att rörligheten ska komma tillbaka (nu är den alldeles stel och konstig). Eftersom det bara är lokalbedövning behöver jag inte ens oroa mig för honom, vilket känns skönt. Narkos är ju alltid lite otrevligt på det viset. Nu säger han att han ska sterilisera sig med hjälp av en svamp och några påsar Descutan. Låter svårt, men vad vet jag?!

Utflugen

Är hos mamma nu för att ta över hennes skötsel efter brollorna som gjort helgpasset. Nu verkar hon klara det mesta själv, så mitt jobb här blir nog mest som sällskapsdam. Till min hjälp har jag både Dottern och Lille Herr'n, även om den lille inte är så pigg på att umgås med någon annan än mig.

Nu måste jag fundera på en kommentar jag ska skriva...

EFIT-kommentar

Roligare än så där blir det sällan. Shit vilket tråkigt liv jag har.

EFIT idag

Kl 0930

Dagen börjar som vanligt med migrän och då måste jag ta piller. När det är helg har jag dessutom lyxen att kunna ligga kvar i sängen till de börjar verka.

Kl 1030

Klappar lite på finaste vovvan som njuter i solen

Kl 1130

Kollar hur det funkar med mobilbloggningen

Kl 1230

Ute på prommenad med hunden.

Kl 1330

Lunch! (Fast jag var visst så hungrig att jag glömde fota innan maten var slut...)

Kl 1430

Hunden väntar på sin lunch.

Kl 1530

Prinsen och jag fikar lite. "Schörst macka, sen bolle" förkunnar han här bredvid mig.

Kl 1630

Lilleman och jag vilar.

Kl 1730

Jag och min hjälpreda lagar mat. "Da du ja lage mat" säger han hundra gånger under tiden.

Kl 1830

Äntligen mat! Kycklinggryta med saffran och curry blev det. (Ja, den nya mobilen är kass att fota mat med...)

Kl 1930

Läser protokoll från kommunfullmäktige för att se om det finns något att skriva en artikel om.

Kl 2030

Dottern har precis klivit ur badet och läser för mig ur en bok om barnmat från BVC.

Kl 2130

Lille Herr'n får kvällsblöja och pyjamas.

Kl 2230

... och så SATC-filmen blir en bra avslutning på kvällen.

Kl 2330

Färdigammad och väldigt trött.

Kl 0030

God natt, sov gott.

bara jag och mitt halsband

... men det är inte så roligt att skriva om.
 Det får bli en middagskonversation istället.

Prinsen, som har lite svårt att koncentrera sig på maten, lutar sig mot maken, tittar upp i hans ansikte och säger kärvänligt och lite beundrande
:
- Pappa, du har jätte stort snor i näsan.

Tack för maten den var god.

Två timmar kvar

Oron är som en stor blyklump i magen. Önskar att veterinärbesöket redan var över, att vi visste hur det ligger till. Ovissheten är jobbigt, får mig att må illa. Letar hela tiden tecken på att vovvan mår dåligt, att något inte står rätt till. Hon beter sig som vanligt, och hade det inte varit för knölen på magen hade allt varit bra...

Borde skriva ett klyftigt blogginlägg till journalistkursen nu, men det finns inte en chans i helvetet att jag kan koncentrera mig på det. Får bli ett senare problem.

Senare:
Tillbaka, inte så mycket klokare och ungefär lika orolig. Det är en tumör och den ska opereras bort den 24. Innan operationen (samma dag) görs en lungröntgen. Visar den spridning till lungorna gör man ingenting, annars tas tumören, juverparet och lymfkörtlar bort. Tumören skickas inte för patologisk undersökning (det tjänar ingenting till), och överlag är 50% godartade. Jag vågar varken hoppas eller skriva mer just nu...

Redan över?

Nu har dom åkt, dom där gästerna och det känns så tomt och trist här. En kväll är alldeles för lite tid, det sa bara swooosh så var den över ju! Trevligt var det så klart, som vanligt, och vi får verkligen hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång.

(Och för er som undrar - ja, jag har en stadig migrän nu, men för en gångs skull är det värt det!)

Po.p återkallar fleeceoverall

För en tid sen stod det i tidningarna om ett barn som höll på att kvävas av sin vindfleeceoverall. Den lilla bebisen låg ute i vagnen och sov, men lyckades på något sätt krångla sig runt så att huvan fastnade över ansiktet. Hade inte föräldrarna kommit ut i tid hade det slutat illa... (Den är ju liksom lufttät åt båda hållen.)

Nu gör Polarn o. Pyret det enda rätta och återkallar overallerna ifråga. Ni som är intresserad kan läsa mer här>>>. Jag har länge önskat en vindfleeceoverall utan luva, nu kanske det blir verklighet?

Blodsocker Blues

Kom precis på att jag glömt äta middag. Minns inte när det hände sist. Ett tydligt tecken på att allt inte är som det ska. Jag tror att oron äter upp hungern.

P.s. Viktoria, städning lämpar sig även när man känner oro visade det sig...

Oro

Hittade just en knöl på hunden. Förmodligen en juvertumör som bör opereras bort. Veterinärtid bokad till på fredag. Snälla, håll tummarna för att det är en godartad tumör som går lätt att ta bort.

Kommentarer på kommentarer

Har varit lite dålig på att svara på era kommentarer, men nu finns det lite svar att läsa. Seså, skynda er att läsa mina visdomsord!

Ligger och tittar i taket

Känner mig less, ledsen och värdelös. Har försökt ordna med läkarbesök och sjukskrivning idag, utan någon som helst framgång. Dessutom sågade läraren min artikel, "precis godkänd" blev omdömet. Tydligen kan jag varken skriva ingresser eller rubriker (som inte ingick i uppgiften).

bara text

sitter och skriver med "pennan" direkt på skärmen. sen mejlar jag direkt till bloggen från mobilen. nördigt men kul!

Jag har haft det för lätt

Nu strular det rejält med sjukskrivningar och läkarbesök. Allt sedan Neuro skulle ta över mitt fall*. Just nu står jag utan både sjukskrivning och läkare där, vilket gör att jag måste vända mig till Kvinnokliniken, igen. Min underbara läkare där är fortfarande föräldraledig, och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Vad jag orkar göra. Men orkar man inte får man ingen hjälp och inga pengar.

* Nu är det dags för rehabilitering med försäkringskassan och då är det ju bra om det är en läkare som kan migrän som är med...

Direkt från sovrummet

Den nya leksaken fick stanna. Det krävdes ingen större övertalning från makens sida precis.

Middagsönskan

Sitter och tittar på reprisen av "Vad blir det för mat" - söndagar är bra på det viset, eftersom TV4+ visar två avsnitt på rad. Kom på att jag gärna skulle vilja bli bjuden på mat av Perra, och se när han lagade den på plats. Om inte annat för att se om han håller på likadant utan kamera. Fast jag vete fan vad vi skulle prata om när vi väl satte oss ner för att äta. Vad fantastiskt pinsamt det skulle kunna bli, jag menar han äter ju mesar som mig till middag.

Tror det får räcka med TV-programmet trots allt.

Blöjstorlekar

Ja, jag vet att det här ämnet kanske egentligen passar bättre på någon av barnens bloggar, men nu hamnade det här...

Här har vi just nu två storlekar på blöjorna - storlek 4 och 5. På storlek 4 står det att de passar för "8-14 kilo". Prinsen, som inte är tjock någonstans, väger knappt 11 kilo och får inte plats i storlek 4-blöjorna. Jag undrar vad blöjtillverkarna vinner på att vara överdrivet optimistiska med de där gränserna? De borde väl tycka att det var bra om man gick över på en större storlek så tidigt som möjligt? (Färre blöjor för pengarna ju större storlek.) Eller har jag missat något?

En annan längtan

Åh vad jag längtar till torsdag! Jätte jätte mycket längtar jag. Så där mycket att jag nästan inte vet vad jag ska göra med alla längtan. Äntligen något roligt att se fram emot. Äntligen ska det ske som vi väntat på i över 1½ år! (Nej F, jag menar inte spritbytet.) Det enda som är tråkigt är att tiden kommer gå så fort - en liten kväll räcker ju inte på långa vägar! (Jo, förhoppningsvis ses vi en stund på lördagen också, men det är ju inte riktigt som det brukar vara, dvs en hel helg med god mat, balkongljug, BAMSEK-spaning mm mm.)

(För er som inte riktigt förstår så ska vi få besök av -sl- och PappaF - hurra!)

Färdig

Älskling, kom hem, för nu börjar migränen bli jobbig. Och så saknar jag dig i bitar förstås.

testar nya mobilen

Roliga funktioner, men kameran är en besvikelse...

På bilden: Den gamla trotjänaren i bitar

På gränsen

Det går att vara ensam hemma med Dottern och Lille Herr'n. Det är på gränsen, men det går! Det känns bra, men samtidigt konstigt, att man kan bli så glad för något som borde vara självklart. Hur som helst är det helt klar ett steg i rätt riktning. Det var länge sen jag kände att det gick åt rätt håll, att jag inte bara stod och trampade på samma ställe.

Då ska vi se

Båda hemmavarande barnen är lagda i sina sängar, hunden är rastad och jag har satt mig i soffan. Ska strax avsluta min artikel och skicka in den. Sen är det bara MIN tid (så länge inte något barn vaknar förstås).

Uppdatering:
Det blev en timmes egentid i allafall, innan Lille Herr'n vaknade och var risig. Jag fick sitta med honom i famnen till halv två tror jag, men sen sov han å andra sidan till tjugo i elva med ett amningsstopp!

Behöver mer feedback

Känner mig lite osäker på min artikel, skulle vilja att fler läste igenom den. Vill Du - som inte är rädd för att säga vad Du tycker - läsa igenom den och komma med kritik? Skicka mig ett mejl så skickar jag över den ASAP! (Deadline är i morgon vid midnatt.)

Är det värt det?

När priset är migrän börjar man fundera väldigt mycket på vad saker och ting är värda.

Just in time

Artikeln är hann i allafall bli hjälpligt klar innan dundermigränen slog dit. Nu väntar jag på att mina kursare ska kommentera mitt alster. Gör inte dom det får jag väl lägga ut den här för allmän beskådan.

Professorsdrömmar

Det inte dykt upp något svar från herr Professorn än. Snart är det dags att skicka mejl nummer fem. Undrar vilka hot jag ska dra till med den här gången?

Däremot drömde jag om honom inatt.

Han kom hit till vårat hus (som inte alls såg ut som i verkligheten, men ändå) med en handskriven pärm med mitt nya projekt. Eftersom jag inte ville prata med honom försökte jag gömma mig och samtidigt hålla koll på vad han gjorde. Medan han pratade i mobilen med sin dotter - de skulle visst boka flygbiljetter till Island - smög jag fram för att se vad som stod på pärmen. Då ser jag att han har en bomullstuss i ena näsborren, som att han blöder näsblod. Tussen ramlar ut på pärmen och kvickt som ögat kniper han den blodiga pappersbiten (det var visst inte bomull ändå) och äter upp den! Samtidigt får han syn på mig, och nu hade helt plötsligt jag övertaget i situationen.

Vad tror ni det betyder?

Utan eld ingen... artikel?

Sitter här och slösurfar när jag egentligen borde skriva ihop artikeln om Spindelmannen, a.k.a. Åke Holm, men det vill sig inte riktigt. Jag vet ju att jag har hela kvällen i morgon på mig och det räcker tydligen för att jag inte ska kunna motivera mig att göra det. Nej, jag behöver den där elden i baken för att det ska bli något.

Jag kommer skriva något idag, men känner jag mig själv rätt kommer jag skrota texten och börja om. Då när knutarna brinner och rumpan börjar bli het.

(Jag skrotade även idéen att gå på ett till föredrag. Det finns ju inget som säger att nästa jag väljer skulle bli bättre. Lika bra att bita i den sura spindeln, eller vad man ska säga?)

Föreläst

Nej, inte föreläst som att jag stått och pratat, utan jag har blivit läst (eller berättad) för. Om spindlar. Två långa timmar om spindlar och deras latinska namn. Och sen är det tänkt att jag ska skriva en artikel om det? Nej, det verkar som att jag får hitta ett nytt föredrag att gå på i morgon.

Sa jag att artikeln ska vara inne på fredag förresten, samma dag som jag och alla ongar blir tvångsförflyttade hem till mamma eftersom maken ska till Finland. Alltså måste artikeln vara klar på torsdag kväll, vilket är i övermorgon.

Det ser ut som att det blir eld i baken, som vanligt.

Fullt upp

Jag jobbar häcken av mig med journalist kursen. Är snart ikapp med inlämningsuppgifterna, och då måste jag börja med den första betygs-uppgiften. Den innebär att man måste ge sig iväg på någon sorts muntlig framställning* (kan vara nästan vad som helst), och sen skriva en artikel om det.

Och vet ni? Jag tycker verkligen att det är svinkul, precis hela tiden!

Uppdatering:
Inte blev det sämre av att jag fick jätte fin kritik på min första uppgift, bl a med komplimanger för mitt precisa och rappa skrivsätt.

* Just nu velar jag mellan ett föredrag om Reiki (just eftersom jag inte tror på det kan det vara lite roligt att skriva om det) eller ett om Uppsalas mest kända entomolog, spindelexperten Åke Holm som skulle fyllt 100 år i dagarna.

Ignorerad

Fyra gånger har jag mejlat min professor och försökt bestämma tid för ett möte. Än har jag inte fått något svar av värde. Undrar om det är dags att börja oroa sig nu?