Idag ska en läkare från Neuro ringa till mig, en läkare jag inte känner. Jag är lite nervös, för det gäller att lägga fram sitt fall väl. Det är både sjukskrivning och medicinering som ska avhandlas, viktiga saker med andra ord. Då måste man vara både påläst och insatt i sin egen sjukdomshistoria för att kunna presentera det hela på ett bra sätt. Vilket jag är, men mitt huvud bara virrar till allting hela tiden.
Nej, nu ska jag gå och läsa på lite om mig själv.
Uppdatering:
Det var nog det mest värdelösa samtalet hittills. Först satt han tyst (läste min journal?), jag fick ingen respons alls på det jag sa. Sen när jag kom till sjukskrivningen sa han "att det måste vi diskutera öga mot öga (vilket jag absolut förstår, men då kunde han väl för faen ha sagt det tidigare, typ när jag ringde och ville boka tid). Tid kan jag få först i mars, fram till dess får jag be KK lösa det här med sjukskrivning. Tack och hej.". Medicineringen hann jag inte diskutera överhuvudtaget. Less? Vem då, jag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
å va du kämpar. Man måste vara frisk för att vara sjuk...jag vet inte hur man ska orka allt när man är så pass som du.
Tänk att dom inte kan fatta hur jobbigt du har det.
kram
Men, vilken trist läkare! Man kan ju tycka att alla inom vården borde vara kompetenta, men så är tyvärr inte fallet. Hoppas att det löser sig med sjukskrivningen i allafall.
Kram
Usch, visst är det frustrerande att vara nödgad att springa runt emellan olika vårdinstanser? Det är minst sagt påfrestande att vara såväl fysisk, psykiskt som ekonomiskt beroende av andra människor på det sättet.
Jag har träffat fantastiska läkare såväl som nonchalanta sadister och det är en liten överaskning varje gång vilken typ man får träffa om som dessutom i princip ska avgöra hur din ekonomi kommer att gå ihop det närmaste året.
Skicka en kommentar