söndag, januari 25, 2009
Det är ju själva fan
Jag blir så jädra less på att jag inte kan gå ens en kort lugn promenad med hunden utan att få migrän. Jag vill vill vill gå långa turer i skogen och bara umgås med henne, men när priset jag (och resten av familjen) får betala är flera timmar i sängen med ett huvud som hotar att brisera, då känns det inte lika lockande längre. Det värsta är att hennes liv ju är så kort i jämförelse med mitt, och det känns som att jag förlorar dyrbar tid med henne (hon fyller trots allt 10 år snart) när jag är så här trasig. Hoppas det snart blir bättre väder så att jag åtminstonne kan cykla med henne, för det får jag av någon underlig anledning aldrig migrän av.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
När det går så där jävla illa så får man ta till allt i svordomsväg.
Jag har ett tips som alltid får mig att släppa på trycket lite (å nej nu pratar vi inte fisar här). Det är mammas harang.
SATANS JÄVLA HELVETE!!!!
Sägs med eftertryck och illrött ansikte. Hjälpter lite i alla fall.
Jag hoppas så att du får bli bättre snart för det där låter som lite väl mycket att behöva bära.
Hoppas du får må bättre snart! Förresten har jag tagit över spybloggen från dig! Usch!
Kram
STOR kram!
Helt sjukt vad den migränen triggas av...fan också!!
Kram Åsa
Viktoria:
Jag har min egen ramsa som går HELVETS JÄVLA SKIT, men oftast får jag säga den inne i huvudet eftersom de små grytorna här har STOOORA öron.
Nikki:
Det var ju fan att kräkset skulle spridas till er - hoppas det går över fort!
Lerica:
Tack för kramen gumman!
Åsa:
Ja, det är värdelöst att jag är så skör, men det kanske blir bättre ngn gång?
Skicka en kommentar