Hör hur Prinsen kräks och gråter där nere, och mellan varven frågar han efter mig. Jag sitter med lille Herr'n här uppe och vill gå ner, men inser att jag måste hålla mig här uppe trots allt. (Jag menar, risken är ju att om jag blir sjuk så får maken en till att ta hand om, förutom alla barnen...) Ont gör det i hjärtat att bara sitta här och inte kunna hjälpa honom, inte kunna krama honom ens en gång. Nu är han arg på sin pappa för att han inte kan få någon medicin som får stopp på kräkandet, min lilla älskling. :(
Uppdatering 090111:
Nej, det gick inte, jag var tvungen att gå ner och krama honom lite, annars hade nog hjärtat brustit i bröstet på mig. 19-02 höll han på och kräktes, sen somnade han, men vaknade flera gånger och ville ha vatten. Att bara få en tesked åt gången var inte populärt, och det är ju inte så lätt att förklara för en 2½-åring varför han inte får dricka mer... Idag har han druckit vätskeersättning gjord på Roiboos Blåbär, och än så länge har det fått stanna i magen.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Jag skulle inte ha skrivit något, för nu kräks han igen. Fan fan fan fan fan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Åh, fy! Inte kräksjuka nu oxå uppe på allt ditt elände!
Håller alla tummar och tår att ni klarar er så lindrigt undan som möjligt!
Jag hoppas att det "bara" är en vanlig magsjuka och inte vinterkräksjukan för då lär vi väl bli sjuka hela bunten...
Tack för omtanken och tummar och tår!
Stackars lilla snutten och stackars mamman :(
Stackars honom, stackars er! Hoppas att han mår lite bättre nu.
Åh, fy fan. Jag lider verkligen med er. Det finns få saker som är så vidriga som att kräkas/torka kräk/lyssna på andras kräkande.
Skicka en kommentar