Man tycker ju att jag, som kräkts mig igenom tre graviditeter, skulle ha ett ganska avslappnat förhållningssätt till det här med kräkandet, men så är inte fallet. Jag sitter här och är uppstressad till tårar för att jag inte inte inte vill kräkas... Låt mig uttrycka det så här: Att kräkas i vanliga fall är extra dåligt för mig, med tanke på min tarmsjukdom. Att kräkas med migrän också extra dåligt, för det känns som huvudet ska sprängas. Att kräkas med knäckta revben är (nog) också extra dåligt, eftersom man jobbar en del med revbenen då. Summasumarum är det alltså extra dåligt*extra dåligt*extra dåligt=extra dåligt i kubik** för mig att kräkas just nu. Och då har jag inte ens räknat in den psykiska biten...
** Ja, jag är en mattenörd, men det visste ni väl redan?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
I det här läget hade jag varit beredd att ta över ditt kräkande. Maila över det bara!
Tycker verkligen synd om dig!
Tack gulliga du!
Jag tänker inte var lika nobel som ´Viktoria....eftersom jag har egen kräkfobi att tampas med. men jag sänder ändå en kram och håller tummarna för att du slipper!!!!
Skicka en kommentar