Tandläkarbesök

Idag har jag varit hos tandläkaren utan att behöva gapa! Det var nämligen dottern som fick gapa eftersom hennes permanenta tand kommit upp så långt utan att mjölktanden ramlat ut. Och vilken bra tandläkare, och tandsköterska, vi fick träffa. Mjuka, snälla, pedagogiska men ändå lite lagom bestämda. Tänk om jag hade haft en så bra tandläkare när jag var liten, då kanske jag inte vore så satans rädd för att gå dit nu?

Hur som helst är den eländiga tanden ute (den har varit lös i flera månader men dottern har inte velar/vågat dra ut den själv), det gick fort och lätt med lite bedövningssalva runt om först. (De var inte tvungna att dra den, men vi, dottern inkluderad, tyckte att det var lika bra när vi ändå var där.) Dottern grät och skrek lite, för säkerhets skull, men hon märkte inte ens när de drog ut tanden! Men det är klart, när det är något man inte vet hur det känns, då är det bäst att gråta lite utifall att det skulle göra ont liksom.