Sitter fortfarande och myser efter kvällens wok-middag. Den blev så där alldeles lagom stark (på min tallrik ska tilläggas, i pannan måste det vara feset p g a barnen), en fin liten eld på tungan att värma gommen med. En balanserad hetta som förstärker och kompletterar övriga smaker i maten.
Nu när jag fått egna barn förstår jag förresten min pappa som alltid suckade över att han inte fick krydda maten som han ville. Min onge (den äldsta) klagar att det är starkt om man har oregano i.
Hur vill ni ha maten; fesen eller glödhet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
I like it HOT! *S*
Feset, is the shit!
Mer åt det glödheta hållet :) Men för kidsens del är det feset som gäller! Albin är den som tål hetta bäst.
Måste ju bara börja med att le åt uttrycket feset *fniss*
Jag vill ha det mittemellan jag.
Det ska smaka men inte bränna.
Mina barn är ju dock lika festliga som de flesta andra...
Här funkar det så att min del av barnaskaran vill ha det HOT! Rejält dessutom, Lilla klagar ofta över att maten inte smakar något... I makens del av barnaskaran finns det dem som hävdar att maten ska vara utan vanlig peppar och BARA ha salt! *uärk*
Själv vill jag ha smak på maten!
Mycket och många kryddor - det ska dock inte vara så starkt att tungan trillar av...
Det ska kryddas här.
Vi har bara en maträtt som jag inte kan göra till barnen som vi äter och det är thai= file med peppar och vitlök, starkt. Men annars äter vi samma hela gänget.
Skicka en kommentar