Tittar på ett program om veterinärer som åkt till Thailand för att ta hand om (en bråkdel av) de herrelösa hudar som finns i landet. Problemet är att man inte, under några omständigheter, får avliva oönskade hundar, utan de släpps istället lösa eller lämnas till närmaste tempel (munkarna får inte neka att ta emot dom om jag förstått saken rätt). Dessa hundar får knappt någon mat och har mängder av sjukdomar och skador. De har ingen möjlighet att bli friska, de kommer antingen att svälta ihjäl eller dö av sina skador, eftersom det inte är tillåtet att avliva dom. Varför? Jo, av respekt för deras liv. För mig, som inte är budhist men dock stor djurvän, ter det sig aningens motsägelsefullt att de ska lida sig till döds. Vad för liv att respektera är det?
Men, som den danska veterinären sa i programmet, det går inte att trampa på deras religion, det går bara att försöka lindra lidandet för hundarna.
Å andra sidan kan man kanske tycka att hjälpinsatserna primärt skulle gå till människorna som har det svårt i Thailand, men det är en annan diskussion.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Håller med dig i ditt resonemang om vad knasigt deras synsätt på vad som är att hedra liv.
Visst, man kan alltid engagera sig i något som är "viktigare", mer akut, mer behjärtansvärt. Men då blir dilemmat ett annat. Vad är viktigast? För vem?
Var och en hjälper efter den egna förmågan. I det här fallet var det veterinärer som flög till Thailand och hjälpte herrelösa hundar. Nästa gång är det Läkare utan gränser som åker och hjälper katastrofoffer.
Jag tycker summan av godhet är det som är viktigt. Att vi bryr oss. Engagerar oss. Det är viktigt.
Jag kollade också lite grann på programmet.
Synd att det inte kan få avliva när det var som det var med vissa. fy så enländigt det såg ut.
Dessvärre är det väl ganska ofta så...religion leder till lidande. Inte för alla men för många.
Skicka en kommentar