I morgon ska jag till husläkaren med mina trasiga revben. Inte för jag tror att han kan göra något åt det, utan för att jag måste ha ett sjukintyg om maken ska kunna ta TFP för lille Herr'n. Jo, för så funkar det, man får inte vara sjuk en enda dag utan läkarintyg när man är föräldraledig. Det är förtroende det...
Det var förövrigt lite kul när jag ringde mottagningen igår för att få en tid. Sköterskan jag pratade med lät smått chockad när jag berättade att jag hörde hur det brakade när benen gick av och undrade varför jag inte åkt till akuten. Akuten, fnös jag, vad skulle de kunna göra som inte min vän Citodon redan gjort? ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha, ja varför åker vi inte till akuten på en gång, så fort det händer något? ;-) Läkarna på jobbet skickade hem mig en gång när jag berättade att Stora inte kunde gå på foten, men att jag ändå hade skickat henne till skolan. AKUTEN. Genast! Var ordern jag fick. (det var bara uttänjda ledband och eftersom hon har sin blödningsdefekt blir ju foten svullen och blå på en gång...) En av läkarna på jobbet, vars man var barnläkare(!) hade låtit sonen gå med en bruten arm(!) i ungefär en vecka innan de tog in honom och röntgade.
Jag undrar om det inte är så att om man är "i" det, avvaktar lite för länge ibland? (minns fortfarande Storas lunginflammation förra året...)
ja men precis...vad ska de göra?
Skicka en kommentar