Sömnparalys

När man är i ett visst stadium av drömsömn är kroppen paralyserad; jag antar för att man inte ska kasta sig ut för fönstret i tron om att man kan flyga eller så. Ibland kan jag bli medveten om att jag drömmer och även att jag är paralyserad. Ofta är det en hemsk eller obehaglig dröm, och det är när jag kämpar för att vakna som jag märker att jag är paralyserad. Känslan är svår att beskriva, men jag kämpar och kämpar för att kunna röra mig, utan resultat. Jag får panik, känner det som jag håller på att kvävas (jag kämpar för att röra mig och glömmer bort att andas). Jag önskar inget hellre än att något barn ska skrika, att maken ska vända sig i sängen eller något annat hända som väcker mig, men det händer sällan. Om inte det fungerar, om ingen väcker mig, är enda sättet att lugna ner andningen och sjunka tillbaka ner i drömmen. Förhoppningsvis vaknar jag helt nästa gång det blir hemskt.