Trasigt trött

Fastän jag sovit. Det gillar jag inte.

I morgon är det i alla fall dags för att träffa den privata neurologen som kan ge botox. Får se om det blir sprutat i morgon eller inte.

Och på torsdag ska Prinsen till öronläkaren och Lille H till husläkaren. Plus att dagis är stängt. Men det ska nog gå bra det med.

Ibland tänker han i allafall på mig

Efter att ha klagat en del på maken på sistone är det kanske dags att skriva lite om dom bra sakerna han faktiskt gör också. Som att till exempel avstyra att svärmor kommer hit den veckan när han är i USA. Han insåg väl att jag inte skulle släppa iväg honom i sånt fall, för även om hon skulle komma hit för att hjälpa mig, så skulle det bli precis tvärtom. (Hon är tyvärr för skröplig för att kunna hänga med i Prinsen och Lille H's tempo överhuvudtaget.)

Och så är han förstås alldeles fantastisk som i fyra år har dragit det största lasset här hemma utan att klaga speciellt ofta.

Rumsarrest

Det är vad det blir ikväll. Tänker inte tvinga mig själv att vara trevlig när jag inte orkar. Tur att jag har datorn med mig!

Längtan till landet

Underbart väder här - kanske sista helgen för den här sommaren. Jag vill till sommarstugan och sova över, men vi ska ju ha främmande, så det går inte.

Fy vad jag är anti och negativ just nu, haha!

Och när jag postat förra inlägget...

... poppade dom här annonserna upp:WTF??!!

Taskig planering

Maken är borta med jobbet. Åkte tidigt igår och kommer hem sent ikväll (vilket för min del innebär två lämningar och hämtningar på dagis, plus att ensam rodda med middag och läggning). Med sig hem har han dessutom en kompis som ska stanna hela helgen. Och för mig är det bara för mycket. När han har varit borta behöver jag allra helst få vara ensam hemma för att återhämta mig, men går inte det, åtminstone inga främmande i huset.

Jag vet att han får avstå från mycket på grund av hur jag mår och att han har väldigt svårt att säga nej till just den här kompisen. Samtidigt känns det inte som han överhuvudtaget förstår hur jag mår efter att han varit borta (trots att jag berättat det flera gånger), utan säger bara "Äsch, men han märks knappt när han är här". Och det kanske han inte gör, men allting blir annorlunda, och därmed jobbigt när man redan mår skit, med en utomstående i huset.

Lika bra att jag går och vilar nu, eftersom det inte blir så mycket av den varan förän på söndag kväll.

Aaaarrrrrrggghhhh!!

På allvar, den där jävla administratören är nog den mest korkade och elakaste person jag någonsin träffat. Det har gått så långt att jag nästan är lite rädd för vad jag kommer göra när/om vi möts på jobbet någon gång... Oh, så skönt det vore att ge honom en rak höger, eller varför inte ett knä i skrevet?!

Ord som sårar

Jag och Dottern hade en diskussion härom dagen. Hon ville ha med sig en kompis hem efter skolan och jag förklarade för henne att som jag mår just nu går det helt enkelt inte. Hon blev arg (eller egentligen mest besviken, vilket jag så klart förstår) och tyckte jag var dum som bara hade migrän hela tiden. Jag svarade att jag inte kan rå för det, att det inte är mitt fel att jag mår så här. Dottern svarade:
- Men det är Lille H's fel.

Hur hon har lurat ut det vet jag inte, eftersom vi alltid är noga med att inte dra in honom när vi pratar om migränen och hur den började. Ont gjorde det i alla fall, att hon beskyllde min finaste Lille H för det här. Talade naturligtvis om för henne att det inte var hans fel, eller någon annans, utan något som bara hände och att ingen, inte ens läkarna vet varför det blev så här. Hoppas hon tog det till sig.

Migränuppdatering

Okej, så jag fick ju ingen kontakt med Neuro i juni när jag behövde förlängd sjukskrivning och efter några turer fram och tillbaka bestämde min arbetsplats (förmodligen den nitiska men helt värdelöse administratören) att om jag inte tog semester för de där veckorna i juni skulle jag få ogiltig frånvara från jobbet... Alltså blåste jag 15 semesterdagar på att vara sjuk - verkligen jätte kul. I juli och halva augusti kunde jag vara föräldraledig eftersom Maken hade semester då (och alltså kunde ta hand om ongarna, eftersom jag inte fixar det själv någon längre tid...). Sen kom den 15:de och det var meningen att jag skulle börja jobba. Men eftersom jag inte fått någon hjälp alls med migränen fanns inte det på kartan. Blev tvungen att ringa våran husläkare och be honom hjälpa mig med sjukskrivning fram till att jag ska få träffa neurologen.

Frågan är nu vad FK säger om det här och hur dåligt det är att jag bröt sjukperioden..?

Jo, och så ska jag prova botox nästa vecka. Förhoppningsvis ger det någon effekt i alla fall.

En sak till: Jag har bestämt mig för att gå till psykologen som är knuten till sjukgymnastiken. Känner att jag behöver hjälp att sortera upp tankarna kring migränen och att bearbeta det faktum att jag är så mycket sämre igen.

Någon sorts ofrivillig paus

Har varit lite mycket migrän och trasig dator för att blogga. Nu är i alla fall datorn utbytt (surfplattan i all ära, men ska man skriva lite längre texter är ett vanligt tangentbord att föredra!) så chansen finns att det kan bli lite mera skrivet nu.