Maken är borta med jobbet. Åkte tidigt igår och kommer hem sent ikväll (vilket för min del innebär två lämningar och hämtningar på dagis, plus att ensam rodda med middag och läggning). Med sig hem har han dessutom en kompis som ska stanna hela helgen. Och för mig är det bara för mycket. När han har varit borta behöver jag allra helst få vara ensam hemma för att återhämta mig, men går inte det, åtminstone inga främmande i huset.
Jag vet att han får avstå från mycket på grund av hur jag mår och att han har väldigt svårt att säga nej till just den här kompisen. Samtidigt känns det inte som han överhuvudtaget förstår hur jag mår efter att han varit borta (trots att jag berättat det flera gånger), utan säger bara "Äsch, men han märks knappt när han är här". Och det kanske han inte gör, men allting blir annorlunda, och därmed jobbigt när man redan mår skit, med en utomstående i huset.
Lika bra att jag går och vilar nu, eftersom det inte blir så mycket av den varan förän på söndag kväll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag förstår precis det där med att det räcker med att det bara ÄR någon annan hemma även om den personen inte gör särskilt mycket väsen av sig eller är påträngande så FINNS den där. Och det är jobbigt när allt annat redan är jobbigt.
Jag skickar en stor kram och hoppas att du får massor av vila, tystnad och ro i veckan!
Ja, det är precis just det, att det ÄR en extra person här, oavsett vad den personen gör. Sen är det ju så att även om gästen inte gör så mycket väsen av sig, så drar ongarna igång på 3000 varv, vilket är jobbigt.
Nu gick det betydligt bättre än vad jag hade trott, tackvare det fina vädret. Dom åkte nämligen till stugan och min bror + flickvän tog kidsen på bio, så det blev lite lugn och ro på lördagen för mig. Sen på em åkte gästen hem.
Skicka en kommentar