Dags att göra dagens läxa: läsa och jämföra åtta artiklar ur DN och SvD om samma ämne. Kan inte säga att jag längtar. Som tur är har jag läst hälften när de publicerades, så det räcker nog med att skumma dom.
måndag, augusti 31, 2009
Jag och min mapp
Dags att göra dagens läxa: läsa och jämföra åtta artiklar ur DN och SvD om samma ämne. Kan inte säga att jag längtar. Som tur är har jag läst hälften när de publicerades, så det räcker nog med att skumma dom.
Några tårar och lite choklad senare
Okej. Jag har PMS och min reaktion på dagen var väl därför lite överdriven. Med det sagt kan jag berätta varför jag grät.
Anledningen var två delad:
1. Jag var helt slut och migränig efter fem inte direkt ansträngande timmar i skolan. Om jag inte ens klarar av intro-dagarna, hur ska jag fixa resten av kursen?
2. Jag tog ganska illa vid mig när hela klassen skrattade när hon som intervjuat mig* berättade att jag var gift, med tre barn, hund, hus och sommarstuga. (Ja, jag vet, det var säkert inget illa ment, men jag är som sagt mens-känslig.) Som tur är har vi en dokusåpakändis i klassen vars intervju fascinerade mer än en sliten tre barns mamma, så mig har de förhoppningsvis glömt nu...
Som grädde på moset kändes det som att alla tyckte jag var helt gammal och helt fel. Säkert mensmonsterhjärnan som spökade, men det kändes jobbigt. Och migränen kändes, för första gången på länge, överjävligt jobbig och orättvis.
Just nu sitter jag och funderar på om jag ens ska anstränga mig för att få förlängt studiemedel. Jag kanske inte ens kan fortsätta och då känns det onödigt att anstränga sig.
* Vi blev indelade två och två. Sedan fick vi intervjua varandra och berätta inför resten av klassen om personen.
Anledningen var två delad:
1. Jag var helt slut och migränig efter fem inte direkt ansträngande timmar i skolan. Om jag inte ens klarar av intro-dagarna, hur ska jag fixa resten av kursen?
2. Jag tog ganska illa vid mig när hela klassen skrattade när hon som intervjuat mig* berättade att jag var gift, med tre barn, hund, hus och sommarstuga. (Ja, jag vet, det var säkert inget illa ment, men jag är som sagt mens-känslig.) Som tur är har vi en dokusåpakändis i klassen vars intervju fascinerade mer än en sliten tre barns mamma, så mig har de förhoppningsvis glömt nu...
Som grädde på moset kändes det som att alla tyckte jag var helt gammal och helt fel. Säkert mensmonsterhjärnan som spökade, men det kändes jobbigt. Och migränen kändes, för första gången på länge, överjävligt jobbig och orättvis.
Just nu sitter jag och funderar på om jag ens ska anstränga mig för att få förlängt studiemedel. Jag kanske inte ens kan fortsätta och då känns det onödigt att anstränga sig.
* Vi blev indelade två och två. Sedan fick vi intervjua varandra och berätta inför resten av klassen om personen.
Snart dags...
... och jag är inte det minsta färdig. Upptäckte dessutom att tröjan jag hade tänkt ha på mig är smutsig. Måste nog resa på mig och leta rätt på något annat att sätta på mig. Och tvätta håret måste jag också göra. Och äta lunch. Och packa skolväskan. På 45 minuter.
Väl förberedd - nej, aldrig!
Väl förberedd - nej, aldrig!
söndag, augusti 30, 2009
Den här följde med mig hem idag
Börjar misstänka att jag har någon sorts ålderskris. (Och nej -sl-, det är inte nu du ska påminna mig om att jag är tantsjuk också! ;)
I morgon börjar det!
Och jag har nog inte riktigt fattat det än tror jag. I och för sig har jag haft lite fullt upp med migrän den här helgen. Alltså inte riktigt hunnit känna efter. Men shit, i morgon börjar det, på riktigt. Spännande och lite nervöst. Några små fjärilar i magen har jag nog om jag känner efter. Det blir ju att börja om från början, med ett nytt ämne och nya människor. Dessutom har de lagt första dagen mellan 13-18. Vad är det för tid? Där jag är hemma börjar man i normal tid, dvs runt åtta och slutar istället tidigt. Men klockan sex? Då är det ju nästan natt och barnen sover när jag kommer hem. Får hoppas att de planerar att lägga resten av undervisningen på dagtid. Eller hör det liksom till att man sover länge om man är humanist? (Jag har ju ingen aning, inbiten naturvetarnörd som jag är.) Finns det massa andra oskrivna regler jag måste lära mig nu? Spännande, som sagt!
Ibland kommer det över mig
Hur nära det var att det var min dödsannons där i tidningen. Hur nära det var att det var min begravning maken, mamma och mina syskon fick planera. Hur nära det var att det var mina barn som fick växa upp utan mamma.
Det någon annans verklighet - inte våran.
Det någon annans verklighet - inte våran.
lördag, augusti 29, 2009
Sanslös frisyr
Som en lockig ankstjärt. Måste nog ta fram saxen igen. Han kommer aldrig förlåta mig när han blir tonåring annars.
Äppelskörd
Idag åkte vi till landet och plockade av alla tidiga äpplen. Frågan är vad man gör med två kassar Transparant Blanc?
fredag, augusti 28, 2009
CSN
Jag har ju pluggat förut, en hel massa närmare bestäm. (Vågar inte skriva ut hur många högskolepoäng jag har, men det är över 300.) Därför har jag bara tolv veckor studiemedel kvar. Journalist utbildningen är på 6o poäng uppdelat på två terminer. Pratade med CSN idag och det går tydligen att få förlängt, men bara om man har "väldigt speciella skäl, som att man på grund av sjukdom inte kan jobba med det man först utbildade sig till".
Nu ska jag bara skriva ett personligt brev där jag beskriver varför jag inte kan jobba som civilingenjör när jag har migrän. Lätt som en plätt. Eller inte.
Nu ska jag bara skriva ett personligt brev där jag beskriver varför jag inte kan jobba som civilingenjör när jag har migrän. Lätt som en plätt. Eller inte.
Ovisst
Känns som allt hänger i luften just nu. Påfrestande. Ringer samtal till höger och vänster. Olika svar överallt. Googlar hundsjukdomar och blir just inget klokare av det. Måste fundera ut hur jag ska finansiera studierna utan att förlora min SGI. Ringer till fler samtal. Blir inte klokare av det heller.
Någonstans måste det väl finnas någon som vet?
Någonstans måste det väl finnas någon som vet?
torsdag, augusti 27, 2009
Locklös
Idag rök lille Herr'ns lockar. Dagis, rinnsnuva och lockar går inte ihop. Vi kan lämna det vid det.
onsdag, augusti 26, 2009
tisdag, augusti 25, 2009
Spillror och bitar
Det är tungt och det är sorgligt, men tiden att ta Beslutet närmar sig med stormsteg. Jag vet inte ens hur jag ska börja förbereda mig på det här?
Vilket framsteg!
Jag skrev ju nedan att jag packade 11 paket idag. Det var vid lunchtid och alldeles nyss satte jag mig för att lämna omdöme på köparna. Och jag kom ihåg alla 11 utan att behöva kolla på listan!!
Det kanske inte låter mycket, men för mig är det stort. I snart ett och ett halvt års tid har jag inte kunnat lita på mitt huvud, inte kunnat lita på att jag minns sådana saker som är självklara för de flesta andra. Och idag gick det, utan att jag behövde anstränga mig!
Även om Sarotenet inte tar bort migränen till 100% så har det helt klart positiva effekter.
Det kanske inte låter mycket, men för mig är det stort. I snart ett och ett halvt års tid har jag inte kunnat lita på mitt huvud, inte kunnat lita på att jag minns sådana saker som är självklara för de flesta andra. Och idag gick det, utan att jag behövde anstränga mig!
Även om Sarotenet inte tar bort migränen till 100% så har det helt klart positiva effekter.
Produktiv
Ja, inte just nu kanske, men tidigare idag har jag gjort en polisanmälan, felanmält min dator, packat 11 Traderapaket och varit med lille H. hos tandläkaren. Inte illa för att vara mig. Men nu ropar sofflocket på mig igen.
måndag, augusti 24, 2009
Sjukvårdsupplysningen
Jag är ingen större beundrare av hur SJukvårdsupplysningen sköts i det här länet. Vi har ju ett flertal gånger fått rent felaktiga råd därifrån, bl a skulle vi avvakta över tolv timmar när Prinsen hade en öroninflammation som värkt hål... En sjuksköterska jag pratade med senare sa att det var snudd på barnmisshandel att ge ett sånt råd efter som en söndervärkt trumhinna är väldigt smärtsamt.
I alla fall. Idag ringde jag igen, för det är så man gör här. Fick beskedet att jag var nummer två i kön och att de beräknade väntetiden var en minut. Tolv minuter senare kom jag fram och blev ganska snart varse varför det tog så lång tid. I andra änden av telefonen satt en kvinna som knappt ens pratade svenska och som satt och läste innantill på ett papper. Får det verkligen vara så? Finns det inga som helst kvalitetskrav på tjänsten? (Bäst att flika in att jag inte har något emot invandrare och de som inte talar bra svenska, men på en sådan tjänst är det ju A och O att kunna förstå och göra sig förstådd...)
Och så undrar dom varför folk åker direkt till akuten istället för att sitta i telefonkö i evigheter (12 minuter är kort tid jämfört med vad jag har väntat förut) och sen få prata med en vägg.
I alla fall. Idag ringde jag igen, för det är så man gör här. Fick beskedet att jag var nummer två i kön och att de beräknade väntetiden var en minut. Tolv minuter senare kom jag fram och blev ganska snart varse varför det tog så lång tid. I andra änden av telefonen satt en kvinna som knappt ens pratade svenska och som satt och läste innantill på ett papper. Får det verkligen vara så? Finns det inga som helst kvalitetskrav på tjänsten? (Bäst att flika in att jag inte har något emot invandrare och de som inte talar bra svenska, men på en sådan tjänst är det ju A och O att kunna förstå och göra sig förstådd...)
Och så undrar dom varför folk åker direkt till akuten istället för att sitta i telefonkö i evigheter (12 minuter är kort tid jämfört med vad jag har väntat förut) och sen få prata med en vägg.
En sån där dag
Ni vet att man brukar säga att man önskar att dagen tagit slut innan den började? Idag är just en sådan dag.
Jag vaknade med ett ryck ur min drogsömn (man blir väldigt väldigt trött av Saroten och sover tungt och djupt) av att maken står med lille H. i famnen vid min säng. Ur lille H's mun strömmar det blod. Han har ramlat med en leksak i munnen, berättar maken, och det ser visst värre ut än vad det är. Jag måste tydligen, i mitt drogade tillstånd, ta hand om lille H, medan han lämnar de andra i skolan och på dagis. Sen åker han till jobbet.
Jag, som inte riktigt vaknat än, tar emot min eländige lille kille och försöker trösta honom så gott det går. Efter ett tag somnar vi om. När vi vaknar en timma senare sipprar det fortfarande blod ur munnen på honom, hunden vaknar av och an där nere och gnäller, och hela sängen är blöt och stinker välling. Då minns jag att maken gav mig en flaska välling, som jag bara slängt år sidan när jag skulle trösta H. Nu är det en flaska minus välling, för den är i hela sängen.
Kravlar mig ur sängen och kollar lille H's mun - det ser verkligen inte snyggt ut, men tänderna verkar vara hela och sitta fast. Mår helt overkligt och lille H. vill bli buren - ingen bra kombination. Dessutom måste hunden ut. Tar med hunden ut i trädgården och låter dörren vara öppen så att H också kan gå ut. Går runt med hunden och ser plötsligt lille H ute på gatan. Tittar bakåt och inser att grinden inte är stängd. Säger åt hunden att stanna, medan jag löper efter lille H och sätter honom på rätt sida av staketet med stängd grind.
Tillbaka inne mår jag ännu sämre. Ringer hem maken, som av någon outgrundlig anledning tagit bussen till jobbet idag. (Annars är han väldigt snabb på att ta bilen, men inte idag...) När han kommer hem 1,5 timme senare mår jag skit och är riktigt irriterad. Lämnar över lille H och börjar ringa runt till BVC, sjukvårdsupplysningen och folktandvården för att ta reda på vad/om något ska göras med den trasiga munnen (som fortfarande blöder). Det tar en timme till, och då var tiderna hos tandläkaren slut, men vi fick en i morgon med försäkran om att inget kunde göras idag som de inte kan göra i morgon.
Äntligen ska jag få vila. Trodde jag. Då ska maken hämta Prinsen på dagis, och H får stanna hemma. En H som bara vill bli buren, av en mamma som bara vill ligga ner. Även det en dålig kombination.
Och så har det liksom rullat på. När alla barnen är hemma blir det ingen vila, då är det fullt upp med mellanmåll, rumptorkning, blöjbyten, middagsplanering mm mm. Dessutom har maken och jag inte varit kompatibla för fem öre idag, utan rykt ihop över skitsaker flera gånger. Nu sitter vi på olika våningar med varsin dator och kopplar av. Om en stund, när jag känner mig i balans igen ska jag gå ner och tala om att jag älskar honom, men att jag inte fixar sådana här dagar. (Vet inte var han fick det ifrån, att jag skulle fixa att ta hand om en trasig H. mitt i drogdimman?)
Jag vaknade med ett ryck ur min drogsömn (man blir väldigt väldigt trött av Saroten och sover tungt och djupt) av att maken står med lille H. i famnen vid min säng. Ur lille H's mun strömmar det blod. Han har ramlat med en leksak i munnen, berättar maken, och det ser visst värre ut än vad det är. Jag måste tydligen, i mitt drogade tillstånd, ta hand om lille H, medan han lämnar de andra i skolan och på dagis. Sen åker han till jobbet.
Jag, som inte riktigt vaknat än, tar emot min eländige lille kille och försöker trösta honom så gott det går. Efter ett tag somnar vi om. När vi vaknar en timma senare sipprar det fortfarande blod ur munnen på honom, hunden vaknar av och an där nere och gnäller, och hela sängen är blöt och stinker välling. Då minns jag att maken gav mig en flaska välling, som jag bara slängt år sidan när jag skulle trösta H. Nu är det en flaska minus välling, för den är i hela sängen.
Kravlar mig ur sängen och kollar lille H's mun - det ser verkligen inte snyggt ut, men tänderna verkar vara hela och sitta fast. Mår helt overkligt och lille H. vill bli buren - ingen bra kombination. Dessutom måste hunden ut. Tar med hunden ut i trädgården och låter dörren vara öppen så att H också kan gå ut. Går runt med hunden och ser plötsligt lille H ute på gatan. Tittar bakåt och inser att grinden inte är stängd. Säger åt hunden att stanna, medan jag löper efter lille H och sätter honom på rätt sida av staketet med stängd grind.
Tillbaka inne mår jag ännu sämre. Ringer hem maken, som av någon outgrundlig anledning tagit bussen till jobbet idag. (Annars är han väldigt snabb på att ta bilen, men inte idag...) När han kommer hem 1,5 timme senare mår jag skit och är riktigt irriterad. Lämnar över lille H och börjar ringa runt till BVC, sjukvårdsupplysningen och folktandvården för att ta reda på vad/om något ska göras med den trasiga munnen (som fortfarande blöder). Det tar en timme till, och då var tiderna hos tandläkaren slut, men vi fick en i morgon med försäkran om att inget kunde göras idag som de inte kan göra i morgon.
Äntligen ska jag få vila. Trodde jag. Då ska maken hämta Prinsen på dagis, och H får stanna hemma. En H som bara vill bli buren, av en mamma som bara vill ligga ner. Även det en dålig kombination.
Och så har det liksom rullat på. När alla barnen är hemma blir det ingen vila, då är det fullt upp med mellanmåll, rumptorkning, blöjbyten, middagsplanering mm mm. Dessutom har maken och jag inte varit kompatibla för fem öre idag, utan rykt ihop över skitsaker flera gånger. Nu sitter vi på olika våningar med varsin dator och kopplar av. Om en stund, när jag känner mig i balans igen ska jag gå ner och tala om att jag älskar honom, men att jag inte fixar sådana här dagar. (Vet inte var han fick det ifrån, att jag skulle fixa att ta hand om en trasig H. mitt i drogdimman?)
söndag, augusti 23, 2009
Om ni undrar vad jag pysslar med...
... så bråkar jag med Tradera igen. Det går ungefär så här bra:
)(&¤#!)(/%¤#/(!¤&%#(!&¤)(=!#)¤&¤#!#%"&/
)(&¤#!)(/%¤#/(!¤&%#(!&¤)(=!#)¤&¤#!#%"&/
Otack är världens lön
I en halvtimme tjatade dottern att vi skulle spela spel. När vi just packat upp alla små delar och satt ihop spelplanen ringer det på dörren. Nu är det bara jag och spelet kvar.
Min nya bästis
Hjälper till att hålla munnen i trim. Men var de tvugna att proppa dom fulla med xylitol? Man blir aningens gasig skulle man kunna säga.
Vad man inte bör göra med sin nya väska
Trassla in den i framhjulet på cykeln så att den blir full med oljefläckar. Dessutom blir det tvärstopp på cykeln. Typiskt dumt om man kör fort.
lördag, augusti 22, 2009
Tjattra
Tjattra - Dotterns version av ordet chatta.
Jag hade glömt bort lite hur trevligt det kan vara att umgås över msn. Måste nog se till att göra det lite oftare tror jag.
Tack -sl- och PappaF för att ni förgyllde min fredagskväll! Just like old times.
Jag hade glömt bort lite hur trevligt det kan vara att umgås över msn. Måste nog se till att göra det lite oftare tror jag.
Tack -sl- och PappaF för att ni förgyllde min fredagskväll! Just like old times.
Hade tänkt skriva ett inlägg om religion...
... men jag blev lite trött, så jag sparar det till en annan dag.
Nu skulle jag vilja gå och sova, men det kan man väl inte göra kl 21 på en lördag?
Nu skulle jag vilja gå och sova, men det kan man väl inte göra kl 21 på en lördag?
Dopad
Nej, S. och Alex mfl, det ska inte handla om friidrotts-VM, även om man skulle kunna tro det.
Idag har vi varit på dop. Grannbebisen är numera döpt in i den kristna tron, och klarade det hela galant. Annat var det med våra vildbattingar, eller framför allt den yngsta av dom. Han ville inte sitta stilla - han ville springa och tjoa högt. Befinner man sig då i Uppsala Domkyrka så blir det en hel del oväsen en så liten pallevante genererar. För att någon skulle höra vad prästen sa var de tvugna att höja ljudet på högtalarna. Så pass högt tjoade lille H. (Han älskade verkligen akustiken där. Superfestligt att alla ljud kom tillbaka, flera gånger liksom.)
Efteråt var det middag på ett församlingshem här i stan. Det var släktingar och gamla vänner, och så vi. Känns otroligt hedrande att vi blev inbjudna, som att vi är lite speciella och utvalda. För visst betyder det något när man får träffa föräldrar och syskon?
Idag har vi varit på dop. Grannbebisen är numera döpt in i den kristna tron, och klarade det hela galant. Annat var det med våra vildbattingar, eller framför allt den yngsta av dom. Han ville inte sitta stilla - han ville springa och tjoa högt. Befinner man sig då i Uppsala Domkyrka så blir det en hel del oväsen en så liten pallevante genererar. För att någon skulle höra vad prästen sa var de tvugna att höja ljudet på högtalarna. Så pass högt tjoade lille H. (Han älskade verkligen akustiken där. Superfestligt att alla ljud kom tillbaka, flera gånger liksom.)
Efteråt var det middag på ett församlingshem här i stan. Det var släktingar och gamla vänner, och så vi. Känns otroligt hedrande att vi blev inbjudna, som att vi är lite speciella och utvalda. För visst betyder det något när man får träffa föräldrar och syskon?
fredag, augusti 21, 2009
Tekniksnille
Idag har jag, alldeles egenhändigt, låst upp min nya Sony Ericson C905 (var låst till 3 när jag köpte den). Funkade klockrent och jag behövde inte betala en spänn. (De ställena jag sett på nätet som låser upp tar allt från 200 spänn och uppåt.)
Åh, vad jag gillar teknik när det fungerar!
Åh, vad jag gillar teknik när det fungerar!
Mobilen är här!
Idag dök den upp, min nya Sony Ericson C905. Och kameran är precis så bra som jag önskade. (Eftersom jag inte lurat ut hur man kopplar upp den på vårt trådlösa internet och bluetooth bara kraschar på den här datorn får ni vänta innan ni får se bevis.) Resten verkar också bra, även om jag inte hunnit leka så mycket med den än. Det går i allafall att ringa, med den och det är ju bra.
Blåst på konfekten
Fy fan vad surt det är när man blir lurad på internet. Den här gången var det ett rötägg på Tradera som blåste mig på 1500 spänn. Polisanmälan ska göras, men jag tvivlar på att det kommer leda någon vart.
Av det här kan man lära sig att det som verkar för bra för att vara sant, oftast är det.
Av det här kan man lära sig att det som verkar för bra för att vara sant, oftast är det.
Saroten, dag 3
Dödligt trött i morse, kom inte ur sängen för än efter 10. Ingen vidare aptit på dagen, lite lagom illamående så där. Det släppte lite framåt kvällen i allafall. Väderomslag idag och migränen slog till som vanligt, men kanske kanske att det höll i sig lite kortare än vanligt?
torsdag, augusti 20, 2009
En inte så lyckad middag
Idag skulle jag ta mig samman och laga mat, d v s inga halvfabrikat, utan här skulle lagas från grunden så att vi alla skulle få mat vi mår bra av. Bestämde mig för lasange. Det tog tid = alla vrålhungriga och gnälliga, men gick bra... fram till att jag skulle sätta in den i ugnen. Då sa det "psssscht", luktade bränd människa och såg ut så här:
Aj som fan, men lasangen stod ju i allafall i ugnen. Synd bara att ungarna håller på att dö av hunger. På med TV:n för att de två äldsta skulle bli tysta, den yngsta fick lite kokt potatis från igår. Äntligen är maten klar. Lassar upp på allas tallrikar, ignorerar prat om "det och det tycker inte jag om", "det där tycker jag är äckligt" och koncentrerar mig på att försöka få lite mat i mig. Prinsen petar runt i maten, tar några pytte tuggor och säger sen "Jag tycker inte om sån där i maten" och pekar på något på tallriken. Jag slänger ett getöga och säger "Det är bara basilika, det tycker du om, ät nu.". Prinsen petar lite till och säger "Jag tycker inte om sån där mask.". Jag, något irriterad, säger "Det är inga maskar i maten, ät nu!". Prinsen petar ännu lite till och säger "Jag tycker inte om att äta sån där mask. Den kryper i maten nu". Jag tittar lite noggrannare och ser det här (i på bilden):
Hej då matlusten, nu vill jag inte äta mer. Så kan det gå när man försöker göra sig till. I morgon blir det korv och makaroner, igen.
(Stackars Prinsen - tänk om han snällt hade tuggat i sig maten, med larven i... Hulkar av bara tanken.)
Aj som fan, men lasangen stod ju i allafall i ugnen. Synd bara att ungarna håller på att dö av hunger. På med TV:n för att de två äldsta skulle bli tysta, den yngsta fick lite kokt potatis från igår. Äntligen är maten klar. Lassar upp på allas tallrikar, ignorerar prat om "det och det tycker inte jag om", "det där tycker jag är äckligt" och koncentrerar mig på att försöka få lite mat i mig. Prinsen petar runt i maten, tar några pytte tuggor och säger sen "Jag tycker inte om sån där i maten" och pekar på något på tallriken. Jag slänger ett getöga och säger "Det är bara basilika, det tycker du om, ät nu.". Prinsen petar lite till och säger "Jag tycker inte om sån där mask.". Jag, något irriterad, säger "Det är inga maskar i maten, ät nu!". Prinsen petar ännu lite till och säger "Jag tycker inte om att äta sån där mask. Den kryper i maten nu". Jag tittar lite noggrannare och ser det här (i på bilden):
Hej då matlusten, nu vill jag inte äta mer. Så kan det gå när man försöker göra sig till. I morgon blir det korv och makaroner, igen.(Stackars Prinsen - tänk om han snällt hade tuggat i sig maten, med larven i... Hulkar av bara tanken.)
Saroten, dag 2
Fortfarande mår jag rätt overkligt, är liksom inte helt närvarande. Illamåendet har i allafall varit bättre idag, men muntorrheten irriterar. Migränmässigt har det varit ganska normalt för att vara dagarna efter ägglossning, dvs ganska lugnt.
I'm parched
(Åh, det är ett sån't där bra ord tycker jag. När man säger det riktigt hör och känner man hur uttorkad man är.)
Munnen är torr som en mindre öken. Tuggtabletter med salivstimulantia varvas med tuggummi, annars blir det obehagligt. I morse när jag vaknade kändes det som att jag varit uppe och druckit sprit och rökt cigg hela natten, minus draksmaken i munnen. Vill inte prata eller läsa högt, för då klibbar munnen igen ännu fortare. Bäst att hålla käft och se glad ut, helt enkelt.
Munnen är torr som en mindre öken. Tuggtabletter med salivstimulantia varvas med tuggummi, annars blir det obehagligt. I morse när jag vaknade kändes det som att jag varit uppe och druckit sprit och rökt cigg hela natten, minus draksmaken i munnen. Vill inte prata eller läsa högt, för då klibbar munnen igen ännu fortare. Bäst att hålla käft och se glad ut, helt enkelt.
onsdag, augusti 19, 2009
Påminner mig själv (innan jag försvinner in i drogdimman)
I morgon måste jag reklamera min dator. Ni vet den här nya som bara hänger sig hela tiden.
Orka.
Orka.
Snart dags för droger
Ja, för av Saroten blir man helt sänkt. Det jag tycker är lite roligt är att både läkaren och apotekaren som jag hämtade ut pillrena av var väldigt bekymrade över att man blir torr i munnen av det. Skit samma om jag blir helt knasig i övrigt - tänderna ska jag tydligen vara rädd om. (För det säger ju sig självt; påverkar en medicin salivproduktionen lär det ju bråka med en hel del annat.)
Själv är jag mest orolig för att jag ska bli helt avtrubbad, men det kanske man inte blir av de här tricykliska historierna?
Själv är jag mest orolig för att jag ska bli helt avtrubbad, men det kanske man inte blir av de här tricykliska historierna?
Slut på det goda
Och där kom migränen tillbaka.*
* Ja, jag vet, jag måste ge medicinen några fler dagar på sig att verka, men det är väl inte fel att hoppas på att den skulle funka på en gång?
* Ja, jag vet, jag måste ge medicinen några fler dagar på sig att verka, men det är väl inte fel att hoppas på att den skulle funka på en gång?
Rastlös
Det kryper i kroppen, jag vill GÖRA något. Samtidigt mår jag sunkigt och borde vila. Men fan, jag är less på att vila. Jag har vilat bort alldeles för lång tid av mitt liv. Nu vill jag prestera.
Saroten, dag 1
Jag mår konstigt. Illamående*, vinglig och allmänt olustigt. Men ingen migrän. Inget ont som inte har något gott med sig?
* Och att vara illamående är för mig nästan lika jobbigt som att ha migrän, faktiskt. Orkar inte med det alls efter tre kräkgraviditeter.
* Och att vara illamående är för mig nästan lika jobbigt som att ha migrän, faktiskt. Orkar inte med det alls efter tre kräkgraviditeter.
tisdag, augusti 18, 2009
Spinner vidare
Jag försöker ägglossa och det är fanimej inte skönt någonstans. Minst skönt är det i högra äggstocken. Förmodligen för att det blivit en liten cysta som bråkar med mig. Väldigt onödigt och osympatiskt av den.
Ska dock bespara er en beskrivning av mitt sekret den här gången. Once enough, liksom.
Ska dock bespara er en beskrivning av mitt sekret den här gången. Once enough, liksom.
Mamma och bloggar
Idag frågade min mamma mig vad man egentligen skriver om när man bloggar. Och hur kunde man komma på saker att skriva var eviga dag som någon ville läsa. Jag svarade att jag skriver om det som faller mig in (se t ex nedan) och att man inte vet exakt vilka som läser. Det tyckte hon var väldigt konstigt och slog fast att bloggande nog inte var något för henne. Jag är böjd att hålla med.
Saroten
Det är min nya medicin. Används mest mot ångest och depression, men kan vara verksam även mot migrän och annan nervsmärta.
I övrigt var det ett bra besök hos neuro, även om han var lite stressad. Vi har en plan - närmare bestämt tre olika läkemedel att prova: Tricyklisk psykofarmaka (Saroten) och två olika sorters epilepsimediciner. Någon av dom borde fungera, det går bara inte att säga vilken. Återstår trial and error i några månaders tid.
På den ljusa sida så ser mina levervärden alldeles OK ut (eller såg, i juli i allafall). Förstår inte vad Magtarm hetsat om, för alla värden var svarta (normala) utom ett som var ytterst lite sänkt. En sak är säker - innan jag gör någon otrevlig leverundersökning i narkos tänker jag kräva nya prover. Ser de fortfarande OK ut tänker jag inte utsätta mig för den plågan, tack så hemsk mycket.
I övrigt var det ett bra besök hos neuro, även om han var lite stressad. Vi har en plan - närmare bestämt tre olika läkemedel att prova: Tricyklisk psykofarmaka (Saroten) och två olika sorters epilepsimediciner. Någon av dom borde fungera, det går bara inte att säga vilken. Återstår trial and error i några månaders tid.
På den ljusa sida så ser mina levervärden alldeles OK ut (eller såg, i juli i allafall). Förstår inte vad Magtarm hetsat om, för alla värden var svarta (normala) utom ett som var ytterst lite sänkt. En sak är säker - innan jag gör någon otrevlig leverundersökning i narkos tänker jag kräva nya prover. Ser de fortfarande OK ut tänker jag inte utsätta mig för den plågan, tack så hemsk mycket.
Slemproppen har gått!
Här följer ett inlägg av intim och grafisk karaktär. Är du känslig bör du sluta läsa nu.
När man äter minipiller får man segt sekret i livmoderhalsen, som när man är gravid. Slutar man äta minipiller ska sekretet komma ut, men utan en utvidgad livmodertapp går det, minst sagt, segt. (Det är en mycket märklig känsla att det killar i livmodertappen när man torkar sig efter man har kissat.) Efter lite dragkamp, medelst toapapper, släppte det dock. Och jag kan rapportera att det är mycket likt den riktiga slemproppen.
Nu börjar jag undra varför jag skrev det här inlägget, egentligen. Vem är intresserad av att veta det här? Nå väl, ni får väl glömma att ni läst det eller nå't.
När man äter minipiller får man segt sekret i livmoderhalsen, som när man är gravid. Slutar man äta minipiller ska sekretet komma ut, men utan en utvidgad livmodertapp går det, minst sagt, segt. (Det är en mycket märklig känsla att det killar i livmodertappen när man torkar sig efter man har kissat.) Efter lite dragkamp, medelst toapapper, släppte det dock. Och jag kan rapportera att det är mycket likt den riktiga slemproppen.
Nu börjar jag undra varför jag skrev det här inlägget, egentligen. Vem är intresserad av att veta det här? Nå väl, ni får väl glömma att ni läst det eller nå't.
Solo
De andra är på jobbet, dagis eller skolan. Jag är alldeles ensam hemma*. En mycket märklig känsla. (Sist jag var ensam var de få månader Prinsen gick på dagis vt -08 innan lille H kom.) Synd att jag har för ont i huvudet för att kunna njuta av det.
* Ja, och så Vovvan så klart, men hon ligger och sover så hon snarkar - inget vidare sällskap alltså. ;)
* Ja, och så Vovvan så klart, men hon ligger och sover så hon snarkar - inget vidare sällskap alltså. ;)
måndag, augusti 17, 2009
Snabba ryck
När jag sent om sider stod i duschen (och tvättade håret) kom jag på att jag faktiskt hade mer saker på min "Att göra"-lista. Ringa neuro var en av dom. Efter tio minuter i telefonkö kom jag fram till en sköterska som lovade lägga en ny lapp till läkaren och även att påminna honom personligen.
Alldeles nyss ringde mobilen och det var neurologen. Jag fick en inofficiell tid i morgon kl 13 (de har egentligen stängt för teambuilding). Ibland går det undan. Och jag grät inte ens när jag pratade med sköterskan.
Alldeles nyss ringde mobilen och det var neurologen. Jag fick en inofficiell tid i morgon kl 13 (de har egentligen stängt för teambuilding). Ibland går det undan. Och jag grät inte ens när jag pratade med sköterskan.
En sån där dålig mamma
Cyklar och hämtar barnen på dagis, i spöregn. Kommer hem med blomstrande migrän. Dumpar lille H i sängen och slänger ut de stora två i trädgården - allt för lite lugn och ro.
Nu slåss de i trädgården och lille H. skriker i sin säng (tacka fan för det, han som har sovit över två timmar på dagis vill väl inte sova nu). Prinsen, som hört lille H's skrik ut i trädgården, sticker in huvudet genom dörren och säger "Lille H. är faktiskt vaken nu, han somnar inte om. Du måste hämta honom nu.". Så sant, så sant. Och jag ska hämta honom, alldeles snart. Ska bara ta sats och hoppas på att huvudet inte sprängs när jag reser mig upp.
Nu slåss de i trädgården och lille H. skriker i sin säng (tacka fan för det, han som har sovit över två timmar på dagis vill väl inte sova nu). Prinsen, som hört lille H's skrik ut i trädgården, sticker in huvudet genom dörren och säger "Lille H. är faktiskt vaken nu, han somnar inte om. Du måste hämta honom nu.". Så sant, så sant. Och jag ska hämta honom, alldeles snart. Ska bara ta sats och hoppas på att huvudet inte sprängs när jag reser mig upp.
Varning för Traderas ProLister!
Satt igår och knåpade ihop 20 auktioner med ProListern*. Vid kl 21 - bästa sluttiden för barnkläder - laddade jag upp auktionerna. Trodde jag... Jag fick ett meddelande som sa att uppladdningen var klar, men sen skulle det valideras. Den validerade sex auktioner, sen hängde ProListern sig. Lät den stå och tugga. Ca 30 minuter senare kraschade den (nej, jag använde inte min dator till det här) och jag fick ett fel meddelande att uppkopplingen var bruten. Kollade på Tradera och där syntes 6 auktioner. Laddar upp övriga 14 auktioner igen - den här gången valideras ingen. Provar med en ynka auktion - den valideras inte. Går och lägger mig. Maken loggar in på morgonen. Hittar 56 auktioner. Massor av dubbletter, huller om buller och med sluttid kl 01:40. Skitbra, verkligen. Har dessutom fått bud på några av dubbletterna, d v s jag kan inte stoppa dom. Har spenderat nästan en timme åt att ta bort auktioner, mejlat de som bjudit på kläderna som inte finns, mejlat Tradera med alla auktionsnummer som är fel så att jag kan få pengar tillbaka, mejlat Tradera och begärt ändrade sluttider, mejlat Tradera och klagat som fan på deras skitprogram.
Så nej, jag kan inte rekommendera Traderas Pro Lister överhuvudtaget.
* Har aldrig provat det förut, utan kört med den gamla PowerListern. Det försvann tyvärr med min gamla dator och finns inte att ladda hem från Tradera längre.
Så nej, jag kan inte rekommendera Traderas Pro Lister överhuvudtaget.
* Har aldrig provat det förut, utan kört med den gamla PowerListern. Det försvann tyvärr med min gamla dator och finns inte att ladda hem från Tradera längre.
fredag, augusti 14, 2009
Ibland blir det så konstigt
Idag var en gammal kompis till mig och hälsade på... hos grannen! När vi upptäckte det blev det så där jätte konstigt - ingen av oss visste riktigt vad vi skulle säga liksom. Antar att vi båda två var lika överraskade av att ses här. Samtidigt kan man ju inte bara låtsas som ingenting och inte prata, det blir ju ännu konstigare. Så vi pratade. Om väder och vind och barnen typ. Sen blev det konstigt igen, när vi skulle avsluta. Liksom tvekande. Vad skulle vi säga. "Vi ses snart", eller vad? Jag nöjde mig med ett "Ha det så bra" med tillägget "Titta gärna förbi nästa gång du är här". Och hon svarade att det skulle hon naturligtvis göra. Sociala floskler, med andra ord, vilket vi båda två var oerhört medvetna om. Kände mig riktig lättad när hon återvände till grannen och jag till min tvätt.
Det är så man vet att man inte är vänner, utan mer bekanta - när det känns så där konstigt när man springer på varandra.
(För att dra en liten parallell så kändes det t ex mycket lättare att träffa S. som skriver bloggen Norr went South än att träffa den här människan. Då har jag ändå umgåtts en hel del med henne för si så där 10 år sen, medan jag "bara" träffat S. i cyber rymden innan vi sågs.)
Det är så man vet att man inte är vänner, utan mer bekanta - när det känns så där konstigt när man springer på varandra.
(För att dra en liten parallell så kändes det t ex mycket lättare att träffa S. som skriver bloggen Norr went South än att träffa den här människan. Då har jag ändå umgåtts en hel del med henne för si så där 10 år sen, medan jag "bara" träffat S. i cyber rymden innan vi sågs.)
Nästan lite långtråkigt
Vad gör man egentligen, när man är ensam hemma om dagarna? Jag har läst alla bloggar jag följer, skickat några mejl, tvättat två maskiner tvätt och gått igenom vinterkläderna (sorterat ut det som ska säljas och det som ska sparas). Ätit lunch med Dottern som annars inte har tid med mig - alla kompisarna på gatan är hemma nu.
Kanske borde jag städa, men det känns som det krävs mer tid och ork för det. Jag går nog ut en stund och rensar lite i trädgården. Då kommer jag i allafall ut en stund.
Kanske borde jag städa, men det känns som det krävs mer tid och ork för det. Jag går nog ut en stund och rensar lite i trädgården. Då kommer jag i allafall ut en stund.
torsdag, augusti 13, 2009
Förbannade skitdator!
Den kraschar igen. Trots att vi installerat varenda jävla uppdatering som finns. Dessutom har skärmen börjat blinka. Jätte bra för min migrän, verkligen.
Nu åker den in på service, och säger de att den inte går att laga och jag får pengarna tillbaka kommer jag inte bli det minsta ledsen. Jag struntar i att HP-datorerna har sämre batteritid - det blir en sån istället.
Nu åker den in på service, och säger de att den inte går att laga och jag får pengarna tillbaka kommer jag inte bli det minsta ledsen. Jag struntar i att HP-datorerna har sämre batteritid - det blir en sån istället.
Golden hour
Den där extra timmen på dagis gjorde verkligen stor skillnad för mig. Jag har känt att jag klarar av och orkar med livet. Har till och med orkat laga middag idag - första gången den här veckan - bara en sån sak!
Återstår att klura ut hur vi ska göra för att få ha barnen på dagis i den utsträckningen när jag inte är sjukskriven. Kanske att det räcker med ett intyg från läkaren?
Återstår att klura ut hur vi ska göra för att få ha barnen på dagis i den utsträckningen när jag inte är sjukskriven. Kanske att det räcker med ett intyg från läkaren?
onsdag, augusti 12, 2009
Fight or flight
Det är så mycket jag behöver kämpa för, måste orka kämpa för - läkarkontakt för att få hjälp med migränen, finansiering till jobbet, FK för att nämna några av dom. Men jag orkar inte. Jag vill inte. Jag vill rymma ifrån alla måsten. Strunta i det. Stoppa huvudet i sanden och tro att det löser sig av sig själv.
Just nu känns det som att jag är fast i Moment 22. Jag får inte vara sjukskriven längre, men jag är inte tillräckligt frisk för att ta hand om barnen, som jag måste göra på 50% för att kunna plugga, vilket innebär att vi bara får ha barnen på dagis på halvtid, vilket inte funkar eftersom jag inte orkar ta hand om dom för att jag är för sjuk för det, men jag får inte vara sjukskriven osv...
Just nu känns det som att jag är fast i Moment 22. Jag får inte vara sjukskriven längre, men jag är inte tillräckligt frisk för att ta hand om barnen, som jag måste göra på 50% för att kunna plugga, vilket innebär att vi bara får ha barnen på dagis på halvtid, vilket inte funkar eftersom jag inte orkar ta hand om dom för att jag är för sjuk för det, men jag får inte vara sjukskriven osv...
En Zomig senare
Migränen dämpad. Inte lika rastlöst och deppig. Istället behagligt lummig. Frågan är hur bra det är att ha ansvar för tre barn i det här tillståndet...
Maken kom hem tidigare, idag också. I morgon tyckte dagispersonalen att killarna kunde vara där en timme längre. (Undrar hur sliten jag såg ut för att de skulle föreslå det självmant?) Och det sa jag naturligtvis inte nej till. Är väldigt tacksam för att vi har så lyhörd personal där.
Maken kom hem tidigare, idag också. I morgon tyckte dagispersonalen att killarna kunde vara där en timme längre. (Undrar hur sliten jag såg ut för att de skulle föreslå det självmant?) Och det sa jag naturligtvis inte nej till. Är väldigt tacksam för att vi har så lyhörd personal där.
Jag känner att jag borde göra något...
... med all denna tid jag plötsligt har om dagarna. Men det blir mest slösurfande och funderingar över hur det praktiska ska lösas i höst. Borde ta tag i mitt jobb och mejla professorn, men jag har verkligen ingen lust med det. Måste nog ladda en dag till eller två för det.
En tvättmaskin kanske jag kan klara av att sätta på ändå?
En tvättmaskin kanske jag kan klara av att sätta på ändå?
tisdag, augusti 11, 2009
Tröstshoppat
En SE C905, för det tyckte jag att jag behövde (nu när den andra mobilen ligger i bitar ;)... eller nått.
Ljusglimtar
Efter en tung dag är det honung för själen att ha en kärleksfull treåring här hemma. Han lägger bekymrat huvudet på sned och frågar:
"Ha' du mycket ont i huvvet mamma? Ska jag pussa på dig?"
Lite senare kröp han upp i mitt knä, slog sina smala armar om min hals, kramade mig hårt och sa:
"Mamma, jag älskar dig mest i hela världen. Du är min bästa kompis.".
Med ens känns livet med migrän lite lättare.
"Ha' du mycket ont i huvvet mamma? Ska jag pussa på dig?"
Lite senare kröp han upp i mitt knä, slog sina smala armar om min hals, kramade mig hårt och sa:
"Mamma, jag älskar dig mest i hela världen. Du är min bästa kompis.".
Med ens känns livet med migrän lite lättare.
En klar fördel med dagisbarn
De somnar mycket tidigt på kvällarna. Redan nu är det ljuvligt tyst och lugnt här i huset.
Att de sen vaknar redan vid 6-snåret är en annan femma. En femma som bästa maken tar hand om.
Att de sen vaknar redan vid 6-snåret är en annan femma. En femma som bästa maken tar hand om.
Lite andrum
Lille H sover, Dottern är hos en kompis och Prinsen är parkerad framför Fem myror. Jag andas ut och försöker slappna av i några minuter innan det drar igång igen när alla ska äta mellanmål.
Försöker fundera ut en bra lösning på vardagen. Kanske ska jag lämna istället så får jag vila lite innan jag ska iväg till skolan (den mesta undervisningen är på em). För bara den fysiska ansträngningen att hämta killarna gör att migränen exploderar. Att sen vara ensam med alla tre i 3.5 timme fungerar inte så bra, uppenbarligen.
Tänk vad mycket enklare allt vore om jag var frisk...
Försöker fundera ut en bra lösning på vardagen. Kanske ska jag lämna istället så får jag vila lite innan jag ska iväg till skolan (den mesta undervisningen är på em). För bara den fysiska ansträngningen att hämta killarna gör att migränen exploderar. Att sen vara ensam med alla tre i 3.5 timme fungerar inte så bra, uppenbarligen.
Tänk vad mycket enklare allt vore om jag var frisk...
Here we go again
Nu är det strax dags att åka och hämta killarna på dagis. Som grädde på moset började det precis spöregna.
Lutar åt att maken måste åka hem tidigare idag med.
Lutar åt att maken måste åka hem tidigare idag med.
Pyssligt
Se där, så ser min mobiltelefon ut från insidan. Tänk vad bra saker man kan göra när de små klåfingeraporna inte är hemma!(En eloge till maken, som hade de underliga skurvmejslarna i storlek yttepytte. Utan dom hade det inte gått.)
måndag, augusti 10, 2009
Så det är så här det kommer vara?
Det gick faktiskt inget vidare att vara själv med alla tre barnen. I själva verket gick det så dåligt att maken var tvungen att komma hem tidigare. Första dagen på jobbet. Måste verkligen kännas jätte bra för honom.
Nu sitter jag och tittar på schemat för min utbildning och undrar hur tusan jag ska orka med? Då ska jag ju både gå i skolan, hämta(maken lämnar) och umgås med kidsen. Troligt att jag kommer vara en rolig mamma då, eller glad för den delen. (För er som inte vet så är det i princip outhärdligt att umgås med vakna barn när man har migrän, speciellt de under 4 år...)
Nu sitter jag och tittar på schemat för min utbildning och undrar hur tusan jag ska orka med? Då ska jag ju både gå i skolan, hämta(maken lämnar) och umgås med kidsen. Troligt att jag kommer vara en rolig mamma då, eller glad för den delen. (För er som inte vet så är det i princip outhärdligt att umgås med vakna barn när man har migrän, speciellt de under 4 år...)
Spännande
Hur ska det gå? Kommer jag hålla ihop till kl 17 när maken kommer hem?
Att vara ensam med alla tre, inklusive en dagishämtning, är fortfarande lite för mycket för mig. Undrar hur vi ska få det här att gå ihop i höst?
Att vara ensam med alla tre, inklusive en dagishämtning, är fortfarande lite för mycket för mig. Undrar hur vi ska få det här att gå ihop i höst?
söndag, augusti 09, 2009
15 böcker jag aldrig glömmer
Hittade den här utmaningen hos J. och tyckte den rolig, speciellt när jag såg vad mitt resultat blev (det här var alltså de 15 första böckerna som poppade upp i mitt huvud):
Rules: Don't take too long to think about it. Fifteen books you've read that will always stick with you. First fifteen you can recall in no more than 15 minutes. Tag 15 friends.
1. Girlfriend in a Coma, Douglas Coupland
2. Hey Nostradamus, Douglas Coupland
3. The world according to Garp, John Irving
4. Assasin-serien (ja, jag vet, det är tre böcker, men jag räknar det som en), Robin Hobb
5. Böckerna om Narnia, C. S. Lewis
6. Bakom väggarna på vinden, Syliva Cassedy
7. Den hemlighetsfulla trädgården, Frances Hodgson Burnett
8. Allra käraste syster, Astrid Lindgren
9. The great Gatsby, F. Scott Fitzgerald
10. Törnfåglarna, Colleen McCullough
11. Mina drömmars stad, Per Anders Fogelström
12. Gösta Berlings saga, Selma Lagerlöf
13. Sagan om ringen, J. R. R. Tolkien
14. Cujo, Stephen King
15. En helt annan historia, Håkan Nesser
Rules: Don't take too long to think about it. Fifteen books you've read that will always stick with you. First fifteen you can recall in no more than 15 minutes. Tag 15 friends.
1. Girlfriend in a Coma, Douglas Coupland
2. Hey Nostradamus, Douglas Coupland
3. The world according to Garp, John Irving
4. Assasin-serien (ja, jag vet, det är tre böcker, men jag räknar det som en), Robin Hobb
5. Böckerna om Narnia, C. S. Lewis
6. Bakom väggarna på vinden, Syliva Cassedy
7. Den hemlighetsfulla trädgården, Frances Hodgson Burnett
8. Allra käraste syster, Astrid Lindgren
9. The great Gatsby, F. Scott Fitzgerald
10. Törnfåglarna, Colleen McCullough
11. Mina drömmars stad, Per Anders Fogelström
12. Gösta Berlings saga, Selma Lagerlöf
13. Sagan om ringen, J. R. R. Tolkien
14. Cujo, Stephen King
15. En helt annan historia, Håkan Nesser
Hemma och hösten
Nu är stugan lämnad och likaså Roslagen för den här gången. Blir nog ingen mer tur dit ut i år och det känns lite tomt. Inget mer att se fram emot den här sommaren - nu väntar bara allvaret med dagis, skola och jobb/studier.
Jag vet att jag borde se fram emot att få börja läsa journalistiken, men på något vis förlorade den sin glans när antagnings beskedet kom. Om jag kom in, då kan det väl ändå inte vara en så bra utbildning ändå? (Har jag berättat att mitt professionella självförtroende för länge sen nått den absoluta botten? Någon som vet hur man ändrar på det?)
Sen känns det lite osäkert hur det kommer gå med min migrän. Kommer jag klara av att plugga på heltid? Behöver jag vara sjukskriven, eller räcker det med att jag får särskilt högriskskydd (man slipper karensdagarna när man behöver vara hemma en dag här och en dag där)? Kommer neuro vilja sjukskriva mig över huvud taget? Och vad tycker FK? Får jag över huvudtaget plugga med sjukpenning? Kan jag räkna det som rehabilitering? Om inte, måste jag börja bråka med jobbet om att avsluta min avhandling med pengar som inte finns.
För mycket, som sagt...
Jag vet att jag borde se fram emot att få börja läsa journalistiken, men på något vis förlorade den sin glans när antagnings beskedet kom. Om jag kom in, då kan det väl ändå inte vara en så bra utbildning ändå? (Har jag berättat att mitt professionella självförtroende för länge sen nått den absoluta botten? Någon som vet hur man ändrar på det?)
Sen känns det lite osäkert hur det kommer gå med min migrän. Kommer jag klara av att plugga på heltid? Behöver jag vara sjukskriven, eller räcker det med att jag får särskilt högriskskydd (man slipper karensdagarna när man behöver vara hemma en dag här och en dag där)? Kommer neuro vilja sjukskriva mig över huvud taget? Och vad tycker FK? Får jag över huvudtaget plugga med sjukpenning? Kan jag räkna det som rehabilitering? Om inte, måste jag börja bråka med jobbet om att avsluta min avhandling med pengar som inte finns.
För mycket, som sagt...
fredag, augusti 07, 2009
Nu måstge jag Buzza
Är nog säkrast att skriva min Buzzador rapport om Storytel nu (något säger mig att jag kommer vara för trött när vi kommer hem på söndag - som är sista dagen). Jag har provat det förut, för drygt ett år sen, och tyvärr kan jag inte säga att tjänsten utvecklats nämnvärt. Då hade jag stora problem med självar spelaren som man laddar ner till sin mobil. Storytel sa att de hade haft en del problem med just den modellen, men att de skulle åtgärdas. Sedan dess har jag köpt en ny mobil, men se den modellen stödjer inte Storytel. Trots att modellen (SE G900) inte är ny på något sätt. Alltså måste jag använda den gamla för att överhuvudtaget kunna lyssna. Inte blir det bättre av att spelaren hänger sig lite då och då, plus att ljudet är brusigt hela tiden.
Men det är ju roligt att kunna lyssna på ljudböcker var som helst... förutom när man åker buss, för då klarar inte programmet av när man byter mobilmast.
Men det är ju roligt att kunna lyssna på ljudböcker var som helst... förutom när man åker buss, för då klarar inte programmet av när man byter mobilmast.
Vi drar igen
Ensamma mamman (min alltså) ringde utifrån ön och tyckte det var lite tomt nu när alla gäster åkt hem. Alltså gör jag mina tjatande ungar till viljes och åker ut i morgonbitti igen. Det blir två hela dagar och en natt där ute - förhoppningsvis med lika fint väder som första vändan. Kan erkänna att jag längtar tillbaka jag med - till havet och de solvarma klipporna på skäret där vi brukar bada. Det är fortfarande sommar för mig, oavsett vad som händer.
Ovant
Det är tyst i huset. Dottern är ute och leker. Maken tog Prinsen med sig till sitt gamla jobb för en fika. Själv sitter jag här och väntar på att lille H ska vakna (är det tyst i huset ligger ju han och sover middag). Sen kommer jag på att min lille plutt är på dagis, det är därför det är tyst och lugnt här. Det känns både bra och lite vemodigt. Jag saknar att ha honom här med mig, saknar tiden vi aldrig riktigt fick tillsammans. Nu är det nya tider, men jag har inte riktigt hängt med.
torsdag, augusti 06, 2009
Trött och tillbaka
Det har varit bra, men intensiva dagar. Vädret har varit strålande, vattnet varmt och barnvakterna många. Dottern och Prinsen har stormtrivts, vilket gör det lite lättare att ta den stora tröttheten (och migränen) nu.Fast det är konstigt att åka förbi det gamla huset, konstigt att han inte väntar med utslagna armar och orden "Välkommen till Roslagen". Det sved i hjärtat varje gång jag tittade upp mot kullen där huset ligger, och ögonen tårades. Livet går vidare, men det blir aldrig det samma utan honom.
Blir så ledsen när jag tänker på att vi inte fick chansen att gå på hans begravning och ta ett ordentligt farväl (bara för att min s.k. morfar var för stolt för att tala om det för oss). Vi var i allafall till graven i går - skulle naturligtvis haft med oss en sup, det hade han gillat, men det blev en bukett ängsblommor istället. Det känns inte i närheten av det avslut jag behöver. En oavslutad sorg till att bära på.
måndag, augusti 03, 2009
Till havs
Ja, eller i alla fall till Östersjön drar vi i morgon förmiddag. Vill att kidsen ska få en dos Roslagen att minnas, även om det aldrig kommer bli det samma för mig.
Tanken är att vi kommer tillbaka på torsdag igen, men man vet ju aldrig om det blir längre i fall vädret håller i sig. Maken och lille H får stanna hemma och skola in sig på dagis. Jag har en känsla av att maken tycker det är rena semestern med bara ett enda barn hemma (och ingen migränfru heller)!
Tanken är att vi kommer tillbaka på torsdag igen, men man vet ju aldrig om det blir längre i fall vädret håller i sig. Maken och lille H får stanna hemma och skola in sig på dagis. Jag har en känsla av att maken tycker det är rena semestern med bara ett enda barn hemma (och ingen migränfru heller)!
Tillbaka till det gamla
Maken har tagit sig an den lilla röda, som efter drivrutinsuppdateringar (föreslagna av supporten) kraschade ungefär fyra gånger i kvarten (oavsett vad jag gjorde med den). Nu är den nollställd och ska få en biosuppdatering samt ungefär 50 Windows uppdateringar. Sen kanske den funkar. Om inte får vi skicka in den för service.
Således sitter jag med min gamla dator nu, vilket är ungefär som rysk roulette eftersom det inte går att förutse när den kraschar. Alltså skriver jag jätte snabbt för att hinna publicera innan den ger upp. Kul med lite spänning i tillvaron, typ.
Således sitter jag med min gamla dator nu, vilket är ungefär som rysk roulette eftersom det inte går att förutse när den kraschar. Alltså skriver jag jätte snabbt för att hinna publicera innan den ger upp. Kul med lite spänning i tillvaron, typ.
Stereotypt
Första dagen på dagis för lille H. För att få igång leken plockade fröken fram en låda bilar. Inte dockor, inte plastservisen (som Prinsen kastade sig över när han började), utan en låda med bilar.
Inte ens två år fyllda och redan instoppad i ett fack. Inte undra på att det går trögt med utjämnandet av de gamla könsrollerna i samhället.
Inte ens två år fyllda och redan instoppad i ett fack. Inte undra på att det går trögt med utjämnandet av de gamla könsrollerna i samhället.
Resemediciner
Överlag måste jag säga att det gick ganska bra med migränen när jag var borta. Riktigt illa var det bara på fredagen, (då innan konserten), när Zomigen först inte hjälpte.
Jag klarade mig på min vanliga dos Alvedon Forte kryddat med Diklofenak vid ett par tillfällen. Resan krävde absolut inte mer medicin än när jag är hemma. Jag mår alltså lika mycket dåligt hemma som borta. Det är bra.
Jag klarade mig på min vanliga dos Alvedon Forte kryddat med Diklofenak vid ett par tillfällen. Resan krävde absolut inte mer medicin än när jag är hemma. Jag mår alltså lika mycket dåligt hemma som borta. Det är bra.
söndag, augusti 02, 2009
I mitt sovrum
Det luktar tant, svärmorstant, i mitt sovrum och jag gillar det inte. Fattas bara att jag drömmer att jag delar säng med svärmor nu.
Tillbaka i etern
Nu är jag hemma igen, sedan ganska många timmar, men när man har varit borta länge är det många som slåss om ens uppmärksamhet... Kunde man tro!
Lille H blev blyg och ville inte titta på mig, men däremot flirtade han hej vilt med sin moster. Dottern spelade dataspel och kom inte ens ner och sa hej, förän jag sa till henne. Maken slängde till mig en snabb puss, sen drog han till affären (vilket jag absolut kan förstå efter att ha varit ensam med kidsen så länge). Tur attåtminstone Prinsen slängde sig om halsen på mig och sa:
"Mamma, jag har saknat dig SÅ mycket. Tur du kom hem nu. Du har varit borta länge. Jag tycker om dig." (Jag vet ju att de andra också tycker så, bara att de har lite konstiga sätt att visa det på.)
Nu sitter jag här vid datorn och svajar. Bussbenen har kommit tillbaka, och snart måste jag nog vingla i säng tror jag. I morgon ska min lille lille pluttras börja på dagis. Men det tar vi i morgon - den dagen, den sorgen.
Till sist: Jag har haft en helt underbar resa, trots migrän, långa bussresor och att jag inte fick krama Busmamman*. Och allt tack vare er, mina vänner. Jag längtar redan till nästa gång.
* Jag gick åt fel håll runt Ullevi och det var så mycket folk att det liksom inte gick att vända... Förhoppningsvis får även vi kramas på riktigt snart.
Lille H blev blyg och ville inte titta på mig, men däremot flirtade han hej vilt med sin moster. Dottern spelade dataspel och kom inte ens ner och sa hej, förän jag sa till henne. Maken slängde till mig en snabb puss, sen drog han till affären (vilket jag absolut kan förstå efter att ha varit ensam med kidsen så länge). Tur attåtminstone Prinsen slängde sig om halsen på mig och sa:
"Mamma, jag har saknat dig SÅ mycket. Tur du kom hem nu. Du har varit borta länge. Jag tycker om dig." (Jag vet ju att de andra också tycker så, bara att de har lite konstiga sätt att visa det på.)
Nu sitter jag här vid datorn och svajar. Bussbenen har kommit tillbaka, och snart måste jag nog vingla i säng tror jag. I morgon ska min lille lille pluttras börja på dagis. Men det tar vi i morgon - den dagen, den sorgen.
Till sist: Jag har haft en helt underbar resa, trots migrän, långa bussresor och att jag inte fick krama Busmamman*. Och allt tack vare er, mina vänner. Jag längtar redan till nästa gång.
* Jag gick åt fel håll runt Ullevi och det var så mycket folk att det liksom inte gick att vända... Förhoppningsvis får även vi kramas på riktigt snart.
Åker buss
Och börjar bli rätt less på det. Nu är vi i allafall inne på sista etappen. Systeryster är lite mindre bakis nu och alltså lite roligare sällskap. Snart är jag hemma.
lördag, augusti 01, 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
