Det gick faktiskt inget vidare att vara själv med alla tre barnen. I själva verket gick det så dåligt att maken var tvungen att komma hem tidigare. Första dagen på jobbet. Måste verkligen kännas jätte bra för honom.
Nu sitter jag och tittar på schemat för min utbildning och undrar hur tusan jag ska orka med? Då ska jag ju både gå i skolan, hämta(maken lämnar) och umgås med kidsen. Troligt att jag kommer vara en rolig mamma då, eller glad för den delen. (För er som inte vet så är det i princip outhärdligt att umgås med vakna barn när man har migrän, speciellt de under 4 år...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jaaa du, har tyvärr inga kloka råd att ge.
Förstår din frustration för migrän och barn (sällskap över huvud taget) går inte alls ihop. Och då har jag ändå det bara några gånger om året.
Skickar en stor KRAM!!!
Fy vad trist att det inte funkade nåt bra idag. Vad kan du mer få för hjälp för migränen? Har du provat spikmatta? Är migränen kronisk eller vad säger läkaren?
Styrke kramar till dig!
Så tråkigt. Hoppas att ni lyckas lösa mysteriet på något vis...
Anna: Tack för omtanken, den värmer otroligt mycket.
Elin: Jag väntar på att läkaren på Neuro ska ringa upp, vilket kan ta allt mellan ett par dagar och en månad... Spikmatta har jag provat, och den funkar bra mot spänningar men mot migränen är den verkningslös. Sån migrän som jag har kallas för kronisk. Det innebär inte att man har ont jämt, som man skulle kunna tro, utan att man har mer än 15 anfall per månad. Tack för kramarna!
S: Ja, det hoppas jag med...
Skicka en kommentar