När jag sent om sider stod i duschen (och tvättade håret) kom jag på att jag faktiskt hade mer saker på min "Att göra"-lista. Ringa neuro var en av dom. Efter tio minuter i telefonkö kom jag fram till en sköterska som lovade lägga en ny lapp till läkaren och även att påminna honom personligen.
Alldeles nyss ringde mobilen och det var neurologen. Jag fick en inofficiell tid i morgon kl 13 (de har egentligen stängt för teambuilding). Ibland går det undan. Och jag grät inte ens när jag pratade med sköterskan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Skönt att det gick så smidigt.
Jag kan tycka att det är sorgligt hur vår sjukvård funkar idag. Jag har en mamma som bytt båda höfterna och båda knälederna. Hon har alltid sagt att man måste vara frisk för att vara sjuk, annars orkar man inte med att slå sig fram. Det är sorgligt. Jag vill inte ha ett samhälle där man måste vara stark då man har rätt att vara som svagast. Grrr jag blir så arg då jag tänker på det! Arg och ledsen för mammas, din och alla andra som är i behov av sjukvården.
FLYT!
haha, va bra, då har du ju ett kort kvar i rockärmen om hon trilskas nästa gång :o)
Visst kan man bli stolt för sådant!
Power liksom ;)
Hoppas nu att det här människan kank göra något för dig, jag ska hålla tummarna!
-Åsa
Skicka en kommentar