lördag, februari 07, 2009
På gränsen
Det går att vara ensam hemma med Dottern och Lille Herr'n. Det är på gränsen, men det går! Det känns bra, men samtidigt konstigt, att man kan bli så glad för något som borde vara självklart. Hur som helst är det helt klar ett steg i rätt riktning. Det var länge sen jag kände att det gick åt rätt håll, att jag inte bara stod och trampade på samma ställe.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så skönt att höra!
Men du, förminska inte känslan av att det är bra gjort! Det finns ingen mall och alla gör så gott man kan i den sits man är i just då.
Efter att ha följt din blogg ett litet tag så tycker jag att du är värd massor av beröm. Bra jobbat! :)
Du har rätt - jag ska inte förminska det bra, utan verkligen suga tag i det och njuta!
Tack för berömmet också!
Skicka en kommentar