När jag inte vill ha några barn i närheten alls. När jag helst av allt vill sitta ensam i skogen och lyssna på tystnaden. När jag är ett elakt migränmonster som inte orkar bry sig om något.
Jag önskar dagar som den här inte fanns...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Såna dagar är bedrövliga och riktigt hemska. Jag hoppas att morgondagen blir bättre för dig! *kram*
Usch! Jag lider med dig!
Hoppas det ger med sig snart.
Tanken slog mig hur skruttigt du ofta mår. Hur du faktiskt verkar orka vara ändå.
Jag kan inte ens föreställa mig hur du har det. Bara ana lite. Då kan jag konstatera att du måste göra det fantastiskt bra som orkar!
Ånej.. det skulle ju hålla i sig forever and ever sa jag ju... Aldrig nån som lyssnar på mig... ;o)
Usch! Din stackare!
KRAM!
Det kanske är svårt att tänka på den bra dagen när det är kasst, men du kanske kan försöka..?
Du är grym ändå, tycker jag! Att du ens berättar om det är otroligt starkt.
Skicka en kommentar