Kanske lite intressantare?

Eftersom utmaningen var så tråkig tänkte jag bjuda på lite underliga Ponderfakta - håll till godo!

- Jag har, mer än en gång, i vuxen ålder svalt tandkrämen när telefonen ringt och jag borstade tänderna. Sedan maken lärde mig att man inte måste svara i telefonen har jag slutat med det.

- Jag har aldrig svarat i telefonen när jag haft sex. Däremot har jag en kompis som alltid gjorde det. Honom slutade jag ringa.

- Jag har inte slängt sopor sen 2005, och innan dess var det bara ett fåtal gånger jag gick till sophuset. Anledningen är att jag får kväljningar av sophus. Det får jag även av lösa blöta hårstrån och tjockt snor, oavsett vems det är.

- I ett desperat försök att hålla emot har jag kräkts genom näsan. Det är inget jag rekommenderar. Jag har även kräkts av Prinsens lukt (han hade ätit vitlök och luktade dessutom av dagisfrökens parfym) och hans fis. Alla tre händelserna inträffade under min senaste graviditet.

- Jag har gjort alla mina fem öronpiercingar själv. De första två gjorde jag när jag var tio år. Anledningen var att min mamma (och pappa antar jag, men jag minns bara att jag diskuterade saken med mamma) vägrade låta mig ta hål i öronen. Bra sås reder sig själv, typ. På den tiden var det modernt med stora clips och jag döljde mina små örhängen bakom dom. Minns inte riktigt vad som hände när ma och pa kom på det, men då var hur som helst hålen sedan länge läkta. Sen gjorde jag ett par till i högra örat när jag var tonåring och hårdrockare.

- Jag har också piercat näsan själv med en nål en gång. (Jag var tio eller elva år då.) Det gjorde ont som fan och naturligtvis kunde jag inte få igenom något smycke i det lilla hålet. Men jag gick omkring med nålen ett tag i näsan, bara för att. Sju år senare piercade jag näsan igen, den gången var det en hårfrissa som sköt hål i näsan med en öronhålspistol. Även det gjorde ont som fan, men den gången satt ju smycket redan i. Min pappa vägrade prata med mig på en vecka efter det, och när han bröt tystnaden sa han att det såg ut som en snorkråka.

- Jag får nästan varje dag en snorkråka i handen av min mellanonge Prinsen (2.75 år). Varför han tror att jag vill ha dom vet jag inte, men han är alltid lika glad när han kommer springandes med kråkan i högsta hugg. "Titta mamma, norkråka till dig!"

- En gång drömde jag att jag hade polacker som husdjur. De var stora och svartmuskiga, med rutiga skjortor. Och så var man tvungen att gå ut med dom i koppel. (Det här har även en liten anknytning till tandkräm, men det får -sl- berätta om hon vill.)

Så. Nu vill jag veta något udda, konstigt eller roligt om dig som läser här!